Trakasserier

Har nyligen läst Ett liv att dö för som är skriven utav Åsa Nilsonne. Tidigt i boken gjorde mitt hjärta en saltomortal. Hon berör ämnet trakasserier i skolan utav tjejer. Tjejer blir föremål för både tafsande och hårda ord. En del tjejer tycks inte ha rättigheter att äga sin egen kropp. Händer famlar över kroppen, händer som inte är ens egna. Egna tillgångar blir till en tung last inte många orkar bära. I början kanske man kämpar emot, sedan inser man att det inte är någon idé och till slut är det vardagsmat. Kanske tror man att det är så det kommer att vara i livet - vem som helst har tillträde till den egna kroppen. Redan på ett tidigt stadium får man en snedvriden syn på sig själv vilket ofta resulterar i ett icke psykiskt välbefinnande. TACK Åsa för att du belyser detta! Lärare verkar många gånger ha samma inställning som många utav tjejerna - det är vardagsmat. Även lärare utsätts, jag har sett det själv. Så ni där ute - vad har ni att säga om detta?

//Heffa

Saknar min Prins..

Undrar om jag har kysst många grodor i mitt liv med tanke på att jag har en Prins och Prinsessa vid min sida. Eller så kanske jag hade tur och bara behövde kyssa två stycken. Apropå tur så köpte Prinsen en magisk runa på Gunnes Gård igår. Gunnes Gård är en vikingaby som man kan besöka och där det finns diverse djur. Så nu tror Prinsen att om han bär denna runa runt halsen kommer han att få tur och mycket kärlek. "Kanske kommer jag att drömma mycket om dig och mamma också", sade han igår kväll när jag skulle natta honom. Åhh, jag smälter när jag får höra sådana ord!! Det där med tur vet jag inte riktigt om det stämmer för honom. Igår cyklade nämligen jag, Prinsen och min fostersyster till sjön och badade. Jag och fostersyster skjutsade varandra men på hemvägen skjutsade jag Prinsen. Tyvärr fastnade han med foten i hjulet fastän ideliga rop om att hålla ut fötterna. Han skrapade av en del skinn och foten svullande lite. I morse var det lite blått men han tycks ha klarat sig bra. "Om jag inte hade haft runan kanske jag hade skrapat upp hela benet." Tur att han kan se saker från den ljusa sidan!

Prinsen åkte hem i förmiddags och jag saknar honom. Saknar hans skratt och hans ständiga frågor (det trodde jag aldrig att jag skulle sakna!). Jag saknar hans vackra ögon och att få sova bredvid honom. I morgon kommer jag att vakna alldeles mol allena. Han berör mig oerhört, min Prins! Älskar Dig, nu och för alltid..

Såg Underbara älskade igår och även en gång till idag tillsammans med fostersyster. Jag grät. Igen. Dock ljög jag lite tidigare - det var inte från minut ett jag började gråta det var minut fyra! Jag älskar filmen och jag avgudar Mikael Nyqvists rollgestaltning. Ensamhetens hav har varit på repeat i många dagar nu och även på mp3:n. Ringsignalen på mobilen är också ändrad. Snacka om att vara besatt!

//Heffa

Bakont

Idag har det cyklats. Långt. Heffa har ont i rumpan. "Och jag har ont i snoppen." Stackars lilla Prinsen! Vi cyklade först till badet via affären vilket blev cirka fyra kilometer. Sedan hem igen. Snabbt hänga upp kläderna för att sedan cykla vidare till min mamma, tre kilometer till. Minst. Därefter hem med en omväg till centrum. Cirka fyra kilometer till. Prinsen var oerhört tapper måste jag säga! Envis är han också, han ger inte upp i första taget! Kul att han har något efter mig!! Måste bara tillägga att min höft och ryggen påminner mig om att de finns till efter ridolyckan. Det gör ont lite smått efter allt cyklandet, inte bara i rumpan.

I morse "råkade" Totte ramla i poolen. Jag misstänker att Prinsen hade ett finger med i spelet. :D

Tittade på Underbara älskade i natt. Jag grät. Nä, jag snarare HULKADE från typ minut ett. Den är en utav de bästa filmerna jag har sett - måste nog placera den som nummer ett till och med jämte Så som i himmelen. Och NEJ, det har ingenting med Mikael Nyqvist att göra. Faktiskt. Filmen var oerhört gripande och fångade mig från första stund.

På fredag börjar serien Tre kärlekar med Samuel Fröler. Så fredagarna framöver är heliga.

Nu skall jag krypa ned bredvid min sovande Prins och försöka sova lite. Har inte riktigt fysiskt hämtat mig efter filmtittandet inatt. När jag vaknade i morse (tidigt som vanligt) kände jag mig lite lätt småbakis, som om jag pimplat ett par flaskor vin. Inte såg jag ut som Törnrosa under ögonen precis!

//Heffa

Drake

Jaha, snart är även denna dag slut och den har varit oerhört innehållsrik. Fem timmar spenderades på centrum tillsammans med storerbrors flickvän och tillhörande Vincent. Det åt och dracks och shoppades och åts igen. Sedan kom storebror dit med en kompis.

Innan vi kom fram till centrum började det regna och fastän vi hade paraply så blev vi genomvåta. Dock var regnet varmt så vi behövde aldrig frysa.

I morse bada Prinsen i poolen, kallgraderna till trots men mysigt var det att sitta där ute och äta frukost och titta på honom. Han har även bekantat sig med vattnet nu ikväll och även gjort mig mer välbekant med de kalla dropparna. Det var efter att vi hade varit ute med draken som han stänkte ned mig rejält. Hämnden är ljuv!!! Nä då, något sådant skulle jag aldrig kunna göra! I alla fall så lyckades vi få upp draken mer än 30 meter och han var så stolt!! Om ni tittar på fotot så ser ni något rött på marken som är Prinsen och draken mot det blå.

Heffa har fått agera syster i dubbel bemärkelse idag. Prinsen gjorde illa sig på en kokosnöt så det blev till att tvätta och lägga om. Tur att syster har plåster med Disneyfigurer på!! Han hade tur, det blev inget utav mina berömda spritomslag!! ;D

Prinsen är himla bra på att luras. Hela tiden. Han lurade i mig, min bror och hans flickvän att Prinsens mamma hade kört för fort, åtta kilometer i timmen för att vara exakt, och hade förlorat körkortet och skulle således behöva åka tåg till jobbet i fyra månader. Vem kan låta bli att INTE tro på något sådant? Jaja, livlig fantasi har han i alla fall!!

Ack, nu är syster trött och behöver varva ned. Det är många dagar kvar! Tyvärr kommer jag inte att hinna läsa så många bloggar den här veckan men jag läser ikapp på fredag - var så säkra!!

//Heffa

Jag ligger i lä!!

Prinsen har kommit och skall stanna till på fredag. Vi kom hem för en stund sedan efter en sen cykeltur till affären. På vägen dit berättade han en massa saker, bland annat att det var han och Sandra på riktigt nu. "Ja, vi har bestämt att jag inte skall träffa någon annan tjej och hon skall inte träffa någon annan kille. Det är vi nu. Hon köpte en ring till mig och jag en till henne så vi är förlovade. Vi skall aldrig skiljas. När vi blir lite större skall vi skaffa två barn, det är lagom. Då hinner vi med båda två." (Min lillebror är nummer åtta i syskonskaran). "När skall du skaffa kille då? Du är ju tillräckligt vuxen för att skaffa barn." Hmm, ja, jag ligger verkligen i lä. Lillebror har redan planerat för framtiden och han tycks fundera över min också. Samtidigt slår det mig hur tiden bara rinner iväg. Lillebror är bara fem och redan förlovad! Jag hinner inte riktigt med, undrar om det är ålder?? ;D

Tidigare idag var jag med min fostersyster och handlade. Det blev både kläder och en hel del badsaker till Prinsen. Måste också tillägga att det blev ett par nya skor i fredags. IGEN. De är både fina och sköna!! Men men, det jag vill få sagt var att jag köpte ett cyklop till Prinsen som han skulle testa i duschen. Han stod där länge och väl och när jag går för att titta till honom sitter han i badkaret med både pimpsten och fotfil och filar fötterna iklädd cyklop. Han såg verkligen söt ut!!

Prinsen bor typ på landet (cirka 1000 personer). Där hälsar man på alla. Här hälsar Prinsen på alla och det är lite kul att se att även den allra suraste människan drar på mungiporna när Prinsen säger "Hej" och avfyrar ett bländande leende.

Midsommar kom och gick med en hel del trevliga händelser där emellan. Sedan har fostersyster sovit över här och jag är så glad att hon finns. Jag kan sitta och bara titta på henne och känna att hjärtat tar ett litet extraskutt. Hon är min och hon är en utav de personerna som då och då håller mig uppe. Jag tittar på henne och jag ser att hon älskar. Och jag älskar tillbaka...

Prinsen är lagd för natten och jag tror att jag skall börja krypa ned så smått jag också om jag skall orka med veckans strapatser. Något säger mig att de kommer att bli en energikrävande vecka. Detta något heter Prinsen men det skall verkligen bli jättemysigt!!

//Heffa

Gentlemän

Jag måste erkänna en sak. Jag ÄLSKAR gentlemän. Ni vet sådana där av den riktigt gammeldags typen. Jag tycker om att bli bjuden (inte för att jag är snål utan kanske för att det handlar om att bli omhändertagen), jag ler med hela min kropp när en man håller upp dörren för mig och jag skulle nästan kunna KYSSA de män som låter mig gå före på bussen. Ahh, så sexigt oavsett ålder! På sistone har detta hänt mig ganska ofta och jag njuter. Dessa män gör hela min dag! Som ni kanske förstår är jag inte så svårflörtad!! ;D

Läser i en tidning. Tidningen ställer frågot till läsare. "Kommer du att dricka alkoholfritt på midsommar?" Svar: "Nej, jag har alltid druckit alkohol på midsommar." Kille, 21 år. Ursäkta men ALLTID - han är 21 inte 51. Alltid för honom borde egentligen vara andra året. Fast som jag tidigare skrivit så är man inte barn så länge längre. Tydligen.

I morgon är det midsommar. Med dans och musik och sång. Icke att förglömma "bålbrännboll" men nej, jag kommer inte att deltaga på grund av skadan från ridolyckan. Och NEJ, jag kan inte vara med och agera halvdant. Det är emot allt vad jag står för. Jag kan inte lunka runt konerna och förlora. Jag kan bara vinna. Med denna höft/rygg kan jag inte vinna. Då ställer jag inte upp. Sedan så spelas det fotboll. I alla fall efter en hel del intag utav alkohol och jag skall bara titta och njuta. Eventuellt agera lite sjuksköterska om det är någon som skadar sig. Fast i alkoholens rus gör man aldrig illa sig. Inte då. Bara sedan. Typ dagen efter. *fniss*

Jag måste nog sälla mig till kille, 21 ovan. Jag kommer inte heller att dricka alkoholfritt. I alla fall inte bara. Dock upptäckte jag att när jag kom hem från systemet hade jag handlat "minicider" men färre kalorier. Uäk! Inte så konstigt att jag tyckte flaskan var obekant. Jag brukar inte dricka lightvarianten när det gäller cider men denna flaska stod inte bland de andra lightarna. Suck. Tur att jag köpte en del annat också. :D

Nu skall jag förbereda lite mat inför i morgon. Heffageggamojja var det. Typ a la skagen. Har dock fått leta efter min matberedare för den har inte brukats sedan jag flyttade i oktober. Inte heller är den tillräckligt stor. Min lilla Philips från cirka 1960 rymmer bara en halvliter. Dags att uppdatera sig lite men det får vänta till dess att jag skaffar familj. Så länge delar jag upp satsen på två. Yiippiiee!!

Trevlig Midsommar!!

//Heffa

Måste bara tillägga att min älskade granne (han "tuttittaren") skall flytta och tappade just en kartong med finservisen i. *asgarv* Oj, vad trist!!

Skor. IGEN.

Jag har precis läst igenom landstingets egna tidning och det är främst två saker som fastnat i min annars så överfulla hjärna.

1. Anestesin på SÖS har blivit bra på att inte bära klockor och smycken. För mig är det självklart att man inte skall göra det. Jag blir bara förvånad när det idag, 2007, skrivs en lång artikel om det. Skäms på er alla som inte har "nakna" händer och armar när ni jobbar inom vården!!

2. I höst startar en utbildning för sjuksköterskor om hur man lär sig skriva ut inkontinensskydd. Okej Heffa, skratta inte nu. Det här är på riktigt och ja, den är på 4,5 högskolepoäng. Trodde det tog typ fem minuter att lära sig. Jag gjorde det på vårdcentralen utan större svårigheter. Dock förtäljs det icke om det ingår att lära sig mer om inkontinens men jag hoppas det. Annars vore det slöseri med pengar.

Foppaskor. I hate them. Fast de är hur sjuukt sköna som helst. Idag såg jag en kvinna i femtioårsåldern för dagen iförd en beige linnekostym. Gissa vad hon hade på fötterna? GISSA VAD HON HADE PÅ FÖTTERNA??? Jo, ett par ljusblåa foppaskor. Det är ju nästan att man kan börja kräkas. Foppaskor kan användas på jobbet och om de är förbjudna där kan man ta hem dem och ha de i trädgården men inte synas med dem en meter utanför staketet. Säger jag som upptäckte att jag hade dem på mig när jag gick till postlådan för att posta ett brev cirka 50 meter härifrån. Som ett omedelbart straff blev jag varse om att jag inte hade satt på något frimärke. Frimärkshäftet ligger så prydligt på mitt köksbord. Bra där Heffa!! Papprerna till banken kommer säkert fram!! GOOOOO Heffa!! Jaja, det är bara att ringa och beställa nya och hoppas på att de gamla tuggas och inte hamnar i orätta händer.

"Råkade" gå förbi centrum idag och in i en skoaffär. Väl därinne "råkade" ett par skor sitta som en smäck på min fot. Expediten är en gammal skolkamrat och tyckte också att skon var fin. Så nu finns de i mina ägor. Tänkte att jag skulle ha de på midsommarafton till ett par halvlånga svarta byxor och en söt vit tunika. Snart får de nog ta och sätta upp bilder utav mig i skoaffären. Sälj ej till denna kvinna. Just precis. Så skulle det stå.

För övrigt ringde min mamma idag.

Mamma: Har du några sandaler?

Heffa: Hmm.. Jo..

Mamma: Har du många?

Heffa: Ett par stycken kanske..

Mamma: Du har väl svarta också? Behöver du alla?

Heffa: Nä, men...

Mamma: Då kanske du har några som jag kan få. Du använder väl inte alla?

Heffa: Nä, inte på en gång men jag har inga som jag vill ge bort.

Mamma: *muttrar*

Vad skall man säga? Jag köper inte skor för att ge bort dem. Visst, jag använder kanske inte alla alltför många gånger men jag ger inte bort dem för det..

//Heffa

MORD/DRÅP

Det har skett ett mord/alternativt dråp på gården intill med världens pådrag; poliser, civilare, ambulans, akutbil och brandbilar. Till en början lite häftigt till dess att man insåg vad det berodde på. Hade ju varit spännande om man hade fått rycka in som sjuksköterska för att det hänt en omfattande olycka eller dylikt men det här.. Dessutom är det fyra tonåringar som har blivit gripna. TONÅRINGAR - kan ni fatta? Är det inte då man skall stå och smygröka för första gången (nope, jag har dock inte gjort det), hångla med någon trevlig kille/tjej för första gången och kanske smaka på alkohol (häxblandning, lite från varje flaska ur föräldrarnas barskåp). En del i klassen snodde diverse saker också och det ansågs häftigt att bära kläder med hål där larmen hade suttit. Men mord.. Nä.. Lite VÄL magstarkt. Kan tillägga att jag alltid har varit en fegis och det värsta jag har gjort är något så pass oskyldigt som att palla äpplen och busringa.

Tydligen skall polisen knacka dörr så det gäller att piffa upp sig lite - det kanske kommer förbi någon riktig HUNK!!!

Jag åkte med bussen hem från centrum idag och bussen kunde inte ens köra ända fram till busshållsplatsen på grund av att så många kommit för att se polisens efterarbete. Usch. Tycker att det är lite väl makabert. Hur kan människor vara så nyfikna?

Det finns en del saker som jag stör mig på. Här kommer ett par:

Folk som reser sig så pass sent på bussen att dörrarna hinner gå igen och vad ännu värre är är de gamlingar som först måste avsluta sin konversation med sin medpassagerare innan de kliver av. FY SKÄMS!!

Folk som springer för att hinna med att komma igenom snurrdörrar som gör att dörrarna stannar vilket leder till att personen ifråga inte alls tjänar någon tid.

Underlig dröm

Alltså, jag har hittat en massa språk inom mig som jag trodde var forntida. I alla fall för mig. Häromdagen pratade jag spanska med en läkarkandis, tyska med en patient, svenska med de flesta och engelska med en läkarkandis och jag tackar högre makter för den underbara serien Cityakuten. Jag omgärdades utav medicinska uttryck lika självklart som jag rör mig i skoparken. SÅÅ coolt!! Jag blev till och med förvånad själv. Det var som om jag inte var med i samtalet. De andra kollegorna tyckte det var lite jobbigt att behöva förklara allt på ett främmande språk men jag förde en konversation som rörde allt från Chiles natur till x-rays. Åhh, vad nöjd jag var med mig själv!

Fick hem den nya telefonkatalogen i fredags. Heffa, leg sjuksköterska. Vips, så hade mitt ego fått en rejäl skjuts framåt!! Tänk att så lite kan göra så mycket. Jag är STOLT!! Häftigt. Stort. Och ändå är det bara lilla jag.

Jag har ett projekt på gång. Tro det eller ej men på något sätt skall jag införskaffa mig ett piano, få det hemkört och stämt. Det blir en del att möblera om men jag har alltid velat ha ett piano så nu skall jag börja spara. Jag kan spela tvåhändigt efter noter men jag vill lära mig ackord så kanske blir det lite pianolektioner också. Så länge får jag hålla till godo med min(a) älskade tvärflöjt(er). Spelar och spelar. Det märks att kondisen inte är på topp. Särskilt när jag spelar min favoritmelodi - Calle Schewens vals - på fyra sidor som avslutas med höga fiss. Fastän jag har en ny tvärflöjt så är det jobbig med denna höga ton. Kinderna värker men det är det värt. Hoppas bara att inte grannarnas öron värker lika mycket! Särskilt med tanke på att det kanske vankas för piano snart.. ;D

Hade en mycket underlig dröm inatt. Jag drömde att jag sprang Stockholm Maraton och sprang in som fjärde kvinna, precis utanför medaljplats. Vad ännu underligare är att när jag vaknade så tänkte jag att till nästa år måste jag träna innan maraton (vilket jag inte alls hade gjort till det när jag kom fyra). Jag tänkte också att jag måste utöka min 7,5 km runda till tre varv istället. Hallå Heffa - du AVSKYR att springa. Du plågar dig igenom varje meter och skulle aldrig drömma om att springa ett lopp. Särskilt inte med tanke på att du inte klarar av att blli omsprungen! Det tog faktiskt ett tag innan jag insåg att det bara hade varit en dröm. Vasaloppet och Vätternrundan i alla ära men maraton.. Nä, jag skulle inte ens fantisera om något sådant. Jag är nöjd om jag tar mig runt mina 7,5 km utan att se ut som en guldfisk på land.

För övrigt blev lördagsgodiset även söndagsgodis. Till och med frukost. Mmm, det var verkligen gott!! Min karaktär suger verkligen men jag lyckades i alla fall göra i ordning gröt och bara ta ett par godisbitar till (typ 10-15 stycken) innan mitt blodsocker hade stabiliserat sig eller åtminstone tagit sig upp till en rimlig nivå. Godis smakar utan tvekan bäst på morgonen..

Jag lyssnar på hjärtan och lungor. Med mitt rosa stetoskop. Försöker lyssna på Tottes men så fort jag närmar mig med stetoskopet börjar han spinna. Jaja, jag vet i alla fall hur det låter när en katt spinner och för er som vill veta hör man bara spinnet i magen, inte i halsen.

Bilden ovan är på min Lillebror. Visst är han väl söt?!! Det gäller att bejaka sina kvinnliga sidor också!

//Heffa

Jonna undrar var man kan köpa ett rosa stetoskop. Det kan beställas från England.

GODIS

Har varit lite tankspridd i veckan. Jag hejade på arbetskamrater i omklädningsrummet, jobbade ett par timmar med några för att senare på eftermiddagen heja på dem igen och säga "jaha, du jobbar kväll?". Så det kan gå. När man går i korridoren kan man hinna träffa ett tjugotal patienter och när man sagt "hej" tolv gånger med en sekunds mellanrum börjar det kännas ganska fånigt så istället kan man nicka och le mot patienterna. Då blir de sedda och man ger ett gott intryck ändå. När man går ut från Apoteket och stöter på en golden retriever kan man göra likadant, alltså le och nicka. Eller nåt. Så gjorde jag och gissa om jag kände mig fånig?! Jaja, jag skrattade gott för mig själv i alla fall.

Har lapat sol så fort den har behagat titta fram och rensat ogräs och jobbat mot sötsuget. Höll mig i en vecka. Idag förstörde jag det hårda arbetet men DET ÄR AFFÄRENS FEL!! Jag skulle handla frukt men så gick jag förbi lösgodiset. "Endast idag lördag - 39 kronor kg." Hur skall jag kunna gå förbi något sådant? Okej, det är ju egentligen inte priset som avgör att jag slutat med godis - att äta godis är billigare än frukt (i alla fall när man tänker på att man inte behöver äta lika mycket godis som frukt) men denna skylt talade till mig. En skylt som talar till mig när jag fortfarande är så sårbar säljer direkt. Jag tänkte till och med att jag nu kunde handla extra mycket eftersom det i vanliga fall kostar mer än dubblet så mycket. Shit, vilken dålig karaktär jag har. Men men.. Sedan tänkte jag att jag kan införa lördagsgodis - då kanske jag kan stå ut hela veckan när jag vet vad som komma skall. Hoppas jag..

//Heffa

Stolt svensk!

Ur en diskussion på tv4 Nyhetsmorgon lördag:

".. exakt 50.000 till 80.000.." Hmm.. Det var väl ändå snarare mellan tummen och pekfingret? Exakt känns inte riktigt som rätt ord men han var ju från Kina och det kanske diffar lite mer där?!

Och ur väderflickan Madeleines inlägg:

"..det är skillnad mellan vatten och hav.." Oki, och den är??

Maud Olofsson var med på nyheterna igår morse men VAD HAR HON PÅ SIG?? Vad är det hon har på huvudet? Den huvudbonade med flor verkligen skär sig mot att pratas politik i. Det är ok att ha den om man är kunglig och bara skall le och vinka till folket men att prata i? Nä tack. Kan inte politikerna få hjälp av en stylist? Om de redan har en vill jag helst inte veta vem det är..

"Trasan? Trasan?" En ljuvlig ung stämma ljuder ifrån bersån och jag hör hur hon skakar med ett torrfoderpaket. "TRAASAN VAD FAAAN!" Tålamodet är lika med noll när denna 15-åriga flicka (nyss fyllda) är på jakt efter sin förrymda katt. Samtidigt ligger min Totte i skydd för solen under blommorna och sover. Min duktiga kisse! Han har varit ute hela natten så nu är han trött. Mattes kille!

Träffade den nyblivna 15-åringens mamma i tvättstugan igår. "Min dotter fyller 15 idag. Därför har jag storstädat hela dagen. Det kommer massor med folk snart. Måste tvätta också." Städa gjorde hon verkligen och hon måste nästan ha haft en industridammsugare för den lät som värsta flygmaskinen som försökte spränga ljudvallen. Jag dammsuger lite nu och då. Vågrätta ytor torkas efter behov. Kanske därför som jag inte storstädar och har aldrig förstått det där med storstädning. Det verkar så jobbigt tycker jag att behöva avsätta mer eller mindre en hel dag för städning. Hur gör ni?

Jag är stolt över att vara svensk! Särskilt igår när vår ostindiefarare kom hem. Såg det på tv. Trots hettan som rådde fick jag gåshud över hela kroppen och fick tårar i ögonen när det sköts salut. Vad gäller tårar så formligen sprutade tårarna när nationalsången sjöng före fotbollsmatchen mellan Sverige och Island i onsdags. Shit, vad känslig jag har blivit. Måste vara åldern! ;D Nä, jag har alltid varit känslig när det har handlat om framgångar inom idrotten. Främst när det gick bra för min bror även om jag inte visade det så tydligt just då. Dock kan jag idag börja gråta på en gång när jag tänker på allt han ha åstadkommit. Älskade Storebror, om Du visste hur stolt jag är över Dig!!

Var på centrum med Finula igår. Där såg vi tre barn i badkläder. Först trodde jag att de hade strumpbyxor på sig också men icke. De var i åldrarna 3-5 år och hur röda som helst. Mammorna visade inga tecken på någon begynnande solbränna. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte sade åt de, det är ju nästan misshandel! Som förälder måste man ta ansvar. Barn måste smörjas in, särskilt när de är så små. Okej, de kan bränna sig. Det kan vara en engångsföreteelse men då kan man efteråt sätta på dem en tröja. Dessa barn sprang fortfarande runt i badkläder. Fy skäms! Ta ansvar, föräldrar!

Inatt hade jag myggor i rummet. En bet mig. 1-o till myggorna. Nummer två fick se döden i vitögat mellan två bokblad. 1-1. Den tredje hann bita mig på fingret innan den smackades mellan händerna. 2-2. Den sista bara hörade jag surra ovanför mig någonstans så jag lade mig under täcket. Vaknade med ett myggbett på foten. 3-2. Fan, jag hatar att förlora!!!

Ikväll skall jag nog tvätta fönster och byta gardiner. Vårgardinerna skall ned och sommargardinerna skall upp. Sommar, sommar och sol, havet och vinden.. Det är helt underbart ute. Älskar varje minut i solen. Älskar alla blommorna som blommar. Planterade nya igår och det är så skönt att pyssla och påta i jorden.

Nu ut i solen!

//Heffa

P.S Det tycks som om jag blivit av med min spindelfobi!! Trodde jag aldrig. Jag låter till och med spindlarna vara kvar inne och kan till och med sova med vetskapen om att en spindel sitter på väggen bakom mig!. D.S

Hon LJUGER!! Njuta??

Jag avgudar solen. Dyrkar den. Fläker upp mig själv under den. Tar alla tillfällen jag kan till att stekas med risk att åldras i förtid. Och att dö i förtid men jag kanske är en riktig livsnjutare som inte bryr mig om framtiden utan bara lever i nuet!! Verkar som om det inte bara är jag som lever så, vi har nämligen en ingenjör på jobbet som lyser som det rödaste stoppljus. Igår när jag såg honom var han mer eller mindre självlysande och jag trodde nästan att han gjorde reklam för Apotektets solskydd. Jag har aldrig tidigare sett någon så solbränd. Jag brast ut i skratt, ångrade mig genast och bad om ursäkt. Fast det var inte första gången någon skrattade åt honom. Han är ny på jobbet och har verkligen fått ta emot en hel del kommentarer de här två dagarna. Stackarn! Han bär runt på kyltrasor som han baddar huden med. Man får se det från den ljusa sidan - blir man röd blir man ju förmodligen brun sedan!! Dock lite synd att han bara solade framsidan..

När jag bytte om efter jobbet insåg jag till min förfäran att mina nätta små fötter var allt annat än nätta. Tårna var som prinskorvar, själva fötterna varma och svullna. Det var näst intill omöjligt att komma i skorna (som för övrigt är av modell smalare då de är inköpta på barnavdelningen) och när jag väl kommit i dem kände jag hur det stasade rejält och tårna domnade. Jag skall inte klaga. Jag älskar solen och jag älskar värmen. Dock mer eller mindre vissa gånger.

Dag två för mig i denna somriga kollektivtrafik. Dag två utav försening och överhettade tåg. I LÖÖÖV IT! Jo men visst. Först var det strul på Apoteket vilket gjorde att jag missade tåget. Nästa tåg som jag kunde ta som passade in min buss var försenat. När tåget kom var det överfullt och överhettat. Inte ens KD* tycktes finnas. Det var bara att härda ut. När jag kom till min station såg jag hur bussen åkte iväg. Bara att vänta 30 minuter till nästa. Visst hade jag kunnat gå men kroppen är fortfarande påtagligt påverkad efter ridolyckan. Jag verkligen ÄÄÄLSKAR kollektivtrafiken! Verkligen dags för körkort och bil.

Wapade på mobilen och fastnade vid en artikel om Malin Ewerlöf-Krepp och hennes kommentarer om Maran. De första tre milen njuter jag. Eller hur. INGEN kan njuta de första tre milen i stekande sol. Inte ens utan sol. Jag har sprungit som längst 2,5 mil och det gör jag aldrig om. Det är plågsamt från och med första steget. Spelar ingen roll hur vältränad jag är, det är lika hemskt ändå. Visst kan jag förstå om hon njuter utav omgivningarna och publiken i början men i tre mil - kom igen! OM hon nu njuter - kan någon lära mig hur man gör?

Det är varmt och jag är inte hungrig. Bara törstig. ;D Köpte i alla fall svenska jordgubbar (faktiskt något överreklamerade, hoppas verkligen de blir sötare i smaken snart!) och tänkte att det fick bli min middag. Bra jobbat. Nu sitter jag med astma. För första gången för att jag äter jordgubbar. Kan bara meddela att det inte kommer att påverka det fortsatta jordgubbsintaget. Jordgubbar är sommar. Sommar är sol. Jag älskar sol.

//Heffa

*KorsDrag

Svettiga resenärer

Har åkt pendeltåg idag. Endast en timme och 22 minuter försenat. Yiippiiee!! Roligare kan det inte bli! Jo då, det kan det visst. Tåget kan vara fullproppat och vara kokande hett. Icke att förglömma så kan golvet vara nedspillt med något för oss flesta oidentifierbar vätska/smet eller dylikt. Så gott det går försöker jag undvika vätskan/smeten och ställer mig där jag minst riskerar att få detta på mig eftersom det rinner.Uähh! Varje gång som tåget stannar känner jag en frisk fläkt mot mina vader. Skönt! Efter ett tag märker jag att det även fläktar i nacken vilket inte tordes vara möjligt eftersom inga dörrar är öppna och jag inte står nära något fönster. När jag börjar förstå vad "fläkten" kommer ifrån försöker jag flytta lite på mig. "Fläkten" kommer ifrån en något rundlag man i övre medelåldern som har fullt upp med att försöka andas. Efter att jag flyttat på mig känner jag något hårigt mot min överarm. Avskyn växer inom mig och jag vill verkligen ut. Den håriga killen kliver dock av vid nästa station. Mina tår trampas på ett flertal gånger, gör inte alls ont! Den medresenär som nu står närmast mig är allt annat än attraktiv. Hela hans skjorta är genomvåt utav svett och ett tag står han så nära mig att jag löper en stor risk att få en våt fläck på ena bröstet. Hans svett äcklar mig verkligen och jag försöker hålla andan så mycket jag bara kan. Inser att det inte går så bra utan försöker bara att acceptera situationen varpå jag sätter mp3:n på högsta volym och drömmer mig bort till tonerna ifrån Gabriellas sång utan en tanke på att jag kanske stör de andra. Alla ser svettiga ut och jag minns att jag tänkte att jag kände mig oerhört fräsch - ja, riktigt sommarfräsch till och med. Samtidigt inser jag att det kommer att bli en varm sommar åkandes omkring i Stockholms lokaltrafik. Alltid lika spännande. Eller inte.

För övrigt är jag glad över att Zlatan inte fick så mycket speltid igår. Laget består utav så många fler än bara Zlatan men det tycks han inte förstå. Tacka vet jag lagspelare såsom bland annat Ljungberg och Henke. De sliter, är ödmjuka och ställer upp för laget. Liksom så många andra. Fastän Zlatan är hur bra som helst kan jag inte förstå hans mentalitet. Så det så.

//Heffa

Tillskott i Skoparken

Det första som möter mig när jag stiger innanför dörren är min skopark. En uppdaterad sådan. Precis som en sådan där tjänst som uppdaterar automatiskt. Häromdagen tänkte jag på skoparken och det faktum att det finns fyra oanvända sommarskor i den. Alltså behöver jag inga nya. Skattepengarna kom. Tänkte återigen på skoparken. Behöver jag nya? Nej. VILL jag ha nya? Nja, kanske inte. Visst känns det väl lite onödigt? Ja, mycket. Fastän en massa extrapengar nu fanns på kontot kände jag inget behov utav att handla skor. Konstigt för att vara jag. Jag till och med förlikade mig med denna tanke och tyckte att det var ganska skönt. Kanske att jag kunde handla en väska. Eftersom jag inte ens var särskilt sugen på nya skor tänkte jag idag att det inte skulle vara någon risk alls med att bege sig till centrum. Yeah right! Jag gick förbi den första skoaffären. Visst fanns det ett sug att gå in men jag övervann det. Nästa skoaffär. Gick en runda där inne men fann ingenting i min smak. Så småningom kom jag till en affär där jag hade sett en snygg väska tidigare och som samtidigt säljer underkläder. Jag har använt nästan alla mina favorittrosor nu så därför behövde jag inhandla mig några nya (jag vet, att tvätta vore en enkel sak för att lösa problemet men att handla nya är ännu enklare!). Hittade både trosor och väskan. Styrde därför mina steg mot mataffären. Borde kanske ha gått någon annan väg - tredje skoaffären kom! Bara titta lite!, sade jag till mig själv. Jo men visst. Som om jag kunde det. Ett par skor såg jag redan genom skyltfönstret. Superfina! Bruna och med kilklack. Spanade lite till och kunde inte motstå ett par flip-flops inne på barnavdelningen. Vips så stod jag i kassan! Automatisk uppdateringstjänst utav skoparken! Suck. Är det någon som vet hur man säger upp tjänsten? Alla råd mottages!

Det ena lokala herrfotbollslaget spelar match idag. För att locka publik har hyresgästförening skickat ut gratisbiljetter. Idag spelar Sverige match mot Island. Hm, vilken match skall jag se? Svårt val. *kliar-mig-i-huvudet* Visar man upp gratisbiljetten bjuds man på en korv och en kopp kaffe. Åh, det avgör saken! Eller hur. Vad tänker de med egentligen?

Sommar och sol idag. Underbart! Har legat och stekt mig i flera timmar. Först tyckte jag inte att det hände något. Nu börjar jag anta en rubinröd färg på ryggen och axlarna. Benen.. HUR I H-E FÅR MAN FÄRG PÅ BENEN?? Jag har smörjt mig med barnolja (sololja innehåller solskyddsfaktor, om än så lite) och pressat pressat pressat. Benen är fortfarande vinterbleka. Jag brukar få färg ganska lätt i vanliga fall och inte alls bli röd men i år verkar hoppet ute för mig. Kanske sätter på mig ett par shorts i september. AHHH!! Skall jag verkligen behöva ta mig till ett solarium?



Totte är ute och ränner om nätterna och på dagarna lägger han sig i svalkan mellan prästkragarna och irisen.

Undrar om man kan bli beroende utav Pepsimax. Förmodligen. I kylen finns det nio liter och jag är redan orolig för att den skall ta slut.

Igår klippte jag gräset. Det var verkligen på tiden. Använde min nya trimmer och kände mig så vuxen och duktig! Resultatet: 13 myggbett, två stenskott (ett i ansiktet och ett på handen) samt ett astmaanfall. Efteråt kände jag mig inte lika vuxen längre. Snarare kände jag mig som en liten barnunge som var arg för att det kliade och gjorde ont och för att myggorna var så dumma och hade valt just mig och varför kunde de inte välja grannen som satt med bar överkropp och söp? Jaja.. Nu är grästmattan klippt i alla fall.

Snart dags för match!

//Heffa

Farbror-Barbro och Totte

Ny vecka. Alltså måndag. Med allt som hör till. Ibland är det konstigt, egentligen borde måndagar inte generera det kaos som de faktiskt gör. Kollektivtrafiken försenas och bilköerna ringlar sig fram. Måndag är en vardag och varje vecka har vi fem vardagar så det är ju inte precis någonting nytt. Ändå detta kaos.

Totte har varit ute hela natten och hela förmiddagen. Känslig som man är började jag bli ganska orolig. Var och varannan minut gick jag till baksidan för att titta om han kanske inte satt där. Inte då. Så var det ända till för en liten stund sedan då en söt och grå liten kisse låg på dynorna och tvättade sig. Komsi komsi till matte! Älskade lilla killen. Komme du nu? Åh, matte bli gla! Mammas lilla älskling! Mammas BÄÄÄBIS! Så höll det på. Länge. Med värsta Farbror-Barbro-dialekten. Suck. Om jag är så här med en liten katt, hur skall det inte då bli med mina barn? Nä, dags att släppa lite på tyglarna och mina egna gränser.

Igår när jag åkte pendeltåg satt jag vid en mamma som hade fyra barn med sig av vilka jag antar två var hennes. Det ena barnet behövde snyta sig. Mamman tar upp en servett ifrån Pressbyrån. Barn nummer två nyser. Mamman tar återigen upp servetten ifrån Pressbyrån. Jag är också snorig! Snyt mig! Barn nummer tre. Nu börjar jag tycka att det är äckligt. Slutligen snyts även barn nummer fyra. Fyra barn - en servett. Uähh!! Luftburen droppsmitta - ta dig i häcken - här får barnen möjlighet att snorta nästintill färska bacillusker. Besparing med bara en servett? Knappast, så långt kan samhället inte gå. Läste om ett sjukhus utomlands som behövde spara. Ett förslag för att spara var att man kunde vända på lakanen. Trodde inte det var sant. Vem kommer på något sådant?

Något annat som är äckligt (i alla fall tycker jag det) är öron. Det påmindes jag om i morse när det kom en leverans hit. Mitt stetoskop levererades tillsammans med en pennficklampa och ett otoskop utan extra kostnad. Jag lovar - otoskopen kommer att förbli oanvänt till den dag jag dör. Jag VÄGRAR att använda det. Kanske tycks det att jag är larvig men jag har spolat så många öron som har luktat SÅÅ himla illa att det har vänt sig i magen på mig. De andra systrarna blev glada när vaxproppen släppte och de fick ut den. Åhh, titta, där kom den! Vad STOR den är! De lät precis som om de nyss hade bevittnat sina barns första steg. Jag fasade för varje gång som vaxproppen kom ut. I bästa fall behagade den stanna i örat så att patienten fick återkomma med en tid till antingen en annan sköterska eller återbesök till en läkare. Vaxproppen kunde komma i alla möjliga färger och former. Värst var de som var ett par centimeter långa i svart och när patienten berättade att hon säkert varit döv på det örat i minst tio år. Urk! De kan lukta så SJUUKT illa. Jag har inte svårt för kroppsodörer i vanliga fall men öron skall inte lukta illa. Bajs, kiss och infekterade sår i alla ära men öron.. Jag säger då det..

Idag har jag lekt pommes. Friterad. I olja.

God kväll!

//Heffa

STETOSKOP på resa

Aprilfoto

Jag är SÅÅÅ himla glad för att de har dragit pengar från mitt konto för mitt rosa stetoskop! Och nej, jag skojar inte för nu vet jag säkert att min beställning har gått igenom så förhoppningsvis är mitt stetoskop ute på en resa just nu över det stora blå. Nåja, kanske inte riktigt över det stora blå men väl ifrån Englad!! *visslar* Visste inte att man kunde bli så glad för något sådant. Jag började genast klappa i händerna som snabbt blev illröda och jag hoppade upp och ned här hemma! Tralalala!! Alla med roliga hjärt- och tarmljud är numera välkomna hit! Ett par astmatiker vore inte helt fel heller. Och några "normala" så att jag har några att jämföra med! ;D



Grannen sitter och dricker sig full. Som vanligt. Han sitter också och diskuterar med frugan om vilka mediciner han måste ta nu. "Hit med Waran och Morfin." Smart kille. Skön blandning. Fattas bara att han trillar i trappan och slår i huvudet. Eller nåt. Fast han vet nog vad han gör för det är inte första gången han blandar. En annan tanke som slår mig är Morfin, mot vad? Han pratar vitt och brett med mig om alla sina åkommor och sin utbrändhet men aldrig något om att han skulle ha ont. Inte heller nämner han någon sjukdom som kräver Morfin men vad vet jag - jag är ju bara en simpel sjuksköterska! Han kanske har ölarmbåge som gör FRUKTANSVÄRT ont! Att han sedan springer med sina flyttkartonger kanske bara gör armbågen ännu mer smärtsam. Det är ju inte alltid man ser på någon att den har ont. För övrigt så kanske han har ont i ögonen också, blicken verkar liksom fastna på ett och samma ställe - mina bröst. SÅÅÅ mysigt att ligga och sola i bikini med värsta gubben som står på ovanvåningen och dreglar så att det rinner. Vill ni visa upp er - kom hit! Här finns det alltid publik!

Om ni inte har märkt det så skiner solen här idag. Äntligen! Fast det ser inte ut som om den tar något. Jag har suttit i solen hela dagen men mina ben är ändå lik-vinter-bleka. I höst kan jag eventuellt visa upp mina ben i offentlighetens ljus. Fram till dess är det långbrallor som gäller.

En annan utav mina grannar har klagat på att det har luktat gödsel ute idag. I perioder. Ville inte gå fram och berätta att det är katten som är lite dålig i magen och därför släpper sig med jämna mellanrum. Istället låg jag och fnissade för mig själv. Fnissade även igår när jag försökte dra på mig ett par stuprörsjeans. Fnissade är nog fel ord - jag asgarvade. På riktigt. För mig själv. Liggandes på golvet. Tur att man är envis och aldrig ger sig. Heffa vs Byxorna: 1-0. Yiihaa!! Det gjorde inte alls ont. Benet och höften och ryggen ser inte svullna ut. Inte alls.

Trying to recall med Marie Lindberg har ekat ur högtalarna de senaste dagarna. Har jag väl hittat en låt som jag tycker om sätts den på repeat. Länge. Ibland i flera veckor. Den finns även på mp3:n. Så nu behöver jag aldrig sakna den.

Snart dags för fotboll - Danmark mot Sverige. Fattas bara lite godis. Eller kakor. Bullar går också bra. I värsta fall russin. Fast det går nog bra med lite socker också..

//Heffa

Kärringar och kärringar

Igår när jag begav mig in till den stora staden såg jag en kille på perrongen som såg trevlig ut. Eller han gjorde det till att börja med. Efter en stund började han verkligen scratcha sig mellan benen. Inte lite kli utan SCRATCH! Så höll han på en stund och sedan började han gå perrongen fram. Gång efter annan fortsatte han med det till synes invanda beteendet att föra handen ned till det allra käraste. Jag kunde inte låta bli att äcklas men sedan tog sjuksköterskan i mig över: Han kanske har svamp. Eller någon annan sjukdom. Han kanske har det jättejobbigt. Kanske skall föreslå lite Pevaryl? Förmodligen är det bara ett udda invant beteende.

Har börjat tänka en del på det här med titlar och hur man presenteras/r sig. På min förra arbetsplats var jag syster Heffa och det var dr Nilsson. Helst skulle man inte skämta eller prata så mycket med doktorn. Det var nog bara klänningen och hätta som fattades för att göra situtionen komplett. På den nuvarande arbetsplatsen är vi alla du varandra. Är vi titlar är det sjuksköterska Heffa och dr Karin. Skönt. Alla är på samma nivå och man får prata fritt med varandra utan blickar från någon gammal ûberschwester. Jämlikhet.

I helgen skall det bli fint väder så det är bara att plocka av sig kläderna och fläka upp sig under solen. Som en strandad blåval. Nästan. Haha!! Ibland har man nog en alldeles snedvriden syn på sig själv. Typ nu när jag haltar runt och känner mig allt annat än smidig. Det går nog över snart. Nästa vecka är det jobb som gäller med förflyttningar utav patienter. Klart jag är bra då! Inget annat fungerar!

På trafikrapporten sade de: "...på grund av festivalen kan det bli ganska svart i Kista." Oki. Tänkte de på vad de sade? Hmm.. Kan feltolkas..

Har ringt och pratat med a-kassan. Fick inget inbetalningskort den här månaden. Hur ofta ringer man för att få räkningar? Jag har då aldrig gjort det tidigare. För övrigt var hon mycket otrevlig och hävdade bestämt att de skickat ut avier för fyra månader den tionde maj varpå jag säger att det inte spelar någon roll om de har skickat ut något eller inte för hemma hos mig finns de inte. "Kan du bara vara så vänlig att ge mig bankgiro- och OCRnumret så att jag kan betala?" "Men vi har faktiskt redan skickat ut det." Shit - fattar hon ingenting? Är det så svårt att säga åtta siffror till en kund som tagit sig tid att ringa upp så att de inte behöver skicka ut en påminnelse? Dagens byråkrati. Nu är den i alla fall betald den satans räkningen.

Totte fick följa med när jag haltade ut till soporna. "Katter måste ha slak lina och inte sträckt. Jag vet det för jag har börjat arbeta lite med katter." Och? Skall jag lyssna på vad en risig gammal kärring säger till mig ute på gatan? "Katter blir stressade av sträckt lina." Jag bara glor på henne. Som om jag bryr mig. Jag har sträckt lina så mycket jag vill. "Det kan finnas många okastrerade hankatter här som insöndrar en massa dofter." Utsöndrar, tänker jag tyst för mig själv. "Vi människor kan inte känna de dofterna men din katt blir nog väldigt stressad utav dem." Nähä, kan inte vi känna om det finns okastrerade hankatter i närheten? Hallå?! Jaja, jag gick vidare och svor tyst för mig själv. Vad får vissa människor att lägga sig i andras liv? Jag förstår om det handlar om vanvård men nu verkade det snarare som att hon ville praktisera sina nyvunna kunskaper på mig. Tur att jag inte har haft djur i hela mitt liv. Tur att jag inte vet hur man skall sköta dem. Nu får jag lägga det åt sidan. Kärringen skall inte få förstöra min dag.

//Heffa

Utmanad

Jag har tydligen blivit utmanad.

3 saker jag gör nu:
*Bloggar givetvis
*Lyssnar på "Trying to recall"
*Tittar på "Våra bästa år" (finns ingenting annat att titta på just nu förutom en massa tävlings-skit-program!)

3 saker jag kommer göra innan dagen är slut:
*Skratta när jag tar på mig byxorna för att de är alldeles för trånga över mitt skadade lår
*Åka pendeltåg!
*Tänkt minst 3 ggr på en mycket trevlig kille

3 saker som finns på mitt skrivbord: Räknas schäslongen där jag sitter?
*Två kuddar och en filt
*Nallen från distriktsköterskorna på vårdcentralen
*Datorn
Blev visst fem saker

3 saker jag inte förstår:
*Att man kan lyssna på en hel ljudbok och samtidigt veta vad den handlar om
*Citronsyracykeln (förstår litegrann men pluggade inte så mycket på den. Jensan kanske kan berätta!! *ler*)
*Att en motorcykel kan gå snabbare om man filar på topplocket (blev det rätt??)

3 saker jag kan:
*Shoppa!
*Sätta fötterna bakom nacken (haha, inte just nu bara!)
*Hoppa 1.60 i höjd!

3 saker jag inte kan:
*Gå över Västerbron utan att drabbas utav panik
*Spela fagott
*Operera en brusten blindtarm

3 saker jag vill lära mig:
*Spela gitarrackord (kan bara noter)
*Göra dubbelaxel i konståkning
*Tyska i pikstil

Jag utmanar:
Finula
Hannah
Pauline

//Heffa