Det kunde ha varit jag..

Alltså ibland har man tur och ibland har man tur. Jag hade tur. Eller RÖTA. Redan nu när jag skriver om det tre dagar senare mår jag dåligt, jag för tryck över bröstet och jag får svårt att andas. Funderade på att hämta en papperspåse men det fanns ingen mindre än en IKEA-kasse och det känns lite "overkill". Men jag ska klara det här. Jag sätter mig stadigt på stolen, fötterna ordentligt i golvet och jag andas. Långa djupa lugna andetag. Såja!

Det var i fredagsmorse. Jag kom farandes på en 90-väg. Dock i 120 men ändå. Jag låg sist i raden av cirka fem stycken. Jag ser en bil komma farandes bakom mig, tror det är en taxi. Eller nåt. Det var ingen taxi - det var en POLISBIL! Med hjärtat i halsen blinkar jag och svänger över till högerfilen varpå polisbilen slår på blåljusen. Då är jag helt säker på att jag kommer att dö eller i alla fall hamna i fängelse och få se hur lappen min tas ifrån mig för att aldrig mer återkomma. Min fästman kommer att få hälsa på mig på fängelsets bestämda besökstider. Hinner tänka FAN FAN FAN!! JAG SKA ALDRIG MER KÖRA FÖR FORT!! Polisbilen stannar bilen som körde framför mig. Jag går fri! Tårarna är nära. Jag är lycklig - jag är privilegierad!! Fast jag mår lite dåligt å mannen i Golfens vägnar. Det kunde ha varit jag. Men det var det inte och i just denna stund bestämmer jag mig för att aldrig ligga över den rekommenderade farten. Jag håller mig till det hela vägen fram till jobbet! På hemvägen är denna händelse som bortblåst. Man kan väl för faan inte ligga och mesa på en 90-väg?!

//Heffa