fredag, september 29, 2006

Fix und Fertig!

Snart är klockan tolv. Sitter fortfarande med morgonrocken på och undrar vad jag skall ta itu med härnäst. Förmodligen slagborren och sätta upp en spegel i sovrummet. Sedan behöver jag fixa det sista i köket. Suck.. Nu vill jag att allt det här skall vara över. Vill ha mina sista saker som står oupackade hemma hos pappa fast det blir inte förrän tidigast måndag.

Nu börjar stressen att släppa. Tröttheten slår till med en väldig kraft. Det är nu jag skall börja leva i allt det här. Nu börjar det nya livet, ny identitet, nytt bo, nytt arbete etcetera. Fast om det här är alldeles i början så hoppas jag att det blir bättre för det är lite tungt just nu. Ensamt och tungt fastän det inte alls borde vara tugnt. Ibland kan man inte styra över det som sker. Det som sker det sker. Accpetera och gå vidare. Det kommer alltid saker som man kanske inte finner sig i men som man ändå måste låta vara.

21:11

Dagen börjar lida mot sitt slut. Stundtals känns det likadan för mig. Huvudet är tungt. Benen är tunga. Hela kroppen är tung och jag har ingenting att luta mig mot. Helt plötsligt känner jag mig så ensam fastän det finns så många.

Allt är färdigt här hemma. Alla tavlor uppspikade, hyllor uppborrade. Nu är det bara jag som skall sätta en sista prägel här. Tids nog. Fast fint är det ändå redan nu.

Min kökslampa behagade ej passa in i uttaget så idag har jag fått ändra stickkontakt och sätta dit en "sockerbit". Färgerna på sladdarna var inte vad jag var van vid så det var ett nervöst finger som tryckte på strömbrytaren fast det gick bra. Dock tänds även lampan över myshörnan om jag tänder över köksbordet. Suck. Jaja, allt kan väl inte gå som på räls. Lite måste man få kämpa också.

Tänkte att det skulle bli en tidig kväll i sängen eller eventuellt titta på en film. Soffan ser väldigt inbjudande ut fast mina ögon är röda och svullna på grund av tröttheten. Ändå kan jag inte sova. Det ser ut som om jag gråtit i oändlighet om man bara tittar snabbt på mina ögon. Tittar man lite djupare ser man att det inte är så. Bakom det svullna brinner en eld och mina läppar är formade som ett strålande leende. Fastän det känns tungt. Precis som i "Majas visa" - jag tycker hela livet är som en solskensdag!

//Heffa

5 kommentarer:

Anonym sa...

Se till att sova ut nu.. även om jag vet att det inte är så lång tid du behöver för att sova ut... nej usch nu var jag elak! Det har varit så hela dagen små elaka kommentarer jag bara spyr ut dem som på beställning... hoppas det ger sig tills i morgon... Du har en helt underbar lägenhet nu vännen och det tunga kanske ger sig om du får bara vila lite... du vet ju att jag alltid finns några kvarter bort..bara att ringa!
*kramar om*

Heffa sa...

Tack Finula!!

Men alltså, var inte du ute igår? Trodde ju att du skulle behöva hela dagen för återhämtning men nu tycker jag att du pallrar dig upp hit idag eller så blir det en tripp till Kista centrum. Någon måtta får det vara!!! ;)

Hanna sa...

Vad sa du nu, var det måndag? Just den dan ska jag och Maria lämna bort P och bara göra människosaker typ shoppa och äta ute! Har du ngr andra luckor??

Heffa sa...

Jag är ledig på torsdag! Kan du då?
Ha det så kul på måndag!

Hanna sa...

Du torsdag låter som en plan! Vi har inget inbokat alls - förns nu då! Måndagen ska bli SÅ mysig, lite höstshopping och god mat och ingen hund att släpa på :)