"Det vackraste jag vet..."

...är min Prins!

Hur vackra ögon har han inte? Notera halsbandet - det är andra halvan av hjärtat som jag bär runt fotleden. Vi hör ihop vi två. Inget kan skilja oss åt.

I helgen var jag hos Prinsen. Därför har jag inte skrivit här inne. I lördags var vi på kräftskiva och åt och dansade och sjöng. Det var ett coverband där som frågade om någon kunde "Bamse". Vem svarade tro? Jo, Prinsen!!! Han tog micken och sjöng inför minst ett par hundra människor samtidigt som bandet kompade med elgitarrer, bas, synth och trummor! Häftigt! Han charmade alla, både på och utanför scen.

Åkte ifrån honom halv fem i morse. Igår kväll grät han, han ville inte att jag skulle åka. Det gör ont i mig att se hans tårar och höra hans snyftningar. Efter ett tag somnade han mot mitt bröst. Jag sjöng för honom. Jag sjöng "Det är nu som livet är mitt" som Prinsen kallar den.

Om några veckor hoppas jag att han kommer till mig och stannar ett tag. Då skall vi gå på bio, bada och eventuellt besöka Skansen. Och skogen, förstås. Dit går vi alltid och då vill han lära sig vad de olika växterna heter.

Den här är till Dig, Prinsen:

"Du finns i allt som jag gör
allt som bär kraft det jag lever för
du är luften jag andas
du är vinden jag hör
du är den vackraste visan jag gör
du bär min längtar därför

Du lägger stunden då du är hos mig
räknar sekunderna
sparar dem sen
du är ljuset och sanningen
du är min vän
jag vill växa nära dig
hitta hem"

Åsa Jinder


//Heffa