I morgon är det julafton. För första gången någonsin känner jag inga krav och ingen stress, julen blir precis så som jag vill ha den. Det blir god mat (jag gör själv allt jag vill ha) och inte hysteriskt många julklappar. Har satsat på barnen (mest på Douglas, så klart!) och lite på mannen. Det allra allra bästa är att vår lilla familj får vara tillsammans hela fyra dagar!
Douglas växer så det knakar! Ena veckan sitter kläderna bra men veckan därpå undrar jag om jag tvättade dem i 90 grader.
Han pratar (han sade faktiskt "mamma" den 10:e december!) och han skrattar och han viftar och sparkar som en riktig vilde och han sitter och snurrar och han hoppar. Äter gör han mer än gärna och ofta. Dock har han ratat mitt bröst i över en månad. Tar jag fram bröstet blir han vansinnig och stretar emot. Nä, här är det fast föda och välling som gäller! Och banan! Och smörgås! Ja, egentligen vad som helst. Sista dagarna har han varit väldigt intresserad av min kaffekopp men där går gränsen!
Första pulkaturen! |
I måndags träffades vi i mammagruppen för sista gången. Vi fick frågan om det blev som vi hade tänkt oss att bli mammor. "Bättre!", svarade jag. Jag trodde han skulle skrika mer och sova mindre. Vi tycks ha fått ett riktigt praktexemplar! På morgonen går jag upp före Douglas och jag bara väntar på att han ska vakna så jag får gosa med honom. Sedan är det han och jag hela dagen innan Pappa kommer hem.
God Jul & Gott Nytt År allesammans!
//Heffa