Helt ovetandes om sitt öde sitter mammas älskade och leker. En stund senare sätts det nål och han rullas ned till operationen. Han är så himla duktig!! Inte ett pip sade han! Däremot blev han lite berusad av alla mediciner när han låg på operationsbordet. Han började skratta och snurra och kasta nappen. Sedan blev han ledsen så då sederade de honom. Nu sover han så gott men hela mitt inte är i uppror! Kan de inte ringa snart och säga att han är vaken?!
Douglas, jag saknar dig!! Jag älskar dig till månen och tillbaka!!
//Heffa
