Hon LJUGER!! Njuta??

Jag avgudar solen. Dyrkar den. Fläker upp mig själv under den. Tar alla tillfällen jag kan till att stekas med risk att åldras i förtid. Och att dö i förtid men jag kanske är en riktig livsnjutare som inte bryr mig om framtiden utan bara lever i nuet!! Verkar som om det inte bara är jag som lever så, vi har nämligen en ingenjör på jobbet som lyser som det rödaste stoppljus. Igår när jag såg honom var han mer eller mindre självlysande och jag trodde nästan att han gjorde reklam för Apotektets solskydd. Jag har aldrig tidigare sett någon så solbränd. Jag brast ut i skratt, ångrade mig genast och bad om ursäkt. Fast det var inte första gången någon skrattade åt honom. Han är ny på jobbet och har verkligen fått ta emot en hel del kommentarer de här två dagarna. Stackarn! Han bär runt på kyltrasor som han baddar huden med. Man får se det från den ljusa sidan - blir man röd blir man ju förmodligen brun sedan!! Dock lite synd att han bara solade framsidan..

När jag bytte om efter jobbet insåg jag till min förfäran att mina nätta små fötter var allt annat än nätta. Tårna var som prinskorvar, själva fötterna varma och svullna. Det var näst intill omöjligt att komma i skorna (som för övrigt är av modell smalare då de är inköpta på barnavdelningen) och när jag väl kommit i dem kände jag hur det stasade rejält och tårna domnade. Jag skall inte klaga. Jag älskar solen och jag älskar värmen. Dock mer eller mindre vissa gånger.

Dag två för mig i denna somriga kollektivtrafik. Dag två utav försening och överhettade tåg. I LÖÖÖV IT! Jo men visst. Först var det strul på Apoteket vilket gjorde att jag missade tåget. Nästa tåg som jag kunde ta som passade in min buss var försenat. När tåget kom var det överfullt och överhettat. Inte ens KD* tycktes finnas. Det var bara att härda ut. När jag kom till min station såg jag hur bussen åkte iväg. Bara att vänta 30 minuter till nästa. Visst hade jag kunnat gå men kroppen är fortfarande påtagligt påverkad efter ridolyckan. Jag verkligen ÄÄÄLSKAR kollektivtrafiken! Verkligen dags för körkort och bil.

Wapade på mobilen och fastnade vid en artikel om Malin Ewerlöf-Krepp och hennes kommentarer om Maran. De första tre milen njuter jag. Eller hur. INGEN kan njuta de första tre milen i stekande sol. Inte ens utan sol. Jag har sprungit som längst 2,5 mil och det gör jag aldrig om. Det är plågsamt från och med första steget. Spelar ingen roll hur vältränad jag är, det är lika hemskt ändå. Visst kan jag förstå om hon njuter utav omgivningarna och publiken i början men i tre mil - kom igen! OM hon nu njuter - kan någon lära mig hur man gör?

Det är varmt och jag är inte hungrig. Bara törstig. ;D Köpte i alla fall svenska jordgubbar (faktiskt något överreklamerade, hoppas verkligen de blir sötare i smaken snart!) och tänkte att det fick bli min middag. Bra jobbat. Nu sitter jag med astma. För första gången för att jag äter jordgubbar. Kan bara meddela att det inte kommer att påverka det fortsatta jordgubbsintaget. Jordgubbar är sommar. Sommar är sol. Jag älskar sol.

//Heffa

*KorsDrag