"Jag är sjuksyster jag, tralala.."

Jaha, då var man färdig. För tillfället vet jag inte om jag är så uppspelt. Har nog svårt att ta till mig allt som händer just nu.
Dagen började i alla fall bra. Klädde på mig mina nya fina kläder och satte på mig sjuksköterskeborschen som vi fick under en ceremoni igår. Sedan bar det iväg till Filadelfiakyrkan. Där var det fullt med anhöriga och nervösa studenter. Vi skulle vara där klockan nio och först klockan halv ett var det färdigt. Vi marscherade in till en ingångsmarsch utav Händel. Det var en massa tal och en hel del bra sånger framförda utav en a capella-grupp (oerhört duktiga!). Efter en lång stund var det dags för sjuksköterskorna att kliva upp på scenen och mottaga diplom och skaka hand med rektorn. Jag till och med neg på gammalt vis när jag tog rektorn i hand!! Fast så gjorde jag faktiskt alltid när jag var liten, det lärde mamma mig.
Efter detta samlades vi utanför och slöt upp med släkt och vänner. Dock åkte mamma, syster och mormor hem för att förbereda inför mottagningen klockan fem varför jag gick och åt lunch med min fostermamma och fostersyster.
Vilken mottagning! Massor med folk, fler än jag hade räknat med!! Båda mina fosterfamiljer kom (min ena familjehemsmamma skulle inte komma för att hon var så sjuk men hon kom ändå - en oerhört glad överraskning!), grannar, moster med familj, min bror (som jag inte haft så bra kontakt med sista året - jättekul att han kom!!) och hans flickvän, mormor, min mamma och min syster och min mammas kille. Vilka presenter!! Pilgrimshalsband, systerur (med mitt namn och årtal!), presentkort, pengar, Birkenstocktofflor att arbeta i, smycken smycken smycken, tekopp och te, en ljuslykta, blommor och åter blommor - det hängde till och med en bukett på dörren när jag kom hem, pärlörhängen.. Jag har säkert missat något! Jo, en sak till - en tavla med mig och min fostersyster samt en brev som hon hade skrivit. Jag grät när jag läste det och när jag kom hem läste jag det en gång till. Och grätt en skvätt igen.. Jättefint skrivet och hon är bara 13 år!
Pappa och hans familj kom inte. De var hos Farfar fast det hade i och för sig inte kommit ändå. Tyvärr men så är det och kommer nog alltid att vara..

De säger att jag skall känna mig stolt. Har lite svårt för det just nu. Kanske börjar göra det när jag har börjat jobba. Det skall jag göra redan på måndag! Då börjar mitt liv på vårdcentralen. Både skojigt och läskigt!!

I morgon är det middag på Nordiska Museét. Skall bli jätteroligt!

Nu skall jag lägga mig på soffan och försöka smälta allt som har hänt. Kan verkligen inte ta till mig detta. Inte kan det vara sant att lilla jag är färdig sjuksköterska? Måste finnas någon hake.. Eller?!

God kväll!!

//Heffa