Hjärtat mitt

Vart tar tiden vägen?? Dagarna går så fort och helt plötsligt är Lilleman sex månader och lite till. Framstegen avlöser varandra och han är mer än nöjd mest hela tiden. Dock har han varit sjuk i två veckor med hög feber, halsont och svårt med andningen. Jag och hans pappa har verkligen fått kämpa för att få rätt hjälp mot hans andning och nu är det konstaterat att det är förkylningsastma. Med rätt medicin har han nu blivit bättre.

Själv är jag nyopererad i handleden och själva operationen är det värsta jag har varit med om. Dels vad gäller otrevlig kirurg men också vad det gäller smärta. Så den adnra handleden ska det inte göras något med. Någonsin.

Bloggen har verkligen blivit lidandes sista tiden (läs ÅREN). Måste skylla på kärleken både till mannen och sonen. Jag vill så gärna skriva men jag tar mig inte den tiden. Har så mycket annat att göra och just nu har jag fullt upp med att gosa hela dagarna! De få gånger jag nu skriver blir det därför en kort sammanfattning om vad som hänt sista tiden och inte det jag egentligen vill skriva.

Men i alla fall, tillbaka till sonen! Numera sitter han helst när han ska leka. Han älskar bollar och att tappa saker på golvet om han sitter i sin stol. När han har "tappat" något tittar han förvånat på någon av oss precis som om han inte gjort det med flit! Än så länge har vi inte tröttnat utan plockar snällt upp "saken" och gläds åt detta lilla framsteg med att just "tappa saker". Att låta som en bil gör han 25 av dygnets 24 timmar. BVC-sköterskan säger att han är lika stor och lång som en tiomånadersbebis (och det märker vi!) Sedan ett par dagar har pappa fått honom att spänna sig och visa "mucklerna". Oj, vad jag har skrattat!! Han ser så himla söt ut när han gör det. Douglas alltså, inte pappa.. Dra sig framåt gör han också men han blir snabbt arg för att han inte kommer fram tillräckligt fort till det nu vara månde. Det kommer Hjärtat, tids nog lär Du Dig att krypa och då blir det lättare! Som om han lyssnar eller förstår vad jag säger..




Mamma och Douglas på babysim

  Douglas är allt jag har önskat mig och lite till! Han är killen som sover hela nätter och väcker mig med ett strålande leende! Han är killen som sträcker armarna mot mig och vill komma upp och han är killen som på sitt sätt försöker smeka mamma på kinden! Mamma älskar Dig, till månen och tillbaka! Glöm aldrig det!

//Heffa