"Rör vid mig nu
fyll mitt liv ända till bredden
jag som var ett barn då
söker min sång
Vem tog min sorg
vem berövade mig gåvan
den gav mig min styrka
jag var ett barn
Kärlekens tid
har bevarat min längtan
jag som var ett barn då
söker min sång
Rör vid mig nu
fyll mitt liv ända till bredden
du gav mig min hunger
jag är ett barn"
Visst är texten fantastisk? När jag har lite mer ork skall jag måla en bakgrund i akvarell och skriva texten med kalligrafi. "Jag är ett barn". Så känner jag mig ibland när allt känns övermäktigt. Du vill jag vara liten och krypa upp i en varm famn och få tröst.
Stress på jobbet. Sena kvällar. Ingen sömn. Hur skall det här sluta? Magen protesterar i ett. Har kräkts och har ont i magen.
Kan man sätta en skylt med tecten "stör ej" på sitt liv? I alla fall ett tag och bara få försvinna in i sig själv utan att något eller någon kräver uppmärksamhet. Skulle nästan göra vad som helst nu för att på ett effektivt sätt samla krafter att leva det liv som givits mig. Nu lever jag inte, jag bara följer med utan något roder. Har ingen möjlighet att styra fastän jag försöker sikta mot land. Kanske bara skall följa med vågorna ett tag till. Jag kanske hamnar på någon fantastisk öde ö med blommor, djur och porlande vattenfall! Än så länge finns det hopp!! Är oerhört tacksam för att jag i mörkret ständigt finner små ljusglimtar som jag kan lysa upp tillvaron med. Så hade det inte varit för en tid sedan. Då kvävde mörkret mig och jag famlade bara omkring utan någon som helst aning om var jag befann mig. Visste inte ens om jag skulle fortsätta gå i mörkret eller bara lägga mig ned och sluta ögonen.
Prinsen.. Det var länge sedan jag såg honom men tänker på honom varje ledig stund. Han finns ständigt med mig och ger mig tecken på att livet måste levas och jag måste påminna mig själv om att stanna upp och se mig omkring. Det är då som allt klarnar och först då kan jag börja njuta när allting tar form.
Ikväll skall jag i säng tidigt även om jag inte sover. Skall bara ligga där och slötitta på tv och återhämta mig lite. Det behövs efter de här sista dagarna. Hoppas bara att jag inte behöver må så fruktansvärt illa och kräkas. Då är det jobbigt att ligga ned och bara vara.
//Heffa
torsdag, juni 29, 2006
tisdag, juni 27, 2006
"Där nere i södern det växer.."
"..en buske med bönor uppå..
hör vilket sjusjungandes härligt ord
KAFFE, KAFFE, KAFFE!"
Skulle göra i ordning kaffebryggaren inför i morgon när jag upptäckte att kaffet var slut i burken. När jag öppnade det nya paketet så steg en ljuvlig arom upp. Ahh, kaffe!! Härligt! Fastän det är kväll och jag vanligtvis inte dricker kaffe så här dags så blev jag så sugen. Så här sitter jag nu med min tredje STOOORA kopp kaffe. Sömnen kommer säkert lysa med sin frånvaro i natt men det kan inte hjälpas. Likt ett barn som kräver omedelbar behovstillfredsställelse behövde jag kaffe på en gång!
Det var en stressig dag på jobbet. Alldeles FÖR stressig. Håller arbetet detta tempo länge till så är inte jag vid mina sinnens fulla bruk. Om man kan säga att jag är det nu. Tveksamt.. Håller fast vid att det BARA är två månader kvar. Det skall väl inte vara så jobbigt.
Tackade nej till lägenheten men har ställt mig i kö på en ny. Det var en mysig tvåa med balkong i närheten där jag bor nu. Trivs bra här i lugnet.
Har haft en del nätkontakt med en gammal vän. Allt verkar ordna sig så bra för henne. Blir så rörd emellanåt när jag läser hennes blogg. Hon vet säkert vem hon är om jag säger:
"Skyll sig själv sade kärringen till gumman när hon stoppade osten i bh:n."
Det finns ingen annan än hon som kan kläcka ur sig något sådant!!
Behöver komma hemifrån i helgen. Får ta och ringa min fostermamma och fråga om jag kan komma dit. Känner ett behov av att få bli lite ompysslad och skingra tankarna. Att komma till hennes familj är som terapi. Jag kan komma dit och bara iakttaga hur de interagerar med varandra och ser hur en familj skall fungera på riktigt. Behöver bli påmind om det ibland.
Som om man inte har nog med jobbet nu. Fick en miniräknare på posten ifrån Lunds Universitet och en länk på nätet där jag skall skriva matteprov. Tror att det var fem obligatoriska prov inför specialistutbildningen i onkologi. Suck.. Räcker det inte med att jag har betyg i Matte A, B, C och D? Måste jag verkligen ödsla en massa hjärnceller på att repetera? Har fullt upp med att hålla alla celler innanför pannbenet just nu men de är väldigt bra på att smita.. ;) En hjärnblödning är inte långt borta.
//Heffa
hör vilket sjusjungandes härligt ord
KAFFE, KAFFE, KAFFE!"
Skulle göra i ordning kaffebryggaren inför i morgon när jag upptäckte att kaffet var slut i burken. När jag öppnade det nya paketet så steg en ljuvlig arom upp. Ahh, kaffe!! Härligt! Fastän det är kväll och jag vanligtvis inte dricker kaffe så här dags så blev jag så sugen. Så här sitter jag nu med min tredje STOOORA kopp kaffe. Sömnen kommer säkert lysa med sin frånvaro i natt men det kan inte hjälpas. Likt ett barn som kräver omedelbar behovstillfredsställelse behövde jag kaffe på en gång!
Det var en stressig dag på jobbet. Alldeles FÖR stressig. Håller arbetet detta tempo länge till så är inte jag vid mina sinnens fulla bruk. Om man kan säga att jag är det nu. Tveksamt.. Håller fast vid att det BARA är två månader kvar. Det skall väl inte vara så jobbigt.
Tackade nej till lägenheten men har ställt mig i kö på en ny. Det var en mysig tvåa med balkong i närheten där jag bor nu. Trivs bra här i lugnet.
Har haft en del nätkontakt med en gammal vän. Allt verkar ordna sig så bra för henne. Blir så rörd emellanåt när jag läser hennes blogg. Hon vet säkert vem hon är om jag säger:
"Skyll sig själv sade kärringen till gumman när hon stoppade osten i bh:n."
Det finns ingen annan än hon som kan kläcka ur sig något sådant!!
Behöver komma hemifrån i helgen. Får ta och ringa min fostermamma och fråga om jag kan komma dit. Känner ett behov av att få bli lite ompysslad och skingra tankarna. Att komma till hennes familj är som terapi. Jag kan komma dit och bara iakttaga hur de interagerar med varandra och ser hur en familj skall fungera på riktigt. Behöver bli påmind om det ibland.
Som om man inte har nog med jobbet nu. Fick en miniräknare på posten ifrån Lunds Universitet och en länk på nätet där jag skall skriva matteprov. Tror att det var fem obligatoriska prov inför specialistutbildningen i onkologi. Suck.. Räcker det inte med att jag har betyg i Matte A, B, C och D? Måste jag verkligen ödsla en massa hjärnceller på att repetera? Har fullt upp med att hålla alla celler innanför pannbenet just nu men de är väldigt bra på att smita.. ;) En hjärnblödning är inte långt borta.
//Heffa
måndag, juni 26, 2006
KÄR
Idag var det en sådan där dag på jobbet när man bara vill SKRIKA "#!¤"¤!#@@3!()#)(/¤"#/& JAG ÄR SJUKSKÖTERSKA MEN JAG TAR INGEN SKIIIT!!! Jo, det gjorde jag i alla fall.. Lite.. Kan inte säga ifrån hur mycket som helst nu i början. Måste ta det lite lugnt diskret påpeka att jag inte gör allt jobb som lassas över på mig. De måste ta lite eget ansvar också. Ändå ÄLSKAR jag mitt jobb och tycker att det är bland det roligaste jag någonsin har gjort! Fast jag måste tänka på mig själv också. Förvånansvärt nog så tar jag inte med mig jobbet hem. Kanske bara några tankar som fladdrar förbi men då tänker jag genast att "det där kan jag inte göra något åt nu. Jag faxar det i morgon bitti". När jag var på praktik så hade jag alla möjliga patienter med mig i huvudet och kunde inte släppa dem. Jag till och med DRÖMDE om dem.
Jobbade över trettio minuter idag men det är inte så mycket att göra åt det. Remisserna skulle skrivas och de hamnade inte på mitt bord förrän ett par minuter innan jag slutade.
När jag kom hem väntade mamma på mig. Hon skulle följa med mig och titta på en lägenhet. En helt underbar tre på 73 kvadrat!! Ljus och fin och ganska nytapetserad och vilken utsikt!! Balkong fanns också och köket gick i gammal stil; gamla luckor fast nymålade. Hyran är på femtusen så det tar emot lite grann. Skall tänka några timmar till innan jag bestämmer mig men lite kär blev jag nog.. Kanske ändå inte skall ta första bästa lägenhet. Dessutom skall den stambytas inom ett par år och då kommer hyran att höjas och jag kommer att få bo i baracker i flera månader. Vet inte riktigt om det är värt det.. Så det lutar nog åt att jag tackar nej. Kanske får en lägenhet lite längre upp mot skogen snart som jag hellre vill ha nu när jag står hyfsat bra i kön.
Magen ger inte med sig men tänk vilket mirakelpiller Voltaren är!! Bättre än när penicillinet kom på sin tid. Så tycker jag nu i alla fall. Måste kanske göra något med magen snart ändå.. Till att börja med skall jag ha något i den. Lite yoghurt och riskakor - fantastiskt för figuren - och magen!!
//Heffa
Jobbade över trettio minuter idag men det är inte så mycket att göra åt det. Remisserna skulle skrivas och de hamnade inte på mitt bord förrän ett par minuter innan jag slutade.
När jag kom hem väntade mamma på mig. Hon skulle följa med mig och titta på en lägenhet. En helt underbar tre på 73 kvadrat!! Ljus och fin och ganska nytapetserad och vilken utsikt!! Balkong fanns också och köket gick i gammal stil; gamla luckor fast nymålade. Hyran är på femtusen så det tar emot lite grann. Skall tänka några timmar till innan jag bestämmer mig men lite kär blev jag nog.. Kanske ändå inte skall ta första bästa lägenhet. Dessutom skall den stambytas inom ett par år och då kommer hyran att höjas och jag kommer att få bo i baracker i flera månader. Vet inte riktigt om det är värt det.. Så det lutar nog åt att jag tackar nej. Kanske får en lägenhet lite längre upp mot skogen snart som jag hellre vill ha nu när jag står hyfsat bra i kön.
Magen ger inte med sig men tänk vilket mirakelpiller Voltaren är!! Bättre än när penicillinet kom på sin tid. Så tycker jag nu i alla fall. Måste kanske göra något med magen snart ändå.. Till att börja med skall jag ha något i den. Lite yoghurt och riskakor - fantastiskt för figuren - och magen!!
//Heffa
söndag, juni 25, 2006
Grill
Mamma ringde och sade att vi var överbjudna till storebror på grillning. Väldigt trevligt även om magen inte klarar av fast föda just nu men bara sällskapet var bra. Har ju varit en eremit i min lägenhet hela helgen så det var skönt att komma ut lite.
Just nu ser min bror ut som en kopia utav Wilhelmsson i landslaget och det klär han väldigt bra i. Dock är han lite mer muskulös fastän han inte tränar lika mycket som han gjorde förr. Tänk om man hade det problemet, synd att det inte ligger i generna fast den här veckan med flytande föda har bara gjort gott för figuren!
Det har varit en ganska skön dag i dag. Lagom varmt och soligt! Nästa helg skall det också vara fint. Tur för mig som jobbar dagtid mån-fre. Ja, jobb.. I morgon är det till att kliva upp igen. Själva proceduren att ta sig ur sängen är väl ingen höjdare men när jag har fått i mig mitt kaffe och gjort mig i ordning så börjar jag njuta utav dagen. Bara promenaden ned till tåget hjälper mig att få munnen att le! Oftast skiner solen, fåglarna kvittrar och det doftar ljuvligt!! Just dofterna får mig att minnas min barndoms somrar. Åkersenap påverkar mig mest. Jag älskade att plocka blommor när jag var liten och gjorde det oftast nere i grusgropen. Ena ängen där var alltid vattenfylld långa perioder under sommaren och bredvid den så växte det massor med åkersenap! Dessa plockade jag tillsammans med midsommarblomster, prästkragar, hundkäx, blåklockor och många många andra sorter. Sedan gick jag hem och satte dem i mammas stora grönemaljerade hink. Det var tider det! Nu för tiden nöjer jag mig dock att se dem på avstånd i vägkanten, det räcker för mig. Bara tanken att ta in dessa i min lägenhet med alla småkryp man får på köpet fyller mig med avsky. Som sagt, på avstånd är de vackra!
Magen är i olag och jag mår illa. Har bara ätit riskakor och druckit olika fruktsoppor idag. Måste ta mig en titt i skåpen och se om jag kan hitta något botemedel eller i alla fall något som lindrar!
God kväll!
//Heffa
Just nu ser min bror ut som en kopia utav Wilhelmsson i landslaget och det klär han väldigt bra i. Dock är han lite mer muskulös fastän han inte tränar lika mycket som han gjorde förr. Tänk om man hade det problemet, synd att det inte ligger i generna fast den här veckan med flytande föda har bara gjort gott för figuren!
Det har varit en ganska skön dag i dag. Lagom varmt och soligt! Nästa helg skall det också vara fint. Tur för mig som jobbar dagtid mån-fre. Ja, jobb.. I morgon är det till att kliva upp igen. Själva proceduren att ta sig ur sängen är väl ingen höjdare men när jag har fått i mig mitt kaffe och gjort mig i ordning så börjar jag njuta utav dagen. Bara promenaden ned till tåget hjälper mig att få munnen att le! Oftast skiner solen, fåglarna kvittrar och det doftar ljuvligt!! Just dofterna får mig att minnas min barndoms somrar. Åkersenap påverkar mig mest. Jag älskade att plocka blommor när jag var liten och gjorde det oftast nere i grusgropen. Ena ängen där var alltid vattenfylld långa perioder under sommaren och bredvid den så växte det massor med åkersenap! Dessa plockade jag tillsammans med midsommarblomster, prästkragar, hundkäx, blåklockor och många många andra sorter. Sedan gick jag hem och satte dem i mammas stora grönemaljerade hink. Det var tider det! Nu för tiden nöjer jag mig dock att se dem på avstånd i vägkanten, det räcker för mig. Bara tanken att ta in dessa i min lägenhet med alla småkryp man får på köpet fyller mig med avsky. Som sagt, på avstånd är de vackra!
Magen är i olag och jag mår illa. Har bara ätit riskakor och druckit olika fruktsoppor idag. Måste ta mig en titt i skåpen och se om jag kan hitta något botemedel eller i alla fall något som lindrar!
God kväll!
//Heffa
lördag, juni 24, 2006
Horisontellt läge
Ja, då var det lördag och Midsommardagen. Inte ett dugg bättre med magen men men.. Det är bara att härda ut! Blir det värre får jag göra något åt det annars låter jag det bara bero.
Vilken match. Jag som ändå trodde att Sverige skulle ha en chans men icke.
Sitter faktiskt här och längtar till på måndag. Trodde aldrig att jag skulle trivas så bra på ett arbete att jag på min fritid längtar tillbaka! Fast det är kanske så det skall vara så jag är oerhört tacksam mot mig själv (och de som hjälpte mig att välja) att jag bytte arbete i sista sekunden. Allt småplock på jobbet som är så viktigt för att det skall gå ihop, patientkontakten, läkarassisterandet.. Ja, allt det som gör att man känner sig viktig och är behövd var kanske precis det som saknade i mitt liv och som har fått mig att börja leva och vara människa! Underbart! Fast lite tungt är det att bara vara hemma och inte orka göra något men jag förstår ändå att det är nödvändigt, det är inte som förr. Det här är bara något övergående och att jag snart är ute på banan fit fot fight igen.
Har läst nästan hela dagen idag. Läser en bok som heter "Levande begravd" och är en deckare. Det är en läkare som skriver så därför är det väldigt mycket facktermer. Jag tycker att det är intressant och jag märker att jag kan mer än jag någonsin trott. Tänker dock på de som läser boken och inte är lika insatta, de måste tycka att det lika gärna kunde ha stått på grekiska. Mormor gav mig boken och sade att hon inte tyckte om den och jag förstår henne. Fast jag tycker att det är jätteroligt att analysera olika författares språk och deras sätt att skriva. Ofta väljer jag böcker som är lite annorlunda, som "Den sinnrika smärtan", "Vad jag älskade" och "Smärtbäraren". De två sistnämnda böckerna är oerhört intelligent skrivna. Det är lite förvånansvärt att Åsa Nilsonne, som har skrivit "Smärtbäraren" skriver så annorlunda i sina deckare där hon är väldigt enkel och pedagogisk. Dock inte sagt att de inte är bra - jag har läst dem alla och tycker om dem! "Vad jag älskade" kräver lite mer av läsaren och man får själv använda sin kreativitet på ett mycket mångfasetterat sätt vilket jag finner mycket tilltalande.
Nog om detta. Jag lär säkerligen kommentera många fler böcker här i framtiden. Böcker är min stora passion.
God kväll!!
//Heffa
Vilken match. Jag som ändå trodde att Sverige skulle ha en chans men icke.
Sitter faktiskt här och längtar till på måndag. Trodde aldrig att jag skulle trivas så bra på ett arbete att jag på min fritid längtar tillbaka! Fast det är kanske så det skall vara så jag är oerhört tacksam mot mig själv (och de som hjälpte mig att välja) att jag bytte arbete i sista sekunden. Allt småplock på jobbet som är så viktigt för att det skall gå ihop, patientkontakten, läkarassisterandet.. Ja, allt det som gör att man känner sig viktig och är behövd var kanske precis det som saknade i mitt liv och som har fått mig att börja leva och vara människa! Underbart! Fast lite tungt är det att bara vara hemma och inte orka göra något men jag förstår ändå att det är nödvändigt, det är inte som förr. Det här är bara något övergående och att jag snart är ute på banan fit fot fight igen.
Har läst nästan hela dagen idag. Läser en bok som heter "Levande begravd" och är en deckare. Det är en läkare som skriver så därför är det väldigt mycket facktermer. Jag tycker att det är intressant och jag märker att jag kan mer än jag någonsin trott. Tänker dock på de som läser boken och inte är lika insatta, de måste tycka att det lika gärna kunde ha stått på grekiska. Mormor gav mig boken och sade att hon inte tyckte om den och jag förstår henne. Fast jag tycker att det är jätteroligt att analysera olika författares språk och deras sätt att skriva. Ofta väljer jag böcker som är lite annorlunda, som "Den sinnrika smärtan", "Vad jag älskade" och "Smärtbäraren". De två sistnämnda böckerna är oerhört intelligent skrivna. Det är lite förvånansvärt att Åsa Nilsonne, som har skrivit "Smärtbäraren" skriver så annorlunda i sina deckare där hon är väldigt enkel och pedagogisk. Dock inte sagt att de inte är bra - jag har läst dem alla och tycker om dem! "Vad jag älskade" kräver lite mer av läsaren och man får själv använda sin kreativitet på ett mycket mångfasetterat sätt vilket jag finner mycket tilltalande.
Nog om detta. Jag lär säkerligen kommentera många fler böcker här i framtiden. Böcker är min stora passion.
God kväll!!
//Heffa
fredag, juni 23, 2006
Fysisk smärta
Är inte van vid det här. Att ha ont utan att det finns en psykisk anledning. Hur skall jag ta hand om mig nu? Har fortfarande ruskigt ont i magen och det släpper inte. I onsdags var det som värst och då blev jag undersökt på jobbet utav en doktor. Hon skrev en remiss och tyckte att jag skulle åka till akuten men där har jag inte varit ännu. Remissen finns här om jag behöver åka in men jag tänker gång på gång att det säkert är psykiskt men det håller inte den här gången. Då mår man inte så här och har inte så tydliga symtom.
På jobbet tyckte de att jag skulle åka på en gång. "Bättre en lap-app än en perf-app! Då hinner du tillbaka till på måndag och vi kan bolstra upp dig så att du kan sitta och prata i telefon!" En lap-app är borttagande utav blindtarmen med hjälp utav titthålskirurgi och man återhämtar sig relativt snabbt. En perf-app innebär att blindtarmen avlägsnas med öppen bukkirurgi. Dock har jag inte tänkt mig något utav detta. Det kanske bara är lite gallproblem eller tarmfickor och så fortsätter bortförklaringarna.
Så länge jag är något sånär stilla så är det okej, det gör ont men jag står ut. Var och postade ansökan om sjuksköterskelegetimation till Socialstyrelsen och då gjorde det väldigt ont. Gick hem och tog två värktabletter och lade mig i sängen igen. Så sängen lär vara min borg denna helg. Rolig midsommar!
Det här måste släppa snart. Har inte tid eller tålamod med det här och det är psykiskt påfrestande att tvingas till konvalescens när man vill göra så mycket och har sådan energi i kroppen.
Ringde Vårdguiden i går kväll. De tyckte att jag skulle åka in men jag tyckte inte riktigt det. Sade att jag hade tagit en del prover som kan tala emot en blindtarm. "Jobbar du inom vården?" Jag svarade att det gör jag, som nyexad sjuksköterska. "Då tycker du förstås att det är pinsamt att åka till akuten?" Ja, det tycker jag. Fast även en sjuksköterska kan ju vara patient, eller? Är det likadant i morgon så måste jag nog in. Kan inte ha det så här.
Nu skall jag krypa ned i sängen igen, det är jobbigt att sitta så här.
Trevlig Midsommar!
//Heffa
Är inte van vid det här. Att ha ont utan att det finns en psykisk anledning. Hur skall jag ta hand om mig nu? Har fortfarande ruskigt ont i magen och det släpper inte. I onsdags var det som värst och då blev jag undersökt på jobbet utav en doktor. Hon skrev en remiss och tyckte att jag skulle åka till akuten men där har jag inte varit ännu. Remissen finns här om jag behöver åka in men jag tänker gång på gång att det säkert är psykiskt men det håller inte den här gången. Då mår man inte så här och har inte så tydliga symtom.
På jobbet tyckte de att jag skulle åka på en gång. "Bättre en lap-app än en perf-app! Då hinner du tillbaka till på måndag och vi kan bolstra upp dig så att du kan sitta och prata i telefon!" En lap-app är borttagande utav blindtarmen med hjälp utav titthålskirurgi och man återhämtar sig relativt snabbt. En perf-app innebär att blindtarmen avlägsnas med öppen bukkirurgi. Dock har jag inte tänkt mig något utav detta. Det kanske bara är lite gallproblem eller tarmfickor och så fortsätter bortförklaringarna.
Så länge jag är något sånär stilla så är det okej, det gör ont men jag står ut. Var och postade ansökan om sjuksköterskelegetimation till Socialstyrelsen och då gjorde det väldigt ont. Gick hem och tog två värktabletter och lade mig i sängen igen. Så sängen lär vara min borg denna helg. Rolig midsommar!
Det här måste släppa snart. Har inte tid eller tålamod med det här och det är psykiskt påfrestande att tvingas till konvalescens när man vill göra så mycket och har sådan energi i kroppen.
Ringde Vårdguiden i går kväll. De tyckte att jag skulle åka in men jag tyckte inte riktigt det. Sade att jag hade tagit en del prover som kan tala emot en blindtarm. "Jobbar du inom vården?" Jag svarade att det gör jag, som nyexad sjuksköterska. "Då tycker du förstås att det är pinsamt att åka till akuten?" Ja, det tycker jag. Fast även en sjuksköterska kan ju vara patient, eller? Är det likadant i morgon så måste jag nog in. Kan inte ha det så här.
Nu skall jag krypa ned i sängen igen, det är jobbigt att sitta så här.
Trevlig Midsommar!
//Heffa
tisdag, juni 20, 2006
Lakrits- och hallonbåtar
Snart är det Midsommar. Det enda som är bra med det är ledigheten. Tre hela lediga dagar. Underbart! Kanske kommer jag att tillbringa dessa dagar med Prinsen i min närhet. Får se hur det blir, har inte bestämt mig riktigt än, planerna har blivit ändrade i sista minuten som de oftast brukar bli. Det är så det är i den här familjen.
Den här dagen har bara försvunnit men jag tycker inte att jag har hunnit med någonting, allt bara flyter ihop till en massa men om det får gå lite tid kanske jag kan urskilja något. Som att jag hade jätteont i magen idag, särskilt mitt på dagen. Magvärken har suttit i sen i lördags och jag mår illa när jag äter så det blir mest till att dricka. Dock var jag väldigt sugen på lakrits- och hallonbåtar så det köpte jag på väg hem. Tyckte att jag kunde unna mig det nu när jag mår dåligt. Jag har aldrig tidigare tyckt om godisbåtar, jag associerade alltid båtar med gamla människor när jag var liten. Med det menar jag inte att jag inte tyckte om gamla människor men många gamla hade väldigt gamla hårda godisar kvar i sina godisskålar som just främst bestod utav båtar. Fast jag börjar kanske också bli gammal och skaffar mig nya favoriter i snaskdjungeln.
Träffade Lillasyster på tåget idag. Hon var lika bekymmerslös som vanligt. I alla fall gav hon sken att vara det men man vet ju aldrig. I det lugnaste vatten... Det var roligt att träffa henne, det var ett tag sedan och nu lär det dröja till nästa gång för nu skall hon vara hos sin pojkvän i flera veckor. Kanske träffar henne när jag åker till pappa.
Trettio minuter kvar till matchen mellan Sverige-England. Vi skall vinna, segern är vår!!
Om jag skyndar mig hinner jag kanske duscha och stryka lite kläder före nio så att jag kan ligga i sängen då. Kan ju vara roligt att klara av sina ambitioner någon gång!
//Heffa
Snart är det Midsommar. Det enda som är bra med det är ledigheten. Tre hela lediga dagar. Underbart! Kanske kommer jag att tillbringa dessa dagar med Prinsen i min närhet. Får se hur det blir, har inte bestämt mig riktigt än, planerna har blivit ändrade i sista minuten som de oftast brukar bli. Det är så det är i den här familjen.
Den här dagen har bara försvunnit men jag tycker inte att jag har hunnit med någonting, allt bara flyter ihop till en massa men om det får gå lite tid kanske jag kan urskilja något. Som att jag hade jätteont i magen idag, särskilt mitt på dagen. Magvärken har suttit i sen i lördags och jag mår illa när jag äter så det blir mest till att dricka. Dock var jag väldigt sugen på lakrits- och hallonbåtar så det köpte jag på väg hem. Tyckte att jag kunde unna mig det nu när jag mår dåligt. Jag har aldrig tidigare tyckt om godisbåtar, jag associerade alltid båtar med gamla människor när jag var liten. Med det menar jag inte att jag inte tyckte om gamla människor men många gamla hade väldigt gamla hårda godisar kvar i sina godisskålar som just främst bestod utav båtar. Fast jag börjar kanske också bli gammal och skaffar mig nya favoriter i snaskdjungeln.
Träffade Lillasyster på tåget idag. Hon var lika bekymmerslös som vanligt. I alla fall gav hon sken att vara det men man vet ju aldrig. I det lugnaste vatten... Det var roligt att träffa henne, det var ett tag sedan och nu lär det dröja till nästa gång för nu skall hon vara hos sin pojkvän i flera veckor. Kanske träffar henne när jag åker till pappa.
Trettio minuter kvar till matchen mellan Sverige-England. Vi skall vinna, segern är vår!!
Om jag skyndar mig hinner jag kanske duscha och stryka lite kläder före nio så att jag kan ligga i sängen då. Kan ju vara roligt att klara av sina ambitioner någon gång!
//Heffa
måndag, juni 19, 2006
Examensbevis!!
Min ambitioner att ligga i sängen nio varje kväll spricker vareviga gång! Klockan är nu tio och jag sitter fortfarande i träningskläder. Har varit och tränat i två timmar på gymet idag. Välbehövligt och jag mår så bra när jag tränar!
Arbetsdagen gick fort idag. Hade fullt upp hela tiden, precis så som jag vill ha det och det var lite av varje.
Examensbeviset damp ned i brevlådan idag. På den finns min sjuksköterskeexamen och min medicine kandidatexamen i omvårdnad. Lite stolt blev jag då samtidigt som jag är livrädd för att förstöra det eller tappa bort det. Man får nämligen inte ut ett nytt om det försvinner. Likadant är det med legitimationen så att så fort som allt är kopierat skall det in i ett bankfack och ligga i tryggt förvar. NU är jag sjuksköterska på riktigt! Lilla lilla oansenliga jag.. Tänk, det hade jag aldrig trott!
Fotboll på tv. Vilket underbart ljud den för med sig! Sorlet från publiken, kommentatorernas kommentarer, domarens visselpipa.. Ja, vi har olika saker som vi finner njutning i här i livet! Vissa tycks mer lättroade än andra!! ;)
Om jag skall få någon blund i ögonen i natt så är det dags att göra sig i ordning. Ett evigt tjat om detta..
//Heffa
Min ambitioner att ligga i sängen nio varje kväll spricker vareviga gång! Klockan är nu tio och jag sitter fortfarande i träningskläder. Har varit och tränat i två timmar på gymet idag. Välbehövligt och jag mår så bra när jag tränar!
Arbetsdagen gick fort idag. Hade fullt upp hela tiden, precis så som jag vill ha det och det var lite av varje.
Examensbeviset damp ned i brevlådan idag. På den finns min sjuksköterskeexamen och min medicine kandidatexamen i omvårdnad. Lite stolt blev jag då samtidigt som jag är livrädd för att förstöra det eller tappa bort det. Man får nämligen inte ut ett nytt om det försvinner. Likadant är det med legitimationen så att så fort som allt är kopierat skall det in i ett bankfack och ligga i tryggt förvar. NU är jag sjuksköterska på riktigt! Lilla lilla oansenliga jag.. Tänk, det hade jag aldrig trott!
Fotboll på tv. Vilket underbart ljud den för med sig! Sorlet från publiken, kommentatorernas kommentarer, domarens visselpipa.. Ja, vi har olika saker som vi finner njutning i här i livet! Vissa tycks mer lättroade än andra!! ;)
Om jag skall få någon blund i ögonen i natt så är det dags att göra sig i ordning. Ett evigt tjat om detta..
//Heffa
söndag, juni 18, 2006
Blodsband
Det slog mig idag när jag satt i solen att vilka vackra syskon jag har! Inte så att jag inte tänkt att de ser bra ut tidigare. Tänkte mer att människor blir allt vackrare ju mer man tycker om dem. Så var det idag. Därför var det extra skönt att få träffa min bror idag. Han fick sin födelsedagspresent idag och ett kort till. Hade skrivit ganska mycket till honom och vi var nog båda två ganska tårögda när han hade läst färdigt. Vi kramades och sade att vi älskar varandra. Tror att hur illa man än kan ha det så slår blodsbanden igenom så småningom. Det var det som hände idag. Jag är stolt över att vara syster!
Sedan åkte vi med mamma och hennes kille och åt sallad. Det var inte så mycket mer men det är ändå något speciellt att umgås med familjen. Man behöver inte alltid göra så mycket. Det räcker med att bara vara.
Idag är jag lite brunare än igår och min hud har inte intagit någon röd nyans idag fastän jag legat ute i flera timmar. Den kanske har vant sig.
Hur jobbigt det än är att ligga ute i solen så ger den mig ett psykiskt välbefinnande. Det är avkopplande att bara ligga där och läsa och samtidigt veta att det är på just denna plats som jag skall befinna mig på i minst fyra timmar. Då finns det inget som kan stressa mig. Dock börjar jag känna mig lite stressad nu. Skall ju upp och jobba i morgon fastän jag är så här trött. Skulle behöva några fler lediga dagar men jag får ha i fokus att det är en kort vecka och att jag måste gå tidigare på tisdag. Då blir det inte lika jobbigt!
Har precis gjort matlåda till i morgon - stekt färskpotatis, lätt olivstekt grönsparris, broccoli och brysselkål och till detta en ungsbakad laxkotlett. Icke att förglömma en limesås till! Mums!
Pratade med Prinsen tidigare. Han frågade när jag hade jobbat färdigt och när jag kommer till honom. Sade att jag bara jobbar fyra dagar och sedan är ledig tre. "Vad bra, då kan du sova bredvid mig." Lilla Gubben.. Suck.. Jag kanske inte ens kan åka till honom då. Det beror på hur det bli i midsommar. Åker jag till Prinsen så blir det landet i Värmland och Skara Sommarland på lördag med storebror och hans flickvän, eventuellt lillasyster, tre eller fyra ingifta småbröder, pappa och hans fru samt Prinsen. Borde veta hur det blir i morgon.
Skrev om helger igår. Har fortsatt att tänka på dem. Förut behövde jag helgerna för att vila upp mig eller vara hos någon utav mina familjer för att jag avskydde ensamheten. Fortfarande så tycker jag inte om ensamheten men jag umgås ändå med familjerna och vännerna på ett helt annat sätt. Nu är det inte för att fly ensamheten utan för att öka min egen livskvalitet. Att umgås med andra är roligt och något jag behöver för att leva. Inte som det var förut då det var för att ÖVERleva. Kort sagt, jag behöver folk för att må bra, inte för att hålla undan känslor!
Nä, nu måste jag göra mig i ordning!
//Heffa
Det slog mig idag när jag satt i solen att vilka vackra syskon jag har! Inte så att jag inte tänkt att de ser bra ut tidigare. Tänkte mer att människor blir allt vackrare ju mer man tycker om dem. Så var det idag. Därför var det extra skönt att få träffa min bror idag. Han fick sin födelsedagspresent idag och ett kort till. Hade skrivit ganska mycket till honom och vi var nog båda två ganska tårögda när han hade läst färdigt. Vi kramades och sade att vi älskar varandra. Tror att hur illa man än kan ha det så slår blodsbanden igenom så småningom. Det var det som hände idag. Jag är stolt över att vara syster!
Sedan åkte vi med mamma och hennes kille och åt sallad. Det var inte så mycket mer men det är ändå något speciellt att umgås med familjen. Man behöver inte alltid göra så mycket. Det räcker med att bara vara.
Idag är jag lite brunare än igår och min hud har inte intagit någon röd nyans idag fastän jag legat ute i flera timmar. Den kanske har vant sig.
Hur jobbigt det än är att ligga ute i solen så ger den mig ett psykiskt välbefinnande. Det är avkopplande att bara ligga där och läsa och samtidigt veta att det är på just denna plats som jag skall befinna mig på i minst fyra timmar. Då finns det inget som kan stressa mig. Dock börjar jag känna mig lite stressad nu. Skall ju upp och jobba i morgon fastän jag är så här trött. Skulle behöva några fler lediga dagar men jag får ha i fokus att det är en kort vecka och att jag måste gå tidigare på tisdag. Då blir det inte lika jobbigt!
Har precis gjort matlåda till i morgon - stekt färskpotatis, lätt olivstekt grönsparris, broccoli och brysselkål och till detta en ungsbakad laxkotlett. Icke att förglömma en limesås till! Mums!
Pratade med Prinsen tidigare. Han frågade när jag hade jobbat färdigt och när jag kommer till honom. Sade att jag bara jobbar fyra dagar och sedan är ledig tre. "Vad bra, då kan du sova bredvid mig." Lilla Gubben.. Suck.. Jag kanske inte ens kan åka till honom då. Det beror på hur det bli i midsommar. Åker jag till Prinsen så blir det landet i Värmland och Skara Sommarland på lördag med storebror och hans flickvän, eventuellt lillasyster, tre eller fyra ingifta småbröder, pappa och hans fru samt Prinsen. Borde veta hur det blir i morgon.
Skrev om helger igår. Har fortsatt att tänka på dem. Förut behövde jag helgerna för att vila upp mig eller vara hos någon utav mina familjer för att jag avskydde ensamheten. Fortfarande så tycker jag inte om ensamheten men jag umgås ändå med familjerna och vännerna på ett helt annat sätt. Nu är det inte för att fly ensamheten utan för att öka min egen livskvalitet. Att umgås med andra är roligt och något jag behöver för att leva. Inte som det var förut då det var för att ÖVERleva. Kort sagt, jag behöver folk för att må bra, inte för att hålla undan känslor!
Nä, nu måste jag göra mig i ordning!
//Heffa
lördag, juni 17, 2006
Heffa regerar
Har legat ute i solen idag. Det syns. Jag brukar för det mesta vara ganska brun men nu har huden antagit en något rödare nyans. Hur skönt är det då att lega sig mellan lakan när man skall sova? I värsta fall känns det som att ligga på sandpapper. Fast för att se det positivt - i morgon är jag nog ännu brunare!!
Jag hade bjudit över mamma på middag. Vi åt sill och färskpotatis med röd- och gräslök, gräddfil och lättstekta grönsparris i olivolja. Efter det åkte vi till ett kvällsöppet köpcentrum och handlade lite. Mamma köpte två kjolar. Själv hittade ett par shorts, jeans och jättesnygga skor! Som om jag behövde det men det är alltid roligt att förnya sig lite! Behövde det idag för hella dagen har jag känt en tyngd i hjärtat. Det är jobbigt men jag vet att jag måste lära mig att leva med detta. Dock är det inte i närheten utav vad det har varit. Bara jag är medveten om att liknande dagar kommer att uppstå och att det inte är något farligt. Det är fortfarande jag som bestämmer och inget annat skall få ta över. Heffa regerar! Punkt slut.
I morgon skall det också bli fint väder. Då skall jag ut och lägga mig under solen igen. Väl ute är det läsa som gäller. Det är så himla avkopplande.
Har tänkt mycket på helgens betydelse när man arbetar dagtid måndag till fredag. Jag skulle önska att helgen är en tid för släkt och vänner och en själv. Att man skall göra roliga saker eller bara umgås. Göra sådant som man inte hinner med i veckorna. Jag har ofta saker inbokade på helgerna och det känns okej. Inte alltid bra men okej. Det är inte som förut när jag tillbringade helgen i sängen för att vara i något sånär bra skick på måndagen. Fortfarande är det lite så att helgen behövs för att jag skall kunna vila upp mig och erhålla tillräckligt med energi för att ta mig igenom tillvaron. Dock kan återhämtningen idag innefatta familj och vänner. Den innefattar inte enbart sängen. Sängen används istället alltför sällan.
Mycket tjat om säng och sömn här men det är en sådan viktig del utav livet och så fort jag inte får de fem timmarna jag kräver för att klara vardagen så påverkas både min psykiska och fysiska hälsa märkbart. Förhoppningsvis stabiliseras det snart. Det måste det göra.
Nästa vecka är det kort vecka. Välbehövligt. Det bästa med att vara ledig är att inte behöva kliva upp på morgonen och stressa. Det är det som jag ser fram emot varje ledighet.
God Kväll!!
//Heffa
Har legat ute i solen idag. Det syns. Jag brukar för det mesta vara ganska brun men nu har huden antagit en något rödare nyans. Hur skönt är det då att lega sig mellan lakan när man skall sova? I värsta fall känns det som att ligga på sandpapper. Fast för att se det positivt - i morgon är jag nog ännu brunare!!
Jag hade bjudit över mamma på middag. Vi åt sill och färskpotatis med röd- och gräslök, gräddfil och lättstekta grönsparris i olivolja. Efter det åkte vi till ett kvällsöppet köpcentrum och handlade lite. Mamma köpte två kjolar. Själv hittade ett par shorts, jeans och jättesnygga skor! Som om jag behövde det men det är alltid roligt att förnya sig lite! Behövde det idag för hella dagen har jag känt en tyngd i hjärtat. Det är jobbigt men jag vet att jag måste lära mig att leva med detta. Dock är det inte i närheten utav vad det har varit. Bara jag är medveten om att liknande dagar kommer att uppstå och att det inte är något farligt. Det är fortfarande jag som bestämmer och inget annat skall få ta över. Heffa regerar! Punkt slut.
I morgon skall det också bli fint väder. Då skall jag ut och lägga mig under solen igen. Väl ute är det läsa som gäller. Det är så himla avkopplande.
Har tänkt mycket på helgens betydelse när man arbetar dagtid måndag till fredag. Jag skulle önska att helgen är en tid för släkt och vänner och en själv. Att man skall göra roliga saker eller bara umgås. Göra sådant som man inte hinner med i veckorna. Jag har ofta saker inbokade på helgerna och det känns okej. Inte alltid bra men okej. Det är inte som förut när jag tillbringade helgen i sängen för att vara i något sånär bra skick på måndagen. Fortfarande är det lite så att helgen behövs för att jag skall kunna vila upp mig och erhålla tillräckligt med energi för att ta mig igenom tillvaron. Dock kan återhämtningen idag innefatta familj och vänner. Den innefattar inte enbart sängen. Sängen används istället alltför sällan.
Mycket tjat om säng och sömn här men det är en sådan viktig del utav livet och så fort jag inte får de fem timmarna jag kräver för att klara vardagen så påverkas både min psykiska och fysiska hälsa märkbart. Förhoppningsvis stabiliseras det snart. Det måste det göra.
Nästa vecka är det kort vecka. Välbehövligt. Det bästa med att vara ledig är att inte behöva kliva upp på morgonen och stressa. Det är det som jag ser fram emot varje ledighet.
God Kväll!!
//Heffa
fredag, juni 16, 2006
SOL SOL SOL
Nåja, vad är väl en dag på jobbet? Den kan ju vara fruktansvärd läskig, tråkig, stressande och alldeles.. alldeles underbar! Ja, det är verkligen dubbla känslor men ändå roligt! Liksom skräckblandad förtjusning. Skönt att sluta tidigt idag så jag hann uträtta lite saker utan att svimma på kuppen. Skulle ta nytt foto inför förlängning utav ID-kortet men resultatet blev skrämmande. Jag ser ut som en alkis! Små röda plirande ögon med påsar inunder. Nä, det är bara att ta nya. Kan inte inte leva med detta i fem år framöver. Usch vad jobbigt det skulle vara varje gång jag måste legitimera mig.
Hann med tvättstugan idag också. Det är verkligen något jag våndas över. Kanske är det därför som det kan dröja en månad mellan gångerna. Skäms lite när jag tänker på att garderoben ändå är fylld till bristningsgränsen fast jag dressat mig i trettio dagar men mycket vill har mer!
Tvättade en massa sängkläder och handdukar. Det är renbäddat i sängen! Längtar till dess att jag får krypa ned mellan lakanen nyduschad och fortfarande fuktig! Det är bland det mysigaste jag vet.
Plockade bort mitt tjocka duntäcke igår. Det är alldeles för varmt här inne för att jag skall klara av det. Första gången som jag sover utan det!
I morgon har jag ingenting att passa. Jag kan ta god tid på mig på morgonen, dricka kaffe i sängen och titta på nyhetsmorgon på tv 4. Precis som det skall vara på helgen! Ingen eller ingenting som väntar på mig. Utom solen förstås men den hoppas jag skall finnas där fram till eftermiddagen. Skall äta frukt, läsa och dricka och bara tänka på mig själv. Inget skall få störa. Möjligtvis en kurrande mage men då skall jag göra iordning smörgåsar och ta med mig ut på baksidan. Hela dagen skall jag ligga där!!
Sverige vann igår. Åhh, vad skönt! Tänk annars vad det hade slitit på hjärtat. Nu måtte vi väl ändå ta oss vidare!
Nu är det dags och försöka sova lite! Ögonen behöver vila. Kroppen också för den delen.
//Heffa
Nåja, vad är väl en dag på jobbet? Den kan ju vara fruktansvärd läskig, tråkig, stressande och alldeles.. alldeles underbar! Ja, det är verkligen dubbla känslor men ändå roligt! Liksom skräckblandad förtjusning. Skönt att sluta tidigt idag så jag hann uträtta lite saker utan att svimma på kuppen. Skulle ta nytt foto inför förlängning utav ID-kortet men resultatet blev skrämmande. Jag ser ut som en alkis! Små röda plirande ögon med påsar inunder. Nä, det är bara att ta nya. Kan inte inte leva med detta i fem år framöver. Usch vad jobbigt det skulle vara varje gång jag måste legitimera mig.
Hann med tvättstugan idag också. Det är verkligen något jag våndas över. Kanske är det därför som det kan dröja en månad mellan gångerna. Skäms lite när jag tänker på att garderoben ändå är fylld till bristningsgränsen fast jag dressat mig i trettio dagar men mycket vill har mer!
Tvättade en massa sängkläder och handdukar. Det är renbäddat i sängen! Längtar till dess att jag får krypa ned mellan lakanen nyduschad och fortfarande fuktig! Det är bland det mysigaste jag vet.
Plockade bort mitt tjocka duntäcke igår. Det är alldeles för varmt här inne för att jag skall klara av det. Första gången som jag sover utan det!
I morgon har jag ingenting att passa. Jag kan ta god tid på mig på morgonen, dricka kaffe i sängen och titta på nyhetsmorgon på tv 4. Precis som det skall vara på helgen! Ingen eller ingenting som väntar på mig. Utom solen förstås men den hoppas jag skall finnas där fram till eftermiddagen. Skall äta frukt, läsa och dricka och bara tänka på mig själv. Inget skall få störa. Möjligtvis en kurrande mage men då skall jag göra iordning smörgåsar och ta med mig ut på baksidan. Hela dagen skall jag ligga där!!
Sverige vann igår. Åhh, vad skönt! Tänk annars vad det hade slitit på hjärtat. Nu måtte vi väl ändå ta oss vidare!
Nu är det dags och försöka sova lite! Ögonen behöver vila. Kroppen också för den delen.
//Heffa
torsdag, juni 15, 2006
Hjärna på högvarv!!
Oj, vilken dag! Häftigt, läskigt, uttröttande, fascinerande, skräckslaget! Jag kan fortsätta hur länge som helst men det viktigaste - OERHÖRT LÄRORIKT!! Kanske är det så att om man bara kastas rakt ut i verkligheten och får lära sig gripa tag i de få halmstrån som finns så lär man sig mycket. Idag har jag fått göra en massa saker som jag aldrig tidigare gjort och jag gjorde det med nyfikenhet. Varje gång som jag klev ut ur undersökningsrummet så gjorde jag det lite rakare i ryggen fast visst hände det under dagen att jag blev rädd för att få självförtroende nedtrampat utav mina egna fötter. Jag är nämligen kung på självanklagelser men det blev inte mycket utav det idag. Försöker istället dra lärdom och vidga mina vyer när något nytt dyker upp.
Igår var jag alldeles för trött för att ens ta mig ur soffan när jag kom hem. Det var därför jag inte skrev. Orkade knappt ta mig till sängen. Idag är jag också trött dagen har sammantaget varit bra och inte alls lika jobbig som tidigare i veckan. Hoppas att det är på väg att vända, att jag äntligen börjar bli varm i kläderna men jag är rädd för att bli FÖR varm i kläderna och börjar göra saker slentrianmässigt. Det får man inte göra i det här yrket, har sett det hända flera gånger och det kan få katastrofala följder. Usch, det vill jag inte ens tänka på. När det gäller läkemedel är jag nog snarare åt andra hållet, vet inte hur många gånger jag kontrollera ordination och styrka och ordination igen. Och styrkan. Visst stämmer personnumret? Styrkan är rätt, personnumret är rätt. Nu kan jag lämna över läkemedlet. Eller? Jo, visst kan jag det. Så kan mina tankegångar hålla på och det är bra att vara noggrann men det finns gränser. Förhoppningsvis håller jag inte på så här hela tiden. Det släpper nog lite snart.
I morgon slutar jag tidigt. Både bra och dåligt. Tröttheten gör sig påmind men samtidigt vill jag lära mig så mycket som möjligt och vill inte hinna glömma allt över helgen. Nu när jag äntligen börjar lära mig. Fast inte är väl mitt minne så dåligt? Jag är ju trots allt bara 24 år (än så länge är jag det, förstår att många därute kommer att protestera ;) men rätt skall vara rätt!) och hjärncellerna bör inte ha förbrukats redan även om jag kan tro det ibland. Som när jag hittar kaffekoppen ståendes på kaffebryggaren, kannan i diskstället och mjölkpaketet i skafferiet. Det har faktiskt hänt ett antal gånger redan. Fast hörde en diskussion på radion och där lät det som att det snarare är frågan om tankspriddhet än dåligt minne. Man kan ju i alla fall hoppas på det...
Snart börjar matchen mellan Sverige och Paraguay. Måtte Sverige klara det.. Skall göra mig i ordning och titta på den. Skulle vilja ha lite godis till matchen men märker att kjolarna från förra sommaren inte riktigt sitter som då gjorde det så godis är bara att glömma. Suck.. Fast det är inte så synd om mig - har just tryckt i mig två meloner!! Får dricka en kopp te istället och äta clementiner. Nästan lika gott!!
Från och med i morgon eftermiddag skall jag bara ta det lugnt i solen och sträckläsa en massa böcker. Har köpt upp mig på en hel del böcker som jag gör varje sommar. Läser en bok om tsunamikatastrofen. Gråter mest hela tiden. Även på tåget, kan inte hålla mig. Tur att man kan gömma sig bakom solglasögon.
Nu fotboll!!
Gooo Sweden!!!
//Heffa
Oj, vilken dag! Häftigt, läskigt, uttröttande, fascinerande, skräckslaget! Jag kan fortsätta hur länge som helst men det viktigaste - OERHÖRT LÄRORIKT!! Kanske är det så att om man bara kastas rakt ut i verkligheten och får lära sig gripa tag i de få halmstrån som finns så lär man sig mycket. Idag har jag fått göra en massa saker som jag aldrig tidigare gjort och jag gjorde det med nyfikenhet. Varje gång som jag klev ut ur undersökningsrummet så gjorde jag det lite rakare i ryggen fast visst hände det under dagen att jag blev rädd för att få självförtroende nedtrampat utav mina egna fötter. Jag är nämligen kung på självanklagelser men det blev inte mycket utav det idag. Försöker istället dra lärdom och vidga mina vyer när något nytt dyker upp.
Igår var jag alldeles för trött för att ens ta mig ur soffan när jag kom hem. Det var därför jag inte skrev. Orkade knappt ta mig till sängen. Idag är jag också trött dagen har sammantaget varit bra och inte alls lika jobbig som tidigare i veckan. Hoppas att det är på väg att vända, att jag äntligen börjar bli varm i kläderna men jag är rädd för att bli FÖR varm i kläderna och börjar göra saker slentrianmässigt. Det får man inte göra i det här yrket, har sett det hända flera gånger och det kan få katastrofala följder. Usch, det vill jag inte ens tänka på. När det gäller läkemedel är jag nog snarare åt andra hållet, vet inte hur många gånger jag kontrollera ordination och styrka och ordination igen. Och styrkan. Visst stämmer personnumret? Styrkan är rätt, personnumret är rätt. Nu kan jag lämna över läkemedlet. Eller? Jo, visst kan jag det. Så kan mina tankegångar hålla på och det är bra att vara noggrann men det finns gränser. Förhoppningsvis håller jag inte på så här hela tiden. Det släpper nog lite snart.
I morgon slutar jag tidigt. Både bra och dåligt. Tröttheten gör sig påmind men samtidigt vill jag lära mig så mycket som möjligt och vill inte hinna glömma allt över helgen. Nu när jag äntligen börjar lära mig. Fast inte är väl mitt minne så dåligt? Jag är ju trots allt bara 24 år (än så länge är jag det, förstår att många därute kommer att protestera ;) men rätt skall vara rätt!) och hjärncellerna bör inte ha förbrukats redan även om jag kan tro det ibland. Som när jag hittar kaffekoppen ståendes på kaffebryggaren, kannan i diskstället och mjölkpaketet i skafferiet. Det har faktiskt hänt ett antal gånger redan. Fast hörde en diskussion på radion och där lät det som att det snarare är frågan om tankspriddhet än dåligt minne. Man kan ju i alla fall hoppas på det...
Snart börjar matchen mellan Sverige och Paraguay. Måtte Sverige klara det.. Skall göra mig i ordning och titta på den. Skulle vilja ha lite godis till matchen men märker att kjolarna från förra sommaren inte riktigt sitter som då gjorde det så godis är bara att glömma. Suck.. Fast det är inte så synd om mig - har just tryckt i mig två meloner!! Får dricka en kopp te istället och äta clementiner. Nästan lika gott!!
Från och med i morgon eftermiddag skall jag bara ta det lugnt i solen och sträckläsa en massa böcker. Har köpt upp mig på en hel del böcker som jag gör varje sommar. Läser en bok om tsunamikatastrofen. Gråter mest hela tiden. Även på tåget, kan inte hålla mig. Tur att man kan gömma sig bakom solglasögon.
Nu fotboll!!
Gooo Sweden!!!
//Heffa
tisdag, juni 13, 2006
En dag till att lägga bakom sig..
Klockan är åtta. Hade bestämt mig tidigare att då skulle jag ligga i sängen duschad och klar. Klockan är åtta och jag sitter framför dator, väntandes på att makaronerna skall bli färdiga. Inte är jag duschad och inte har jag strykt kläder. Dock var jag inte hemma förrän sju och möttes av ett smärre bombnedslag - jag hade fått nya persienner uppsatta och det visste jag inte om så alla mina blommor stod huller om buller, en del snittblommors kronblad låg strödda över golvet, gardinerna hängde på trekvart och golvet var grusigt. Så det var bara att börja städa. Fast någonstans bakom all ilska som riktades mot dem som hade stökat till så blev jag glad över att ha fått persienner igen. Lägenheten är som en bastu och särskilt nu när de håller på och renoverar fasade och jag har plast för fönstren och ventilerna. Så inget ont som inte har något gott med sig!!
Nästan lika dödens trött idag som igår. Måste vara alla nya intryck och värmen. Och sömnbristen. Gick inte och lade mig förrän halv tolv igår.
Sakta, sakta börjar känslan av stolthet komma krypande. JAG ÄR FAKTISKT SJUKSKÖTERSKA!! Kändes jättekonstigt att säga; "Vårdcentralen, Malin sjuksköterska!" FATTA ATT DET ÄR JAG!! Fast när jag lade om ett sår som inte såg så bra ut så var jag på väg att säga: "vänta, jag måste hämta syster". Det är ju JAG som är syster nu! Jag fick verkligen tänka om och lita på mig själv. Det gick bra. Jag kan nog mer än vad jag tror bara jag vågar lita på mig själv lite mer.
En ny dag i morgon och ett nytt äventyr! Det är det som är tjusningen med det här jobbet - man vet aldrig vad man har att vänta sig!
Nu måste jag äta och göra mig i ordning för natten innan jag trillar av pinn..
God natt!
//Heffa
Klockan är åtta. Hade bestämt mig tidigare att då skulle jag ligga i sängen duschad och klar. Klockan är åtta och jag sitter framför dator, väntandes på att makaronerna skall bli färdiga. Inte är jag duschad och inte har jag strykt kläder. Dock var jag inte hemma förrän sju och möttes av ett smärre bombnedslag - jag hade fått nya persienner uppsatta och det visste jag inte om så alla mina blommor stod huller om buller, en del snittblommors kronblad låg strödda över golvet, gardinerna hängde på trekvart och golvet var grusigt. Så det var bara att börja städa. Fast någonstans bakom all ilska som riktades mot dem som hade stökat till så blev jag glad över att ha fått persienner igen. Lägenheten är som en bastu och särskilt nu när de håller på och renoverar fasade och jag har plast för fönstren och ventilerna. Så inget ont som inte har något gott med sig!!
Nästan lika dödens trött idag som igår. Måste vara alla nya intryck och värmen. Och sömnbristen. Gick inte och lade mig förrän halv tolv igår.
Sakta, sakta börjar känslan av stolthet komma krypande. JAG ÄR FAKTISKT SJUKSKÖTERSKA!! Kändes jättekonstigt att säga; "Vårdcentralen, Malin sjuksköterska!" FATTA ATT DET ÄR JAG!! Fast när jag lade om ett sår som inte såg så bra ut så var jag på väg att säga: "vänta, jag måste hämta syster". Det är ju JAG som är syster nu! Jag fick verkligen tänka om och lita på mig själv. Det gick bra. Jag kan nog mer än vad jag tror bara jag vågar lita på mig själv lite mer.
En ny dag i morgon och ett nytt äventyr! Det är det som är tjusningen med det här jobbet - man vet aldrig vad man har att vänta sig!
Nu måste jag äta och göra mig i ordning för natten innan jag trillar av pinn..
God natt!
//Heffa
måndag, juni 12, 2006
Första dagen
Ja, idag var det alltså dags att inviga systeruret, sjuksköterskeskylten, broschen och mig själv! En MYCKET hektisk dag! Fick verkligen känna hur det är i verkligheten. Inskolning - vad är det? Men det lugnar nog ned sig. Hoppas jag.. Bara jag blir lite varm i kläderna.
När jag berättade för min mamma att det var jobbigt idag och att jag kände mig lite osäker så sade hon att jag måste sluta se världsvan ut och säga att jag är osäker. "Jag, världsvan? Nädu, inte då", svarade jag. Hon sade också att jag alltid verkar vara så självsäker och att det är det folk tror. Ibland är det kanske så men DEFINITIVT inte nu. Får kanske säga till att jag behöver lite mer "back-up" nu när jag är nyutexaminerad. Eller så kör jag på. Bara det kan ju vara en erfarenhet i sig som gör att allt jag företar mig i framtiden känns lite lättare. Jaja, jag får se hur jag gör. Det kanske går jättebra i morgon.
Pratade med min "nya" chef idag. Hon som jag kommer att ha i höst och framåt. Har fått en fast anställning som bara är dagtid och med en specialistutbildning. Tycker att det känns väldigt tryggt just nu och det är en lättnad att inte behöva jaga arbete i sommar.
Klockan är snart halv nio och mina ögon går redan i kors. Är så slut som aldrig förr!! Säkerligen en kombination av ett tufft arbete idag och sömnbristen. Det har blivit extremt lite sömn den sista tiden men förhoppningsvis kan jag snart gå och lägga mig och - jag håller tummarna - kanske somna! Hela kroppen skriker ut sin längtan efter att få sova.
Var och handlade efter prak.. - oj då, det är inte praktik längre - DET ÄR MITT JOBB!! Som SJUKSKÖTERSKA!! Men som sagt, jag var och handlade när jag slutade och väl inne i affären trodde jag att jag skulle ramla ihop. Var helt gråtfärdig för att jag var så trött men nu känns det bättre! Har ju bara mig själv att tänka på så jag kan ju bara gå hem, äta och sova. Hemma är jag, ätit har jag, det är bara sova som återstår.
Var med Prinsen igår. Han frågade varför jag hade fått så många presenter. "Jag har tagit examen!" "Mäh - jag vet att du arrrbetarrr som sjuksköterrrska. Det var därför som du åkte lastbil och hade mössa på dig!" Han har en förmåga att rulla på sina "r" när han skall verka viktig och duktig. Försökte förklara att jag inte alls hade åkt lastbil, det gjorde jag när jag tog studenten men det ville han inte lyssna på. Han vet bäst, jag har minsann visst åkt lastbil. Kul att han i alla fall har ärvt envisheten ifrån mig!!
En iskall dusch nu och sedan sängen som väntar! Kanske läser ut boken jag håller på med så att jag kan börja på "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" som jag köpte idag. Håller på och läser en bok som heter "Jag väljer livet". Tragisk men bra.
God Kväll!!
//Heffa
Ja, idag var det alltså dags att inviga systeruret, sjuksköterskeskylten, broschen och mig själv! En MYCKET hektisk dag! Fick verkligen känna hur det är i verkligheten. Inskolning - vad är det? Men det lugnar nog ned sig. Hoppas jag.. Bara jag blir lite varm i kläderna.
När jag berättade för min mamma att det var jobbigt idag och att jag kände mig lite osäker så sade hon att jag måste sluta se världsvan ut och säga att jag är osäker. "Jag, världsvan? Nädu, inte då", svarade jag. Hon sade också att jag alltid verkar vara så självsäker och att det är det folk tror. Ibland är det kanske så men DEFINITIVT inte nu. Får kanske säga till att jag behöver lite mer "back-up" nu när jag är nyutexaminerad. Eller så kör jag på. Bara det kan ju vara en erfarenhet i sig som gör att allt jag företar mig i framtiden känns lite lättare. Jaja, jag får se hur jag gör. Det kanske går jättebra i morgon.
Pratade med min "nya" chef idag. Hon som jag kommer att ha i höst och framåt. Har fått en fast anställning som bara är dagtid och med en specialistutbildning. Tycker att det känns väldigt tryggt just nu och det är en lättnad att inte behöva jaga arbete i sommar.
Klockan är snart halv nio och mina ögon går redan i kors. Är så slut som aldrig förr!! Säkerligen en kombination av ett tufft arbete idag och sömnbristen. Det har blivit extremt lite sömn den sista tiden men förhoppningsvis kan jag snart gå och lägga mig och - jag håller tummarna - kanske somna! Hela kroppen skriker ut sin längtan efter att få sova.
Var och handlade efter prak.. - oj då, det är inte praktik längre - DET ÄR MITT JOBB!! Som SJUKSKÖTERSKA!! Men som sagt, jag var och handlade när jag slutade och väl inne i affären trodde jag att jag skulle ramla ihop. Var helt gråtfärdig för att jag var så trött men nu känns det bättre! Har ju bara mig själv att tänka på så jag kan ju bara gå hem, äta och sova. Hemma är jag, ätit har jag, det är bara sova som återstår.
Var med Prinsen igår. Han frågade varför jag hade fått så många presenter. "Jag har tagit examen!" "Mäh - jag vet att du arrrbetarrr som sjuksköterrrska. Det var därför som du åkte lastbil och hade mössa på dig!" Han har en förmåga att rulla på sina "r" när han skall verka viktig och duktig. Försökte förklara att jag inte alls hade åkt lastbil, det gjorde jag när jag tog studenten men det ville han inte lyssna på. Han vet bäst, jag har minsann visst åkt lastbil. Kul att han i alla fall har ärvt envisheten ifrån mig!!
En iskall dusch nu och sedan sängen som väntar! Kanske läser ut boken jag håller på med så att jag kan börja på "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" som jag köpte idag. Håller på och läser en bok som heter "Jag väljer livet". Tragisk men bra.
God Kväll!!
//Heffa
söndag, juni 11, 2006
Nordiska Museét
Igår var det middag. Nordiska. Jättegod mat!!
Dagen började med att jag vaknade av, vad jag trodde, en dunderförkylning och huvudvärk innan jag kom på att det förmodligen var en allergireaktion på mina elva blombuketter som upptar hela köksbordet. Vad kan inte mediciner bota? En allergitablett och sedan bar det iväg för att bättra på solbrännan inför kvällen. Där låg jag i ett par timmar, läste och åt melon och drack kaffe. Jätteskönt verkligen! Sedan duscha, sätta upp en svinrygg, sminka sig, grunda med något i magen (fullkornspasta och kokta grönsaker) och slutligen trä på sig klänningen. En snabb blick i spegeln innan jag skulle rusa till tåget sade mig att jag hade fel bh på mig. In igen, leta upp en annan bh (minimizer) och sedan ut. Lite svårt var det att gå fort i finskorna med klackar men jag hann.
Hoppade av tåget halvvägs för att träffa fosterfamiljen för lite fotografering. Sedan hoppa på nästa tåg. Stressig dag så långt, men vad gör man inte för att tillfredsställa fåfängan!
Framme i Sumpan hos en klasskamrat som jag skulle övernatta hos vid fyratiden. Ett par cider och sedan iväg till Slussen för att möta upp resten i vår lilla grupp. Färjan över till Djurgården, in på Blå Porten för att grunda lite till med crossiant och en loka. Icke att förglömma en Voltaren mot huvudvärken som inte hade släppt!
En kort promenade till Nordiska där det vankades champagne. Och mingel. Vi var 45o studenter där. Supergod mat!! Det fanns en hel del vin till förfogande men med tanke på huvudet och på att det nya jobbet börjar på måndag så hade jag bestämt mig för en nästintill nykter kväll. Så förblev det. Smuttade bara på vinet när vi skålade och sedan drack jag en drink på efterfesten som höll till på Medicinska Föreningen. För övrigt så känns det nästan som om man druckit konstant i tre dagar, vilket egentligen inte är fallet..
Middagen höll på i flera timmar. Det blev lite tröttsamt mot slutet när mer eller mindre berusade personer skulle hålla tal och uppträda. En del har verkligen ingen självkritik. Eller så försvinner den med alkoholens verkan. Vad vet jag..
Efterfest. Medicinska. Mycket folk. FÖR mycket folk. Vi gick vid halv tre och då gick det knappt att röra sig. Fast K kom!! Har inte sett honom på några veckor och nu ska han vara här uppe till på fredag!
Taxi tillbaka till Sumpan. Gos med kattungen Kajan (jag vet, jag har försökt få dem att byta namn ;D ) i gästrummet och lite sms:ande med K. Sedan somnade jag och vaknade pigg och glad tjugo över sju! Dock var jag den enda som var vaken.. Så jag låg där ett par timmar till innan jag gick upp.
Solen strålade och vi åt frukost alla tre på balkongen! Vilken utsikt de har över hela stan! Suck.. Sedan fick jag skjuts hem och väl hemma ringde min styvmamma och frågade om jag inte skulle följa med dem hem till Sala. Så här sitter jag nu i väntan på att åka till Prinsen!! Fast jag hinner nog ut och lägga mig i solen en timme. Allt för fåfängan!! Och för det psykiska välbefinnandet, icke att förglömma!!
Åker hem i morgon bitti vid fem. Börjar jobba halv åtta. Det blir en tuff kväll ikväll! Har ju inte sovit så mycket!
Tack alla för de här underbara dagarna!!
//Heffa
P.S. Farfar mår bättre. Han blir dock kvar en vecka till på sjukhuset. D.S.
Igår var det middag. Nordiska. Jättegod mat!!
Dagen började med att jag vaknade av, vad jag trodde, en dunderförkylning och huvudvärk innan jag kom på att det förmodligen var en allergireaktion på mina elva blombuketter som upptar hela köksbordet. Vad kan inte mediciner bota? En allergitablett och sedan bar det iväg för att bättra på solbrännan inför kvällen. Där låg jag i ett par timmar, läste och åt melon och drack kaffe. Jätteskönt verkligen! Sedan duscha, sätta upp en svinrygg, sminka sig, grunda med något i magen (fullkornspasta och kokta grönsaker) och slutligen trä på sig klänningen. En snabb blick i spegeln innan jag skulle rusa till tåget sade mig att jag hade fel bh på mig. In igen, leta upp en annan bh (minimizer) och sedan ut. Lite svårt var det att gå fort i finskorna med klackar men jag hann.
Hoppade av tåget halvvägs för att träffa fosterfamiljen för lite fotografering. Sedan hoppa på nästa tåg. Stressig dag så långt, men vad gör man inte för att tillfredsställa fåfängan!
Framme i Sumpan hos en klasskamrat som jag skulle övernatta hos vid fyratiden. Ett par cider och sedan iväg till Slussen för att möta upp resten i vår lilla grupp. Färjan över till Djurgården, in på Blå Porten för att grunda lite till med crossiant och en loka. Icke att förglömma en Voltaren mot huvudvärken som inte hade släppt!
En kort promenade till Nordiska där det vankades champagne. Och mingel. Vi var 45o studenter där. Supergod mat!! Det fanns en hel del vin till förfogande men med tanke på huvudet och på att det nya jobbet börjar på måndag så hade jag bestämt mig för en nästintill nykter kväll. Så förblev det. Smuttade bara på vinet när vi skålade och sedan drack jag en drink på efterfesten som höll till på Medicinska Föreningen. För övrigt så känns det nästan som om man druckit konstant i tre dagar, vilket egentligen inte är fallet..
Middagen höll på i flera timmar. Det blev lite tröttsamt mot slutet när mer eller mindre berusade personer skulle hålla tal och uppträda. En del har verkligen ingen självkritik. Eller så försvinner den med alkoholens verkan. Vad vet jag..
Efterfest. Medicinska. Mycket folk. FÖR mycket folk. Vi gick vid halv tre och då gick det knappt att röra sig. Fast K kom!! Har inte sett honom på några veckor och nu ska han vara här uppe till på fredag!
Taxi tillbaka till Sumpan. Gos med kattungen Kajan (jag vet, jag har försökt få dem att byta namn ;D ) i gästrummet och lite sms:ande med K. Sedan somnade jag och vaknade pigg och glad tjugo över sju! Dock var jag den enda som var vaken.. Så jag låg där ett par timmar till innan jag gick upp.
Solen strålade och vi åt frukost alla tre på balkongen! Vilken utsikt de har över hela stan! Suck.. Sedan fick jag skjuts hem och väl hemma ringde min styvmamma och frågade om jag inte skulle följa med dem hem till Sala. Så här sitter jag nu i väntan på att åka till Prinsen!! Fast jag hinner nog ut och lägga mig i solen en timme. Allt för fåfängan!! Och för det psykiska välbefinnandet, icke att förglömma!!
Åker hem i morgon bitti vid fem. Börjar jobba halv åtta. Det blir en tuff kväll ikväll! Har ju inte sovit så mycket!
Tack alla för de här underbara dagarna!!
//Heffa
P.S. Farfar mår bättre. Han blir dock kvar en vecka till på sjukhuset. D.S.
fredag, juni 09, 2006
"Jag är sjuksyster jag, tralala.."
Jaha, då var man färdig. För tillfället vet jag inte om jag är så uppspelt. Har nog svårt att ta till mig allt som händer just nu.
Dagen började i alla fall bra. Klädde på mig mina nya fina kläder och satte på mig sjuksköterskeborschen som vi fick under en ceremoni igår. Sedan bar det iväg till Filadelfiakyrkan. Där var det fullt med anhöriga och nervösa studenter. Vi skulle vara där klockan nio och först klockan halv ett var det färdigt. Vi marscherade in till en ingångsmarsch utav Händel. Det var en massa tal och en hel del bra sånger framförda utav en a capella-grupp (oerhört duktiga!). Efter en lång stund var det dags för sjuksköterskorna att kliva upp på scenen och mottaga diplom och skaka hand med rektorn. Jag till och med neg på gammalt vis när jag tog rektorn i hand!! Fast så gjorde jag faktiskt alltid när jag var liten, det lärde mamma mig.
Efter detta samlades vi utanför och slöt upp med släkt och vänner. Dock åkte mamma, syster och mormor hem för att förbereda inför mottagningen klockan fem varför jag gick och åt lunch med min fostermamma och fostersyster.
Vilken mottagning! Massor med folk, fler än jag hade räknat med!! Båda mina fosterfamiljer kom (min ena familjehemsmamma skulle inte komma för att hon var så sjuk men hon kom ändå - en oerhört glad överraskning!), grannar, moster med familj, min bror (som jag inte haft så bra kontakt med sista året - jättekul att han kom!!) och hans flickvän, mormor, min mamma och min syster och min mammas kille. Vilka presenter!! Pilgrimshalsband, systerur (med mitt namn och årtal!), presentkort, pengar, Birkenstocktofflor att arbeta i, smycken smycken smycken, tekopp och te, en ljuslykta, blommor och åter blommor - det hängde till och med en bukett på dörren när jag kom hem, pärlörhängen.. Jag har säkert missat något! Jo, en sak till - en tavla med mig och min fostersyster samt en brev som hon hade skrivit. Jag grät när jag läste det och när jag kom hem läste jag det en gång till. Och grätt en skvätt igen.. Jättefint skrivet och hon är bara 13 år!
Pappa och hans familj kom inte. De var hos Farfar fast det hade i och för sig inte kommit ändå. Tyvärr men så är det och kommer nog alltid att vara..
De säger att jag skall känna mig stolt. Har lite svårt för det just nu. Kanske börjar göra det när jag har börjat jobba. Det skall jag göra redan på måndag! Då börjar mitt liv på vårdcentralen. Både skojigt och läskigt!!
I morgon är det middag på Nordiska Museét. Skall bli jätteroligt!
Nu skall jag lägga mig på soffan och försöka smälta allt som har hänt. Kan verkligen inte ta till mig detta. Inte kan det vara sant att lilla jag är färdig sjuksköterska? Måste finnas någon hake.. Eller?!
God kväll!!
//Heffa
Jaha, då var man färdig. För tillfället vet jag inte om jag är så uppspelt. Har nog svårt att ta till mig allt som händer just nu.
Dagen började i alla fall bra. Klädde på mig mina nya fina kläder och satte på mig sjuksköterskeborschen som vi fick under en ceremoni igår. Sedan bar det iväg till Filadelfiakyrkan. Där var det fullt med anhöriga och nervösa studenter. Vi skulle vara där klockan nio och först klockan halv ett var det färdigt. Vi marscherade in till en ingångsmarsch utav Händel. Det var en massa tal och en hel del bra sånger framförda utav en a capella-grupp (oerhört duktiga!). Efter en lång stund var det dags för sjuksköterskorna att kliva upp på scenen och mottaga diplom och skaka hand med rektorn. Jag till och med neg på gammalt vis när jag tog rektorn i hand!! Fast så gjorde jag faktiskt alltid när jag var liten, det lärde mamma mig.
Efter detta samlades vi utanför och slöt upp med släkt och vänner. Dock åkte mamma, syster och mormor hem för att förbereda inför mottagningen klockan fem varför jag gick och åt lunch med min fostermamma och fostersyster.
Vilken mottagning! Massor med folk, fler än jag hade räknat med!! Båda mina fosterfamiljer kom (min ena familjehemsmamma skulle inte komma för att hon var så sjuk men hon kom ändå - en oerhört glad överraskning!), grannar, moster med familj, min bror (som jag inte haft så bra kontakt med sista året - jättekul att han kom!!) och hans flickvän, mormor, min mamma och min syster och min mammas kille. Vilka presenter!! Pilgrimshalsband, systerur (med mitt namn och årtal!), presentkort, pengar, Birkenstocktofflor att arbeta i, smycken smycken smycken, tekopp och te, en ljuslykta, blommor och åter blommor - det hängde till och med en bukett på dörren när jag kom hem, pärlörhängen.. Jag har säkert missat något! Jo, en sak till - en tavla med mig och min fostersyster samt en brev som hon hade skrivit. Jag grät när jag läste det och när jag kom hem läste jag det en gång till. Och grätt en skvätt igen.. Jättefint skrivet och hon är bara 13 år!
Pappa och hans familj kom inte. De var hos Farfar fast det hade i och för sig inte kommit ändå. Tyvärr men så är det och kommer nog alltid att vara..
De säger att jag skall känna mig stolt. Har lite svårt för det just nu. Kanske börjar göra det när jag har börjat jobba. Det skall jag göra redan på måndag! Då börjar mitt liv på vårdcentralen. Både skojigt och läskigt!!
I morgon är det middag på Nordiska Museét. Skall bli jätteroligt!
Nu skall jag lägga mig på soffan och försöka smälta allt som har hänt. Kan verkligen inte ta till mig detta. Inte kan det vara sant att lilla jag är färdig sjuksköterska? Måste finnas någon hake.. Eller?!
God kväll!!
//Heffa
torsdag, juni 08, 2006
Farfar
Pappa ringde. Farfar är sjuk. Han åkte ambulans till akuten. Troligen hjärtat. I december var det samma sak fast med Farmor. Hon överlevde bara några dagar.
Farfar, Du får inte dö. Du måste klara det här. Om mindre än en månad fyller Du 75, vi skulle ju träffas då. Jag har inte varit uppe hos Dig sedan Farmors begravning men Du skall veta att jag tänker på Dig!
Om Farfar blir sämre åker pappa upp. Jag vill nog också följa med. Struntar i examen och broschen och middagen. Plötsligt är det inte viktigt längre. Tänk vad fort man omvärderar saker och ting! Familjen och omgivningen är det viktigaste man har. Examen är ju bara en formalitet. Och ett minne för livet... Men Farfar, han är ändå speciell. Vi har alltid haft en sorts ömsesidig och respektfull relation. Han får inte försvinna nu, det är alldeles för tidigt. Och pappa - och hans syskon - hur skall det gå för dem? Inte skall de behöva förlora båda sina föräldrar inom loppet av ett halvår. 74 är ingen ålder. Livslängden ökar och den är INTE 74. Håll ut Farfar!
Klockan är halv tio. Klockan ett börjar broschutdelning. Lade fram kläderna och stök dem igår. De ligger här men jag ids inte byta om. Jag sitter här i en bomullsskjorta och försöker förstå vad det är som händer. Jag är egentligen inte skrockfull av mig men jag sade flera gånger till min fostermamma förra veckan att allt går för bra, FÖR bra. Jag undrade när bakslaget skulle komma men hon sade att jag har haft tillräckligt med sådant nu. Fast nu kom det - bakslaget. Av det värsta slaget... Varför försvinner de man älskar? Nu när allt börjar bli bra - varför kan jag inte få njuta utav det och träffa de jag tycker om och få se på dem med mitt "nya jag"? Det här får inte hända men det händer ändå.
Tårarna rinner. Jag förstod på pappas tonläge när han ringde att det hade hänt något. Han lät likadan som förra gången. För ett halvår sedan. Sådant sitter i. Känns som deja vú.
Det är skönt att skriva. Kan fortsätta hur länge som helst men nu måste jag försöka ta reda på mer vad som har hänt. Det här att bara sitta här och inte ha kontroll är fruktansvärt. Även att hela tiden få andrahandsinformation är frustrerande..
Älskar Dig, Farfar!!
//Heffa
Pappa ringde. Farfar är sjuk. Han åkte ambulans till akuten. Troligen hjärtat. I december var det samma sak fast med Farmor. Hon överlevde bara några dagar.
Farfar, Du får inte dö. Du måste klara det här. Om mindre än en månad fyller Du 75, vi skulle ju träffas då. Jag har inte varit uppe hos Dig sedan Farmors begravning men Du skall veta att jag tänker på Dig!
Om Farfar blir sämre åker pappa upp. Jag vill nog också följa med. Struntar i examen och broschen och middagen. Plötsligt är det inte viktigt längre. Tänk vad fort man omvärderar saker och ting! Familjen och omgivningen är det viktigaste man har. Examen är ju bara en formalitet. Och ett minne för livet... Men Farfar, han är ändå speciell. Vi har alltid haft en sorts ömsesidig och respektfull relation. Han får inte försvinna nu, det är alldeles för tidigt. Och pappa - och hans syskon - hur skall det gå för dem? Inte skall de behöva förlora båda sina föräldrar inom loppet av ett halvår. 74 är ingen ålder. Livslängden ökar och den är INTE 74. Håll ut Farfar!
Klockan är halv tio. Klockan ett börjar broschutdelning. Lade fram kläderna och stök dem igår. De ligger här men jag ids inte byta om. Jag sitter här i en bomullsskjorta och försöker förstå vad det är som händer. Jag är egentligen inte skrockfull av mig men jag sade flera gånger till min fostermamma förra veckan att allt går för bra, FÖR bra. Jag undrade när bakslaget skulle komma men hon sade att jag har haft tillräckligt med sådant nu. Fast nu kom det - bakslaget. Av det värsta slaget... Varför försvinner de man älskar? Nu när allt börjar bli bra - varför kan jag inte få njuta utav det och träffa de jag tycker om och få se på dem med mitt "nya jag"? Det här får inte hända men det händer ändå.
Tårarna rinner. Jag förstod på pappas tonläge när han ringde att det hade hänt något. Han lät likadan som förra gången. För ett halvår sedan. Sådant sitter i. Känns som deja vú.
Det är skönt att skriva. Kan fortsätta hur länge som helst men nu måste jag försöka ta reda på mer vad som har hänt. Det här att bara sitta här och inte ha kontroll är fruktansvärt. Även att hela tiden få andrahandsinformation är frustrerande..
Älskar Dig, Farfar!!
//Heffa
tisdag, juni 06, 2006
"Ska bli sjuksyster jag, tralala.."
Mycket att fixa inför examen. I morgon måste jag förbi systemet och handla vin. Behöver tänka ut någon efterrätt också. Smörgåstårtan har mamma erbjudit sig att göra! Fast innan jag kan åka och handla har jag en tenta att klara av. Och en rundvandring på jobbet som jag skall börja på i höst. Sedan måste jag förbi mamma med lite saker som behövs på fredag. Hmm.. Dygnet har alldeles för få timmar ibland.
Börjar bli lite nervöst men kul. Snart är det över!! Börjar nya jobbet redan på måndag. Ingen rast och ingen vila! Förstår fortfarande inte att det är sant. Lilla jag färdig sjuksyrra?! Det bästa - och roligaste - jag har gjort! Och vilka vänner jag har fått! På lördag har vi middag med hela skolan men innan den börjar skall vi fyra som har hållt ihop hela utbildningen ut en sväng och ta ett glas vin eller nåt. Längtar! Och vilken fin klänning jag har!! Får nästan samma känsla som när jag skulle på bal när jag tog studenten. Dock har inte denna klänning samma proportioner som balklänningen men jag känner mig lika fin!! Kanske för att jag är så oerhört stolt över mig själv för att jag har kommit så här långt. Skulle nog känna mig fin i vad jag än tog på mig.
"...tänk när utbildningen sen är klar
vilket vansinnigt ansvar man har
dela ut medicin
vara prydlig och fin..."
Peppande låt att lyssna på i denna stund!! Fast den är ganska rolig och träffande! Har faktiskt inte känt mig så rädd inför ansvaret man får. Tycker bara att det skall bli roligt. Många utav mina klasskamrater pratar om hur läskigt det kommer att bli och rädslan för att göra fel. Visst tänker jag på att misstag kan ske, det tror jag att man måste göra för att vara skärpt hela tiden, men det är inget som skrämmer mig. Kan bero på vad man har för bagage med sig.
Broschutdelning på torsdag. Examen på fredag. Middag på lördag. Fullt upp denna vecka med andra ord.
//Heffa
Mycket att fixa inför examen. I morgon måste jag förbi systemet och handla vin. Behöver tänka ut någon efterrätt också. Smörgåstårtan har mamma erbjudit sig att göra! Fast innan jag kan åka och handla har jag en tenta att klara av. Och en rundvandring på jobbet som jag skall börja på i höst. Sedan måste jag förbi mamma med lite saker som behövs på fredag. Hmm.. Dygnet har alldeles för få timmar ibland.
Börjar bli lite nervöst men kul. Snart är det över!! Börjar nya jobbet redan på måndag. Ingen rast och ingen vila! Förstår fortfarande inte att det är sant. Lilla jag färdig sjuksyrra?! Det bästa - och roligaste - jag har gjort! Och vilka vänner jag har fått! På lördag har vi middag med hela skolan men innan den börjar skall vi fyra som har hållt ihop hela utbildningen ut en sväng och ta ett glas vin eller nåt. Längtar! Och vilken fin klänning jag har!! Får nästan samma känsla som när jag skulle på bal när jag tog studenten. Dock har inte denna klänning samma proportioner som balklänningen men jag känner mig lika fin!! Kanske för att jag är så oerhört stolt över mig själv för att jag har kommit så här långt. Skulle nog känna mig fin i vad jag än tog på mig.
"...tänk när utbildningen sen är klar
vilket vansinnigt ansvar man har
dela ut medicin
vara prydlig och fin..."
Peppande låt att lyssna på i denna stund!! Fast den är ganska rolig och träffande! Har faktiskt inte känt mig så rädd inför ansvaret man får. Tycker bara att det skall bli roligt. Många utav mina klasskamrater pratar om hur läskigt det kommer att bli och rädslan för att göra fel. Visst tänker jag på att misstag kan ske, det tror jag att man måste göra för att vara skärpt hela tiden, men det är inget som skrämmer mig. Kan bero på vad man har för bagage med sig.
Broschutdelning på torsdag. Examen på fredag. Middag på lördag. Fullt upp denna vecka med andra ord.
//Heffa
måndag, juni 05, 2006
ANSTÄLLNING
Hemkommen från Prinsen. Det har varit en underbar helg med mycket sol och kärlek! Och bad, faktiskt men det var väldigt kallt.. Brr..
Skulle behöva plugga det sista nu före examen och tentan på onsdag men solen lockar mer just nu. Kanske kombinera lite plugg och sol?! Solen har verkligen en förmåga att få mig lugn och tillfreds om jag är lite orolig i själen. Fast får kanske lägga mig ute lite senare. Behöver nämligen åka in till stan och köpa nya arbetsskor, om jag nu hittar några.. Svårt när man har storlek 35.
När jag kom hem i morse så låg det ett kuvert på hallmattan - MITT FÖRSTA ANSTÄLLNINGSBEVIS SOM SJUKSKÖTERSKA!! Känslan går inte att beskriva - är så oerhört stolt över mig själv. Lilla jag är sjuksköterska! Använde min studentnamnskylt för sista gången förra veckan. Lite vemodigt är det dock men det skall bli kul att få arbeta PÅ RIKTIGT. Min skylt om det står "leg. sjuksköterska" på har suttit på kylskåpet i två år och bara väntan. Den har fungerat lite som en "morot".
Undrar ibland om jag drömmer eller om det är sant. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så här långt och må så här bra. Har aldrig tidigare mått så här bra i hela mitt liv och jag vaknar utvilad på morgonen och tycker att det är KUL att kliva upp, göra mig i ordning och åka iväg för att jobba. Hade någon sagt detta till mig för ett par år sedan så hade jag nog bara skrattat. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att det är så här det skall vara att leva!!
Hemkommen från Prinsen. Det har varit en underbar helg med mycket sol och kärlek! Och bad, faktiskt men det var väldigt kallt.. Brr..
Skulle behöva plugga det sista nu före examen och tentan på onsdag men solen lockar mer just nu. Kanske kombinera lite plugg och sol?! Solen har verkligen en förmåga att få mig lugn och tillfreds om jag är lite orolig i själen. Fast får kanske lägga mig ute lite senare. Behöver nämligen åka in till stan och köpa nya arbetsskor, om jag nu hittar några.. Svårt när man har storlek 35.
När jag kom hem i morse så låg det ett kuvert på hallmattan - MITT FÖRSTA ANSTÄLLNINGSBEVIS SOM SJUKSKÖTERSKA!! Känslan går inte att beskriva - är så oerhört stolt över mig själv. Lilla jag är sjuksköterska! Använde min studentnamnskylt för sista gången förra veckan. Lite vemodigt är det dock men det skall bli kul att få arbeta PÅ RIKTIGT. Min skylt om det står "leg. sjuksköterska" på har suttit på kylskåpet i två år och bara väntan. Den har fungerat lite som en "morot".
Undrar ibland om jag drömmer eller om det är sant. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så här långt och må så här bra. Har aldrig tidigare mått så här bra i hela mitt liv och jag vaknar utvilad på morgonen och tycker att det är KUL att kliva upp, göra mig i ordning och åka iväg för att jobba. Hade någon sagt detta till mig för ett par år sedan så hade jag nog bara skrattat. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tro att det är så här det skall vara att leva!!
torsdag, juni 01, 2006
Skriver för första gången i bloggen, min alldeles egna blogg!!
Min fostermamma sade till mig idag efter att jag berättat allt som hänt att "nu är det din tur att få gå på röda mattan. Ser du att den är utrullad?" Jo, det verkar ju onekligen så. Jag är bara så rädd för att mattan skall ryckas undan för mig nu när allt går så bra. Men oron finns där, jag kan inte göra så mycket åt det. Kanske händer något, kanske inte men jag kan inte förändra något nu i alla fall. Måste försöka njuta av den tid som är!
I morgon skall jag få träffa min Prins!! Skall vara med honom i tre dagar. Underbart!! Har inte sett honom sedan Valborg och det gör så ont att inte få vara honom nära. En helt underbar liten krabat som är det vackraste jag någonsin skådat!
Två seminarium i morgon. Sedan är det bara en tenta kvar innan examen!! Jag kommer att vara världens lyckligaste sjuksköterska när jag står där med min brosch och mitt examensbevis! Så bra som jag mår nu har jag aldrig förut mått! Visste inte att livet består av så många vackra färger och nyanser. Det är bara att öppna ögonen och fokusera på det istället för att stänga sig inne i mörkret hos en själv. Hoppas att det aldrig mer blir så!!
Nu är det dags att göra sig i ordning så att man orkar med morgondagens strapatser!
//Heffa
Min fostermamma sade till mig idag efter att jag berättat allt som hänt att "nu är det din tur att få gå på röda mattan. Ser du att den är utrullad?" Jo, det verkar ju onekligen så. Jag är bara så rädd för att mattan skall ryckas undan för mig nu när allt går så bra. Men oron finns där, jag kan inte göra så mycket åt det. Kanske händer något, kanske inte men jag kan inte förändra något nu i alla fall. Måste försöka njuta av den tid som är!
I morgon skall jag få träffa min Prins!! Skall vara med honom i tre dagar. Underbart!! Har inte sett honom sedan Valborg och det gör så ont att inte få vara honom nära. En helt underbar liten krabat som är det vackraste jag någonsin skådat!
Två seminarium i morgon. Sedan är det bara en tenta kvar innan examen!! Jag kommer att vara världens lyckligaste sjuksköterska när jag står där med min brosch och mitt examensbevis! Så bra som jag mår nu har jag aldrig förut mått! Visste inte att livet består av så många vackra färger och nyanser. Det är bara att öppna ögonen och fokusera på det istället för att stänga sig inne i mörkret hos en själv. Hoppas att det aldrig mer blir så!!
Nu är det dags att göra sig i ordning så att man orkar med morgondagens strapatser!
//Heffa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)