torsdag, juni 29, 2006

Jag är ett barn

"Rör vid mig nu
fyll mitt liv ända till bredden
jag som var ett barn då
söker min sång

Vem tog min sorg
vem berövade mig gåvan
den gav mig min styrka
jag var ett barn

Kärlekens tid
har bevarat min längtan
jag som var ett barn då
söker min sång

Rör vid mig nu
fyll mitt liv ända till bredden
du gav mig min hunger
jag är ett barn"


Visst är texten fantastisk? När jag har lite mer ork skall jag måla en bakgrund i akvarell och skriva texten med kalligrafi. "Jag är ett barn". Så känner jag mig ibland när allt känns övermäktigt. Du vill jag vara liten och krypa upp i en varm famn och få tröst.

Stress på jobbet. Sena kvällar. Ingen sömn. Hur skall det här sluta? Magen protesterar i ett. Har kräkts och har ont i magen.

Kan man sätta en skylt med tecten "stör ej" på sitt liv? I alla fall ett tag och bara få försvinna in i sig själv utan att något eller någon kräver uppmärksamhet. Skulle nästan göra vad som helst nu för att på ett effektivt sätt samla krafter att leva det liv som givits mig. Nu lever jag inte, jag bara följer med utan något roder. Har ingen möjlighet att styra fastän jag försöker sikta mot land. Kanske bara skall följa med vågorna ett tag till. Jag kanske hamnar på någon fantastisk öde ö med blommor, djur och porlande vattenfall! Än så länge finns det hopp!! Är oerhört tacksam för att jag i mörkret ständigt finner små ljusglimtar som jag kan lysa upp tillvaron med. Så hade det inte varit för en tid sedan. Då kvävde mörkret mig och jag famlade bara omkring utan någon som helst aning om var jag befann mig. Visste inte ens om jag skulle fortsätta gå i mörkret eller bara lägga mig ned och sluta ögonen.

Prinsen.. Det var länge sedan jag såg honom men tänker på honom varje ledig stund. Han finns ständigt med mig och ger mig tecken på att livet måste levas och jag måste påminna mig själv om att stanna upp och se mig omkring. Det är då som allt klarnar och först då kan jag börja njuta när allting tar form.

Ikväll skall jag i säng tidigt även om jag inte sover. Skall bara ligga där och slötitta på tv och återhämta mig lite. Det behövs efter de här sista dagarna. Hoppas bara att jag inte behöver må så fruktansvärt illa och kräkas. Då är det jobbigt att ligga ned och bara vara.

//Heffa

2 kommentarer:

Anonym sa...

Mmm... ibland skulle det vara skönt att ha en sten ute i skogen att gömma sig under emellanåt... Det är svårt att få det att gå ihop i huvudet när man tycker jobbet är fantastiskt men ändå känner att man inte orkar med det. :s Då börjar man undra om det är lite fel på en... Nåja, det kanske blir bättre så småningom. Vi hittar nog vårt roder någongång...

Heffa sa...

Om jag hittar två åror lovar jag att ge den ena till Dig, min vän.. Men vi skall klara det här - vi är BÄST!!