Och elefanter kan inte hoppa..

Inte utan min Docko!

Jaha, då sitter man här igen. Och lär så göra hela veckan. Nja, inte direkt framför datorn men hemma i huset. Min feber är kvar och har stigit något. Ligger nu närmare 39° och det är nu dag 14 med feber utan några andra nämnvärda symtom. Var hos läkaren igår och hon tyckte det var lite märkligt. Om det är en virusinfektion borde inte febern vara kvar så här länge så nu har jag lämnat diverse prover. Några får jag svar på i eftermiddag och några får vänta. De svar jag fick igår var alla negativa (eller positiva ifråga om att de var bra!!). Inga streptokocker i halsen (vilket jag heller inte trodde), ingen bakterieinfektion och ingenting konstigt i urinen. Bara vänta och se nu.

Det var en ganska uppmuntrande väntan på läkaren igår. Väntrummet var fullt av övervägande hostande personer. Dessa hostande personer tenderade att hosta lite mer och lite högre när en läkare kom gåendes i korridoren. Var det dessutom deras egen läkare som kom blev hostandet etter värre. Mysko! Tänk att en läkare kan framkalla världens hosta!! Komiskt, kan man tycka. Det tyckte i alla fall jag. Mitt ibland denna skara kände jag mig lite bortkommen. Vad hade jag där att göra? "Bara" lite feber som jag är ganska säker på går över av sig självt tids nog. Jaja, läkaren så allvarligt på det hela och vill att jag är hemma hela denna vecka till att börja med om proverna inte visar något och jag är feberfri till helgen. Hon ville att jag skulle vara hemma och hinna vara frisk minst ett par dagar innan jag går tillbaka till jobbet.

Jag lärde mig en del i det där väntrummet. Som att man inte behöver känna några gränser om man sitter där och är sjuk. Att rapa högt och ljudligt är inget att skämmas för. Inte heller att prutta. Att klämma sig ned mellan två personer i en liten tvåsistsoffa är helt legitimt. Den personliga integriteten tycks försvinna när man kliver innanför dörrarna till vårdcentralen. Att gå före i kön för att bilen förmodligen är felparkerad, dvs halva står nog på handikappsparkeringen utan tillstånd, är helt okej. Att tycka att läkarna kunde skriva ut recept kvällstid och även på helgerna är också okej. Kort sagt, det där väntrummet innehöll allehanda allsköna bortförklaringar och udda beteenden. Själv försökte jag bara smälta in och ta plats som betraktare. Intressant! I detta väntrummet finns två stora speglar. En ung herre i åldern 20-25 kunde inte sluta spegla sig. Han fixade frisyren, såg till att halsduken låg rätt och spottade på fingret för att kunna polera skorna som hade blivit lite skitiga. Han var även noga med att kön skulle bibehållas, i alla fall till dess att det blev hans tur och att han hade nummer TRE om någon nu hade missat det (vilket var helt omöjligt att missa!) Fredrik, mannen på 96 år (äldst i rummet, enligt den spegelfixerade herren) hade nummer TVÅ. En ung, icke myndig tjej, fick ingen hjälp. Hon var märkbart tagen av sin förkylning(?) men hade ingen förälder som var där och kunde skriva in henne. Var bara för henne att gå hem igen men det var ingen större fara skedd, hon kommer nog att krya på sig, även om jag tyckte att receptionistens förhållningssätt var en aning märkligt. Jag som inte gillar att gå till läkaren kan absolut tänka mig att göra det inom kort igen för att betrakta detta skådespel ännu en gång!

Jag lärde mig en annan sak också i det där väntrummet; elefanten är det enda djur som inte kan hoppa!!

//Heffa