Tålamod

Var på Apoteket idag. Det tog tid. Gick dit på lunchen i tron om att det skulle gå ganska snabbt. Minutrarna tickade på. Jag såg min lunch blir kortare och kortare. Skulle jag hinna äta nåt överhuvudtaget?

En kund före mig hade ett dilemma. Han till och med lyckades föra över dilemmat till apotekaren. "Var inte burken blå förra gången? Jag är helt säker på det." Sedan satt de där och diskuterade burkens utformning. Apotekaren kontrollerade läkemedlet och styrkan. Allt stämde. Ändå var inte burken blå. Suck.. Dagens i-landsproblem. Båda satt och lade pannan i djupa veck. Hallå?! Allt är inte likadant jämt. Saker och ting kan förändras.

Kunde precis före mig satt och rapporterade huruvida hennes blodtryck steg upp och ned. Även nu försjönk apotekaren i tankar.

Jag kände hur jag blev rödare och rödare. Man kunde nog se röken stiga från mitt huvud. I alla fall nästan. Fast ju längre tiden gick desto mer tänkte jag på att det spelar ingen roll hur upprörd jag blir, jag får inte hjälp fortare för det. Började med en andningsövning istället. Ibland fungerar det och ibland inte. Det slutade denna gång med att jag började småle. Stressen lade sig.

Som tur var hade jag kall mat med mig. Det behövdes inga förberedelser.

Många tycker att det är jobbigt med förändringar. Jag var likadan tidigare. Nu ser jag det som ett inlärningstillfälle. När något nytt sker så finns det något jag kan lära mig. Som när det gäller mannen och burken. Han kunde lära sig att livet förändras ständigt. Även små triviala ting. Som en burk. Acceptans. Det är inte alltid roligt när något annorlunda sker men man kan inte göra så mycket åt det. Istället för att motarbeta situationen och eventuellt ge sig själv ångest är det bara att acceptera det som inte går att förändra. Därmed inte sagt att man skall foga sig jämt och ständigt och inrätta sig i ledet. Absolut inte! Då kan man bli utnyttjad. Det gäller bara att lära sig när man kan säga ifrån och stå upp för sina åsikter och när man skall vara tyst och hålla sina åsikter för sig själv.

I morgon är en ny dag. Undrar vad för spännande som den bär med sig!

//Heffa

Glada Syster

Första dagen på jobbet i dag efter sjukskrivningen - så himla skönt!! Dagen har varit ganska stressande men ändå så underbar. Det finns saker och göra hela tiden samtidigt som man är omgiven av folk. Alltid är det någon läkare som behöver assistens eller som ordinerar olika provtagningar. Hade en helt annat självsäkerhet idag på jobbet än jag tidigare haft. Var så sugen på att lära mig nya saker också! Tänk om inspirationen börjar komma tillbaka! Assisterade vid en operation idag som jag inte varit på tidigare så jag visste inte riktigt hur jag skulle duka upp men jag bad om hjälp och sedan gick det bra. Lade om och pratade en stund med patienten som verkade må ganska bra.

Jag är trött fast på ett ganska skönt sätt. Klockan är snart halv sju men jag tror att jag kan gå och lägga mig nu och bara slötitta på tv. Efter fikarasten på eftermiddagen var jag jättetrött och visste inte om jag skulle orka stå upp men den ena läkaren såg till att hålla mig sysselsatt med flera barn. Hon vet att jag tycker mycket om barn och därför hämtar hon mig när det skall tas prover eller dylikt på dem. Nu vet jag att jag verkligen kommer att välja rätt när jag skall bli skolsköterska.

Kort sagt har det varit en ganska mysig dag på jobbet. Många är på semester och därför tar vi mest emot akuta patienter så det är mycket smått och gott att ta hand om. Man kan gå och småpula lite och vara med på ovanliga undersökningar. Om man inte har fullt upp själv vill säga. Ibland hinner man knappt sätta sig i telefonen förrän det händer nåt nytt. Samtidigt är det det som är skönt. Man vet att telefonen finns där och det finns alltid patienter på kö men det är inte lika rörigt runt omkring som det brukar vara när alla är där. Därför kan man ta det lite lugnare i telefonen när inte den stressar på en också. Visst, man kan inte låta dem vänta hur länge som helst, man måste hinna med alla men lugnet som infinner sig när stämningen är bättre i arbetsgruppen ger en extra energi och då kan inte ens telefonen stressa upp en.

Stressen som var idag var på lagom nivå och det som stressade var roliga saker. Som att veta att man skall assistera under en operation eller att det väntar en "intressant" omläggning. Även när jag såg att det satt patienter i kö för provtagning så kändes det roligt. Stressigt men roligt.

I morgon är det nog lugnare i telefon så jag skall försöka vara med på så mycket som möjligt.

Har kallats för "glada syster". Det brukar jag i och för sig alltid vara, kanske inte alltid äkta men ändå glad utåt. Idag levde jag verkligen upp till mitt namn. Idag var jag glad. Idag kände jag mig behövd. Och duktig. Och säker på det jag gjorde. Det är så skönt att agera på egen hand och ta egna initiativ. Hoppas verkligen att det håller i sig.

//Heffa

Balsam för själen

Helgen har tillbringats i Åkersberga och varit lugn och skön. Gårdagen började med ett dopp och sedan NYTTIG mat på McDonalds. Där träffade jag på mannen i min gamla fosterfamilj och vi blev ditbjudna på fika. Fast innan dess blev det lite shopping. Två par skor och fikabröd. Sedan bar det av till gamla fosterfamiljen ute vid havet. Det var så vackert där och en otrolig utsikt över öarna och havet och båtarna och.. Kan hålla på i evigheter! Vi satt på bryggan och fikade. Det var välbehövligt för själen! Spanade in det de hade byggt om också. På nedre plan hade de gjort en relaxavdelning med en bastu där stora fönster vetter mot havet. Tänk att sitta där en kuslig vinterkväll och basta. På kvällarna när det är alldeles mörkt ute är det en upplevelse att se finlandsfärjorna glida förbi. Dit måste jag åka snart igen, kan inte låta det gå så här långt mellan gångerna!

Shopping igen. Mat denna gång. Vi hade bestämt oss för sill och potatis. Innan vi började göra i ordning maten gick vi ned och tog ett dopp till. Klockan var ganska mycket och solen stod ganska lågt på himlen. Vattnet var varmt och det var verkligen njutningsfullt att ligga i vattnet. Jag älskar svenska sommarkvällar!

Fastän magen inte är i gott skick än så blev det vin till maten. Ibland måste man få unna sig lite utav de läckerheter som erbjuds här i livet!

Innan vi gick och lade oss titta vi på film - en riktig gammal klassiker - "SOS, segelsällskapsresan" med Lasse Åberg. Vad vi skrattade!! Stackars Stig Helmer. Han utsätts för situationer som bara han kan hamna i. Undrar hur många gånger jag har sett hans filmer. Kan i alla fall alla repliker utantill vilket säkert märktes i går kväll. Kunde nämligen inte låta bli att säga en del i förväg - till andras förtret.

Idag skulle vädret ha varit fint. Därför hade vi köpt matsäck och gjort i ordning allt för att åka ned till sjön. Solen sken. Ett tag i alla fall. Kanske tjugo minuter. Sedan blev det mörkare och mörkare innan det började regna. De andra som var där hade vett nog att bege sig när det började mörkna. Vi stannade kvar och var beredda att trotsa vädergudarna. Det SKULLE ju faktiskt vara fint. "Är inte himlen blå där borta?" Icke då. Regnet tilltog. Vi satt med paraply och jag kunde inte låta bli att fälla kommentaren ifrån "SOS" "ja, det är ju tur att ingen ser oss" när Stig Helmer och Ole befinner sig på soppråmen och finlandsfärjan kommer. Där satt vi, i regnet, med paraply och åt vår matsäck. Dock hade även vi vett (efter ett tag) att inse att det inte skulle bli bättre. Därför åkte vi tillbaka och åt vår mat på verandan istället. Fast trevligt var det i alla fall!!

Prinsen ringde i morse ifrån Tyskland. Han berättade att han hade badat i salt vatten, "havet heter det", sade han. Lite senare idag skulle han rida. "Du har väl hjälm på dig?" "Det är en liten häst." "Du har väl hjälm på dig?" "Det är en ganska liten häst." Jaja, hans mamma och pappa ser säkert till att han har hjälm. Stackars Prinsen som har en syster som hela tiden månar om hans säkerhet. Fast det är väl det storasystrar är till för? Saknar honom...

I morgon är det jobb. Mycket blandade känslor. Skönt att börja jobba och vara någon igen och inte bara gå hemma och ta det lugnt. Samtidigt så är inte magen bra och jag är orolig för att jag inte skall klara av jobbet. Mår man väldigt illa är det jobbigt att sitta med patienter och vara närvarande i det som sägs och sker. Jag klarar av det men det är påfrestande och gör mig ännu tröttare. Aldrig att jag skulle låta något gå ut över mitt arbete! När jag är där är jag fokuserad till hundra procent och skulle aldrig vara okoncentrerad och riskera att göra fel. Det som händer är istället att det går ut över mig själv när jobbet slutar. Tröttheten blir värre och smärtorna/illmåendet tilltar. Fast jag hoppas att det går. Det MÅSTE gå. Nu är det ju bara lite mer än en månad kvar...

//Heffa

Missförstånd

Hmm.. Vill bara röja undan lite fakta för att inte skapa fler missförstånd. PRINSEN är inget annat än min lilla snart femårige (fyller år dagen före mig - nästan exakt 20 år mellan oss) LILLEBROR!! Verkar som om en del tror att han är min självaste KRONPRINS men då kan jag meddela att någon sådan inte finns. Har inte kysst någon groda än.

Den person som påpekade dessa missförstånd måste ha undrat vad jag är för en som har en Prins som ber sin syster (menar den personen att jag skulle vara Prinsens egna privata SJUKSKÖTERSKA=syster?) att sjunga för honom när han skall sova? Tro mig, något sådant kommer inte att ske. Jag kan sjunga för barn men inte för en vuxen karl i sängen bredvid mig. Fast för Prinsen gör jag allt!!

Längtar efter Prinsen. Han är i Tyskland just nu. Suck.. Träffade honom inte i torsdags för de åkte en dag tidigare än vad de skulle ha gjort. De kommer hem på onsdag men då jobbar jag. Kanske kan åka dit på fredag. Det gör så ont i mig att vara så långt borta ifrån honom.

Att få Prinsen till Lillebror var den allra bästa present som jag kunda ha fått!! Han kom dagen före min födelsedag men jag kunde inte se honom förrän han var en vecka gammal för han föddes på ett sjukhus som inte ligger riktigt i närheten - han födde i Värmland. När jag såg honom första gången blev jag alldeles salig och förstod att han skulle komma att betyda oändligt mycket för mig. En sådan guldskatt har världen aldrig tidigare skådat!

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna lilla krabat men jag har inte tid just nu. Väntar på "kollegan" som skall ta oss till Åkersberga. Vädret verkar inte vara det bästa, varmt men inte mycket sol, så det kanske blir lite shopping idag.

Trevlig helg på er allihop!! Skriver i morgon kväll igen!!

//Heffa

Tolkning

Hur har dagen varit?

Beror på vad som menas med den frågan. Senaste åren har jag varit så van vid att svara hur det är med mitt psykiska mående. Får någon annan frågan om hur det är så blir kanske svaret: "Det är bra, har precis köpt ny bil och vi håller på att renovera badrummet efter en läcka." Eller nåt men ni förstår säkert tanken. Mitt svar har varit annorlunda fast det har också varit beroende utav vem det är som frågar. Oftast har svaret bara varit ett kort "okej" eller "det är bra".

Hur har dagen varit?

Idag har det varit okej. Tungt men okej och jag överlever som jag har gjort alla andra dagar. Magen krånglar fortfarande och det gör fruktansvärt ont emellanåt men jag skall ändå börja jobba på måndag. Har inget annat alternativ för jag klarar inte av att gå hemma längre och bara ta det lugnt för att få magen att läka. Då blir jag nästintill deprimerad också. Utav två åkommor väljer jag magsåret. Depressioner är inget att leka med. Tro mig, jag vet.

Tog en promenad med en kompis till sjön. Väl framme klädde jag av mig (hade bikini under) och dök i. Första dopper i "riktigt" vatten utan klor denna sommar. Ljuvligt! Det var varmt och solen sken fastän klockan slagit sex. Sedan satt vi på bryggan för att torka något sånär. Efter det var det dags för att ta strid med bromsen i skogen och dessa tycktes aldrig ta slut eller försvinna. Tur att det bara är tre kilometer genom skogen!! ;)

I morgon skall jag till Åkersberga. En klasskamrats mamma bor där och vi tänkte sola lite och äta gott och sedan sova över. Kanske lite shopping också, det brukar man bli glad av!! Förresten, skall jag verkligen säga "klasskamrat" fortfarande eller skall jag säga "kollega" fastän vi inte jobbar på samma ställe? Fast vi är ju båda två sjuksköterskor. Dock kommer vi att från och med i höst jobba på samma sjukhus. Det skall bli jätteroligt!! Fast vi jobbar inte i samma byggnad men man kanske kan äta lunch ihop ibland.

Snart skall jag gå och lägga mig med det här tunga och hoppas på att det lättar till i morgon. Försöker på alla sätt jag kan att hålla det ifrån mig men det är svårt. Jag ger emellertid inte upp - det som bäst illustrerar mig är kanske just min envishet. På gott och ont. Det goda är att envisheten har fått mig att leva så här långt och kommit dit jag har kommit. Utan den hade jag inte varit sjuksköterska. Utan den hade jag inte varit "Heffa". Utan envisheten hade jag kanske inte tagit lika mycket skada...

//Heffa

Langen går

Jaja.. Nu är det väl ändå dags..

Langen går!

5 saker jag har i frysen:

Brysselkål
Is
Quornbitar
Lax
Prinsens hemmagjorda glass

5 saker jag har i garderoben:

Skor (i MÄNGDER)
Kläder (en del)
Galgar (i det OÄÄNDLIGA för att kunna hänga upp kläder)
En supersnygg bild på vår allas THOMAS RAVELLI!!
Fodralet till min tvärflöjt

5 saker jag skulle ha i bilen om jag hade någon (och ett KÖRKORT(!), icke att förglömma)

Solglajjer
Handkräm
Bild på Samuel Fröler på instrumentbrädan
En gammalträningsväska med diverse träningskläder och innebandyklubba
Solkräm (i fall att solen skiner och jag behöver öppna rutan för att bilen inte har AC; om jag hänger ut med armen kan det ju annars hända att jag får raggarbränna med kromad armbåge)

5 saker (egentligen 1000 saker) jag har i handväskan:

Såpbubblor (Prinsens (mycket Prins här - lovar, det är INTE mina saker!!))
Plåster med olika Disney-motiv (bl a Lady&Lufsen och Dumbo)
För tillfället en spypåse (OBS! ej för bakfylla! OBS!)
Bikini (kan behöva bättra på solbrännan i akuta situationer)
Samarin

5 personer att langa vidare till:

de som
brukar läsa
min blogg
och själva
bloggar


Återkommer senare!!

//Heffa

Rikta uppmärksamheten..

Sätt dig bekvämt tillrätta framför datorn. Styr fokus. Tänk att du befinner dig på en vacker plats utomhus, kanske har du varit där förut? Hur ser det ut? Någon speciell lukt? Finns det fler människor där? Beskriv tyst för dig själv.

Är det en plats du brukar tänka på? Längtar du dit? Tänk dig att det finns en sten där som är lagom stor att sitta på. Sätt dig där. Titta ut över platsen. Om du vänder dig om ser du vatten. Hör du hur det låter? Är det havets brus eller är det kanske en bäck som porlar?

Snart skall du blunda, först skall du bara läsa vidare en liten bit. Bläddra ned så pass att du kan läsa färdigt stycket utan att behöva använda handen. Släpp musen och lägg dina händer tillrätta i knät. Styr fokus mot din andning. Hur är den, ytlig, djup, snabb, långsam? Hur känns luften som du andas in - är den varm eller kanske kall? Försök att följa din andning genom näsan, ned i magen - håll andan en liten stund - och följ luften ut genom munnen. Nu skall du försöka följa dina andetag, in och ut, tio gånger. Kommer det andra tankar så låt de bara vara och styr tillbaka fokus till andningen. Andas in, en gång, andas ut. Känn där den vänder. Blunda nu och räkna till tio. Sedan kan du öppna ögonen.

Var det skönt? Klarar du att koncentrera dig? Har du möjlighet så gör den sista övningen en gång till och känn lugnet infinna sig.

Tänk att jag - Heffa - kan vara så "flummig"!! Skönt är det!

En plats som jag finner vacker är skogen där jag växte upp. Jag älskar att vara i den och idag saknade jag den faktiskt. Därför bestämde jag mig för att ta en promenad till mamma så att jag kunde gå igenom "min" skog. Dofterna, ljuden, färgerna - underbart!! Jag bara njuter när jag går där. När jag kom ungefär till mitten av skogen så satte jag mig på en bänk och gjorde andningsövningen ovan. Jätteskönt!! Det gick förbi en hundägare med sin hund men det märkte jag inte förrän jag öppnade ögonen och såg ryggtavlorna på dem. Det är så skönt att kunna stänga av allt som finns runtomkring och bara koppla av. Det är inte alla förunnade att klara detta men efter lite träning så!!

Vinden rörde till bland träden. Fåglarna kvittrade. Ibland tror jag att jag skulle kunna känna igen "min" skog bland tusen andra bara på doften. Förmodligen är det inte så men i min enfald när jag går där och känner mig odödlig så tror jag det. Tänk vad tankar kan vara starka!

Plockade några blåbär och åt innan jag vandrade vidare till mamma.

Skogen. Jag älskar den! Där har jag gråtit, sovit, längtat, svettats och mycket mycket mer. Den har tagit emot mina hemligheter och tankar, den har stundtals hjälpt mig genom livet på olika sätt och den har tagit emot mina tårar utan att klaga. Jag är den evigt tacksam.. Tack skogen!!

//Heffa

Heffa+Skärgårdsdoktorn=sant?

Snart är ännu en dag till ända. Dagarna kommer och dagarna går men jag har ingen aning om vart de tar vägen. Kanske är det så, som Kattlull skriver i sin blogg, att "never look back". Skulle önska att jag kunde leva så och som jag skrivit tidigare så försöker jag vara i nuet. Ibland behöver man emellertid se tillbaka för att acceptera det som varit och på så sätt kunna leva och gå framåt. Just nu är det väldigt många tillbakablickar och försök att acceptera. En del skulle säkerligen tänka att acceptera är detsamma som att förlåta men inte för mig. Förlåta kanske jag kan göra i framtiden men än så länge ser jag tillbaka och blir både arg och ledsen. Därför får jag gång på gång acceptera att jag inte kan förändra det som varit. Skall jag förlåta kan jag inte låta det som varit påverka nuet och relationer. Har jag en gång förlåtit vill jag fullt och fast lämna det bakom mig.

Dagen har varit ganska tuff men jag har klarat av den. Den med. Som de sista dagarna. Spenderade två timmar med att titta på "Skärgårdsdoktorn" och min älskade Samuel Fröler. Ahh.. Blir alldeles varm i hjärtat när jag ser honom kliva av läkarbåten med den grovstickade tröjan på sig. Jag är kääär.. Känner mig som en tonåring som är förälskad i sin idol och helt säker på att de kommer att gifta sig med idolen ifråga. Dock måste jag tillägga att jag har träffat honom och hans före detta fru. Fast det är en annan pinsam historia som jag kanske berättar om någon annan gång. Och efter lite övertalning... ;)

Ibland är det härligt med förälskelser på avstånd! De gör en lycklig och pirrig i hela kroppen och gör det lite lättare att leva! Både Fröler och miljön i "Skärgårdsdoktorn" gör mig alldeles.. alldeles.. Jag finner inte ens ord! Den svenska skärgården är magnifik!

Solen lockade ut mig idag igen. Började på en ny spännande bok också med Dennis Lehane. Älskar hans böcker!

Värst vad alla försöker få med mig på olika sportiga aktiviteter. Hmm.. Undrar om de har några baktankar. ;) Jag vet, jag ska komma i form. Snart. Mycket snart.

//Heffa

'Det är nu som livet är mitt'

Jag har tänkt mycket på Prinsen idag. Han håller mig uppe dagar som denna. Han är mitt allt!!

Han åker till Tyskland på fredag så jag kan inte träffa honom på ett tag. Hoppas att jag kan vara med honom en stund på torsdag. Hela mitt jag skriker efter honom! När jag inte har träffat honom på ett tag säger han alltid att han saknar mig och han frågar om det tar lång tid till nästa gång. "Min syster" säger han och kramas. När vi skall sova (vi sover alltid bredvid varandra, oavsett hur varmt det är och att sängen bara är 80 cm bred spelar ingen roll) vill han alltid att jag skall sjunga för honom. Eller läsa saga om det inte är för sent. "Sjung för mig, sjung 'det är nu som livet är mitt'". Det är Gabriellas sång med Helen Sjöholm. "Det är nu som livet är mitt" har blivit mitt motto och jag försöker leva upp till det, att vara i nuet men ibland är det svårt. Som idag. Det går inte alltid fullt ut men att i alla fall försöka ser jag som ett stort framsteg. Tidigare hade jag sett det som ett nederlag och dömt mig själv men det ha jag slutat med. Kanske inte alltid med nästan. Jag har alltid haft höga krav på mig själv (det har jag fortfarande) och tänkt mycket svarta tankar om jag inte uppfyller kraven. I efterhand kan jag se att dessa krav stundtals var orimliga och att det inte gick att leva upp till dem. Som i skolan. Hade jag inte alla rätt så var jag värdelös och ingenting att ha. Alla skulle komma att se ned på mig trodde jag. I situationen jag befann mig fanns det ingen möjlighet att studera. Jag försökte bara överleva. Dock har jag ganska lätt för att lära så det som togs upp på lektionerna fastnade och därmed blev betygen ganska bra. Det tycker jag nu med de förutsättningar jag hade. Det tyckte jag inte då. Då förstod jag inte vilken kaotisk värld jag levde i men det är väl så att man måste få distans till saker och ting, att kunna se objektivt. Med dessa erfarenheter håller jag på att träda in i den riktiga världen. Läskigt och spännande på samma gång!

Har legat ute i solen idag och läst. Det var en helt okej bok men kanske inte riktigt min stil. Jag förstår författarens avsikt men den var lite för feministisk för min smak. Istället för att se det som att kvinnan skall göra uppror mot mannen och stå upp för sina rättigheter så kan men se den som att alla individer behöver stå upp för sin rätt. Som när jag var hos läkaren i fredags. Måste ta upp detta med min ordinarie läkare på återbesöket efter gastroskopin. Jag tolererar inte att bli behandlad som jag blev. Det påverkade mig i flera dagar och gjorde mig ledsen och nedstämd. Tur att jag hade Prinsen vid min sida i helgen.

Prinsen och jag badade och hoppade studsmatta. Han har lärt sig att göra handvolt!! Dock är syrran ett strå vassare - tro det eller ej men jag kan göra en framåtvolt och landa på fötter! Fast det tar nog inte lång tid innan Prinsen också gör det. Jag har gjort volt i flera år så det kanske är dags att avancera snart - bakåtvolt nästa!! Får be min fosterbror att lära mig det. Han är studsmattans mästare! Fast jag kanske får inse mina begränsningar, jag är ju ingen ungdom längre. Samtidigt är det häftigt att pröva vad man går för och en adrenalinkick tackar jag inte nej till!

//Heffa

Delad kärlek

Är lite förvirrad idag. Och dagvill.

Kom hem tidigt i morse. Mådde ganska illa så jag lade mig i sängen i ett par timmar. Sedan hade jag tvättstugan som är det absolut det tråkigaste jag vet. I kombination med att stryka. Jag kan städa, damma, skura golva och tvätta toaletter men att tvätta kläder - hemskt! Varje gång som jag har tvättstugan (vilket inte sker alltför ofta) förbannar jag mig själv för att jag har så mycket kläder. Hade jag inte haft så mycket kläder så hade jag blivit tvungen att tvätta oftare och då skulle tvätthögen inte vara så ENORM. Jag älskar att bära kläder men inte göra i ordning dem. Skulle hellre köpa nya, vilket sker ganska ofta om jag är alldeles för lat. Särskilt om de bästa underkläderna börjar ta slut och jag inte vill tvätta. Tur att Lindex har fått in så fina spetsboxer nu. Eller kanske inte...

Efte tvättstugan lagade jag mat. Det blev hemmagjord potatissallad och en massa goda grönsaker. Det tyckte inte magen om så maten vara bara nere och vände och lämnade en svidande och brännande smärta kvar. Därför blev det vila återigen.

Glömde dock att berätta att jag har gått med blöta nytvättade jeans på mig hela dagen för att de skall forma sig. Får jag inte urinvägsinfektion nu så lär jag aldrig få det!! Till alla som tänkt samma tanke måste jag bara påpeka att det är VÄLDIGT obehagligt. Spelar ingen roll att det är varmt och soligt, kallt är det i alla fall. Tro det eller ej så var det pappa som berättade hur han gjorde med sina jeans på 70-talet och jag tänkte att så gjorde jag alltid med nya löpardojjor och fotbollsskor och det blev hur bra som helst. Det blev det i och för sig nu också..

Fick ett halvt hjärta utav Prinsen igår med ett band till. LOVE står det på hjärtat. Prinsen har den andra halvan, dock har han sitt runt halsen och jag mitt runt foten. Att han ens kommer på tanken!! Delad kärlek. Jag skulle göra vad som helst för honom. Vaknade tidigt i morse med hans ben runt min hals men eftersom det var han så lät jag det vara, ville inte väcka honom och jag skulle ändå strax gå upp. Låg och lyssnade på hans andning och tittade på hans ansikte. För mig är han en fulländad varelse som får det att pirra i mig så fort han är i närheten! Trodde inte att man kunde älska någon så mycket förrän han kom till världen.

Klockan är halv nio. Funderar på att antingen gå en promenad eller krypa ned i sängen och titta på en film. En promenad skulle vara härlig och jag har faktiskt inte varit ute idag. Är lite orolig för att mörkret närmar sig så då är det lika bra att gå en promenad. Vet hur jag måste göra för att hålla mörkret på avstånd. Det skall bli så skönt att börja jobba igen och få annat att tänka på.

//Heffa

Hemkommen

Har varit hos Prinsen sedan i lördags. En del sol och bad har det blivit. Och en hel del prat på tyska. Himla roligt! Ibland förvånar jag mig själv när jag sitter och pratar och pratar MYCKET. Dock inte lika mycket som det kan bli på svenska.

Hmm... Sitter och känner på mina ben. De är alldeles knottriga utav diverse insektsbett; myggbett, bromsbett och knottbett. Det fanns gott utav dem hos Prinsen men det är sådant man få ta när man vill vara ute i det fria! Inget myggmedel tycks hjälpa på mig så det är bara att stå ut!

Tydligen skall det bli ganska varmt idag med så jag skall nog lägga mig på en gräsmatta någonstans om några timmar.

Skriver mer ikväll!

//Heffa

Stereotypt tänkande

Dagen började bra. Klev upp tidigt. Tittade på nyheterna och bara var i stunden. Sedan gjorde jag mig i ordning för att ta mig till mammas gräsmatta så att jag skulle kunna bättra på solbrännan lite. Istället för att ta bussen till busshållplatsen närmast mamma så åkte jag bakvägen och tog en promenad genom min barndomstrakt.

När jag började gå där kom jag att tänka på en sekvens ifrån Lejonkungen när pappan säger till Simba att allt en dag kommer att bli hans. "Allt som solen rör vid..." Så kändes det när jag klev av bussen och styrden färden mot mitt barndomshem. Allt var vackert och badade i sol. Här och var kom en stark och koncentrerad doft utav Kaprifol emot mig. Trodde inte ens att den blommade fortfarande men det gjorde den. Finns inget som doftar som den! Många hade rosor i sina trädgårdar. Jag vill också ha det - en mörkröd klätterros. Det är något visst med rosor. De är vackra och majestätiska.

Dagen var lagom varm och det var skönt att ligga i solen. Stundtals fläktade det och gjorde att jag kunde ligga ute flera timmar i sträck. Sedan var det dags för återbesök hos läkaren. En hemsk upplevelse! Hon är inte min ordinarie läkar för han är på semester. Sist jag var hos henne gick det riktigt bra och jag kände att jag blev tagen på allvar för första gången på länge hos en somatisk läkare! Dock var inte så fallet idag. Är nästan helt säker på att hon hade läste igenom min journal och hittat en gammal diagnos. Därefter blev jag behandlad. Hon ifrågasatte ALLT jag sade. Jag har stött på det här stereotypa tänkande och fördömandet så många gånger att jag borde ha lärt mig hur man hanterar det men det gjorde jag inte. Jag skämdes, kände mig värdelös och var helt gråtfärdig när jag gick därifrån. Det enda sätt som jag nu kan protestera på är att inte hämta ut all medicin hon ville att jag skulle ha. Jag behöver ingen psykofarmaka som hon tyckte att jag skulle ha mot min ångest och oro. JAG HAR INGEN ÅNGEST!!! Fast enligt henne har jag det. Vad svarar man på det? Jag om någon vet hur det är att ha ångest och det har jag INTE nu och OM jag hade haft det så hade medicinet varit det sista som jag skulle ha tagit. Nu för tiden har jag andra sätt att hantera jobbiga situationer på.

Jag sade att jag vill börja jobba så fort jag är frisk. Då frågade hon när jag är frisk. Svarade då att jag vill börja jobba så fort jag slutar kräkas och må illa. "Då är du ju inte frisk." För mig räcker det med att illamåendet är borta. Det är det som gör mig nedsatt i arbetsförmågan. Hon frågade mig också hur jag hade haft det i helgen och jag svarade ärligt och sade att den hade varit tuff. Då var hon helt säker på att det var orsaken till att jag mår dåligt. Påminde henne om att jag har mått illa och haft ont i magen i en månad men nej, det ville hon inte lyssna på nu när hon funnit källan. Visste inte vad jag skulle svara. Vad jag än sade så blev det fel. Jag ÄR INTE MIN GAMLA DIAGNOS! Det var så frustrerande att sitta där och bara ta en massa skit som jag VET beror på inställningen hos flertalet vårdpersonal. Jag är inte sådan som de försöker måla upp en bild av. Har aldrig varit sådan. Vi kan vara olika och vi bör ses som olika individer som några som har vilken sjukdom som helst. Alla lunginflammationer ser inte likadana ut och de kan behöva olika behandlingar. Är så ledsen att det fortfarande är så här.

Läkaren nästan skrattade åt mig när jag ville börja jobba på måndag. Nej, jag skulle vara ledig i två veckor (det blev slutligen EN vecka) och jag skulle äta sömntabletter så att jag får sova och ta mediciner vid oro. När jag protesterade frågade hon hur jag hade tänkt att bli frisk. Dock fick jag mediciner mot magen och illamåendet. Hon skickade också en remiss till gastro (efter en lång diskussion om vilket sjukhus hon skulle skicka det till. Jag sade att det inte finns gastro dit hon skulle skicka den. Åtminstone inte finns det det när vi skulle skicka dit en patient ifrån grannkommunen. Fast hon kanske har en specialdeal - vad vet jag?). Förra gången sade jag att magontet och kräkningar kanske bara är psykiska men det trodde hon inte. Idag verkade hon inte lika säker. Hoppas, hoppas att gastron visar på något lite allvarligt så att jag kan få knäppa henne på näsan!

Nu skall jag i alla fall gå hemma en vecka. På gott och ont.

Efter detta hemska besök, som jag försökte avsluta men som belv 45 minuter långt, var jag nästan helt knäckt men jag tröstade mig med en ny mp3-spelar med 1 gb. Äntligen! Synd bara att det inte blev av förrän efter en sådan här fruktansvärd upplevelse. Kommer säkerligen återkomma till detta flera gånger i framtiden.

God Kväll!!

//Heffa

Vad är liv?

Ibland kan jag fastna för ett ord och tänka mycket kring det. Idag tittade jag på en film, En förälskelse, och där pratades det en del om liv. Enligt Bonniers Stora Lexikon har ordet liv olika betydelser. Levande skiljs från död genom att det levande äter, reagerar, rör sig och fortplantar sig. Livssubstans ansågs tidigare vara andedräkten som i sin tur kopplades samman med själen. Det tycker jag är en fin förklaring. Själen är livet. Om själen mörknar eller inte är i lag med kroppen kan man känna sig nästintill död. Jag vet. Jag har varit där. Dock inte nu. För mig är själen när vän med min kropp. Det är bara magen som krånglar lite och protesterar. Den har nog inte vant sig vid denna nya vän och beter sig som en trotsig treåring. Jag skall nog emellertid få fason på den, har jag kommit så här långt så tänker jag inte ge upp. Det finns alldeles för mycket därute som ser till att jag andas och lever. Börjar det mörkna i själen för en stund får jag snabbt se till att finna ljuset igen och det lyckas jag med gång på gång. Jag vet hur man gör nu. Därför är det så typiskt att magen surar och inte vill vara med.

"Är magen glad
är människan glad"

citat Allan Svensson från tv-serien Svensson, Svensson

Idag har jag tagit det lugnt. Magen ville vila. Sådana här dagar behövs ibland. Har inte ens legat ute i solen vilket kan bero på att solen inte kom fram förrän på eftermiddagen.

I morgon skall jag till min husläkare på återbesök. Får se vad hon säger. Jag hoppas att hon har någon mirakelkur i bakfickan så att jag kan börja jobba på måndag.

Det ringde en strumpförsäljare till mig idag som pratade med bred tysk brytning. Försökte genast komma på någon utav kommentarerna som jag skrev om tidigare i veckan men icke. Hjärnsläpp. Dock frågade, vänligt men bestämt, om hon tyckte att jag behövde fler figurstrumpor. "Jag har över sjuttio par." "Men kanske mönstrade strumpbyxor?" Då svarade jag att jag har sålt både strumpor och strumpbyxor och är inte intresserad. Tänk om jag hade kunnat svara med någon sjukt rolig kommentar!! Då hade jag fått mig ett gott skratt! Fast då hade det varit lite synd om henne. Eller?

Lyssnar på Helen Sjöholm när hon sjunger För kärlekens skull av Ted Gärdestad. Hon sjunger så vackert! Hon är en utav mina idoler! Ta bara Så som i himmelen - den bästa film jag någonsin sett!

Nu skall jag titta runt lite mer på nätet och sedan lägga mig i sängen och titta på en till film. Det här hör verkligen inte till mitt vanliga beteende. Väldigt sällan tittar jag på film överhuvudtaget men just nu är det väldigt skönt!

//Heffa

Micro-reunion

Idag träffades vi alla tre för första gången sedan examen. Det blev en fika nära Medis. Trevligt och roligt att träffa dem igen! Hoppas verkligen att det blir oftare framöver.

Det blev mycket prat om arbete och konstiga situationer som man har hamnat i. Skönt att få prata av sig med likasinnade som förstår vad man är med om. Vi var nog alla tre överens om att det känns lite konstigt att vara sjuksköterska. "Syster Heffa" hälsades jag med. Hmm.. Är fortfarande ovan. När kommer det att kännas naturligt att mitt namn kopplas samman med substantivet sjuksköterska?

För övrigt har dagen varit lugn. Låg länge kvar i sängen och tittade på tv. Sedan åkte jag till mamma och lade mig i solen. Därefter kom storebror med flickvän och hämtade oss för att äta lunch ute. Tillbaka till solen och sedan till stan för att fika. När jag var på väg till stan ringde chefen. Hon frågade hur det var och sade åt mig att ta hand om mig. Fick lite ågren när jag tänkte på att jag var på väg till stan. Känns lite som att skolka men jag kan inte vara inlåst i min lägenhet bara för att jag är sjukskriven. Jag har ju liksom inte någon farlig sjukdom, jag behöver bara ta det lugnt och tänka på vad jag stoppar i mig. Eller? Min väninna sade att det är ju bra att jag faktiskt VILL tillbaka och jobba. Jag är inte ledig för att jag tycker att det är kul. Försöker tänka på det när ågren kommer.

Tror att jag skall krypa ned i sängen nu och titta på film. Skall ut i solen igen i morgon.

//Heffa

60 år till

Var bara på jobbet i en timme idag. Kräktes och hade ont i magen. Sade att jag skulle vara hemma resten av veckan. Måste ordna upp det här med magen så att det inte blir värre. Pratade med min läkare idag som sade att jag skulle gå hem ifrån jobbet. "Jag sjukskriver dig." Då sade jag att hon inte behövde det. Jag skall ju på återbesök på fredag och man får vara hemma i fem dagar utan sjukskrivning. Det är något som jag är absolut säker på efter att ha suttit i telefon på jobbet i flera veckor.

Grillkväll hos mamma idag. Mina syskon var där med sina respektive och mormor. Var min respektive med? Hmm.. Måste ha missat honom. Mamma tog kort på lillasyster och hennes pojkvän. Mamma tar tydligen kort på alla sina barn med respektive. Jaha, undrar när K kommer upp. Längtar faktiskt efter honom. Kanske kan vi vara med på kort någon gång vi också.

I kväll kan jag vara uppe hur länge jag vill utan att få ågren för att jag måste upp tidigt i morgon. Skall bara ta det lugnt och ligga i sängen och mysa i morgon. Om jag bara slipper illamåendet.. Det känns skönt att bli sjukskriven för somatiska besvär för en gångs skull. Det har jag aldrig blivit förut. Nu vill jag verkligen jobba och det finns inget i mitt huvud som sätter stopp för det. Dock gör den övriga kroppen det men jag ser detta som ett stort framsteg!! Psykiskt klarar jag av att jobba, jag trivs med att vara NÅGON och vara behövd. Det gör susen för självförtroendet! Jag vill tillbaka till jobbet så fort som möjligt. Om läkaren tycker att det är okej så skall jag jobba på måndag, tänker lyssna på vad läkaren säger. En väninna sade till mig att man måste ta hand om sig, man skall ha kroppen i 60 år till!! Det ligger något i det. Kanske behöver man bli påmind om det ibland. Så de här lediga dagarna skall jag bara göra sådant som jag tycker är roligt och saker som ger mig något. Sådant som kan leda till återhämtning. I morse var jag faktiskt lite rädd att jag höll på att köra slut på mig själv alldeles. Somnade sent, vaknade fyra och spydde. Var inte alls utvilad men jag visste inte om den andra sköterskan skulle vara ensam idag så jag tog mig iväg till jobbet. Väl där började jag spy igen. Då tänkte jag att så här kan det inte fortsätta. Jag sover inte, spyr och har ont i magen. Det fanns en vikarie halva dagen så då gick jag hem och lovade att inte komma tillbaka förrän magen mår bra eller i alla fall är på bättringsvägen.

Här är jag nu. Fortfarande lite orolig och uppstressad. Det är inte så jätteroligt att vara sjukskriven men nödvändigt. Och inte blir man rik heller. Fast vad spelar det för roll om man är rik och man inte har hälsa? (Det här skulle omvårdnadstanterna i skolan höra!!)

Nu skall jag njuta utav kvällen!!

//Heffa

Ett gott skratt förlänger livet!!!

De bästa sätten att bli av med telefonförsäljare

Försäljaren: (Presenterar sig) Du: -Vänta lite, jag ska bara byta telefon... *Klick* Om de ringer upp igen, bara upprepa...

Om dom vill låna ut pengar, så berätta att du just begärt dig själv i konkurs och att du verkligen skulle behöva lite pengar.

Om dom börjar med att säga "Hur mår du idag?" svara, "Varför vill du veta det?" Eller så kan du säga "Vad glad jag är att du frågade, därför att ingen verkar bry sig nuförtiden och jag har så många problem, min ischias blir bara värre, mina ögonfransar trillar av, min hund dog precis...." När de försöker sälja igen så fortsätt bara att prata om dina problem.

Om dom säger att det är Anders Andersson från XYZ företaget så be dom bokstavera sitt namn, be dem sedan bokstavera företagets namn, fråga var företaget finns. Fortsätt att fråga personliga frågor eller frågor om företaget så länge som behövs.

Gör några glädjetjut och låt glad och överraskad. "Hanna!! Är det verkligen du? Kära nån! Hanna, hur har du det?" Förhoppningsvis så får Hanna ett par sekunders huvudbry medan hon försöker komma på vem i hela friden du är och hur ni känner varandra

Säg "Nej" upprepade gånger. Se till att varje NEJ inte låter likadant och fortsätt att mala på även när dom pratar.
Detta är roligast om du klarar av att hålla på tills dom lägger på.

Säg att du jobbar för samma företag. Exempel: Telefonförsäljare: Hej, det är Nisse från Bonniers. Du: Bonniers!! Oj, dom jobbar jag också för! Var ringer du ifrån? Telefonförsäljare: Öhhh.. Uppsala. Du: Häftigt, så det sitter ett gäng där. Hur är affärerna/vädret? Synd att företaget har en policy som hindrar att vi säljer till anställda. Äsch, Vi hörs!

Svara i telefonen. Så fort du inser att det är en telefonförsäljare lägg luren ifrån dig och skrik "Ahhhh.... Hjälp!" Lägg sedan på.

Säg till telefonförsäljaren: "Tyvärr, jag kan inte prata just nu, men kan inte jag få ditt hemnummer så kan jag ringa när jag har bättre tid." När dom lite besvärat svarar att de inte kan ge ut sitt hemnummer säg, "Jag förstår, du vill inte att främlingar ringer hem till dig! Nu vet du hur jag känner det."

Säg till försäljaren när han ringer; -Min tid är dybar, jag tar 500 kr i timmen, du kommer att behöva mitt bankkontonummer (räkna upp siffrorna, helst flera gånger och be dem läsa upp det). Okej, fick du med det? Jag tar tid från och med nu! Nå, vad vad det nu du ville...?

Återkommer ikväll också!
//Heffa

Could have been me

Denna krabat kunde vara jag. Farligt att släppa ut sådana varelser bland folk. Åkte fem i morse ifrån Prinsen. Hu! Inte undra på att jag är trött och så såg jag ju finalen igår kväll.

Fikarasten på eftermiddagen är förödande. Om jag är en zombie innan så är jag död efteråt. Vill hela tiden ha något att göra. Sitter jag så blir jag förslöad på en gång. Rummet jag har på jobbet är pyttelitet med ett smalt fönster högst upp. Inte konstigt att man blir lite trött.

Har tillbringat helgen med Prinsen. Ena kvällen gick vi med blommor till Farmor på kyrkogården. Prinsen hade tidigare frågat om det är okej om man blir ledsen. Åhh.. Min älskade.. Du får vara precis hur Du vill!! Efter det gick vi vidare till bäcken. Prinsen badade och jag stod i med vatten upp på låren. Hade jag haft badkläder på mig då så hade jag också badat. Vattnet var alldeles klart och lagom kallt en varm kväll som det var. Tittade man bort mot fjällen kunde man se en alldeles röd sol! Det var ljuvligt! Upplevde många sådana stunder i helgen. När vi åkte hem så hade det precis regnet och solen kom fram liksom två regnbågar!! Man kunde se var de började och slutade väldigt tydligt i dalen. Omgivningarna i norrland går inte att beskriva. Man tappar andan när man sitter och tittar på utsikten. Ifrån Farfars altan ser man fjällen, sjön, skog och kyrkan. Det är beskrivligt! Att dessutom få ha Prinsen inom räckhåll gör situation fulländad!

Klockan är tjugo i åtta men jag tänker göra mig i ordning för natten. Ögonen svider. Är jättetrött. Det har blivit många sena kvällar och tidiga mornar.

Flög förbi

Idag var en sådan där som bara flög förbi utan att jag var medveten om den. De for förbi strax intill mig och visade sig bara lite grann. Den var varken bra eller dålig och dagen lyckades skrida till sitt slut. På tal om slut.. Det är precis vad jag är just nu. Tror att det är därför som jag inte är medveten om dagen.

Läkaren som jag var hos idag för magen (det är troligvis blödande magsår) ville att jag skulle vara hemma och vila några dagar men det kan jag inte. Jag ska klara det här.

I morgon åker jag till Prinsen. Han är uppe i jämtland just nu så jag kommer att träffa honom där. Åhh, vad jag skall gosa med honom! Han är mitt starka ljus i mörkret. Med skenet ifrån hans ljus hittar jag alltid hem.

Klockan är 24.15 och jag har fortfarande saker som måste göras. Har inte packat allt än. Skall kliva upp halv sex. Inte många timmars sömn den här natten heller.

God natt!

//Heffa

Foton

Har fått en massa foton ifrån bland annat examen idag ifrån min underbara fostersyster. Den nedersta bilden fick jag inramad tillsammans med ett jättefint brev. Överst är jag och min älskade fostermamma!!

Kryper på knäna

Mycket på jobbet som vanligt. Dock ej med patienterna utan med det gamla vanliga. Hur mycket orkar man egentligen? Försöker intala mig hela tiden att "ta ingen skit, ta ingen skit" och så kommer de. Vad händer? JAG TAR SKIT!! Fast jag känner nu att det gör jag inte länge till för jag kokar inombords och kan inte hålla mig längre. Jag ska inte få något utbrott, jag skall bara säga "NEJ NEJ NEJ och åter NEJ!!!" Sedan får de göra vad de vill.

Solen skiner och det är underbart ute! Tur att det finns något som är bra när jobbet äter upp en. Man kliver upp tidigt på morgonen, åker till jobbet, jobbar tills allt snurrar och man går på knäna, tar sig hem (oftast lite handling innan man är hemma), lägger sig på soffan, tar sig i bästa fall fram till spisen och FÖRHOPPNINGSVIS tar man bort makaronerna innan de har kokat i 20 minuter bara för att man inte orkade ta sig tillbaka till spisen när klockan ringde, kryper in i duschen, torkar sig (om man orkar sträcka sig efter handduken - det går att lägga sig blöt också!), lägger sig i sängen, slår på tv:n, suckar, pustar, stönar, knäpper av tv:n och har man tur så somnar man. Någonstans där emellan surfas det på nätet. Ungefär så ser mina vardagar ut. Kul i jul! Det är bara en och en halv månad kvar. Sedan börjar det lugna ned sig. Hu!

Tänk om dygnet kunde ha lite fler timmar. De skulle kunna petas in sådär kring fem-sex på morgonen och ge alla lite sovmorgon! Vore inte det en bra idé? Fast då skulle man säkert hitta på annat att fylla ut timmarna med.

Är ledig på fredag och förmodligen så kommer jag att sluta tidigare på torsdag. Emellertid har planernan ändrats lite. Som vanligt. Kanske stannar hemma i helgen, orkar inte med detta strul fram och tillbaka hela tiden. Då får det vara.

//Heffa

På RIKTIGT riktigt

Idag damp det slutgiltiga beviset på att jag är sjuksköterska ned i brevlådan - legitimationen ifrån Socialstyrelsen. För en gångs skull kändes det inget särskilt. Snarare "suck, ett till papper som skall kopieras och skickas till olika instanser". Men men.. Inget att göra åt. Får istället tänka på att det är över nu. Jag är färdig.

Diskuterade solbränna på jobbet idag. Flera hade bränt sig i helgen och "ojade" sig. Själv sade jag att jag försöker se det positiva i det - är jag bränd idag blir jag brun i morgon! De tittade på mig som om jag inte vore klok. De har nog aldrig befunnit sig i Fåfängans Land. Där vistas jag väldigt mycket men jag vet inte om det är ett särskilt trevligt resmål.

Värst vad jag drar till med en massa metaforer. Brukar inte vara sådan fast inget varar för evigt!

Har varit hos Prinsen i helgen. Jag hade en present med mig till honom - en kungamantel och en kunakrona - bara det bästa är gott nog för min Prins! Vi har badat och solat hela helgen. Verkligen välbehövligt. Min kropp sög i sig varenda molekyl av energi i kvadrat (hur blev det där egentligen?). Vet ändå inte om jag kan påstå att jag har återhämtat mig. Får tänka att jag bara jobbar fram till torsdag klockan ett. Sedan bär det av till Jämtland och 75-årskalas!

Det märks att det är semestertider på jobbet. Finns knappt tider att ge till patienterna. Slår knut på mig själv i hopp om att finna tid till alla sjuklingar. Hitintills har det gått bra!! Skam den som ger sig!

Tänkte städa lite snart. Det var ett tag sedan och idag har jag installerat nytt bredband så jag drog fram en massa damm bakom datorn - tro det eller ej! Trodde inte att jag hade så mycket damm i min annars så välstädade lägenhet. Måste sluta fuska...

Expressen skriver en artikelserie om unga människor som mår dåligt. På tiden. Det görs alldeles för sällan. Förvånansvärt är att det inte är så många vuxna som tror/förstår att så många unga mår dåligt. Pappa läste också tidningen igår och han blev nog ganska tagen utav bilderna. "Känns det verkligen inte något när man skadar sig?", undrade han. Något sådant har han inte uttryckt förut.

Nu städning och sedan strykning utav kläder.

//Heffa