Den frivillige golfaren

Igår var en lyckans dag. Igår var dagen när jag fick mitt Gröna Kort och nu alltså är på väg att sänka mig till 36 i hcp. Vilket jag egentligen har klarat av. Gick en runda tidigare där jag spelade på hcp 34,5.

Jag är stolt! Jag klarade teorin och jag klarade uppspelet fastän mitt inre var i uppror. Spyan ville gärna komma ut och händerna darrade som ett asplöv. I sann Heffaanda blev jag tvungen att bli färdig med teorin först. Tvångstankar. Jag vet. Hitintills har jag inte vågat släppa på dessa. Jag lämnar alltid in prov/tentor först och 'so far so good'.

Efter detta glädjande besked blev det starköl på golfbanan tillsammans med sambon och en annan tjej som också klarade sitt Gröna Kort. Jag vet inte hur många 'grattis' som slank ur oss eller hur många gånger vi skålade. Härligt var det i alla fall. Glad är jag.

Berusningen späddes på hemma. Vin. Lite rund under fötterna. Skön känsla för en gångs skull. "Ska vi inte åka och slå på rangen?", frågar sambon. Klart jag är på! Någonstans i bakhuvudet vet jag att alkohol och idrott (är golf en idrott?) inte går ihop men just den dagen förbisåg jag det. Jag var så lycklig och ville spela för första gången på 'riktigt'. Sagt och gjort. Det gick bra. Jag slog långt och en hel del hyfsat raka. Balansen efter svingen var sisådär. Fast vad gjorde det? Jag var ju ändå så hiskeligt lycklig!

För att spä på golftorskarnas liv lite mer hyrde vi "Den ofrivillige golfaren". I know, hur töntigt är inte det men jag är fast i detta mitt nya liv och kommer aldrig vilja lämna det! Kanske borde döpa om bloggen till "En amatörgolfares dagbok". Eller kanske helt enkelt starta en blogg till.

//Heffa - den frivillige golfaren!

VAGN!!!

Åhh, måste bara berätta - vi har köpt vagn! Sambon köpte inte vilken som helst utan den senaste som lätt viks ihop med "två klick". Dock är den inte grön som på bilden utan silverfärgad. Jag har också köpt en vagn. Nöjd är jag men kunde har varit betydligt mer nöjd om den varit i en annan färg än gul. Suck.. Ville helst ha en svart men den var slut överallt. Snacka om i-landsproblem! Vagnen matchar inte bagen eller resten utav outfiten. Gaahh, hur skall jag överleva?! ;D Är så glad över att nu förtiden ha så "stora" problem. Eller inte. Mina nuvarande problem bleknar i jämförelse med tidigare och jag kan inte neka till att jag avgudar denna "blekhet".

Jag har verkligen börjat inse att livet har så mycket att erbjuda. Allt är inte pest eller kolera. Att bara sitta i solen och titta på talgoxarna i fågelbadet gör mig lycklig. Eller att diska efter en middag som jag delat med sambon.

Jobbet lugnar ned sig lite. Eller njae men tillvaron på jobbet är mer strukturerad än tidigare och jag trivs som fisken i vattnet och kan känna mig mer stolt än någonsin över att vara sjuksköterska!

Ögnade lite snabbt igenom det jag hitintills skrivit idag och insåg att jag lika gärna skulle ha kunnat skriva om en barnvagn. Ack vad livet skulle vara fulländat då! Det kändes nästan som att dra runt på en barnvagn idag när jag invigde vagnen. Sambon gjorde det samma och jag kan verkligen se honom framför mig dragandes på en bebis. Få inga tankar nu, inget sådant stundar och inget sådant planeras. Jag måste lära mig leva livet först så som det skall levas. Det här är alldeles nytt för mig och jag trevar fortfarande fram.

Som den golfnörd jag är skall jag nu bege mig till soffan och möta sambon i golf på tv-spelet.

För övrigt måste jag vara påpeka att jag är så himla nöjd med min nya sving!

//Heffa