Nallefest

Idag har det hänt mycket. Officiellt var det ju min sista arbetsdag så det firades med pompa och ståt! Nästan i alla fall. Vi sköterskor och en makt åkte iväg och åt på kinarestaurang på lunchen. Sedan fick jag paket. Första en jättefin nalle utav alla sköterskor! Olof heter han och är mjuk och len. Han satt i mitt knä när jag hade telefonrådgivning idag och han gav faktiskt en hel del energi till mig! Enligt min "närmsta" kollega hade Olof ropat efter henne i affären så hon blev tvungen att köpa honom. Det fanns ett roligt kort med också. På det stod det: "Att vara, smart, kul och läcker är ett heltidsjobb och du gör det så bra! Lycka till med nya jobbet men du stannar hos oss också. Tur! Tack för i sommar! Vi gillar dig. MYCKET."

Strax innan jag skulle gå kom ena distriktssköterskan med ett paket som jag fick öppna först när jag kom hem. Där fanns en jättefin nalle som håller i en nallebebis och så fanns det en lapp där det stod: "Hej, Heffa! Vi heter Vilda och Mathilda. MVH Hjärta." Fick också ett magnetbokmärke med mitt namn på och ett nyckelband med mitt namn på. Åhh, vad rara de är mina kollegor! Kan inte annat än att gråta när jag ser alla fina presenter. Kommer att sakna de oerhört mycket!

Det har varit lite tjafs om platserna här hemma. De nya familjemedlemmerna kan inte tänka sig att sitta var som helst. Särskilt inte Olof men än så länge får han göra som han blir tillsagd innan han är hemmastadd. Mathilda däremot fattade genast tycke för Eddie som har funnits i mina ägor ett antal år så hon tog tacksamt emot platsen som hon erbjöds. Därifrån har hon full uppsikt över Eddie. Kul om Eddie känner likadant! Det kan han behöva nu när han har varit ensam så länge. Han har inte delat säng med någon sedan urminnes tider!
Hmm. Helt plötsligt sitter Olof med ett band runt huvudet och kallar sig "Ofelia". Måste vara den långa flytten. När han funnit sig tillrätta här så kanske han hittar sin identitet också. Det där med identitetskris har man ju hört talas om.. Återkommer om de nya medlemmarna längre fram, särskilt om det börjar vankas kärlek här hemma!! :)

Bjöd på fika idag. Chokladkakan gick verkligen hem! Jättelyckat!

Chefen kom och frågade idag om jag kunde jobba hela nästa vecka. Sagt och gjort så jobbar jag mån, tis, ons, fre och nästkommande vecka jobbar jag minst ons, tor, fre. Trött kommer jag att vara men jag trivs så himla bra fastän all pessimism man får utstå dagligen.

I morgon bitti bär det av till Lund. Skall bli så himla skönt att få åka iväg ett tag, även om det bara är för två dagar. I morgon kväll skall jag ligga i min hotellsäng med lite gott att äta och titta på tv. Kanske är några i gänget sugna på att ta ett glas vin efter första pluggdagen.

Nu är det dags för lite strykning!

//Heffa

Trevligheter

Dagen har varit full utav små trevligheter men nu är jag trött och behöver verkligen sova. Kom hem kvart i tolv från innebandyträninen. Jobbigt men oerhört roligt!

Först var jag på "gamla" jobbet och sedan åkte jag till det "nya" för en infoträff inför Lund-resan. Därefter var det bråttom hem för att hinna baka till i morgon och sedan fika hos en innebandykompis för att hela laget skulle se hennes nya lägenhet. Den var stor och ljus och låg väldigt centralt. Någonstans däremellan hann jag prata med Prinsen. Han undrade när jag skulle komma eller när jag är ledig så att han kan komma till mig. Han är verkligen ett glädjeämne i mitt liv!

I helgen är det dags för en innebandyturnering. Upp tidigt både lördag och söndag och alla andra dagar med den här veckan. Suck.. Är så himla trött. De vill ju att jag skall jobba nästa vecka men jag behöver några dagar för mig själv. Behöver få vila och bara ta hand om mig.

Inkan skrev en kommentar angående att skilja jobb och privatliv. Så farligt är det inte som det kanske framstod i förra inlägget. Till exempel att vilja försvinna från jordens yta och mina hemska drömmar. Så har det alltid varit det är bara det att jag nu kan hantera det och ändå leva ett normalt liv. Jag vet att jag kanske inte blir av med det utan jag får acceptera situationen som den är och lära mig leva med det. Därmed inte sagt att jag tycker att det är okej. Tvärtomt! Ändå mår jag bättre än någonsin och jag trivs med mig själv och min omgivning och jag har så mycket att leva för! Som Prinsen. Som min familj och mina vänner. Som naturen runt omkring mig. Som alla stunder av närvaro!

Sov gott!

//Heffa

Överlevare

Har stött på många överlevare idag i indirekta möten. Dessa överlevare kämpade mot alla odds och har tagit sig igenom det på olika sätt. Ur dessa helveten kliver starkare människor fram - ÖVERLEVARE!!! De som varit nära döden och nu tar dagen som den kommer och lever livet fullt. Starkare människor går knappast att finnas. Har man tagit sig ut ur helvetet kan man gå på röda mattan för resten utav livet. Som Thor-Björn som kommenterade i min blogg. Han är på väg ut ur helvetet även om han, likaväl som ja, vet att minnena alltid kommer att plåga en. Det sägs att tiden läker alla sår. När då? Jag har fortfarande mina svackor och mina drömmar är outhärdliga. Såren byter i alla fall skepnad. Jag hemsöks utav min minnen och får mig att vilja försinna från jordens yta. En skilnad nu mot förr är att jag klarar av dem. Han kommer inte göra illa mig igen. Jag är vuxen nu.

Att vara sjuksköterska såg förr i tiden som ett kall. För mig är det det. Efter allt jag har varit med om vill jag hjälp andra och känna att jag betyder något.

//Heffa

Plugg

Har suttit framför datorn hela dagen. Till en början pluggade jag, sedan övergick jag till nätsurfning. Sedan en promenad till affären varpå det blev lite mer plugg. Tänk vad dagarna går fort!

Handlade en massa bakingredienser. Har nämligen tänkt att baka till min sista dag på onsdag. En chokladtårta blir det och en sockerkaka med apelsinsmak. Vet att det är flera som inte gillar choklad på jobbet men eftersom jag älskar choklad så blir det en tårta i alla fall.

I morgon jobbar jag min sista heldag. Känns lite vemodigt och på samma gång skönt att det snart är över. I mitt huvud är jag redan i full gång med mina studier. Blev så väl omhändertagen på nya jobbet i fredags så det skall verkligen bli kul att börja där.

Min hjärna går på högvarv. Plugg, skrivning, jobba, sova. Stress, stress men snart kommer det att lugna ned sig. Gjorde bort mig lite på nya jobbet i fredags. Den ansvarige sjuksköterskan frågade om jag hade haft semester i sommar. "Nä, jag jobbar en vecka till men sedan är det semester." Mmm.. Eller hur.. Då pluggar jag men för mig känns det som semester men det höll inte den sköterskan med om och hade jag varit vid mina sinnens fulla bruk så hade jag inte nämnt något om semester. Jaja, man kan inte vara på topp jämt!

Åh, vad jag är trött. Vill lägga mig ned och sova törnrosasömn. Behöver det nu. Ögonen svider, huvudet värker och det känns som om hela jag kokar just nu. Ändå kan jag inte somna, det är forna spår som sitter kvar. Så länge jag kan minnas har jag haft problem med sömnen och främst med att somna.

Usch, det känns som slöseri med tid när man bara sitter hemma och pluggar framför datorn men vad skall jag göra? Något som är lite jobbigt med studierna just nu är att jag inte riktigt vet hur nivån är. Hur mycket energi måste jag lägga ned? Är det ok hitintills? Jag har klarat och blivit godkänd på de uppgifter jag har gjort men jag skulle vilja veta hur bra jag ligger till, eller hur dåligt (men det vill jag inte tänka på). Har gjort alla uppgifter utom en som skall vara färdig innan man får åka ned till Lund. Att åka dit känns ganska spännande fast hela kommande veckan är så himla uppbokad. Skall bli skönt när den är över och jag själv kan styra lite över mitt liv och min tid. Börjar känna mig lite som en nickedocka.

Det åskar ute. Lite mysigt faktiskt. Fast det är varmt. Underbara dagar med andra ord! Tyvärr har jag ingen balkong att gå ut på men nästa vecka skall jag titta på en två med uteplats som ligger alldeles invid skogen. Hoppas hoppas att den personen som står före mig i kön tackar nej. Vill så gärna flytta till något större just nu.

Skulle vilja krypa ned i sängen med en bra bok nu fast det skapar bara ågren när jag har kurslitteratur att läsa. Samma visa varje gång jag pluggar.

Nu skall jag göra mig lite kaffe!

God kväll!

//Heffa

Gåva

En stjärnklar kväll. Fukten ligger som en dimridå och drar fram naturens dofter än mer. En magisk stämning. Mystisk men otroligt härlig! En mycket njutningsfull kväll. Hoppas att det blir många sådana framöver.

Känner korta stunder av fullkomlig lycka. Det pirrar i magen, känslorna bubblar under huden och jag kan ingenting annat än att bara le. Hoppas att det är många som får uppleva detta.

Idag har jag pluggat med en ganska lång paus där jag tog min tillflykt till mammas boning. Där blev det kaffe och åter kaffe. Sedan en promenad hem och ännu mera plugg. Har nästan gjort färdigt allt som skall göras till på torsdag när jag åker ned till Lund. Skall bli så skönt att få komma härifrån för ett par dagar. Hoppas att det blir fint väder så att man kan gå omkring i stan där och bara njuta. Det har blivit mycket njutning senaste tiden. Är inte riktigt van vid det här men det kanske stabiliseras snart och är likadant hela tiden. Kan inte förstå att det här är mitt nya liv, att det är nu jag lever.

Har beundrat dem som kan leva i nuet och ta dagen som den kommer. Nu börjar jag bli en utav dem som jag har beundrat. Det är få förunnade att klara detta och nu har även jag lyckönskats med den gåvan. Idag har jag bara gjort det som fallit mig igen och inte oroat mig för något. Att oroa sig i förväg kräver bara en massa energi och just nu har jag inte tillräckligt med energi att reservera för detta ändamål.

Nu skall jag titta på en film och sedan sova.

//Heffa

Maktlöshet

Älskar det jag gör, inget ont om det. Det finns dock en stor stor nackdel och det är en enorm känsla utav maktlöshet emellanåt. Som nu ikväll när jag åkte hem med tåget. Såg en gammal patient som satt och mer eller mindre sov. Han var svettig och såg påverkad ut. Människor runt omkring honom pekade och skrattade. Som tur var så var han inte medveten om det som hände i hans närhet. Tänk om jag hade kunnat hjälpa honom tidigare på något sätt. Jag vet att jag gjorde vad jag kunde. Patienten var dock inte mottaglig för någon hjälp så därför kunde jag inte tvinga honom. Allt vilar inte på sjukvården för att patienterna måste ta eget ansvar också. Jag tror att det är svårt att bli "frisk" om man inte vill.

Jag kan tänkta mig att många patienter blir frustrerade när de inte blir hjälpta här och nu, eller att de känner sig obotligt sjuka och inte KAN bli hjälpta. Jag har varit där. Jag har varit på botten. Trodde inte att det kunde vända. Att det bara fanns en utväg. Nu vet jag bättre och jag kommer att vara mig själv evigt tacksam för att jag uthärdade stormen och jag hoppas att jag kan vara ett stöd för andra.

Har varit på studiebesök idag på nya jobbet. I nästan fyra timmar var jag där och jag trivdes jättebra! Arbetskamraterna verkar trevliga och det är mycket nytt att lära sig. Sådant gillar jag. Helt plöstligt har all fysik som jag läser nu fått ett ansikte och jag har något att navigera efter när jag läser. Så i helgen blir det plugg för hela slanten!!

Efter studiebesöket blev jag upphämtad av mina gamla klasskompis och hennes sambo varefter vi for och handlade. Sedan blev det god mat och vin (dock bara ett för min del, magen säger ifrån lite grann).

Nu sitter jag i sängen och skriver. Ögonen svider men jag kan inte somna. Kanske kan skriva klart rapporten från studiebesöket. Så har jag en uppgift mindre i helgen.

//Heffa

Öden

Mitt yrke är så oerhört fascinerande och jag är stolt över vad jag åstadkommer. Sjukvårdsarbetet i all ära med medicinsk teknik och dylikt men det är alla människoöden som gör det värt att arbeta som sjuksköterska. Jag älskar att lära mig saker och att få utveckla sina erfarenheter av andra är helt fantastiskt! Att sitta som sjuksköterska och få ta emot olika historier och försöka hjälpa är få förunnade. Jag är en utav dem och jag växer mer och mer in i min roll. Jag har många gånger tvivlat på om jag har gjort rätt, om jag verkligen klarar av det men det gör jag och jag trivs som fisken i vattnet! Dock är det ganska skönt att jag inte jobbar så många dagar till för jag behöver få vila upp mig. Har ju inte haft semester i år och mina krafter börjar sina. Förråden behöver fyllas på.

Illåendet tilltar. Likaså magsmärtorna. Vet att jag måste stressa ned. Snart så, har bara en heldag kvar och det är på måndag. De andra dagarna består av jobb på förmiddagen och plugg på eftermiddagen. I morgon skall jag på ett studiebesök på eftermiddagen på min kommande arbetsplats. Sedan är det bara till att sätta sig ned och skriva studieuppgiften som handlar om strålningsfysik. Det är faktiskt roligare än det låter och jag börjar förstå mer och mer. Eller så är det bara "plugghjärnan" som håller på och aktiveras. Semestern är slut.

Nu skall jag titta färdigt på Cityakuten och sedan försöka sova. Det blir en lång dag i morgon om avslutas hos en gammal syrrastudent - vinet är redan nedpackat i väskan!

//Heffa

Positiv kritik

Hösten är på väg men jag vill inte trä på mig långärmat än. Såg att väldigt många har letat fram höstjackan. Fast kvällen var underbar när jag gick hem. Solen sken och värmde alldeles lagom mycket. Hoppas att det är början på en fantastisk höst!

Blev inkallad till chefen idag tillsammans med en kollega. Blev uppriktigt orolig för vad som komma skulle. Det var inget farligt. Fick emellertid en massa positiv kritik. Kunde då inte låta bli att berömma min kollega också och berättade att hon var en klippa och väldigt trygg att arbeta med. "Även en klippa behöver något att luta sig mot för att kunna bära upp sig själv." Det stämmer nog. "Ni är ett radarpar." Efter mötet var jag alldeles uppskruvad och darrig. Är inte van vid att få så många komplimanger på en och samma gång. Jo, det har visserligen hänt ett flertal gånger men jag har haft svårt för att ta det till mig. Tycker dock att jag har blivit ganska bra på det.

Så nu har jag fått ett provisoriskt schema för hur jag skall arbeta i höst. Börjar bli lite ledsen i hjärtat nu när min heltidstjänst snart är över. Fastän det varit lite struligt så kommer jag att sakna alla förfärligt mycket! Jag kommer för det mesta att sitta hemma och plugga framöver. Och mögla. Jag som älskar att vara bland människor skall sitta ensam i min kammare med bara datorn som sällskap. Inget ont om det, datorn är det bästa inköpet på väldigt länge fast den kan ju inte tala.

Fredag eftermiddag skall jag tillbringa på mitt nya jobb. Hoppas att det blir spännande! Skall studera strålningsapparaterna och skriva en liten uppsats om det. Hur kul kan det bli? Jaja, kommer nog in i det här snart. Lite långsam i starten bara. Inte lätt när hjärnkontoret har sommarstängt.

Nu skall jag plugga lite innan jag går och lägger mig. Eller går och lägger mig - jag befinner mig redan i sängen. Verkligen toppenbra med bärbara datorer!!

//Heffa

Än ett litet tag är den kvar

Menar sommaren. Vill inte att den skall ta slut. Vill ha solen och värmen kvar. Vill se alla människor ute med liv och rörelse. Inget ont om hösten. Soliga höstdagar med alla dess färger är underbara och jag älskar att gå och sparka bland löven. Då befinner jag mig i ett lyckorus! Fast hösten för också med sig det allra mörkaste och ger många människor depressioner. Tack och lov för att jag är skonad från sådant.

Det är Prinsen på bilden. Han badar vid pappas jobb. Modig är han som vågar hoppa fasän han är så liten.
I morgon är det mycket att göra. Tiden räcker inte riktigt till just nu och dagarna på jobbet blir förstörda av allt tjafs från makterna för att de alla har olika rutinera som vi vägrar lära oss. ALLA skall ha samma rutiner och jag har inte studerat i tre år för att lära mig hänga tavlor rakt. Om en tavla hänger snett kan makterna ropa på en sköterska för att hon skall hänga den rakt. SKANDAL!!

Nu är det dags för sängen. Det blev bara tre timmars sömn inatt.

//Heffa

Ågren..

..är här och gör sig påmind lite nu och då. Sitter och våndas över mattetesten som måste göras innan man kan börja med studierna. Hela kvällen blir ju förstörd. Det kryper i hela mig emellanåt. Skall det vara så här under hela utbildningen så vete fanken hur det skall gå. Fast tilläggas bör, att jag hade alla rätt på det första provet. Bara fyra kvar.. Eller tre.. Suck.. Sova får jag göra i mitt nästa liv!

Märktes att nästan alla har kommit tillbaka från sina semestrar. Full upp och det med råge. Det var mycket innan också men nu är det på ett helt annat sätt och samtidigt skall man hålla reda på kollegornas olika rutiner. En del vill ha vissa papper i den blå mappen och andra i den gula. De flesta har ett visst antal telefontider att boka per timme medan en del knappt har några alls fastän det står i schemat. Gör man fel får man sig en avlusning. Okej - kollega eller patient? Patient eller kollega? Hmm.. Svårt val. PATIENTEN SÅ KLART!!! Fast det är inte kul att bli utskälld och särskilt inte när det är den andra kollegan som bokat in alla sex tiderna och jag inte en enda men det visste jag inte just då.

Vad är väl en bal på slottet? Nåja, nu är det bara sju dagar kvar. Sedan behöver jag bara ha en sak och fokuser på.

Nu dags för sängen!

//Heffa

I väntans tider..

Sitter här och väntar på att min fostermamma skall komma. Vi har inte setts på över två månader och jag saknar henne jättemycket. Hon gav mig den näring jag behövde för att kunna börja leva för första gången någonsin. Visste inte ens vad det innebar att leva. Till en början var det läskigt och jag blev rädd för det som hände. Det kände som om jag levde någon annans liv innan jag faktiskt förstod att det var så det skulle vara. Medan jag tog mina första stapplande steg på den väg som var livet fanns hon hela tiden bakom mig för att stötta upp mig var gång jag var på väg att falla. Hon lärde mig inte bara hur det var att leva utan också hur det var att verkligen älska och bli älskad.

Hon var en stor del av mitt liv under en längre period och hon kommer alltid att äga en stor del av mitt hjärta. Den dagen jag får egna barn ser jag henne som en Mormor. Tänkt om jag kunde ge tillbaka något av det hon har gett mig. Hon är en helt underbar människa och tyvärr är det inte alla förunnade att ha en sådan person i sin närhet. Fast jag är lyckligt lottad.

När mitt liv vändes upp och ned fanns hon där tidigt även om det inte var i en roll som fostermamma. Det blev hon först några år senare. Nu är hon en utav de starkaste lysande stjärnan på min himmel och jag kommer att vara henne evigt tacksam. Älskar henne så..

I morgon sätter studierna igång. Verkligen ingenting som jag ser fram emot. Det är HUR MYCKET SOM HELST och de första veckorna kommer jag att samtidigt jobba heltid. Suck.. Jobb på dagarna och plugg på kvällarna. Jag som inte ens är vid liv efter halv sju på kvällarna. Hur skall det här gå? Jaja, jag har ju trost allt min envishet och hitintills har jag ju lyckats!

Helgen har varit lugn och jag har njutit utav min ensamhet, för en gångs skull. Så är jag kär också. I min nya dator. Har haft ett väldigt tajt förhållande med den sedan igår. Vi har knappt kunnat hålla händerna i styr. Vi har till och med varit i sängen tillsammans! Som jag har skrivit. Hur många sidor som helst. Ideérna bara flödar och det tar aldrig slut. Helt underbart! Undrar var det slutar..

Prinsens frånvaro är jobbig. Det var mindre än en vecka sedan jag såg honom sist men jag saknar honom jättemycket i alla fall. Hoppas verkligen att de flyttar tillbaka så att jag har honom nära mig hela tiden. Fast han sade i telefonen sist att när han blir större så flyttar han in i lägenheten bredvid mig. Det spelar ingen roll vart jag bor, han skall bo nära mig ändå. Alltid när någon säger att han skall bo med sin mamma och pappa hela livet så säger han att han skall bo bredvid mig. Min lilla älsklings-Prins!!

Kanske skriver lite mer senare efter att min fostermamma har varit här.

Fortsatt trevlig helg!

//Heffa

NY DATOR!!!

Tjolahopp!!!

Det som skulle bli en dvd-brännare blev tydligen en helt ny bärbar dator.

"Vad är det för en dag
är det en vanlig dag
nej, det är ingen vanlig dag
för det är Heffas lyckodag
Hurra Hurra Hurra"

Den andra datorn hade jag lånat av Jensans sambo och jag har suktat efter en bärbar dator länge nu. Har haft en sådan en gång på den tiden då datorerna fortfarande var svart-vita men nu var det dags för en uppdatering!!!

Datorn skulle levererades inte med Windows XP utan allt fick man fixa själv eller BETALA TUSEN KRONOR för att få installerat. "Är du van vid datorer så klarar du det själv." "Jo, eller nja.. Lite kanske.." Sagt och gjort och allt är fix und fertig!! Skam den som ger sig! Envisheten är nog det mest utmärkande draget hos mig.

Har inte riktigt vant mig vid det här tangentbordet men det skall snart vara gjort. Min nya mus, fik en extern med, är superskön så jag bara sitter här och njuter!

Har städat bort det andra åbäket. Den förra skärmen var enorm och det var en massa sladdar som låg huller om buller. Nu är det mycket mindre rörigt. Om det är rörigt överhuvudtaget. Möblerade om lite också. Eller MÖBLADE som mina fostersyskon säger. Den gamla datorn stod på min fina "antika" Husqvarna-symaskin men nu får den komma fram i all sin prakt. En ganska vacker möbel om jag får säga det själv. En del bilder på Prinsen blev jag också tvungen att flytta på men det var lätt ordnat.

Det är lördag kväll och snart har hela helgen gått. Hmm.. Positiva Heffa. Fast nu är det inte många dagar kvar på jobbet. Spanade dock in lite uppgifter inför utbildningen. Herregud vad mycket och krångligt.. Bara de introducerande matte-testen. IGEN! Jag har betyg i Matte A, B, C och D och dessutom ganska hyggliga betyg men det har jag ingenting för när jag ser alla uppgifter som skall göras. Suck.. Man blir inte yngre och hjärnan verkar inte bli piggare. Har visserligen lite mer än en månad på mig innan det börjar gå utför alldeles. Efter 25 börjar nämligen hjärnan att fungera sämre. Hur skall det gå då?

Funderar på att gå över till en väninna och dricka lite vin. Eller öppna en flaska hemma och krypa upp i soffan med en bra film. Det sistnämnda lockar mest. Får se hur det blir. Kvällen är ung och jag skall ju inte upp tidigt i morgon.

Igår kväll gick jag inte och lade mig förrän vid två-tiden. Ända vaknade jag kvart över sju och kunde inte somna om. Gick upp och gjorde i ordning kaffe och tittade på TV. De visade en dokumentär om två familjer med tio respektive tretton barn. Jag tycker om barn men det var lite att ta i fast alla kan ju inte vara likadana! För mig räcker det med två. Då har man tillräckligt med tid för var och en. Måste det tilläggas att jag är född som nummer två i en skara av tre?

Hoppas att kvällen blir lika stjärnklar och vacker som igår. I så fall skall jag ta mig en riktig långpromenad under stjärnornas sken. Vet inte om det beror på vad jag har varit med om som göra att jag gläds för så lite. Att bara njuta och vara lycklig i stunden för det lilla, som att le mot någon, känna härliga dofter och vara ute i naturen. Eller att bara få ligga bredvid Prinsen och se honom andas.. Ahhh...

Pratade med Prinsen igår. Han tyckte att det var bra att jag hade köpt ett nytt paraply för då kunde han ta mitt gröna fina som hänger hos honom. Att jag kunde tänkas ha två stycken hemma för i fall att köpte han inte. Jag får ju hålla koll på det jag har så jag inte slarvar bort det.. Hmm.. Brukar inte tappa bort saker. Vet nästan alltid var jag lägger det jag använder. Tydligen gäller det inte paraplyer eller andra roliga saker som jag har i handväskan när Prinsen är i närheten...

//Heffa

Revansch!

Tröttmössan Heffa har precis hittat vägen upp från sängen och hjärnan har hittat hem efter några timmars frånvaro. Ahhh! Hur trött kan man vara egentligen?

Dagen har varit bra. Fredagar är alltid lika "mysiga" när man arbetar som ensam sköterska på eftermiddagen. Stämningen är helt annorlunda och man måste hjälpa varandra.

Snart skall jag lämna min trygga tillvaro på jobbet och kliva in i studenternas land en stund. Fick ett tjockt häfte ifrån Lund idag. Cirka hundra sidor var på engelska. Det gör ingenting. I VANLIGA fall. Nu gäller det fysik och matematiska beräkningar inför en strålbehandling. Shit!! Bläddrandet i häftet gav mig lätt ångest. På RIKTIGT. Jag har läst natuvetenskapligt basår men fullföljde ej fysiken för att jag tycker att den är så himla tråkig. Snacka om att få ta revansch med råge!! Kände direkt en oro i kroppen. En annan sak som får det att pirra är att jag inte har en aning om hur detta pluggande skall gå till. Det börjar på måndag men jag har inte fått någon instruktion hur programmet går till. Har inte en aning om uppgifterna och när de skall in. Suck.. Kanske får mer material hemskickat nästa vecka.

Kollade blodtrycket idag. Egentligen skulle jag inte göra det men jag skulle testa om de automatiska blodtrycksmanchetterna på jobbet fungerade. Den första visade 97/69. Lite VÄL lågt. Den andra visade lite högre. Bad en sköterska ta ett manuellt prov. Strax under 110 i övertryck och 65 i undertryck. 62 i puls. Vi drog slutsatsen att de automatiska fungerar. Efter att den första visat så lågt så stressade jag nog upp mig lite varpå trycket steg lite inför de andra två tagningarna. Jaja, ingenting som jag tänkte göra något åt. Har högt blodtryck i släkten på båda sidor så det är väl bara en tidsfråga innan jag får sälla mig till den gruppen. Bara att njuta av mitt låga tryck och min låga puls (i alla fall med hänsyn till hur otränad jag är). Fast jag kan ju hålla lite koll på trycket på jobbet. Tröttheten kan faktiskt bero på att det är så lågt.

Nu skall jag skära upp lite melon och lägga mig i sängen igen. Sedan skall jag sova tills jag vaknar av mig själv. SÅÅÅ skönt. Har inte sovit hemma på helgerna på jättelänge. De senaste gångerna har jag haft en Prins bredvid mig och då har det inte precis blivit någon Törnrosa-sömn. Så nu blir det alltså sängen. HELA helgen om det behövs. Ögon svider så de behöver stängas igen snart.

Ha det!

//Heffa

Ombyte förnöjer!

En betydligt bättre dag idag!! Inte alls lika rörig och helt andra uppgifter på jobbet. Bland annat hembesök och möte och stödsamtal.

Kom hem vid femtiden och då lagade jag i ordning en linsgryta. Mums! Det var länge sedan. Att laga mat kan vara väldigt avkopplande fast efter att jag ätit och diskat så föll jag död ned i sängen för en stund. När jag vaknade till liv igen trodde jag att klockan var mitt i natten och flög upp ur sängen. Har ju en del att fixa inför morgondagen. Dels skall jag måla en skylt till vår ena kollega som kommer tillbaka från semestern på måndag. Emellertid är jag alldeles för trött för det men om jag målar den i helgen kanske jag kan åka tidigare till jobbet på måndag och sätta upp den. Vi skall rulla ut "röda mattan" för henne också - rött skolbänkspapper hela vägen in på hennes rum! Oj, oj, oj vad vi är tossiga!

Snart börjar de nya studierna. Är inte särskilt förväntansfull. Kanske blir det sedan när min heltid går ut på jobbet eller när jag åker ned till Lund för de första schemalagda aktiviteterna.

Den senaste tiden har jag verkligen kunnat dra nytta av mina tidigare erfarenheter inom vården. De erfarenheterna har hjälpt till och med läkarna. Det känns så skönt att kunna se tillbaka på den tiden och dra lärdom utav den. Det är inte ens jobbigt och jag dras inte in i en massa jobbiga minnen. Det som har varit har varit och kommer aldrig mer igen. Jag har haft mitt och jag hoppas på att det bara skall gå framåt för mig nu. Fast riktigt så bra kanske det inte blir.

"Livet är som att dansa tango -
två steg fram och ett bak"

Två steg fram och ett bak duger ganska bra det med. Har varit van vid det omvända väldigt länge. Allt annat än det är bra. MYCKET bra.

Funderar ofta på min nya identitet som sjuksköterska. Har jag valt rätt? Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle har varit om jag blivit lärare i bland annat svenska eller om jag läst något såsom litteraturhistoria istället för medicin. I nästa stund tänker jag på om jag inte skall bli läkare istället. Fast skolsköterska, det är nog ändå det jag vill bli i alla fall. Idag har jag behandlat många barn och då klappar mitt hjärta lite extra varmt. Likaså gör det det när jag behandlar "självskadare". Som skolsköterska kan jag vara den som "självskadare" först kommer i kontakt med. Jag tror att jag kan vara till stor hjälp då.

De senaste dagarna har jag känt att kollegor visat stort förtroende. Visserligen har de gjort det tidigare också men den senaste tiden har psyksjuka kommit väldigt mycket på tal och där har jag kunnat bidraga med mycket på ett sätt som jag inte gjort tidigare. En underbar känsla att bli litad på på det sättet! Det höjer självförtroendet enormt!

"Ska bli skolsyster jag
tralalala"

God kväll!

//Heffa

3-utmaning

Blev bara tvungen att skriva en gång till idag!

Jag har nappat på qi:s utmaning om 3-saker:

3 saker som jag gillar·
*att befinna mig i stunden och njuta utav den
*empati
*Prinsen!!

3 saker som skrämmer mig och som jag tycker illa om·
*spindlar
*egocentrism (bra i lagom mängd dock!)
*ovisshet

3 viktiga saker i mitt rum·
*mina fotografier
*Eddie (min Nalle)
*all litteratur

3 slumpvis valda fakta om mig·

*älskar att lära mig nya saker!!
*tycker om bilar och kan nästan alla märken
*ogillar öronspolningar

3 saker jag vill göra innan jag dör·

*hoppa bungyjump
*skriva en bok (precis som qi!)
*hålla tal på Prinsens bröllop

3 saker som jag kan göra·

*dra en kondom genom näsan och dra ut den genom munnen
*städa
*prata i det oändliga!

3 saker som jag inte kan göra·

*se på när andra far illa
*köra på bakhjulet med cykeln (fastän jag försökte som liten)
*bakåtvolt på studsmattan, bara framåt

3 saker som jag säger mest·

*okej
*"Hur länge har du haft feber?"
*"Kan du vänta lite?"


3 kändis”förälskelser”·

*Dr Carter
*Samuel Fröler
*Thomas Ravelli


Utmaningen går vidare till dem som känner sig manade!

//Heffa

Regnet det bara öser ned!!

Det regnar på mornarna när jag går till jobbet. Upptäckte det igår morse. Stack ned handen i väskan och skulle ta upp mitt paraply. Borta!! Jag VISSTE att det skulle finnas där. Helt säker men icke. Fick gå till tåget medan regnet gjorde mig alldeles dyblöt. Efter en stunds funderande kom jag fram till att Prinsen säkert hade något med försvinnandet att göra. Mycket riktigt. "Det hänger på kroken bakom dörren!" Okej. Tyvärr inte på kroken bakom MIN dörr utan i Sala. I nästgårds precis. Eftersom jag visste att det skulle regna en massa idag också så åkte jag till centrum i går och inhandlade mig ett nytt paraply.

Prinsen får rota i min väska. Det vet han bara han säger till vad han har tagit. Oftast säger han till att han har tagit mina tuggummin, läppbalsamet eller något annat fast paraplyet. Det sade han inte mycket om. Suck..

Idag var det min tur att bli hemskickad. Massor att göra, rörigt till tusen, tårar som rann längs kinderna. Frustrationen kokade inom mig så den andra sköterskan skickade hem mig en timme tidigare. Välbehövligt. Igår kväll var jag jättetrött. Pappa ringde på mobilen och jag såg att det stod pappa. "Ja, det är pappa. Nä - mamma? Nä - vem ÄR jag?" Pappa undrade förstås vad det var med mig som inte ens visste vem jag var. Förklarade att jag bara var lite trött. Fastän tröttheten förlamar mig när jag kommer hem så går det ALDRIG ut över patienterna. Då är jag hur klar som helst i huvudet. Så har det alltid varit. Ingenting går ut över mina studier eller arbete. Kanske går det ut över mig själv istället. Därför gäller det att pyssla om sig själv lite extra. Som att bädda rent i sängen, ge sig själv ett fotbad, smörja in sig med någon härlig lotion, äta något gott med mera med mera. Att det dimper ned ett inbetalningskort från CSN på 2000 kronor som skall in sista augusti i brevlådan får man låta bli att bry sig om. Eller att en extern cd-romläsare kostar upp emot 1000 kronor. Vad är pengar? En värdslig sak!!

I morgon slutar jag tidigt. Halv fyra. Det gör jag varannan torsdag och då skall jag bara hem och krypa upp i soffan med en bok. Hoppas att det regnar och åskar så att man kan vara inne och riktigt mysa med en filt och en stor kopp te.

Nä, nu vankas det nattning utav Heffa! I alla fall vågrätt läge.

//Heffa

Hjärnkontoret har tagit siesta

Det är lite mycket just nu. Förutom att min cykel har blivit stulen, cd-romen fungerar inte som jag behöver ha till på måndag när studierna börjar och jag lyckas inte få någon tvättid när jag är ledig (det var kommer att ha gått minst en och en halv månad sedan jag tvättade sist, förutom lite kläder som jag har tvättat hos pappa) så är det alldeles för mycket på jobbet. Jobbet är roligt men det är oerhört påfrestande när makterna inte gör det de ska för att de inte kan apparaterna och det ger en MASSA extraarbete för oss sköterskor. Jag är helt färdig när jag kommer hem och efter ett telefonsamtal med en partient kände jag att jag inte orkar mer. Ett sådant samtal kan förstöra hela ens dag. Rutinerna brister, de psyksjuka med fyiska åkommor faller mellan stolarna.

Det är inte meningen att man skall vara så här slut när man kommer hem. Jag är som en zombie de första timmarna innan jag vaknar till liv mellan nio och tio. Nu är det bara ca två veckor kvar innan jag slutar. Nu är inte längre "hoppas att jag orkar" utan snarare "hoppas att jag HÅLLER". Under denna sommar har blodtrycket stigit en del, jag har fått mer klärtklappaning än tidigare och jag känner mig väldigt stressad. Mitt viktigaste fokus på dagarna, förutom givetvis patientern!, är sängen även om det inte blir så mycket sova så ligger jag i alla fall i den. Den andra sköterskan ser än mer slutkörd ut och jag skickade hem henne strax efter fyra fastän det var väldigt mycket att göra fram till fem. Jobbade dessutom över tjugo minuter men om jag vill ha henne kvar de här veckorna som återstår så måsta jag värna om henne.

Det går inte alla lära gamla hundar sitta. Inte att få makter att lära sig journalsystem heller. Så är det bara. Det är bara att acceptera och försöka göra det fullt ut. Ända till dess att vi står med arbete upp till hakan och snart kvävs av allt då kan vi inte acceptera. Då svimmar vi av allt. Undrar vem som svimmar först - den andra eller jag?

Nu dusch och sedan sängen!

//Heffa

"Det vackraste jag vet..."

...är min Prins!

Hur vackra ögon har han inte? Notera halsbandet - det är andra halvan av hjärtat som jag bär runt fotleden. Vi hör ihop vi två. Inget kan skilja oss åt.

I helgen var jag hos Prinsen. Därför har jag inte skrivit här inne. I lördags var vi på kräftskiva och åt och dansade och sjöng. Det var ett coverband där som frågade om någon kunde "Bamse". Vem svarade tro? Jo, Prinsen!!! Han tog micken och sjöng inför minst ett par hundra människor samtidigt som bandet kompade med elgitarrer, bas, synth och trummor! Häftigt! Han charmade alla, både på och utanför scen.

Åkte ifrån honom halv fem i morse. Igår kväll grät han, han ville inte att jag skulle åka. Det gör ont i mig att se hans tårar och höra hans snyftningar. Efter ett tag somnade han mot mitt bröst. Jag sjöng för honom. Jag sjöng "Det är nu som livet är mitt" som Prinsen kallar den.

Om några veckor hoppas jag att han kommer till mig och stannar ett tag. Då skall vi gå på bio, bada och eventuellt besöka Skansen. Och skogen, förstås. Dit går vi alltid och då vill han lära sig vad de olika växterna heter.

Den här är till Dig, Prinsen:

"Du finns i allt som jag gör
allt som bär kraft det jag lever för
du är luften jag andas
du är vinden jag hör
du är den vackraste visan jag gör
du bär min längtar därför

Du lägger stunden då du är hos mig
räknar sekunderna
sparar dem sen
du är ljuset och sanningen
du är min vän
jag vill växa nära dig
hitta hem"

Åsa Jinder


//Heffa

"Tack för den passningen!"

"Du har så fin figur. Vad fin klänning du har!" Kollegorna står och pratar inne på sköterskeexpeditionen. Jag kommer in. "Du är med i min klubb, vi överviktiga!" Kommentaren riktas mot mig. Tre par ögon riktas mot mig också. Två utav dessa par, som inte innehas utav kommentarsägaren, ser förvånade ut. Mina ögonpar är nog lika förvånade. "Tack för den passningen!" Jag blir helt paff. Visst, jag är inte pinnsmal men jag är heller inte ÖVERVIKTIG. Får högre makter ta vilka ord de vill i munnen?

I vanliga fall brukar jag snabbt komma med en replik men nu fick jag tunghäfta. Precis som när jag var på återbesök hos min husläkare. Jag har kommit så pass långt att jag ser den verkliga Heffa när jag tittar i spegeln, jag ser inte en 1000-kilosklump men ändå kunde jag inte säga ifrån. Hur kan någon säga så, särskilt med en sådan position? Tänk om jag hade varit inne i en ätstörningsperiod. Då hade jag straffat mig själv efter att fått höra något sådant. Då den tiden begav sig klarade jag inte av att få höra något om min kropp. Jag tolkade allt fel. Vad tänkte makten på? Säger hon så till andra också? Nu måste väl ändå de flesta vara medvetna om hur samhället fungerar och hur främst unga tjejer/kvinnor har förvridit synen på sig själva? Som en högre makt måste det ingå i yrket att vara upplyst. När hon så småningom gick blev de andra två upprörda och sade att jag inte alls var överviktig. "Tänk om du hade haft en ätstörning. Hon känner ju inte ens dig!" Fast jag tog inte åt mig. Jag blev bara mest orolig för hur hon kanske beter sig i andra situationer när hon har en osäker patient på rummet. Kan hon känna av när sådana kommentarer inte passar sig?

En gång i tiden gick en mycket stor del utav dagen till att tänka på mat. Fokuseringen på detta kunde avleda alla andra känslor som var för outhärdliga att känna. Känslor som kunde ta död på mig och nästan lyckades. Det är en tid jag ibland vill glömma men som jag ibland vill ha kvar och dra lärdom av. Vill så gärma sprida min kunskap om hur man kan ta sig upp när man befinner sig i det mörkaste djupet. Kanske kan jag även förmedla vad jag vet till sjukvårdspersonal som inte ser människan utan bara hennes beteende. Det finns en anledning till att man skadar sig, en anledning till att man hatar sig själv så mycket att man gång på gång måste straffas. Bortom detta finns ofta en mycket mörk och otrevlig historia som man inte vill att någon skall bli utsatt för. Ändå händer det och därför måste personalen, andra också för den delen, se till hela människan och vad som finns bakom henne. Be henne ta av sig ryggsäcken och fråga om han kanske kan plocka upp något där. När ni har set det hon plockar upp, då vet ni, att för att hålla ihop sig själv så måste man skada sig. Skadorna slutar sen när man med hjälp plockar fram mer och mer i väskan och tittar på vad det verkligen är. När man kommer så långt och kanske kan tänka att det - i motsats till tidigare - kanske inte är ens eget fel då kan tankarna börja förändras. Lååångsamt, lååångsamt... Ett steg i taget. När de svarta tankarna kommer får man gå tillbaka. Hur var det nu egentligen? "Det är inte mitt fel!"

När man till slut har vänt alla sina tankar till att vara mer positiva och "verkliga" kan skadorna börja klinga av..

Att få den passningen som jag fick ovan under en processen till skadefrihet hade den kunnat få förödande konsekvenser.

Nu är jag frisk så nu tar jag inte åt mig men jag undrar ändå hur det kan gå får andra som får den kommentaren som är riktigt sjuk. För mig är det viktigast att må bra psykiskt. Har man någon gång mått dåligt är man så tacksam när man får stunder att lycka. Kommentarer som ovan kan vända denna lycka snabbt.

Om jag är "överviktig" gör ingenting. Nu har jag börjat att njuta av livet och det är viktigare än allt annat! Då kommer en sak som vikten ganska långt ned på min prioriteringslista.

Vad tycker ni om den högre maktens kommentar?

//Malin

Flexibel

Dagen började på en gång. Sjukfrånvaro som leder till merjobb för sjuksköterskorna. Ombokningar och medlidande i telefonen. Tur att man är flexibel! Man får bita sig i tungan många gånger dagar som denna. Dagar som denna tar man sig igenom också. Vare sig man vill det eller inte. Mitt fokus ligger just nu på att ta mig igenom de här veckorna som är kvar på detta jobb. Det nya jobbet är MYCKET lugnare och har inte lika många högre makter som vakar över en.

Ena sjuksköterskan sade idag att det kanske är lättare för henne att acceptera hierakin. Hon är ju uppväxt med den fast för mig spelar det ingen roll. Inte en enda människa skall ta skit!! Spelar ingen roll om man är van, då är det på tiden att man ändrar vanor! Kanske drabbar allt extraarbete bara mig själv, jag kanske inte kan lära gamla hundar sitta men jag kan inte se på när sådant här händer. Alla människor är lika mycket värda. Spelar ingen roll om man är städare, läkare, direktör eller sjuksköterska. Alla har rätt till samma behandling. Kanske SÄRSKILT om man arbetar ihop. På vårdcentralen handlar det mycket om att ge och ta, tjänster och gentjänster. Om jag ställer upp för en viss makt så kan jag räkna med hjälp när jag hamnar i en knivig situation. I bästa fall fast jag har lärt mig hur jag skall göra och vem jag skall göra. Jag springer inte ärenden för alla. Särskilt inte om någon har slarvat bort sin bok. Då får de ge sig ut på upptäcktsfärd själva. Så det så!

Klockan är nio. Än en gång är jag redo för sängen. Förmodligen så kommer jag än en gång inte gå och lägga mig efter att jag skrivit klart. Igår kväll gick jag inte och lade mig. Inte förrän vid två-tiden i natt. Dock måste jag i säng tidigare än så ikväll. Min kropp säger ifrån, den klarar mycket men inte hur mycket som helst.

Min vän Finula kommenterade att efter förra bloggen förstod hon varför hon inte blir sjuksköterska. Jobbet är inte alltid så här mardrömslikt. Det har sina ljusglimtar också. Många patienter är oerhört trevliga! För att inte tala om alla barn som kommer! Ett leende från ett barn eller en bebis kan förgylla hela ens dag! Något som alla borde få uppleva. Varje dag.

Min kollega ringde till en annan kollega och tackade för det snabba handläggandet. De hade blivit jätteglada! Efter dessa två dagar kom jag och min närmsta kollega överens om att det är viktigt att ger varandra komplimanger och feedback. Tyvärr gör man inte det så ofta. Därför skall jag ge minst fem positiva kommentarer på jobbet varje dag! Undrar om man får någon respons.. Återkommer till detta längre fram.

God kväll!!

//Heffa

Högre makter

Då var det dags igen. Högre makter dyker in och sveper in likt Tor på himlavalvet och svänger med sin hammare. Order att följa. Rutiner att ändra. Tålamod att pröva. Detta i kombination med multipla utskällningar från diverse patienter idag och som grädde på moset patienter att "fösa" ut från mottagningen. Tur att jag är äldst, man, stor och stark!! Kul!! Tur att inte unga, kvinnliga små sköterskor behöver ta hand om sådana problem! Ibland är livet för underbart. Märkte inte ens att tårarna rann. Så förtvivlad och upprörd var jag. Dock inte inför patienterna men min snälla kollega frågade om jag var ledsen. "Nä, borde jag vara det?" Jag var verkligen inte medveten om det. Fast det blev bättre så småningom. En annan kvinnlig läkare kom och tackade mig för att jag "föste" ut en aggressiv patient från hennes rum men det kom ingen annan och visade sin tacksamhet. Jag är ju trots allt bara en liten syster. Jag skall ju inte tro att jag är något..

Läkaren som tackade mig är av ett helt annan klientel än de andra. Hon är rakt igenom sympatisk och ser sina kollegor som jämlikar och en tillgång. Ingen hieraki här inte.

Det är nya direktiv inom en massa områden. Kollegorna klarar inte trycket. De behöver avlastning. Roligt för dem!! Vilken tur att inte vi sköterskor kan drabbas av samma åkomma! Vi är gjorda av stål och står emot allt! Det är också tur att det inte är vi som är ansiktet utåt gentemot patienterna!!

Idag är jag inte alls ironisk. :D Eller jo.. Kanske måste man vara det dagar som denna. Som när jag blev ombedd att dra åt helvete och i morgon har jag inget jobb kvar och då var ändå inte denna patient min. Jag bara råkade hamna i skottlinjen. Tacksamt jobb jag har!! Tro det eller ej - JAG HAR HÅLLIT MIG LUGN HELA TIDEN!!!

Klockan är nio, jag är färdigduschad, sängen är i ordninggjord och väntar inbjudande på mig och allt annat är fixat!! Kvar återstår bara att sova. Och glutta lite mer på friidrotts-EM och försöka glömma dagen. Vad morgondagen bär i sitt sköte återstår att se! Det finns ingenting som jag kan göra åt det nu i alla fall.

God Kväll!!

//Heffa

"Jag är ju Prins"

Mitt internet är åter i bruk, två veckor tidigare än beräknat. Det lönar sig att ligga i! :D

Har varit hos Prinsen i helgen. Det har bara varit lungt och skönt. Mycket sol och bad! Idag var vi på marknad vi Sala Silvergruva. Dock blev det inte så mycket handlat, bara en härlig tvål, violpastiller (med tillhörande fin plåtask som jag skall använda till mina synålar!) och en kopp till Prinsen. På den var det en målad prins och texten "Jag är familjens Prins". När vi klev in i en liten presentbod pratade Prinsen om sin kopp och sade högt bland alla: "jag är ju Prins, det är därför jag har en sådan här kopp nu!" Flera vände sig om mot honom och log. Han har så rätt, han är en riktig Prins!!

Prinsen tjejkompis fyller åtta år idag så därför handlade han en Bukowski-nalle och en tvål till henne. Nallen håller i ett hjärta. "Bara för att jag tycker om henne." Så är han. Mycket känslosam och klok. När vi var och handlade igår stack han sin lilla hand i min och såg upp i mina ögon. Det värmde i mitt hjärta! Tänk att han är min!!

I morgon är det jobb. Trivs bara bättre och bättre. Det är bara jobbigt att jag är så trött hela tiden. Tur att det är så mycket att göra på jobbet så att jag inte behöver sitta och rulla tummarna. Det är förödande för mig just nu. Då får jag det svårt att komma igång igen och svårt att ta mig hem. Dock skall jag bara hem och lägga mig direkt i sängen efter jobbet i morgon. Egentligen är det Cooper-test med innebandyn men det klarar jag inte just nu. Dessutom hinner jag inte hem och byta om och äta om jag skall dit. Vi börjar redan klockan sju och jag är inte hemma förrän tidigast kvart över sex men resten av veckan skall jag ut och springa. Jag måste bättra på en icke-existerande kondition.

Nästa helg blir det träff med Prinsen igen. Då skall jag spela fotbollsturnering och gå på kräftfest!! Superkul!! Har inte spelat fotboll på mer än ett halvår!

Nu är det dags för sängen. God natt!!

//Heffa

Inget internet

Skriver bara ett snabbt inlägg härifrån jobbet.

Som ni kanske märker har jag inte skrivit på ett tag. Det har INGET med mig att göra - jag mår toppenbra!! Jag har dock inte haft internet på en vecka. Det är strul med bolaget och de skickar inte ut någon tekniker förrän tidigast 15:e augusti fastän flera i huset har problem med både bredband och tv. Jaja, så är det i semestertider!! Den som väntar på något gott..

Ha det bra allihop så skall jag komma tillbaka så fort jag kan!!

Kramar
Heffa