'Det är nu som livet är mitt'

Jag har tänkt mycket på Prinsen idag. Han håller mig uppe dagar som denna. Han är mitt allt!!

Han åker till Tyskland på fredag så jag kan inte träffa honom på ett tag. Hoppas att jag kan vara med honom en stund på torsdag. Hela mitt jag skriker efter honom! När jag inte har träffat honom på ett tag säger han alltid att han saknar mig och han frågar om det tar lång tid till nästa gång. "Min syster" säger han och kramas. När vi skall sova (vi sover alltid bredvid varandra, oavsett hur varmt det är och att sängen bara är 80 cm bred spelar ingen roll) vill han alltid att jag skall sjunga för honom. Eller läsa saga om det inte är för sent. "Sjung för mig, sjung 'det är nu som livet är mitt'". Det är Gabriellas sång med Helen Sjöholm. "Det är nu som livet är mitt" har blivit mitt motto och jag försöker leva upp till det, att vara i nuet men ibland är det svårt. Som idag. Det går inte alltid fullt ut men att i alla fall försöka ser jag som ett stort framsteg. Tidigare hade jag sett det som ett nederlag och dömt mig själv men det ha jag slutat med. Kanske inte alltid med nästan. Jag har alltid haft höga krav på mig själv (det har jag fortfarande) och tänkt mycket svarta tankar om jag inte uppfyller kraven. I efterhand kan jag se att dessa krav stundtals var orimliga och att det inte gick att leva upp till dem. Som i skolan. Hade jag inte alla rätt så var jag värdelös och ingenting att ha. Alla skulle komma att se ned på mig trodde jag. I situationen jag befann mig fanns det ingen möjlighet att studera. Jag försökte bara överleva. Dock har jag ganska lätt för att lära så det som togs upp på lektionerna fastnade och därmed blev betygen ganska bra. Det tycker jag nu med de förutsättningar jag hade. Det tyckte jag inte då. Då förstod jag inte vilken kaotisk värld jag levde i men det är väl så att man måste få distans till saker och ting, att kunna se objektivt. Med dessa erfarenheter håller jag på att träda in i den riktiga världen. Läskigt och spännande på samma gång!

Har legat ute i solen idag och läst. Det var en helt okej bok men kanske inte riktigt min stil. Jag förstår författarens avsikt men den var lite för feministisk för min smak. Istället för att se det som att kvinnan skall göra uppror mot mannen och stå upp för sina rättigheter så kan men se den som att alla individer behöver stå upp för sin rätt. Som när jag var hos läkaren i fredags. Måste ta upp detta med min ordinarie läkare på återbesöket efter gastroskopin. Jag tolererar inte att bli behandlad som jag blev. Det påverkade mig i flera dagar och gjorde mig ledsen och nedstämd. Tur att jag hade Prinsen vid min sida i helgen.

Prinsen och jag badade och hoppade studsmatta. Han har lärt sig att göra handvolt!! Dock är syrran ett strå vassare - tro det eller ej men jag kan göra en framåtvolt och landa på fötter! Fast det tar nog inte lång tid innan Prinsen också gör det. Jag har gjort volt i flera år så det kanske är dags att avancera snart - bakåtvolt nästa!! Får be min fosterbror att lära mig det. Han är studsmattans mästare! Fast jag kanske får inse mina begränsningar, jag är ju ingen ungdom längre. Samtidigt är det häftigt att pröva vad man går för och en adrenalinkick tackar jag inte nej till!

//Heffa