Rikta uppmärksamheten..

Sätt dig bekvämt tillrätta framför datorn. Styr fokus. Tänk att du befinner dig på en vacker plats utomhus, kanske har du varit där förut? Hur ser det ut? Någon speciell lukt? Finns det fler människor där? Beskriv tyst för dig själv.

Är det en plats du brukar tänka på? Längtar du dit? Tänk dig att det finns en sten där som är lagom stor att sitta på. Sätt dig där. Titta ut över platsen. Om du vänder dig om ser du vatten. Hör du hur det låter? Är det havets brus eller är det kanske en bäck som porlar?

Snart skall du blunda, först skall du bara läsa vidare en liten bit. Bläddra ned så pass att du kan läsa färdigt stycket utan att behöva använda handen. Släpp musen och lägg dina händer tillrätta i knät. Styr fokus mot din andning. Hur är den, ytlig, djup, snabb, långsam? Hur känns luften som du andas in - är den varm eller kanske kall? Försök att följa din andning genom näsan, ned i magen - håll andan en liten stund - och följ luften ut genom munnen. Nu skall du försöka följa dina andetag, in och ut, tio gånger. Kommer det andra tankar så låt de bara vara och styr tillbaka fokus till andningen. Andas in, en gång, andas ut. Känn där den vänder. Blunda nu och räkna till tio. Sedan kan du öppna ögonen.

Var det skönt? Klarar du att koncentrera dig? Har du möjlighet så gör den sista övningen en gång till och känn lugnet infinna sig.

Tänk att jag - Heffa - kan vara så "flummig"!! Skönt är det!

En plats som jag finner vacker är skogen där jag växte upp. Jag älskar att vara i den och idag saknade jag den faktiskt. Därför bestämde jag mig för att ta en promenad till mamma så att jag kunde gå igenom "min" skog. Dofterna, ljuden, färgerna - underbart!! Jag bara njuter när jag går där. När jag kom ungefär till mitten av skogen så satte jag mig på en bänk och gjorde andningsövningen ovan. Jätteskönt!! Det gick förbi en hundägare med sin hund men det märkte jag inte förrän jag öppnade ögonen och såg ryggtavlorna på dem. Det är så skönt att kunna stänga av allt som finns runtomkring och bara koppla av. Det är inte alla förunnade att klara detta men efter lite träning så!!

Vinden rörde till bland träden. Fåglarna kvittrade. Ibland tror jag att jag skulle kunna känna igen "min" skog bland tusen andra bara på doften. Förmodligen är det inte så men i min enfald när jag går där och känner mig odödlig så tror jag det. Tänk vad tankar kan vara starka!

Plockade några blåbär och åt innan jag vandrade vidare till mamma.

Skogen. Jag älskar den! Där har jag gråtit, sovit, längtat, svettats och mycket mycket mer. Den har tagit emot mina hemligheter och tankar, den har stundtals hjälpt mig genom livet på olika sätt och den har tagit emot mina tårar utan att klaga. Jag är den evigt tacksam.. Tack skogen!!

//Heffa