Det är lite mycket just nu. Förutom att min cykel har blivit stulen, cd-romen fungerar inte som jag behöver ha till på måndag när studierna börjar och jag lyckas inte få någon tvättid när jag är ledig (det var kommer att ha gått minst en och en halv månad sedan jag tvättade sist, förutom lite kläder som jag har tvättat hos pappa) så är det alldeles för mycket på jobbet. Jobbet är roligt men det är oerhört påfrestande när makterna inte gör det de ska för att de inte kan apparaterna och det ger en MASSA extraarbete för oss sköterskor. Jag är helt färdig när jag kommer hem och efter ett telefonsamtal med en partient kände jag att jag inte orkar mer. Ett sådant samtal kan förstöra hela ens dag. Rutinerna brister, de psyksjuka med fyiska åkommor faller mellan stolarna.
Det är inte meningen att man skall vara så här slut när man kommer hem. Jag är som en zombie de första timmarna innan jag vaknar till liv mellan nio och tio. Nu är det bara ca två veckor kvar innan jag slutar. Nu är inte längre "hoppas att jag orkar" utan snarare "hoppas att jag HÅLLER". Under denna sommar har blodtrycket stigit en del, jag har fått mer klärtklappaning än tidigare och jag känner mig väldigt stressad. Mitt viktigaste fokus på dagarna, förutom givetvis patientern!, är sängen även om det inte blir så mycket sova så ligger jag i alla fall i den. Den andra sköterskan ser än mer slutkörd ut och jag skickade hem henne strax efter fyra fastän det var väldigt mycket att göra fram till fem. Jobbade dessutom över tjugo minuter men om jag vill ha henne kvar de här veckorna som återstår så måsta jag värna om henne.
Det går inte alla lära gamla hundar sitta. Inte att få makter att lära sig journalsystem heller. Så är det bara. Det är bara att acceptera och försöka göra det fullt ut. Ända till dess att vi står med arbete upp till hakan och snart kvävs av allt då kan vi inte acceptera. Då svimmar vi av allt. Undrar vem som svimmar först - den andra eller jag?
Nu dusch och sedan sängen!
//Heffa
4 kommentarer:
Usch! Varför ska det behöva gå för långt innan nåt görs åt saken?! Jag är så arg på sveriges vårdsystem, måste något riktigt extremt hända, eller måste allting rasa innan man kan försöka bättra det lite? Varför inte rikta in sig på att se till att allt flyter på utan att ständigt vara på bristgränsen, då skulle sjukvården i det här landet sparat otroligt mycket pengar eftersom några akuta åtgärder (som oftast är vääääldigt dyra) kanske inte skulle behövas. kämpa på.
Det är inte klokt? Vart är det på väg? Du är ju inte gammal,högt bltr. redan?? Nää fyy-går det inte att prata m ledningen då,på nåt möte?
Det är inte så lång tid kvar på jobbet som fulltidare. Snart blir det lugnare..
Ser att stressen på sjuksköterskor drabbar även unga starka. Jag vet det, och jag har svårt att förstå vad som hänt i vårt samhälle. Som gammal IVA-syrra är jag van att vara i hetluften. Ett långt yrkesliv har varit både tufft och roligt, men stressen och pressen har accelererat de sista åren. Tyvärr! För det är ett så roligt jobb egentligen. Själv drabbades jag av utmattning för ett par år sedan och har nu sagt upp mig av ren självbevarelsedrift. Jag hoppas att du tar väl hand om dig! Låt inte jobbet knäcka dig - ta pauser ibland.
Lycka till! Smulan
Skicka en kommentar