Snart är ännu en dag till ända. Dagarna kommer och dagarna går men jag har ingen aning om vart de tar vägen. Kanske är det så, som Kattlull skriver i sin blogg, att "never look back". Skulle önska att jag kunde leva så och som jag skrivit tidigare så försöker jag vara i nuet. Ibland behöver man emellertid se tillbaka för att acceptera det som varit och på så sätt kunna leva och gå framåt. Just nu är det väldigt många tillbakablickar och försök att acceptera. En del skulle säkerligen tänka att acceptera är detsamma som att förlåta men inte för mig. Förlåta kanske jag kan göra i framtiden men än så länge ser jag tillbaka och blir både arg och ledsen. Därför får jag gång på gång acceptera att jag inte kan förändra det som varit. Skall jag förlåta kan jag inte låta det som varit påverka nuet och relationer. Har jag en gång förlåtit vill jag fullt och fast lämna det bakom mig.
Dagen har varit ganska tuff men jag har klarat av den. Den med. Som de sista dagarna. Spenderade två timmar med att titta på "Skärgårdsdoktorn" och min älskade Samuel Fröler. Ahh.. Blir alldeles varm i hjärtat när jag ser honom kliva av läkarbåten med den grovstickade tröjan på sig. Jag är kääär.. Känner mig som en tonåring som är förälskad i sin idol och helt säker på att de kommer att gifta sig med idolen ifråga. Dock måste jag tillägga att jag har träffat honom och hans före detta fru. Fast det är en annan pinsam historia som jag kanske berättar om någon annan gång. Och efter lite övertalning... ;)
Ibland är det härligt med förälskelser på avstånd! De gör en lycklig och pirrig i hela kroppen och gör det lite lättare att leva! Både Fröler och miljön i "Skärgårdsdoktorn" gör mig alldeles.. alldeles.. Jag finner inte ens ord! Den svenska skärgården är magnifik!
Solen lockade ut mig idag igen. Började på en ny spännande bok också med Dennis Lehane. Älskar hans böcker!
Värst vad alla försöker få med mig på olika sportiga aktiviteter. Hmm.. Undrar om de har några baktankar. ;) Jag vet, jag ska komma i form. Snart. Mycket snart.
//Heffa
9 kommentarer:
svårt att "never look back" men man måste stålsätta sig till det..varför?
Nääeedu,jag ska INTE locka me dig på sportigheter..he he..bara en sån där god jordgubbs dessert...Mumma va det!!;))
Ha det bra tjejen...
Men du och Hanusi verkar så hurtiga.. Även om det slinker ned en och annan dessert..
slinker & slinker..he he bara du inte menar slinka?? Ha ha..jo vi försöker gå för att hålla jämntakt med kaloriintagen..;))
ahhh.. är det SÅÅ man skall göra? Det måste jag testa. Skulle vilja börja på en gång med vin och glass. Eller så får jag nöja mig med melon om det nu är så att folk vill ha med mig ut i spåret..
hanusi & jag vill ha med dig på annat**fniss**...sätt fart & bestäm en tid nu ;))
Jag har också jobbat på vårdcentral, som assistent/vårdbiträde typ. Där jag jobbar (Huddingeakuten) är det en del nyexade syrror från KI som har fått sommarvikariat, säkert dina kursare. =) Känns verkligen som att man inte kan n å g o n t i n g när man kommer ut i "verkligheten". Antar att det är minst lika mycket så för oss (blivande) läkare...:-/ Just att bedöma patienter...vem är sjuk och vem kan vänta osv osv...det är svårast tror jag...
Jag tycker att det får ta sin tid. Man kan inte förlåta allt som har hänt men kanske bör man acceptera att det har hänt? För det är ju inte samma sak...
Kattlullen hämtar upp dig halv tio vid Runbytorg, typ vid puben, är det okej??
superok!
Skicka en kommentar