En dag till att lägga bakom sig..

Klockan är åtta. Hade bestämt mig tidigare att då skulle jag ligga i sängen duschad och klar. Klockan är åtta och jag sitter framför dator, väntandes på att makaronerna skall bli färdiga. Inte är jag duschad och inte har jag strykt kläder. Dock var jag inte hemma förrän sju och möttes av ett smärre bombnedslag - jag hade fått nya persienner uppsatta och det visste jag inte om så alla mina blommor stod huller om buller, en del snittblommors kronblad låg strödda över golvet, gardinerna hängde på trekvart och golvet var grusigt. Så det var bara att börja städa. Fast någonstans bakom all ilska som riktades mot dem som hade stökat till så blev jag glad över att ha fått persienner igen. Lägenheten är som en bastu och särskilt nu när de håller på och renoverar fasade och jag har plast för fönstren och ventilerna. Så inget ont som inte har något gott med sig!!

Nästan lika dödens trött idag som igår. Måste vara alla nya intryck och värmen. Och sömnbristen. Gick inte och lade mig förrän halv tolv igår.

Sakta, sakta börjar känslan av stolthet komma krypande. JAG ÄR FAKTISKT SJUKSKÖTERSKA!! Kändes jättekonstigt att säga; "Vårdcentralen, Malin sjuksköterska!" FATTA ATT DET ÄR JAG!! Fast när jag lade om ett sår som inte såg så bra ut så var jag på väg att säga: "vänta, jag måste hämta syster". Det är ju JAG som är syster nu! Jag fick verkligen tänka om och lita på mig själv. Det gick bra. Jag kan nog mer än vad jag tror bara jag vågar lita på mig själv lite mer.

En ny dag i morgon och ett nytt äventyr! Det är det som är tjusningen med det här jobbet - man vet aldrig vad man har att vänta sig!

Nu måste jag äta och göra mig i ordning för natten innan jag trillar av pinn..

God natt!

//Heffa