Ilska och smakportioner

Glad nästan jämt!

Sedan jag fick barn har jag burit på en enorm ilska som tenderar att komma fram i tid och otid. Kanske det beror på lejoninnan inom mig som gör vad som helst för att skydda min lille Prins. Till exempel har jag tidigare alltid varit emot dödsstraff men det har nu ändrats. Läste en artikel i Mama om barnen Max och Saga som mördades i Arboga. Mördaren kommer eventuellt ut efter tio år. Det är inte rätt! Mammans och pappans liv är förstörda, inget kan få deras barn tillbaka. TIO ÅR ÄR ETT HÅN MOT FAMILJEN!! Hade någon gjort så mot mitt barn hade jag tagit saken i egna händer. Om någon överhuvudtaget kröker ett hår på hans huvud kommer jag att ta saken i egna händer!

Likaså gäller vid andra tillfällen. Min mamma ringde igår kväll och berättade att hon hade haft inbrott. De har förmodligen inte stulit något men de har slagit sönder flera utav hennes saker, bland annat hennes gamla glasskåp. I mindre än 15 minuter höll de på. Polisen tror att de blev störda och därför stack. Jag blev så arg så att jag skakade när hon berättade detta och hade jag stött på dem hade jag gjort vad jag kunnat för att skada dem. Hur kommer det sig? Tidigare hade jag mått dåligt och börjat gråta istället och tyckt det hela vara väldigt obehagligt. Nu vill jag bara komma åt DE J-ARNA!!!

För övrigt är jag så himla lycklig! Livet blomstrar! Min son är helt underbar och nästan alltid glad. När han vaknar på morgonen tittar han på mig och fyrar av ett strålande leende. Dagen kan inte börja bättre! Vem som helst får ett leende och han pratar med allt och alla.



Vaccinationerna gjorde honom lite dålig..



I fredags gick jag och Douglas på promenad som vanligt. Solen sken och på vägen hem beslöt jag mig för att gå igenom skogen. Det var helt magiskt! Solen letade sig fram mellan träden och värmde så pass att jag kunde ta av mig jackan. Jag hade sufletten nere så att Douglas kunde titta på alla träd och efter en stund somnade han. Då satte jag mig på en bänk och bara njöt av tystnaden. En stund. Tills ett rikshjon kom och frågade om han fick dela bänk med mig. Vad skulle jag säga? Hans lilla äckelhund lyfte på benet för att kissa på min vagn. Då ryckte jag till i kopplet och gick därifrån. Otaliga hanhundar har varit på väg att kissa på vagnen och jag vet fler som råkar ut för detta. Till dessa hundars ägare: FÖR I HELVETE HA KOLL PÅ HUNDEN!! Nästa gång kanske hunden får sig en liten lätt spark. En ägare som jag sade till kontrade med att hennes hund är ju så liiten (chihuahua)! Som om det skulle ursäkta...

Douglas började med smakportioner för ett par tre veckor sedan. Ja, jag vet, det är lite tidigit men eftersom han började vakna minst tre gånger per natt för att äta förstod jag att han inte fick i sig tillräckligt. Ojojoj vad maten är populär!! Vi började med små portioner för att se att hans mage klarade av det. Inga problem!! Dessutom ville han bara ha mer och mer. När maten var slut blev han arg! Så nu får han en portion gröt på förmiddagen och lite katrinplommonpuré. Ibland får han annan puré även på eftermiddagen. Detta (inbillar jag mig i kombination med mer ersättning) har lett till att han återigen sover till fem på morgon då han äter och sedan somnar om till åtta. Tutten tar han mest när han vill ha tröst och vill mysa, på natten, morgonen och kvällen och det fungerar utmärkt!

Att laga barnmat är jätteroligt!! För mig känns det dessutom nödvändigt, i alla fall just nu när han äter puréer. Först fick han smaka burkmat men när jag kom till morotspurén var det något inom mig som sade STOPP! Jag smakade alltid på hans mat innan men morotspurén klarade jag inte av. Den så avskyvärd ut! Hur ska jag då kunna ge den till mitt barn? Sedan dess är det hemlagat som gäller. Särskilt populär är vaniljinkokt päron! Den gillar till och med mamma! Egna katrinplommonpurén är inte så dum den heller! Med detta vill jag inte säga att jag föraktar dem som ger burkmat till sina barn. Det kommer jag också garanterat göra i framtiden men bara om jag själv kan smaka på den!

I torsdags beställde vi en ny bil. Eller bil och bil, snarare en mindre buss! En Opel Vivaro 2011 femsitsig med lyxdubbelhytt, kritvit med nedlackade detaljer samt allt lullull man kan tänka sig! Bland annat extrastoppade säten (alla fem är separata och har armstöd) och DVD-skärm som sitter i taket med tre par trådlösa hörlurar till. Mannen har en Vivaro sedan tidigare men bara tresitsig och komforten är utmärkt! Tyvärr så tar det nog minst ett par månader innan den är färdig.. Men den som väntar på något gott...! ...väntar ALLTID för länge!

//Heffa

Plitor och sånt



Jag i kontorsstolen när jag skriver



Tanken var att mamma skulle blogga idag. Hon började skriva om hur lycklig hon är som har mig och pappa. Hon tycker att jag är det mest fantastiska som har hänt och att jag är den finaste lille killen hon har mött men när hon skrev det bröt hon ihop och började gråta. Därför kände jag det som min plikt att ta över så att hon kunde återhämta sig. Därför blir även detta inlägg skrivet av en gästskribent - nämligen jag - Dogge!



GE MIG!!!



Just nu sitter jag här i min pyjamas och skriver. Dagen har jag och mamma bland annat spenderat på IKEA. Jag fick en matstol eftersom jag börjar lära mig sitta och inte vill vara på golvet eller sitta i min babysitter när mamma och pappa äter. Dessutom ska ju jag snart börja med riktig mat och då kan jag sitta i matstolen så blir det lättare för mamma.



Det bästa med IKEA idag var att vi var där med Celine och hennes mammor. Celine är SÅÅÅ himla söt!! Hon är två veckor idag! Helt otroligt att jag var ett kilo lättare än hon är nu när jag föddes. Börjar nästan tro att mamma och pappa ljuger - inte kan jag ha varit så liten?

I morgon ska jag och mamma åka till Underbara barnmässan. Då ska jag få träffa min kompis Isak. Han är en dag äldre än jag. Hoppas att det finns en massa roliga saker att titta på där.

Jag pratar med fostermormor

Senaste veckorna har jag fått en massa hormonplitor i ansiktet när jag ammar. Vissa dagar är värre än andra. När det är som värst vill jag knappt visa mig ute fast mamma tvingar ut mig ändå. Hon säger att jag är fantastisk och söt ändå. Likadant sa fostermormor i tisdags. Hon tycker att allt på mig är gulligt - till och med plitorna! Hur tänker hon då? När mamma tar ut mig vid dessa tillfällen vill jag helst bara dra filten över ansiktet, tänk om en söt tjej går förbi? Hur pinsamt skulle inte det bli? Som tur är kommer inte dessa att vara för evigt, de försvinner ju så fort jag slutar amma. Mamma säger att det inte alls är så farligt men man är ju så känslig i den här åldern för vad andra ska tycka och så. Borde kanske lära mig att lyssna mer på mamma. Mamma vet ju trots allt bäst. Ja, hon är fantastisk min mamma!

Bäst jag gömmer mig..

Så fort jag skriker till är hon där med tutten eller tar upp mig och gosar lite. Ändå gången hon inte gör något är när vi åker ensamma i bilen. Då får jag sitta där bak i min ensamhet och skrika och skrika. Mamma försöker lugna mig och sjunger men det hjälper inte. Jag vill inte vara så långt bort ifrån henne. Ibland säger hon att hon åker på något som kallas för motorväg och att man inte får stanna där så att hon kan trösta mig, då blir jag ännu mer ledsen. Fast nu har pappa bokat tid så att airbagen tas bort. Då ska jag sitta i framsätet och aldrig mer vara långt ifrån mamma!

Nä, nu börjar klockan närma sig tio på kvällen. Är jag vaken längre än tio brukar jag bli ganska omöjlig och övertrött. Därför är det bäst jag kryper ned i sängen nu. Måste ju vara utvilad i morgon när jag ska leka med Isak!

//Dogge