Plitor och sånt



Jag i kontorsstolen när jag skriver



Tanken var att mamma skulle blogga idag. Hon började skriva om hur lycklig hon är som har mig och pappa. Hon tycker att jag är det mest fantastiska som har hänt och att jag är den finaste lille killen hon har mött men när hon skrev det bröt hon ihop och började gråta. Därför kände jag det som min plikt att ta över så att hon kunde återhämta sig. Därför blir även detta inlägg skrivet av en gästskribent - nämligen jag - Dogge!



GE MIG!!!



Just nu sitter jag här i min pyjamas och skriver. Dagen har jag och mamma bland annat spenderat på IKEA. Jag fick en matstol eftersom jag börjar lära mig sitta och inte vill vara på golvet eller sitta i min babysitter när mamma och pappa äter. Dessutom ska ju jag snart börja med riktig mat och då kan jag sitta i matstolen så blir det lättare för mamma.



Det bästa med IKEA idag var att vi var där med Celine och hennes mammor. Celine är SÅÅÅ himla söt!! Hon är två veckor idag! Helt otroligt att jag var ett kilo lättare än hon är nu när jag föddes. Börjar nästan tro att mamma och pappa ljuger - inte kan jag ha varit så liten?

I morgon ska jag och mamma åka till Underbara barnmässan. Då ska jag få träffa min kompis Isak. Han är en dag äldre än jag. Hoppas att det finns en massa roliga saker att titta på där.

Jag pratar med fostermormor

Senaste veckorna har jag fått en massa hormonplitor i ansiktet när jag ammar. Vissa dagar är värre än andra. När det är som värst vill jag knappt visa mig ute fast mamma tvingar ut mig ändå. Hon säger att jag är fantastisk och söt ändå. Likadant sa fostermormor i tisdags. Hon tycker att allt på mig är gulligt - till och med plitorna! Hur tänker hon då? När mamma tar ut mig vid dessa tillfällen vill jag helst bara dra filten över ansiktet, tänk om en söt tjej går förbi? Hur pinsamt skulle inte det bli? Som tur är kommer inte dessa att vara för evigt, de försvinner ju så fort jag slutar amma. Mamma säger att det inte alls är så farligt men man är ju så känslig i den här åldern för vad andra ska tycka och så. Borde kanske lära mig att lyssna mer på mamma. Mamma vet ju trots allt bäst. Ja, hon är fantastisk min mamma!

Bäst jag gömmer mig..

Så fort jag skriker till är hon där med tutten eller tar upp mig och gosar lite. Ändå gången hon inte gör något är när vi åker ensamma i bilen. Då får jag sitta där bak i min ensamhet och skrika och skrika. Mamma försöker lugna mig och sjunger men det hjälper inte. Jag vill inte vara så långt bort ifrån henne. Ibland säger hon att hon åker på något som kallas för motorväg och att man inte får stanna där så att hon kan trösta mig, då blir jag ännu mer ledsen. Fast nu har pappa bokat tid så att airbagen tas bort. Då ska jag sitta i framsätet och aldrig mer vara långt ifrån mamma!

Nä, nu börjar klockan närma sig tio på kvällen. Är jag vaken längre än tio brukar jag bli ganska omöjlig och övertrött. Därför är det bäst jag kryper ned i sängen nu. Måste ju vara utvilad i morgon när jag ska leka med Isak!

//Dogge