Jag = TRÖSKVERK

Det är måndag och jag sitter och slösurfar lite. Hamnade inne på en gravid-sajt och blev lite konfunderad. Där inne kan man följa bebisens utveckling vecka för vecka. Det som störde mig var att det stod att man vid den här tiden ska kunna känna barnet röra sig väldigt mycket. Och JAAA, det gör jag, ibland mer än vanligt. Det stod också att om man inte kände barnet röra sig mer än tio gånger per timme så skulle man höra av sig till MVC. Men hallååå - barnet har hittat lite rutiner och lägger sig faktiskt tillrätta och sover långa stunder. Inte ringer jag MVC för det. Jag vet att han sover och det får han göra. Det är helt normalt. Men tänk på de mammor som är av det lite oroliga slaget, det här blir ju då rena rama skrämselpropagandan! Precis som en del äldre barnsköterskor på BVC som säger att barnen ska ammas var tredje timme. Hallååå IGEN - lite sunt förnuft tack! Ett barn som växer som det ska och sover i fem timmar behöver man inte väcka efter tre för att det ska ammas. Jag vet många i min omgivning som har kört stenhårt på det här med "tre-timmars-regeln". Varför måste vi vara så fyrkantiga? Lita på din magkänsla och det sunda förnuftet!

Jag är täppt i näsan. Främst kvällar och nätter. Tydligen så pass mycket att jag snarkar och låter som ett tröskverk. Min älskade har förpassat sig själv till soffan. Stackarn, jag vill ju ha honom bredvid mig! Så från och med i kväll ska jag börja med nässpray som jag avskyr. Men vad gör man inte för kärleken?!

I helgen blev det lite åkande hit och dit. Lördagen tillbringades hos svärfar på Väddö och söndag blev det en stund hos svärmor i Bromma.

Just det, i fredags bakade jag kanelbullar. De blev riktigt smöriga och goda! Tyvärr blev jag väldigt dålig, vet inte om det beror på bullarna, åt ju bara en ojäst och
två färdiga. Jag hade mått illa och kräkts lite på morgonen men efter bullintaget kräktes jag oavbrutet i flera timmar. Inte roligt.. Det blev inte bättre av att det luktade bullar i hela huset och mannen åt bullar för glatta livet. Ville inte se, höra, lukta eller känna bullar efter det. Dock höll det inte i sig så länge, hade med mig en påse bullar till svärmor och åt glatt två stycken! "Du behöver inte vara orolig Douglas, mamma kommer fortsätta baka bullar till dig!"

Nu ska här städas lite! Sedan ska det bakas. Mannen opereras på onsdag och ska därför få med sig lite fikabröd till jobbet i morgon.

//Heffa

P.S. 93 dagar kvar! D.S.

Det vore väl för underbart?!

Jaha, då har man varit på lönesamtal. Eller lönesamtal och lönesamtal.. Vi har pratat lönekriterier och att jag uppfyller dem. Några siffror eller nivåer pratades det inte om. Det är väl som vanligt: "Vi har en väldigt liten budget i år." Undrar om de får provision på att säga det?! Dessutom hade jag en del annat att ta upp som hon inte hade gjort fastän hon SAGT att hon hade gjort det. ANDAS IN, ANDAS UT, ANDAS IN.. Bli inte upprörd nu! Tänk på bebisen! Inte blir man väl lyckligare om man har pengar? Lyckan sitter ju inte där! Jag har Douglas och jag har min älskade. Jag har hälsan och jag har ju körkort och bil!! Kan man få bilen att gå på kärlek en månad till dess att LÖNHELVETET RÄTTAS TILL?? För inte görs det en extra utbetalning och eftersom Försäkringskassan inte har varit informerad om min sjukskrivning så kommer inga pengar därifrån heller förrän slutet på nästa månad. Livet är underbart!! Vem är det jag försöker lura? Jag går då inte på det i alla fall..

Det var i vilket fall som helst skönt att träffa kollegorna igen. Utav "den flygrädda Ennu" fick Douglas en bajsbok som vi har pratat om. TACK kära du!

Till middag blev det våfflor. Andra gången på drygt en vecka men SÅÅ himla gott!

Douglas är på sprattelhumör och sparkar lite hit och lite dit och gör illa mamma ibland. Känner han av att jag har varit rasande måntro?



Brorson nr 2.

//Heffa

P.S. 97 dagar kvar!! D.S.

Jag ä int bitter

När jag låg i badet tänkte jag på vad jag skulle skriva. Hade en hel del tankar. Innan jag gick in på bloggen surfade jag in på banken. Där såg jag min lön och blev FULLKOMLIGT RASANDE!! Senaste månaderna har det varit strul med lönen varje gång. Försökte därför få tag på chefen utan resultat. Sedan ringde jag Försäkringskassan som inte hade fått in uppgifter om att jag är sjukskriven vilket leder till att de inte skickar ut papper till mig som jag ska fylla i för att få ersättning. Det är arbetsgivaren som måste anmäla om sjukdom. Därefter försökte jag få tag på chefen igen. Inget svar. Kände mig som ett åskmoln!

Försökte komma på andra tankar. Vad är då inte bättre än att fokusera på Douglas!! Sagt och gjort. Tittade på ultraljudsbilderna för jag vet inte vilken gång i ordningen. Och nu sitter jag här. Får kämpa för att inte tänka på hur det ska gå med den futtiga lilla lönen som kommer in på fredag. Försöker att inte bli bitter och irriterad. Vaddå? Den här lönen som till och med skulle kompenseras för alla fel förra månaden. Typ med två tusen. Nä, ja ä int bitter!! Inte ett dugg!! Jag jobbar inom landstinget. Jag har det så bra. De gör allt de kan för oss utsatta sköterskor. Nu blev jag riktigt bitter. Precis som jag inte skulle bli. Men va f-n - kan man bli annat?!

Jaja. Till annat. Det här med att bli mamma kräver en hel del och jag märker att jag ställer mer krav på mig själv. Ta bara det här med bakningen. Jag vill att Douglas ska ha en bullmamma. Därför har jag börjat baka mer än tidigare. I morgon blir det kanelbullar på schemat om inget annat kommer emellan (typ åka och träffa chefen). Jag vill få lite mer rutin på bakningen. Sedan vill jag också börja baka matbröd mer regelbundet. När jag växte upp fick vi ofta nybakat bröd. Finns det något godare än varmt bröd med en massa smält smör på?! Det vill jag inte att min son ska få missa. Jag vill inte ha en massa köpebröd och köpekakor hemma.

När jag växte upp fick vi aldrig några halvfabrikat. Det var riktigt potatismos med klumpar, hemmagjorda köttbullar, hemmagjord svartvinbärssaft, hembakat etc. För mig var det en lyx när man blev bjuden hos en kompis och fick pulvermos med KÖPTA köttbullar. Mellanmål hos Anna eller Annie bestod oftast av START med mjölk. Hemma hade vi Eterna som var någon slags müsli som bara kunde användas i fil. Eventuellt hade vi Havrefras och Cornflakes också men ingenting utav de där söta goda krispiga flingorna. Det hände emellertid att mamma köpte kalaspuffar. "Ät inte för mycket nu." Eller hur. Jag och brorsan åt upp flingorna i ett nafs varpå mamma kontrade med att det var just därför som vi inte hade sådant hemma. Det tog ju slut på en gång. Så klart!! Om man bara får något så gott väldigt sällan är det klart att man vräker i sig!
Vi hade hemmagjord svartvinbärssaft. Hade vi köpesaft hemma var det med apelsinsmak. Blää!! Det kan jag inte ens dricka idag. Kompisarna hade röd härlig blandsaft! Trist att man inte kunde uppskatta det man hade. Men men..

Klockan är kvart över tre på eftermiddagen och jag behöver få i mig något att äta!

//Heffa

P.S. 98 dagar kvar. D.S.

Inte som man tänkt sig

Det blev inte som jag tänkt mig idag. Chefen är hemma för vård av barn så det blev inget lönesamtal idag. Inte heller kunde jag få mina papper från Försäkringskassan påskrivna. Men vad gör det - de behandlar ju min ansökan så snabbt ändå!! Eller inte..

Idag har jag istället tagit en promenad (allt enligt ordination från läkaren) och ätit hos mamma. Så mycket annat har jag inte gjort. Tog det lugnt i morse när illamåendet slog till i vanlig ordning och huvudvärken gjorde mig inte särskilt piggare. Douglas höll sig lugn hela natten och morgonen och "vaknade" runt nio. Sedan var det full fart!! Han börjar krypa upp mot revbenen och trycker på lungorna. Jag flåsar som aldrig förr!! Ändå är det så himla häftigt - tänk, jag har ett litet liv som växer inom mig!

Min älskade kom hem nyss men åkte lika snabbt. "Jag åker och tränar!" Då kan jag fortsätta att sitta framför datorn och vara tråkig!

I lördags tog mannen bort all snö på uteplatsen. Då kunde man se en massa knoppar som hade kommit upp flera cm. Nu ser man ingenting igen. Bara snö snö snö. Less på den nu. Som tur är ska det bli himla fint och varmt framöver. Längtar! Vill sitta på uteplatsen i solen och dricka te och läsa. Och bara njuta!

Många gånger känner jag mig stor och klumpig, särskilt om jag promenerar för länge men där emellan känner jag mig vackrare än någonsin! Denna mage - inte trodde jag att jag skulle komma att älska den så mycket! Sedan är det det här med bysten, eller BRÖSTEN för all del. De var ju ganska stora redan innan men nu. Oj oj oj.. Nu får de inte växa mer men jag vet ju att de kommer bli spända, större och mjölkstinna. Har spanat in amningsbehåar. Den största jag har hittat är i kupstorlek J och den kan jag ha redan nu. Hur ska det gå? Någon som vet om det finns störra amningsbehåar?

//Heffa

Våfflor tur och retur

Har känts ganska bra i helgen, inte kräkts alltför mycket. Tänkte i mitt stilla sinne igår att jag nu är redo för att arbeta igen. Tji fick jag! I morse klev jag upp tidigt för att min älskade behövde hjälp till glasmästaren. Det innebar en snabb sväng in på toa innan jag åkte, skjutsade mannen, kom hem 15 minuter senare och fick återigen besöka toan. Så höll det på med jämna mellanrum från klockan sex till klockan kvart över elva på förmiddagen.

Jag får lyssna på läkaren den här gången. "Det är inte läge att arbeta nu", sade hon med nästan STORA BOKSTÄVER när jag tyckte att visst kan jag väl arbeta?! Hon ordinerade vila, näringsdrycker och åtminstone en daglig promenad.

Efter att denna förmiddag var förbi blev det en promenad i solskenet och sedan lite städning hemma. Nu är jag helt matt och slut. Snart blir det till att slappa (läs: sova!) i soffan. Ack, så skönt!

Var hos barnmorskan förra veckan. Även om jag hade gått ned i vikt så var lille Douglas större än medel!! Det var en lättnad att han ändå växer som han ska. Snart vecka 27! Denna längtan - hur ska jag stå ut?! Vill ha dig här hos mamma nu älskade lille vän!!

//Heffa

Bebis på väg!!

Jag vet, jag är värdelös på att uppdatera bloggen men jag har så mycket annat för mig. Kanske kanske att det kan bli lite oftare nu.

I min stora mage ligger en liten kille och sparkar. Det är redan vecka 25 och jag är så himla förväntansfull!! Har svårt att fatta att jag ska behöva vänta i 15 veckor till. Jag vill hålla lille Douglas i famnen nu!! Jag vill lukta på honom, snosa på honom och bara titta in i hans ögon!! Mamma längtar efter dig, lille vän!

Vägen hit har inte alltid varit så jätterolig och är det inte fortfarande. Jag kräks flera gånger om dagen och har börjat få ganska ont i magen. Ändå har jag aldrig tidigare varit så tillfreds som jag är nu. Hade jag inte varit det så hade det varit tufft.
I två omgångar har jag varit sjukskriven ett par veckor. Kräkningarna gör mig så trött och orkeslös och jag har dessutom gått upp för lite i vikt. Nu har jag varit hemma i två och en halv dag för magont och illamående och vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill jobba men jag vet inte hur mycket min kropp klarar av. Jobbsituationen är inte heller den allra bästa just nu men ändå vill jag vara med mina arbetskamrater. Försäkringskassan har i alla fall godkänt min havandeskapspenning som om jag vill så är min sista arbetsdag den sista april. Jag står i valet och kvalet för hur jag ska göra.

Här bredvid mig på kontoret står vagnen, bilbarnstolen, kläder, sängkläder, filtar och en massa annat. Det blev en helt ny vagn till slut. Egentligen var det tänkt att jag och min älskade bara skulle åka till Babyland för att kika lite men när vi väl var där så såg jag vagen och blev kär. DEN skulle jag bara ha!! Sagt och gjort. Som tur är behövde vi inte betala för den heller, det gjorde pappa.


Nu ska jag lägga mig i badet och ta det lugnt en stund!!

//Heffa