För drygt tre veckor sedan kom vår lille Douglas till världen!
Så här i efterhand tycker jag att förlossningen var piece of cake och jag vill verkligen vara med om det igen! Fast när jag väl var där var det ändå lite kämpigt. Trodde inte att spädbarnsamnesin skulle slå till så fort!
Jag har skrivit ihop en förlossningsberättelse som jag har satt in i Douglas pärm men det var lättare sagt än gjort. Jag fick fråga Mannen om en del saker för att jag hade glömt så mycket. Så nu ska jag försöka sammanfatta förlossningen kort här med lite tjuvtittandes i Douglas pärm!
Strax före klockan två på natten den sjätte juli började värkarna om de kom var tredje minut på en gång. Redan på kvällen hade jag känt mig konstigt och kräkts och haft diarreér och förstod att något var på gång. Jag hade ju faktiskt haft regelbundna sammandragningar också i ett och ett halvt dygn.
Det var svårt att somna denna kväll och jag sov nog bara i någon timme. När värkarna väl kom igång gick jag upp och ställde mig i duschen. Väl i duschen kräktes jag ett par gånger så när jag klätt på mig igen försökte jag få något i mig även om det tog emot. Förstod att jag behövde få i mig så mycket näring som möjligt. Sedan började jag vattna alla blommor(!). Strax före fyra på morgonen kom värkarna ännu tätare varpå jag ringde förlossningen. Där satte de mig på vänt i 38 minuter. Då hade jag ingen lust att vänta längre utan lade på. När värkarna kom varannan minut strax därefter ringde jag igen. Barnmorskan jag pratade med bad mig komma in för en kontroll men jag skulle vara beredd på att få åka hem igen eftersom jag inte haft värkar så länge. Först nu väckte jag Henke och vi åkte in till förlossningen och var där vid fem-tiden.
När jag kom in undersöktes jag och de konstaterade att jag var öppen fyra cm. Jag behövde inte åka hem igen!
Barnmorskan visade Mannen hur han skulle vara med och hjälpa till vid varje värk och det var jätteskönt! Utan honom vet jag inte hur jag skulle ha klarat mig.
Klockan åtta hade ingenting hänt så då togs det hål på hinnorna och det sattes ett värkstimulerande dropp. Jag fick höra att man normalt öppnar sig en cm i timmen men eftersom jag inte hade gjort det så fick man vidta åtgärder.
Värkarna blev allt starkare men när klockan var tolv hade fortfarande ingenting hänt och nu började det göra riktigt ont. "Jag brukar inte rekommendera det här men nu vill jag att du tar en epidural för jag måste forcera in det här värkdroppet." Anestesin kom fort och förberedde för att ge mig epiduralen. Värkarna kom väldigt tätt så de fick göra uppehåll hela tiden men till slut var den på plats. Det tog nästan en timme innan full effekt hade uppnåtts. Nu började jag känna att jag ville gå på toaletten men jag fick höra att det kunde kännas konstigt ifrån epiduralen. Ytterligare några värkar senare sade jag att jag ville börja krysta men det fick jag inte. "Du är inte öppen." Det spelade ingen roll, jag kunde inte hålla emot och andas mig igenom värkarna som jag instruerades att göra. Barnmorskan beslutade sig då för att undersöka mig igen. Hon började skratta. "Du är fullt öppen!" Jag hade öppnat mig helt på 20 minuter. Vilken befrielse!! Nu kunde jag äntligen få börja arbetet med att få ut min Prins! Tio minuter senare var han ute och jag väntade på att få upp honom på bröstet men det kom ingen bebis. "Böj dig fram och ta upp honom själv!" Vilken häftig känsla det var! Tänk att han hade kommit nu! Mannen klippte navelsträngen och det var inte bara jag som grät, mannen fick också torka tårarna!
Douglas var lite för kall när han kom så han fick ligga hud mot hud på pappas bröst med varma handdukar på sig. Jag passade på att gå på toaletten och duscha när jag hade undersökts färdigt och allt annat var normalt. Jag hade inte gått sönder särskilt mycket så jag behövde inte sys. "Det var för att du krystade så lugnt." Jag tänkte för mig själv att tio minuter kan väl inte vara särskilt lugnt?!
Klockan tio över två på tisdagseftermiddagen var han alltså ute, 51 cm lång och vägde 3130 g (han gick dock ned till 2850 g dag två)! Förlossningen är det häftigaste jag har varit med om!
//Heffa
