Lycka!!

Ytterligare en dag hemma i sjukstugan. Har feber som inte ger med sig, snorig och halsont som dock är mycket bättre än för några dagar sedan. Och det här med snor - hur mycket snor ryms i en skalle egentligen? Ofantligt mycket har jag förstått det senaste halvåret med tanke på att sonen snorat konstant sedan dagisstarten. Och ja, jag håller fast vid dagis och kommer så att göra. Det är oftast de som själva arbetar inom skolväsendet som "väser" mest angående det som jag fasthåller vid - dagis. Det är likadant inom mitt yrke. Det finns de som kämpar för att vidhålla att vi är SJUKSKÖTERSKOR och inte sköterskor, sjuksystrar eller bara systrar. Jag bryr mig inte så mycket. Jag vet ju själv vad jag är. Jag är ALLA de där benämningarna. :D Flyg på mig nu ni som vill!

Har läst senaste Mama. Fastnade extra mycket för intervjun med fotbollsfrun Malin Wollin. Mama frågade henne hur hon ser på det här med egentid. "Jag hatar uttrycket. Jag vet inte vad det betyder. Är det INTE egentid så fort barnen är hemma? Såklart man ska få vara själv inbland, men varför måste vi kalla det egentid? Det blir bara ytterligare ett stressmoment att planera in, ännu en sak som ska schemaläggas." Love it!! Är så less på alla som säger åt mig att lämna bort Douglas så att jag och Mannen kan få "egentid" och gå på bio etc. Vår dröm var ju den här lilla familjen. Vi har skapat den för att vi vill vara tillsammans. Varför ska vi då splittra på oss emellanåt? Vill vi gå på bio kan vi vänta nåt år och gå alla tre alternativt hyra film och titta hemma. Gå på restaurang kan vi göra alla tre. Åka slalom vill vi gärna göra och det kommer vi att göra när Douglas blir äldre. Vi har ställt in oss på att vi får anpassa aktiviteterna så att de passar just vår lilla familj. Jag skulle inte kunna vara helt lycklig och tillfreds om jag lämnade bort min lille Prins. Herregud!! Vi lämnar ju bort honom mån-fre på dagis, varför då lämna bort honom ytterligare?! Vi ser ju alla fram emot helgen då vi får vara tillsammans. Kalla mig gammeldags men det är VI som skapat denna familj och det är VI som vill leva i den. Tids nog kommer det tillfällen då vi kanske måste lämna bort honom. Vi väntar till dess.

I morse när Douglas druckit upp sin välling låg vi bara i sängen och höll om varandra och då och då klappade han mig på huvudet. Kan inte komma på något härligare! Älskar att se honom i ögonen och när han tittar in i mina med huvudet på sned. Han är helt otrolig min lille Prins!

Skrev om saknad igår. Den är minst lika stark idag. Dessutom känner jag saknad efter min fostermor men förhoppningsvis kommer hon (tillsammans med fostersyster hoppas vi!) förbi i helgen. Det är få förunnade att ha så fantastiska människor i sitt liv! 

Jag har gått i terapi i många många år (dock slutat med det för ett antal år sedan). Mitt allra största mål (och min dröm) var att få bo på landet, ha en man och barn att dela livet med. Dessutom var det att få ha ett arbete jag trivs med. Dåliga relationer skulle det inte finnas, dem skulle jag välja bort och inte umgås med dem som kräver energi. Jag är där nu. Jag lever min dröm och jag omges av människor som jag kan tanka energi hos och jag hoppas att jag även kan få andra att tanka energi hos mig. Livet är mitt nu. Ingen annan kan ta över det och styra mig. Jag bestämmer själv nu. Jag är så lycklig så lycklig! Jag gråter fortfarande dagligen (ibland flera gånger) men det är bara för att jag berörs så lätt av positiva saker och händelser. Som när jag kommer körandes på vår grusväg och ser solen lysa upp vårt hus. VÅRT hus. Sådana småsaker skakar om mig. Ingenting kunde vara bättre!

//Heffa