Jag ä int bitter

När jag låg i badet tänkte jag på vad jag skulle skriva. Hade en hel del tankar. Innan jag gick in på bloggen surfade jag in på banken. Där såg jag min lön och blev FULLKOMLIGT RASANDE!! Senaste månaderna har det varit strul med lönen varje gång. Försökte därför få tag på chefen utan resultat. Sedan ringde jag Försäkringskassan som inte hade fått in uppgifter om att jag är sjukskriven vilket leder till att de inte skickar ut papper till mig som jag ska fylla i för att få ersättning. Det är arbetsgivaren som måste anmäla om sjukdom. Därefter försökte jag få tag på chefen igen. Inget svar. Kände mig som ett åskmoln!

Försökte komma på andra tankar. Vad är då inte bättre än att fokusera på Douglas!! Sagt och gjort. Tittade på ultraljudsbilderna för jag vet inte vilken gång i ordningen. Och nu sitter jag här. Får kämpa för att inte tänka på hur det ska gå med den futtiga lilla lönen som kommer in på fredag. Försöker att inte bli bitter och irriterad. Vaddå? Den här lönen som till och med skulle kompenseras för alla fel förra månaden. Typ med två tusen. Nä, ja ä int bitter!! Inte ett dugg!! Jag jobbar inom landstinget. Jag har det så bra. De gör allt de kan för oss utsatta sköterskor. Nu blev jag riktigt bitter. Precis som jag inte skulle bli. Men va f-n - kan man bli annat?!

Jaja. Till annat. Det här med att bli mamma kräver en hel del och jag märker att jag ställer mer krav på mig själv. Ta bara det här med bakningen. Jag vill att Douglas ska ha en bullmamma. Därför har jag börjat baka mer än tidigare. I morgon blir det kanelbullar på schemat om inget annat kommer emellan (typ åka och träffa chefen). Jag vill få lite mer rutin på bakningen. Sedan vill jag också börja baka matbröd mer regelbundet. När jag växte upp fick vi ofta nybakat bröd. Finns det något godare än varmt bröd med en massa smält smör på?! Det vill jag inte att min son ska få missa. Jag vill inte ha en massa köpebröd och köpekakor hemma.

När jag växte upp fick vi aldrig några halvfabrikat. Det var riktigt potatismos med klumpar, hemmagjorda köttbullar, hemmagjord svartvinbärssaft, hembakat etc. För mig var det en lyx när man blev bjuden hos en kompis och fick pulvermos med KÖPTA köttbullar. Mellanmål hos Anna eller Annie bestod oftast av START med mjölk. Hemma hade vi Eterna som var någon slags müsli som bara kunde användas i fil. Eventuellt hade vi Havrefras och Cornflakes också men ingenting utav de där söta goda krispiga flingorna. Det hände emellertid att mamma köpte kalaspuffar. "Ät inte för mycket nu." Eller hur. Jag och brorsan åt upp flingorna i ett nafs varpå mamma kontrade med att det var just därför som vi inte hade sådant hemma. Det tog ju slut på en gång. Så klart!! Om man bara får något så gott väldigt sällan är det klart att man vräker i sig!
Vi hade hemmagjord svartvinbärssaft. Hade vi köpesaft hemma var det med apelsinsmak. Blää!! Det kan jag inte ens dricka idag. Kompisarna hade röd härlig blandsaft! Trist att man inte kunde uppskatta det man hade. Men men..

Klockan är kvart över tre på eftermiddagen och jag behöver få i mig något att äta!

//Heffa

P.S. 98 dagar kvar. D.S.