Är det grönt??

Det är KAOS KAOS KAOS här hemma. Lilla radhuset är numera vårt och därför är det gamla köket på väg ut. Därav detta kaos. Det finns inte en ledig kvadratmeter här hemma förutom i sängen. På grund av detta kaos fick jag ett mindre psykbryt igår morse varpå jag bestämde mig för att unna mig något. Klippning!! JAA!! Det är ju så himla skönt!! Sagt och gjort. Jag duschade och gjorde mig i ordning. Dock tvättade jag inte håret, ville att frissan skulle göra det så att jag kunde få lite massage i hårbotten.

Framme hos frissan blir jag tillbedd att sätta mig i stolen. Men vad nu?? Jag ska ju få håret tvättat?? Eller? NEEEJ! TVÄTTA HÅRET NU! Allt detta hinner jag tänka och hinner bli lite ledsen på kuppen. "Vill du att jag tvättar håret på dig?" JAAA!!, skriker hela mitt inre men jag sansar mig och säger lite nonchalant att "visst, det går bra". Ack ack ack vad skönt det är men varför pratar hon när jag sluter ögonen och njuter? Jag vill inte förstöra denna stund när jag får gåshud över hela kroppen så jag låtsas att jag inte hör. Sedan är det dags för själv klippningen och jag berättar hur jag vill ha det. Allt löper på väl ända till dess att hon ska börja föna håret. "Ditt hår är grönt. Vill du att jag färgar det?" WHAT?! Är mitt hår grönt? Har jag blivit färgblind? Nej nej nej, ingen färgning blir det och jag vill bara snabbt därifrån. Sedan smiter jag in i en klädaffär och synar mitt hår i spegeln. Inte är det väl grönt? Borde inte någon ha påpekat det tidigare i så fall? Jaja, nu är det som det är.

Mitt i allt detta kaos här hemma ska jag försöka packa inför resan till Chicago. Det är jag och tre tjejer ifrån jobbet som ska åka. Det är en cancerkonferens där. Fast inte bara så klart! Jag börjar verkligen få resfeber och jag längtar oerhört mycket. TACK KÄRA ÅSA för att du gett oss detta tillfälle!

//Heffa

Det kunde ha varit jag..

Alltså ibland har man tur och ibland har man tur. Jag hade tur. Eller RÖTA. Redan nu när jag skriver om det tre dagar senare mår jag dåligt, jag för tryck över bröstet och jag får svårt att andas. Funderade på att hämta en papperspåse men det fanns ingen mindre än en IKEA-kasse och det känns lite "overkill". Men jag ska klara det här. Jag sätter mig stadigt på stolen, fötterna ordentligt i golvet och jag andas. Långa djupa lugna andetag. Såja!

Det var i fredagsmorse. Jag kom farandes på en 90-väg. Dock i 120 men ändå. Jag låg sist i raden av cirka fem stycken. Jag ser en bil komma farandes bakom mig, tror det är en taxi. Eller nåt. Det var ingen taxi - det var en POLISBIL! Med hjärtat i halsen blinkar jag och svänger över till högerfilen varpå polisbilen slår på blåljusen. Då är jag helt säker på att jag kommer att dö eller i alla fall hamna i fängelse och få se hur lappen min tas ifrån mig för att aldrig mer återkomma. Min fästman kommer att få hälsa på mig på fängelsets bestämda besökstider. Hinner tänka FAN FAN FAN!! JAG SKA ALDRIG MER KÖRA FÖR FORT!! Polisbilen stannar bilen som körde framför mig. Jag går fri! Tårarna är nära. Jag är lycklig - jag är privilegierad!! Fast jag mår lite dåligt å mannen i Golfens vägnar. Det kunde ha varit jag. Men det var det inte och i just denna stund bestämmer jag mig för att aldrig ligga över den rekommenderade farten. Jag håller mig till det hela vägen fram till jobbet! På hemvägen är denna händelse som bortblåst. Man kan väl för faan inte ligga och mesa på en 90-väg?!

//Heffa

En dag/natt med Vincent

Vincent kom med mamma och pappa och PomPom. Vincent åt kakor, chokladmousse, drack saft och åt hallon. Sedan var det operation sök katt! Vi hittade ingen katt. Sedan var alla fikade och klara varpå jag och Vincent var ensamma.

Först en tur till lekparken och till den häftiga bilen. "Back! Back!" "In!" "Min tu!" "Back!" "Tut tut!" Och så klart ett sjuhelsikes ljud i form av en gasande bil/motorcykel. I en halvtimme satt vi och "backade" i en bil som stod tvärstill. I en HEL HALVtimme!! Men vad gör man inte när man har en sådan ljuvlig krabat vid sin sida?! Därefter var det dags för pizza. Men vad det är svårt att koncentrera sig när det åker mopeder och crossar förbi hela tiden! Hur ska man då kunna äta när det enda man vill är att åka med? Och låta som en motocross - DET KAN HAN!! Jajjamänsan!! Det fick hela pizzerian erfara. Skadad hemifrån kanske? Eller är det måhända generna? Hmm.. Kan så vara..

GLASS!! Twister!! Den går alltid hem! Då kan man ju sitta närmare alla dessa
motorfordon. Jag var inte så viktig just då. Försökte prata lite med honom. "Var ska du sova inatt?" "Faffas husbiil!" "Nej, hos Henke och Heffa!" "Heke!" Okej. Så viktig man kan vara.

Tänkte att vi skulle gå en liten promenad och gick över en parkering. Och vad händer där? VAD HÄNDER DÄR?? Jo, en liten Vincent sätter sig på en sten och tittar på bilar som backar. "Back! Back!" Underbart!! Kan man ha det bättre? Han är ju i alla fall lättroad! Sedan gick vi upp till förskolan som jag och mina syskon gick i. Berättade att pappa hade gått där. Då fnös han och skrattade. "Bil! Back!" Han syftade på ett garage som fanns där. Och jag som försökte berätta om platsen och få honom intresserad av lekparken istället. Hur kunde jag vara så dum?



Efter ett tag begav vi oss hemåt. Först skulle han bada för att han hade blivit så smutsig och kladdig efter lekparken och allt ätande. Vincent ville inte bada. Vincent ville titta på CROSS på tv. Jag lockade lite och till slut satt en ren Vincent i soffan och tittade på cross på den stora projektorn med ljudbiosystemet. Då blev han lite rädd och tittade sig runt omkring för att se varifrån ljudet kom. Det gick över snabbt.Där satt han länge länge. Till dess att han ville titta på bilar istället. Sedan var det välling och läggdags. I sovrummet hittade han Henkes crosskläder. "Hekes toss!" Och så det där välbekanta motorljudet. Som var igång i vad som kändes som en evighet. "Nu ska du sova!" Snarkandet tog vid ganska snabbt och så höll det på till kvart över fem på morgonen. Då ville han upp. Det ville inte Heffa. Vet ni hur "lätt" det är att få ett barn att somna om när det väl har vaknat?? Inte lätt..

Välling, bilar på projektorn. När vällingen var slut gosade vi ett tag och sedan var det dags för honom att vandra vidare till farmor så det vara bara att göra honom i ordning och bege sig. Väl där väckte han sin andra faster med en puss på kinden.




Lite mer frukost och sedan var det hög tid för mig att åka till jobbet. Utmattad innan jag ens börjat. Barn är oslagbara!!

//Heffa

P.S Jag är jätteduktig på bäbisspråk!
Nas/Näs/Toss/Tall/Mone(Heffa)/Tatt/Hyn/PomPom(Lillebror) m fl. D.S

GOD MEDBORGARE

Okej. Man får svara på många frågor när man lämnar blod.

"Känner du dig frisk?"
"Absolut!" (Förutom långvarig huvudvärk och trötthet.)
"Tar du några mediciner?"
"Jag har tagit Alvedon."
"Inte mot feber va? När tog du dem sist?"
"Mot huvudvärk. Tog senast igår." (Och varje dag dessförinnan i typ en vecka men det frågade hon inte om.)

Så jag fick lämna blod. Dock glömde hon kolla trycket och HB men det känns som om det kvittar. Jag hade bråttom därifrån. Det borde jag inte ha haft. "Sitt en stund till!" "Det behövs inte. Jag känner mig helt ok!" Yeah right! När jag hoppade ned från britsen kändes det som om jag inte hade känsel i fötterna, det snurrade i hela skallen och det svartnade för ögonen. Som tur var hade jag sett handtaget vid trappan i Blodbussen och hann ta tag i det innan jag såg alltför misstänkt ut. Yrseln gick över och något matt tog jag mig till bilen. Men jag lämnade i alla fall blod! Fast jag ska inte vara lika kaxig nästa gång. Nästa gång ska jag också se till att jag har ätit ordentligt under dagen.

Jag fick även frågan om jag åt järntabletter efter förra gången och det gjorde jag inte. Mådde så illa på de tabletterna så nu fick jag kapslar i stället - i size HÄSTSUPPAR!! Den åkte jojo ett tag i halsen innan jag lyckades svälja den! Tur att den bara ska tas var tredje dag..

Tilläggas bör också att huvudvärken som jag hade innan har blivit etter värre. YES!!!


Hade en jättemysig kväll med lilla krabaten brorsonen Vincent häromdagen! Fasters lilla älskling!! Bilden är från morgonen därpå när han skulle vidare till farmor. Mer info om myset med lille krabaten kommer.

Snart dax för jobb! Och ikväll är det RAW Comedy som gäller!

//Heffa

Kärlek i stora lass

Det finns så mycket att skriva, så mycket att ta upp men jag orkar inte vara allvarlig! Istället tänkte jag prata om en kärlek jag har. En mycket STARK sådan. En kärlek som den andra kärleken Mannen aldrig kommer att förstå. Jag säger bara: STÖVLAR!! Oj oj oj.. Jag har redan hittat två par som jag vill ha. Ett par är från Jarmeus och de andra - hör och häpna - är från det fotriktiga Ecco! Tänk att Mannen inte kan fatta. Han tycker att det finns tillräckligt många hemma men han har missat en sak - mode kommer och går och så är det ju så att stövlar tappar formen. Även om man bara har haft de i en säsong. Och varför snåla med kärlek? Hur många vill inte leva med kärlek i överflöd? Det vill jag. Frågan är bara hur plånboken vill göra. Det finns mycket annat som behövs framöver. På ett sätt hoppas jag att jag kommer att omprioritera saker och ting då. Ännu mer än jag har börjat göra sedan jag träffade Mannen. Mannen fick mig att inse att tryggheten inte sitter i saker. Tryggheten sitter inte i döda ting. Tryggheten finns inom en. Tryggheten blir ännu starkare tillsammans med någon man älskar. Kanske bli den ännu lite starkare med ett par nya stövlar? ;D Dubbelmoral - vaddå?

I morgon kommer en liten liten krabat hit på övernattningsvisit. Så himla mysigt!! Gissa en som kommer att vara trötter på onsdag?




Träffade Prinsen i helgen. Han har blivit så stooor!! Idag börjar han i tvåan så syster yster köpte pennskrin, blyertspennor, suddgum, sax, limstift, linjal, pennvässare, samt en röd och en blå bläckpenna. Just det - icke att förglömma - en sten som det står "Jag älskar Dig" på.

//Heffa

Min Älskade..

Till Dig, min Älskade Henrik!



You raise me up

When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.

You raise me up... To more than I can be.


Älskar Dig, nu och för alltid!

//Heffa

Jag ska inte ljuga

Alltså, jag ska inte ljuga. Jag ska vara ärlig och jag ska lämna ut mig själv helt och hållet. Men jag ska INTE lämna ut min kumpan. "Den" (jag säger inte om det är en hon/han) tycker att det här är så pinsamt och klarar inte av att införskaffa förmålet som dagens inlägg kommer att handla om.

I lördags var jag och "den" ute och åkte. "Den" hade länge tänkt att börja med viktminskningstabletten Alli och efter att min far pratat gott om denna tablett så ville alltså "den" handla Alli. Därför styrde vi färden mot ett Apotek. Jag fick pengar av "den" varpå vi gick in tillsammans på Apoteket. Alli var inte så lätt att hitta varför jag och "den" delade på oss. Efter ett tag sökte "den" upp mig, ställde sig med ryggen mot personalen. "Psst, där borta", viskade "den" och pekade. "Den" stod kvar och jag gick med bestämda steg till hyllan "den" menade. Jag plockade åt mig en ask och gick och betalade. Jag skämdes inte ett dugg och tyckte att det hela var lite komiskt. Sedan mötte jag upp "den" och räckte över påsen med innehållet. "NEJ, inte nu. De fattar ju! Vi går en bit till!". Gissa om jag kände mig som en langare?! Det ska även påpekas att vi inte var på Apoteket i vår egen kommun utan 2 mil hemifrån. Ingen känner "den" men "den" verkar känna sig som apan som alla känner. Stackarn..

Strax före inköpet hade vi ätit på Tacobar och "den" föreslog att vi skulle ta en kaspel Alli. Jag tyckte däremot att vi skulle ta en när vi närmade oss hemkommunen eftersom man kan få plötsliga anfall av diarréer och oljiga gaser. Närmare bestämt får 1 av 10 dessa besvär. Sagt och gjort. Maxdosen är 3 kapslar per dygn och vi uppfyllde båda två den kvoten. Jag har inte tagit fler tabletter sedan i lördags. Jag har fortfarande plötsliga diarréer och oljiga gaser. Jätteroligt! Dock står det ingenstans i bipacksedeln om dessa besvär är övergående. Alltså, jag kan tycka att Alli kan vara bra om man verkligen är riktigt överviktig och äter fet mat men jag kan inte helt sälla mig till denna kategori. Jag ville bara testa och eftersom Alli minskar fettupptaget i maten så tyckte jag att det kunde vara helt ok. Men det ÄR inte ok. I början tänkte jag att Alli kunde fungera lite som Antabus - att biverkningarna skulle få en att undvika fett. Så långt fungerar det men nu vågar jag ju knappt stoppa i mig något överhuvudtaget! Är jag hemma är så är det inga problem men på jobbet! Jag klarar inte av att bajsa någon annanstans än hemma och absolut inte på jobbet. Igår var en tuff dag på jobbet. Magen svällde. Magen värkte. Magen ville hem till toaletten. Magen fick komma hem men vägen dit var inte så rolig. Bilens klädsel är ljus och jag var livrädd för att jag skulle sprutlackera den med någon annan nyans och som grädde på moset började bilen krångla. Det har den gjort förut med så det var bara att acceptera fakta, lägga sig i innerfilen och köra i blott 80 km/h. Allt detta medan magen gjorde sig redo för att släppa en bomb. NÄR SKA ALLI SLUTA FUNGERA?? Det var ju inte detta jag ville.. Jag kommer ALDRIG mer att testa Alli. Hoppas jag kan avskräcka många andra.

Observera att jag inte röjt "den's" identitet!



//Heffa

P.S. Dessa OLJIGA GASER är svåra att få bort från huden. D.S.