Positivt

Heffa, min Heffa.
Heffa, jag slutar aldrig hoppas och jag slutar aldrig tro på dig. Jag vet att du kan klara det här och jag vill att du också ska veta det. Du betyder så himla mycket för mig och jag vill aldrig förlora dig. Jag ÄLSKAR dig enormt, ska du bara veta och jag saknar dig mest! <3

Dessa ord står att finna i min fostersysters blogg och de värmde verkligen! Idag har det hänt en hel del positiva saker; solen sken och det var underbart skönt, jag träffade "Mumin", Tottes bajs
är fast och mörk igen och han har inte kräkts en enda gång, jag har fått en massa positiv respons från patienterna och när jag kom hem låg deklarationen i brevlådan som förkunnade att jag håvar in sex tusen före midsommar! *suck* Det sista sög verkligen musten ur mig!! ;D Jag dansade och hoppade och nästan skrek! Jag som var beredd på att få betala in som jag gjorde förra året. Ibland skall man ha tur!

Mumin är stor och fin. Hennes mage växer och hon ser alldeles sprickfärdig ut! Vi fick en trevlig dag och en LÅÅÅNG pratstund efter jobbet. Precis sådan där som man behöver lite nu och då. Tackar så mycket! Skönt att ha Dig som vän! Längtar redan efter att Du skall komma tillbaka till jobbet!

Igår träffade jag Finula. Jag fick en fin sjal som hon hade köpt i Marocko (yes, hon har nyligen varit där och jag är inte ett dugg avis ;D).Vi gick en promenad och var ute och åt. Sedan satt vi på min framsida och drack cider och kaffe till in på natten (nästan i alla fall). Mysigt! Som tur var så hade jag spelat in "Cityakuten" så den tittade jag på vid ett i natt och klev upp kvart i fem. Gissa hur pigg jag är? Inte mycket men jag tänkte ändå titta på filmen "Harrys döttrar" om en stund. Inte dags att sova än fastän jag är så trött så trött.. Kroppen tycks aldrig vilja sova nu för tiden.

Min lillasyster fyller 18 år på torsdag så jag har inhandlat presenter till henne. Som jag själv skulle vilja ha. Jaja, jag har väl så att jag klarar mig. Hittade dock en beige tunika/kofta till mig själv i alla fall. Tyckte att det behövdes lite påfyllning i mina garderober.

Nä, nu dags för en dusch!

//Heffa

Ute i solen

Sitter ute i solen och skriver. Eller njae, halva jag åtminstone. Nu har jag suttit här ett tag och skrivit och inte märkt att det blivit lite kyligt. Solen håller på att gå ned bakom trädtopparna men ännu så länge sitter jag kvar.

Totte är också här ute men fast i koppel idag igen. Han har varit dålig hela natten och protesterar inte ens mot att bära sele. Han mår nog inte så bra. Är han dålig i morgon också så får det bli en tripp till djurdoktorn. Totte kom inte ens och hälsade på mig idag när jag klev innanför dörren.

Dagen är inte över än på länge men det känns så lång. Önskar att det såg ut ungefär så här: Kliver upp och går till jobbet. Kommer hem och går och lägger mig och kan SOVA. Mitt mående är inte på topp som ni kanske märker men jag kämpar på. Så länge jag lever får jag göra det bästa utav situationen! Jobbet är i alla fall bra.

//Heffa

NU är det vår!

Mycket har hänt och jag har varit fruktansvärt trött. För en och en halv vecka sedan var det begravning (den tredje i släkten på ett år som fått hjärtinfarkt - två döda och den tredje är min pappa som inte alls tar hand om sig just nu) och oron för pappa sköt i höjden samtidigt som jag vet att jag inte kan göra så mycket åt det. Var och en bär eget ansvar för sitt liv. Ändå är det svårt att släppa..

Känner att jag sviker mina vänner just nu men det är inte alls min mening. Jag kämpar och försöker men orken tryter. Dock går jag till mitt älskade arbete och tar mig igenom dagarna med knapp nöd. På dagarna bygger jag upp mig själv och på kvällarna ser jag mig som ett tuggummi under en skosula.

Totte har varit sjuk i helgen. Han har kräkts (såg ut som avföring/diarré) och han har haft diarréer med slem i. Kunde inte släppa tanken på att slem i avföringen kan tyda på tumör i tarmen men nu tycks han ha piggat på sig i alla fall. Han har till och med fått vara ute i koppel i flera timmar i solen idag medan jag har suttit ute och skrivit. Vilken härlig dag det har varit! Jag satt i jeans och t-shirt och frös inte det minsta! Plockade fram utemöblerna på framsidan idag och har försökt njuta utav solen. Äntligen är det vår! Tyvärr har jag inte orkat ladda upp bilderna på mina krokusar som stoltserar i rabatten men de är vackra skall ni veta! Jag har till och med sett en massa bin. DÅ är det vår!

Nu skall jag lägga mig i badet och läsa och kanske skriva lite till. Har så mycket som jag måste få ur mig innan jag spricker. Skulle vara bra att somna tidigt ikväll med tanke på hur tidigt jag måste upp i morgon bitti. Sommartider hej hej sommartider!

//Heffa

Bloggutmaning

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag är FOBISKT rädd för spindlar, även den allra minsta.

2. Förr i tiden kunde jag alla reg.nr på de som jag kände och hade bil.

3. En gång fick jag äran att spela i globen med en "Nordman-kopia" och hade repat och så. Dagen innan fick jag panik och sade att jag inte kunde vara med på spelningen för att jag hade en viktig fotbollsmatch. Jag var 14 år.

4. Sist jag räknade mina skor var de över 60 stycken och jag har köpt MÅNGA MÅNGA efter det.

5. Jag har opererat ensam på en närstående och sytt (annars hade han gjort det själv med en kökskniv. JAG gjorde det i alla fall sterilt även om jag inte har den behörigheten).

6. I Thailand åkte jag motorcykel i 110 km / tim i kjol och linne utan hjälm.

Jag utmanar:

Hanusi
Pauline
Prinsessan Min
Tinnitussan
Kerstin
Sessan

Våren är INTE här

Det är inte vår ännu hur mycket man än vill. För två dagar sedan var det helt underbart ute och hyfsat igår på DAGEN. Därför tog jag mig till jobbet iförd tunna stövlar med klack, svarta skinnhandskar och en jacka icke innehållande dun. Helt okej klädd för temperaturen. Ett antal timmar senare skulle jag bege mig hemåt. Då var det inte lika skönt. Då var det kallt men jag stod ut till dess att jag kom till tågstationen. Tåget var 22 minuter försenat. DET ÄR F-N INTE VÅR ÄNNU!! Inte ens i närheten. Försökte distrahera min nedkylda kropp med musik på hög volym. Att läsa en bok var uteslutet för fingrarna var stelfrusna och ville inte hålla i en kall bok. Tåget kom. Och åkte. Två stationer. Sedan togs det ur bruk. Ny väntan. Ett nytt NYTT tåg kommer dock som var varmt och skönt. Det enda positiva med hemresan.. Jag slutade sju igår men var inte hemma förrän strax efter nio. Nu är det dags för körkort. Och bil. För jag ÄÄÄLSKAR ju kollektivtrafiken...

Att ha katt är lite som att ha barn ibland. Han väcker mig på nätterna och vill gosa. Han skriker för att jag slutar klappa honom. Han skriker om han inte får plats bredvid mig. När klockan är halv sex och jag förhoppningsvis sover skriker han och vill ha mat. Emellertid skiljer han sig på en punkt nämligen den att barn ofta går undan när de bajsar i blöjan. Det gör inte Totte. När han skall bajsa använder han alla sina röstresurser och går omkring i lägenheten och skriker i cirka tio minuter innan han går in i badrummet där han fortsätter skrika. Då är det dags. Då vill han att jag skall komma och hålla honom sällskap. Suck.. Hur trevligt är det? Tur att man är van vid kiss och bajs från yrkeslivet.. Är jag inte hemma så bajsar han inte. Fast det kanske bara är bra så slipper det stinka här hemma.

Nu på morgonen har jag gett mig själv manikyr - oljat in nagelbanden, använt apelsinpinne, filat, använt stärkande nagellack och målat ett lager genomskinligt. Ja, jag vet att man inte får ha långa naglar på jobbet men mina är inte SÅÅÅ långa och genomskinligt nagellack får man ha om det inte är halvt avskavt. För övrigt så håller jag inte på med sådant arbete som gör att jag kan få en massa skit(!) under naglarna.

Klockan är halv åtta och jag har hunnit med fyra stora koppar kaffe och en till (minst) väntar på mig. Börjar inte jobba förrän halv ett så jag har en lååång förmiddag framför mig som jag avskyr. Jag vill jobba eller åtminstone inte bara gå och dra hemma utan att ha något vettigt att göra. Fast jag kom just på att jag skall göra stekt ris med ägg och diverse grönsaker. Till det keso. Dagens jobblunch! Mums!

Ha det!

//Heffa

Kattmatens vara eller icke vara

Katter är köttätare och det vet nog alla. Eller inte riktigt alla, inte de som gör kattmat. Ganska ofta får jag hälla ut Tottes torrfoder då det bara finns gröna knoppar kvar (GRÖNSAKER) och likadant är det med den mjuka maten. Nu på morgonen hade han lämnat alla morötter kvar i skålen. Fattar ni - MORÖTTER I KATTMATEN! Vi kanske kan ändra på våra egna vanor men jag tror knappast att vi kan ändra så mycket på våra djur. När min katt är ute jagar han fåglar och möss och jag tror aldrig att han kommer att sitta i grannens trädgårdsland och bita av blasten på rädisorna. Igår var det gröna bönor i den mjuka maten och de låg också kvar på tallriken. Kanske tror kattmatskockarna att katter behöver äta enligt tallriksmodellen men så är icke fallet. Visst, de kan äta gräs men det är för att kunna spy sedan och en del katter får för sig att äta konstiga saker som melon eller gurkor men det ligger inte riktigt i deras natur. Jag har kattmat ifrån veterinären men den tyker han inte om så jag får nog fortsätta att kasta bort grönsakerna ifrån torrfodret i fortsättningen men det känns väldigt onödigt. Tittade i hyllorna på annan mat men allt tycks innehålla grönsaker. Jaja, han är ju min lilla älskling så då får jag slösa lite.

Om några timmar är det dags för jobb igen. Igår hade vi hoppats på att få sluta lite tidigare men nu hoppas jag att vi har lärt oss en läxa. Att ens tänka tanken brukar sluta med att det blir övertid. Som i fredags. Som igår. Tekniskt strul ideligen. Men men.. Det ger lite extra lediga timmar i framtiden..

Bilden är Prinsen i hockeyutrustning vs trollutstyrsel. Överdelen är nog det pappa hoppas på att han skall syssla med (hihi, jag tror på något HELT annat, typ dans eller något annat vackert!). Rätt lag är det i alla fall!!

//Heffa

Älskade arbete - SÅ KRÄNK MIG EJ!

Jag vet, jag har inte varit här inne på länge men det har inte funnits någon energi till det. Jag tar mig till och från jobbet men inte mer än så. På jobbet är jag fullt koncentrerad men sedan vet jag inte vad jag gör. Mina tankar är inte mina. Mina handlingar är inte de som jag har för avsikt att göra. Ibland vet jag inte hur jag har tagit mig från plats A till plats B. Konstigt hur det mänskliga psyket kan fungera. På jobbet är jag fokusera till 110 % och skulle aldrig göra ett misstag på grund utav mina konstiga tankar. Där är jag fortfarande "glada syster" och gör det jag skall och lite till. Som förra veckan. Då var vi två rum som samsades på en apparat och i fredags kväll fick vi inte igång den apparaten ordentligt efter ett strömavbrott så då var vi TRE rum som fick samsas på en annan apparat med en hel del förseningar till följd. Ändå gick det bra och fastän det blev två nya apparater för mig på en och samma vecka så lärde jag mig snabbt och jag tackar innerligt mitt fotografiska minne för det. Sådana saker gör mig stolt och nöjd men det rinner snabbt av mig när jag kommer hem.

Minnesluckor. Ofta. Tunnelseende i affären. Substanser i kroppen i enorma mängder som ändå inte får mig på fall. Jag vandrar omkring i en dimma hemma. Vet inte vad jag gör. Längtar tillbaka till jobbet då jag är klar i huvudet. När jag ÄR någon. När jag inte är ensam. När jag inte KAN vara ensam. Just nu finns ingen hjälp att få. Måste ta mig igenom det här ensam men jag vet inte hur det skall gå.

Det värsta jag har hört den senaste tiden är när en viktig person sade till mig när jag befann mig i "min" värld var att "dig vill jag inte bli behandlad av". En kränkning som fick mig på fall den dagen. Om denna person fick se mig i action på arbetet så skulle personen ifråga aldrig ha uttalat sig så. Jag är artig och trevlig mot patienterna, de ger mig kramar och presenter, jag har fått lära kollegor nya saker på de andra apparaterna denna vecka och jag har känt mig oerhört kompetent. Skulle jag befinna mig i "min" värld på jobbet så skulle jag inte gå dit. Jag skulle aldrig riskera patienternas säkerhet. Jag älskar mitt jobb alldeles för mycket för det. Mitt jobb är mitt allt.

Vet att det inte är så konstigt att jag är som jag är just nu med tanke på allt som har hänt; pappa, annat strul i familjen, avsaknaden utav en mamma, flashbacks m m. Om jag inte reagerade så vore snarare det ett tecken på att det är fel. Jag är en produkt av miljön. Jag är inte mer än människa men jag gör vad jag kan för att överleva.

I morgon är det jobb igen och jag längtar så oerhört. Jag vill behandla patienter, importera planer, hjälpa patienter vidare i vårdkedjan och få känna att jag ÄR någon. Vill bort ifrån dimman. Vill känna min kropp igen. Vill veta var min kropp tar slut och omgivningen tar vid.

Vad jag önskar mig idag, denna söndag förmiddag, är att min Fostermor kommer och håller om mig. Kanske kan hennes famn agera gräns för min kropp och kanske kan hennes värme nå fram till mig och få mig att se klart. Vill så gärna älska livet. Vill så gärna ta itu med mitt förflutna och komma vidare.

Andra pratar om att jag måste ut och festa, ut och träffa folk och en pojkvän men hur skall jag kunna träffa andra när jag inte ens kan stämma träff med mig själv eller ens känna min egen kropp?

Jag kämpar. Jag försöker men det är svårt utan hjälp. Jag kan bara hoppas. Och tro. Jag är i alla fall otroligt glad över mitt lyckobringande arbete.

Fortsatt trevlig helg till er allihop!

Kram

//Heffa