Ombyte förnöjer!

En betydligt bättre dag idag!! Inte alls lika rörig och helt andra uppgifter på jobbet. Bland annat hembesök och möte och stödsamtal.

Kom hem vid femtiden och då lagade jag i ordning en linsgryta. Mums! Det var länge sedan. Att laga mat kan vara väldigt avkopplande fast efter att jag ätit och diskat så föll jag död ned i sängen för en stund. När jag vaknade till liv igen trodde jag att klockan var mitt i natten och flög upp ur sängen. Har ju en del att fixa inför morgondagen. Dels skall jag måla en skylt till vår ena kollega som kommer tillbaka från semestern på måndag. Emellertid är jag alldeles för trött för det men om jag målar den i helgen kanske jag kan åka tidigare till jobbet på måndag och sätta upp den. Vi skall rulla ut "röda mattan" för henne också - rött skolbänkspapper hela vägen in på hennes rum! Oj, oj, oj vad vi är tossiga!

Snart börjar de nya studierna. Är inte särskilt förväntansfull. Kanske blir det sedan när min heltid går ut på jobbet eller när jag åker ned till Lund för de första schemalagda aktiviteterna.

Den senaste tiden har jag verkligen kunnat dra nytta av mina tidigare erfarenheter inom vården. De erfarenheterna har hjälpt till och med läkarna. Det känns så skönt att kunna se tillbaka på den tiden och dra lärdom utav den. Det är inte ens jobbigt och jag dras inte in i en massa jobbiga minnen. Det som har varit har varit och kommer aldrig mer igen. Jag har haft mitt och jag hoppas på att det bara skall gå framåt för mig nu. Fast riktigt så bra kanske det inte blir.

"Livet är som att dansa tango -
två steg fram och ett bak"

Två steg fram och ett bak duger ganska bra det med. Har varit van vid det omvända väldigt länge. Allt annat än det är bra. MYCKET bra.

Funderar ofta på min nya identitet som sjuksköterska. Har jag valt rätt? Jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle har varit om jag blivit lärare i bland annat svenska eller om jag läst något såsom litteraturhistoria istället för medicin. I nästa stund tänker jag på om jag inte skall bli läkare istället. Fast skolsköterska, det är nog ändå det jag vill bli i alla fall. Idag har jag behandlat många barn och då klappar mitt hjärta lite extra varmt. Likaså gör det det när jag behandlar "självskadare". Som skolsköterska kan jag vara den som "självskadare" först kommer i kontakt med. Jag tror att jag kan vara till stor hjälp då.

De senaste dagarna har jag känt att kollegor visat stort förtroende. Visserligen har de gjort det tidigare också men den senaste tiden har psyksjuka kommit väldigt mycket på tal och där har jag kunnat bidraga med mycket på ett sätt som jag inte gjort tidigare. En underbar känsla att bli litad på på det sättet! Det höjer självförtroendet enormt!

"Ska bli skolsyster jag
tralalala"

God kväll!

//Heffa