Det kunde ha varit jag..

Alltså ibland har man tur och ibland har man tur. Jag hade tur. Eller RÖTA. Redan nu när jag skriver om det tre dagar senare mår jag dåligt, jag för tryck över bröstet och jag får svårt att andas. Funderade på att hämta en papperspåse men det fanns ingen mindre än en IKEA-kasse och det känns lite "overkill". Men jag ska klara det här. Jag sätter mig stadigt på stolen, fötterna ordentligt i golvet och jag andas. Långa djupa lugna andetag. Såja!

Det var i fredagsmorse. Jag kom farandes på en 90-väg. Dock i 120 men ändå. Jag låg sist i raden av cirka fem stycken. Jag ser en bil komma farandes bakom mig, tror det är en taxi. Eller nåt. Det var ingen taxi - det var en POLISBIL! Med hjärtat i halsen blinkar jag och svänger över till högerfilen varpå polisbilen slår på blåljusen. Då är jag helt säker på att jag kommer att dö eller i alla fall hamna i fängelse och få se hur lappen min tas ifrån mig för att aldrig mer återkomma. Min fästman kommer att få hälsa på mig på fängelsets bestämda besökstider. Hinner tänka FAN FAN FAN!! JAG SKA ALDRIG MER KÖRA FÖR FORT!! Polisbilen stannar bilen som körde framför mig. Jag går fri! Tårarna är nära. Jag är lycklig - jag är privilegierad!! Fast jag mår lite dåligt å mannen i Golfens vägnar. Det kunde ha varit jag. Men det var det inte och i just denna stund bestämmer jag mig för att aldrig ligga över den rekommenderade farten. Jag håller mig till det hela vägen fram till jobbet! På hemvägen är denna händelse som bortblåst. Man kan väl för faan inte ligga och mesa på en 90-väg?!

//Heffa

En dag/natt med Vincent

Vincent kom med mamma och pappa och PomPom. Vincent åt kakor, chokladmousse, drack saft och åt hallon. Sedan var det operation sök katt! Vi hittade ingen katt. Sedan var alla fikade och klara varpå jag och Vincent var ensamma.

Först en tur till lekparken och till den häftiga bilen. "Back! Back!" "In!" "Min tu!" "Back!" "Tut tut!" Och så klart ett sjuhelsikes ljud i form av en gasande bil/motorcykel. I en halvtimme satt vi och "backade" i en bil som stod tvärstill. I en HEL HALVtimme!! Men vad gör man inte när man har en sådan ljuvlig krabat vid sin sida?! Därefter var det dags för pizza. Men vad det är svårt att koncentrera sig när det åker mopeder och crossar förbi hela tiden! Hur ska man då kunna äta när det enda man vill är att åka med? Och låta som en motocross - DET KAN HAN!! Jajjamänsan!! Det fick hela pizzerian erfara. Skadad hemifrån kanske? Eller är det måhända generna? Hmm.. Kan så vara..

GLASS!! Twister!! Den går alltid hem! Då kan man ju sitta närmare alla dessa
motorfordon. Jag var inte så viktig just då. Försökte prata lite med honom. "Var ska du sova inatt?" "Faffas husbiil!" "Nej, hos Henke och Heffa!" "Heke!" Okej. Så viktig man kan vara.

Tänkte att vi skulle gå en liten promenad och gick över en parkering. Och vad händer där? VAD HÄNDER DÄR?? Jo, en liten Vincent sätter sig på en sten och tittar på bilar som backar. "Back! Back!" Underbart!! Kan man ha det bättre? Han är ju i alla fall lättroad! Sedan gick vi upp till förskolan som jag och mina syskon gick i. Berättade att pappa hade gått där. Då fnös han och skrattade. "Bil! Back!" Han syftade på ett garage som fanns där. Och jag som försökte berätta om platsen och få honom intresserad av lekparken istället. Hur kunde jag vara så dum?



Efter ett tag begav vi oss hemåt. Först skulle han bada för att han hade blivit så smutsig och kladdig efter lekparken och allt ätande. Vincent ville inte bada. Vincent ville titta på CROSS på tv. Jag lockade lite och till slut satt en ren Vincent i soffan och tittade på cross på den stora projektorn med ljudbiosystemet. Då blev han lite rädd och tittade sig runt omkring för att se varifrån ljudet kom. Det gick över snabbt.Där satt han länge länge. Till dess att han ville titta på bilar istället. Sedan var det välling och läggdags. I sovrummet hittade han Henkes crosskläder. "Hekes toss!" Och så det där välbekanta motorljudet. Som var igång i vad som kändes som en evighet. "Nu ska du sova!" Snarkandet tog vid ganska snabbt och så höll det på till kvart över fem på morgonen. Då ville han upp. Det ville inte Heffa. Vet ni hur "lätt" det är att få ett barn att somna om när det väl har vaknat?? Inte lätt..

Välling, bilar på projektorn. När vällingen var slut gosade vi ett tag och sedan var det dags för honom att vandra vidare till farmor så det vara bara att göra honom i ordning och bege sig. Väl där väckte han sin andra faster med en puss på kinden.




Lite mer frukost och sedan var det hög tid för mig att åka till jobbet. Utmattad innan jag ens börjat. Barn är oslagbara!!

//Heffa

P.S Jag är jätteduktig på bäbisspråk!
Nas/Näs/Toss/Tall/Mone(Heffa)/Tatt/Hyn/PomPom(Lillebror) m fl. D.S