Hoppas på virus!



Mamma, jag har skottat hela uppfarten!!

Ny vecka. Nya tag. Sjukskriven fortfarande. De nya provsvaren kommer denna vecka och jag hoppas på ett visst virus som kan ge feber i upp till fem veckor. Dock kan det även ge hjärnhinneinflammation, hepatit och lunginflammation men de tänkte jag klara mig ifrån! Nöjer mig med febern som nu är inne på sin tjugonde dag. Bara femton dagar kvar om den kvarstår i fem veckor!! På kvällarna när febern ibland sjunker något blir jag hoppfull och tänker att "i morgon är jag nog frisk". Tji får jag varje morgon när tempen istället har stigit till dryga 39°!

Det är på kvällarna när jag ska sova som ångesten kommer. Då spelar min hjärna mig många spratt. Tänk om jag inte får se Douglas växa upp? Tänk om det är leukemi eller något annat hemskt? Fast det borde de väl ha sett vid första provtagningen när de kollade blodstatus? Såhär går tankarna runt runt i huvudet. Då är det härligt att kunna hålla om Douglas och snusa honom i håret och lyssna på hans lugna andetag. För en stund kan jag känna lugnet infinna sig. Klart det inte är något allvarligt! Vi ska ju vara mamma, pappa och barn länge till! Dagtid tycker jag att dessa tankar är ganska befängda. Jag har ju bara feber och mår förhållandevis bra! Trött, visst, men det är ju inte konstigt! Och palpöm på höger sida av buken men det kan ju vara vad som helst!! Gasfyllda tarmar, ägglossning etc. Det här ska gå bra! Fast det är lite tufft med ovissheten..

Tröttheten till trots, jag måste ta mig till en sportaffär idag. Douglas behöver ett fleecefodrat regnställ. Var i en sportaffär i torsdags men då tänkte jag inte på det. Då var det nya Crocs som gällde. Egentligen skulle vi bara åka till Mormors jobb och hälsa på efter läkarbesöket. Det är ju lite trist att bara sitta hemma samtidigt som tröttheten gör att jag inte orkar så mycket. När jag ändå var på Mormors jobb som ligger bredvid ett stort köpcentrum så tänkte jag att vi kunde ta oss en titt. Det brukar alltid muntra upp! Men icke.. Orkade med sportaffären sen åkte vi hem. Det hör inte till vanligheten. Shopping har alltid haft en mycket positiv inverkan på mig, hur sjuk jag än varit! Nu måste jag se mig besegrad..

I fredags var jag och Douglas ute ganska mycket. Vädret var kanon och vi bara myste! Promenaden var dock inte mycket att hurra för, efter ca en km kändes det som om jag gick på knäna. Inte heller konstigt med en kondition som har sett betydligt bättre dagar och en långvarig feber. Ingen bra kombo.

Saknar min lille Prins.. Kärleken vet inga gränser!!

//Heffa