Farbror-Barbro och Totte

Ny vecka. Alltså måndag. Med allt som hör till. Ibland är det konstigt, egentligen borde måndagar inte generera det kaos som de faktiskt gör. Kollektivtrafiken försenas och bilköerna ringlar sig fram. Måndag är en vardag och varje vecka har vi fem vardagar så det är ju inte precis någonting nytt. Ändå detta kaos.

Totte har varit ute hela natten och hela förmiddagen. Känslig som man är började jag bli ganska orolig. Var och varannan minut gick jag till baksidan för att titta om han kanske inte satt där. Inte då. Så var det ända till för en liten stund sedan då en söt och grå liten kisse låg på dynorna och tvättade sig. Komsi komsi till matte! Älskade lilla killen. Komme du nu? Åh, matte bli gla! Mammas lilla älskling! Mammas BÄÄÄBIS! Så höll det på. Länge. Med värsta Farbror-Barbro-dialekten. Suck. Om jag är så här med en liten katt, hur skall det inte då bli med mina barn? Nä, dags att släppa lite på tyglarna och mina egna gränser.

Igår när jag åkte pendeltåg satt jag vid en mamma som hade fyra barn med sig av vilka jag antar två var hennes. Det ena barnet behövde snyta sig. Mamman tar upp en servett ifrån Pressbyrån. Barn nummer två nyser. Mamman tar återigen upp servetten ifrån Pressbyrån. Jag är också snorig! Snyt mig! Barn nummer tre. Nu börjar jag tycka att det är äckligt. Slutligen snyts även barn nummer fyra. Fyra barn - en servett. Uähh!! Luftburen droppsmitta - ta dig i häcken - här får barnen möjlighet att snorta nästintill färska bacillusker. Besparing med bara en servett? Knappast, så långt kan samhället inte gå. Läste om ett sjukhus utomlands som behövde spara. Ett förslag för att spara var att man kunde vända på lakanen. Trodde inte det var sant. Vem kommer på något sådant?

Något annat som är äckligt (i alla fall tycker jag det) är öron. Det påmindes jag om i morse när det kom en leverans hit. Mitt stetoskop levererades tillsammans med en pennficklampa och ett otoskop utan extra kostnad. Jag lovar - otoskopen kommer att förbli oanvänt till den dag jag dör. Jag VÄGRAR att använda det. Kanske tycks det att jag är larvig men jag har spolat så många öron som har luktat SÅÅ himla illa att det har vänt sig i magen på mig. De andra systrarna blev glada när vaxproppen släppte och de fick ut den. Åhh, titta, där kom den! Vad STOR den är! De lät precis som om de nyss hade bevittnat sina barns första steg. Jag fasade för varje gång som vaxproppen kom ut. I bästa fall behagade den stanna i örat så att patienten fick återkomma med en tid till antingen en annan sköterska eller återbesök till en läkare. Vaxproppen kunde komma i alla möjliga färger och former. Värst var de som var ett par centimeter långa i svart och när patienten berättade att hon säkert varit döv på det örat i minst tio år. Urk! De kan lukta så SJUUKT illa. Jag har inte svårt för kroppsodörer i vanliga fall men öron skall inte lukta illa. Bajs, kiss och infekterade sår i alla ära men öron.. Jag säger då det..

Idag har jag lekt pommes. Friterad. I olja.

God kväll!

//Heffa