Kärringar och kärringar

Igår när jag begav mig in till den stora staden såg jag en kille på perrongen som såg trevlig ut. Eller han gjorde det till att börja med. Efter en stund började han verkligen scratcha sig mellan benen. Inte lite kli utan SCRATCH! Så höll han på en stund och sedan började han gå perrongen fram. Gång efter annan fortsatte han med det till synes invanda beteendet att föra handen ned till det allra käraste. Jag kunde inte låta bli att äcklas men sedan tog sjuksköterskan i mig över: Han kanske har svamp. Eller någon annan sjukdom. Han kanske har det jättejobbigt. Kanske skall föreslå lite Pevaryl? Förmodligen är det bara ett udda invant beteende.

Har börjat tänka en del på det här med titlar och hur man presenteras/r sig. På min förra arbetsplats var jag syster Heffa och det var dr Nilsson. Helst skulle man inte skämta eller prata så mycket med doktorn. Det var nog bara klänningen och hätta som fattades för att göra situtionen komplett. På den nuvarande arbetsplatsen är vi alla du varandra. Är vi titlar är det sjuksköterska Heffa och dr Karin. Skönt. Alla är på samma nivå och man får prata fritt med varandra utan blickar från någon gammal ûberschwester. Jämlikhet.

I helgen skall det bli fint väder så det är bara att plocka av sig kläderna och fläka upp sig under solen. Som en strandad blåval. Nästan. Haha!! Ibland har man nog en alldeles snedvriden syn på sig själv. Typ nu när jag haltar runt och känner mig allt annat än smidig. Det går nog över snart. Nästa vecka är det jobb som gäller med förflyttningar utav patienter. Klart jag är bra då! Inget annat fungerar!

På trafikrapporten sade de: "...på grund av festivalen kan det bli ganska svart i Kista." Oki. Tänkte de på vad de sade? Hmm.. Kan feltolkas..

Har ringt och pratat med a-kassan. Fick inget inbetalningskort den här månaden. Hur ofta ringer man för att få räkningar? Jag har då aldrig gjort det tidigare. För övrigt var hon mycket otrevlig och hävdade bestämt att de skickat ut avier för fyra månader den tionde maj varpå jag säger att det inte spelar någon roll om de har skickat ut något eller inte för hemma hos mig finns de inte. "Kan du bara vara så vänlig att ge mig bankgiro- och OCRnumret så att jag kan betala?" "Men vi har faktiskt redan skickat ut det." Shit - fattar hon ingenting? Är det så svårt att säga åtta siffror till en kund som tagit sig tid att ringa upp så att de inte behöver skicka ut en påminnelse? Dagens byråkrati. Nu är den i alla fall betald den satans räkningen.

Totte fick följa med när jag haltade ut till soporna. "Katter måste ha slak lina och inte sträckt. Jag vet det för jag har börjat arbeta lite med katter." Och? Skall jag lyssna på vad en risig gammal kärring säger till mig ute på gatan? "Katter blir stressade av sträckt lina." Jag bara glor på henne. Som om jag bryr mig. Jag har sträckt lina så mycket jag vill. "Det kan finnas många okastrerade hankatter här som insöndrar en massa dofter." Utsöndrar, tänker jag tyst för mig själv. "Vi människor kan inte känna de dofterna men din katt blir nog väldigt stressad utav dem." Nähä, kan inte vi känna om det finns okastrerade hankatter i närheten? Hallå?! Jaja, jag gick vidare och svor tyst för mig själv. Vad får vissa människor att lägga sig i andras liv? Jag förstår om det handlar om vanvård men nu verkade det snarare som att hon ville praktisera sina nyvunna kunskaper på mig. Tur att jag inte har haft djur i hela mitt liv. Tur att jag inte vet hur man skall sköta dem. Nu får jag lägga det åt sidan. Kärringen skall inte få förstöra min dag.

//Heffa