Problem. Igen

Mitt bredband är ur funktion. För andra gången sedan juni men de skickar ut en tekniker på torsdag klockan ett så jag måste sluta tidigare då vilket ju i och för sig är ganska så skönt!

Idag har jag träffat en "ny" kollega. Det var meningen att vi skulle plugga men det blev bara fika och en massa prat men ibland behövs det med.

Har införskaffat mig en ny mobil idag. Mitt gamla abonnemang hade en sådan dyr minuttaxa att det var billigare med en ny telefon och nytt abonnemang. Grämer mig lite över att telefonen är lite stor. Smal men stor. Får hålla fast vid det positiva som är att det blir superduper-bilder med kameran!

En rolig nyhet - JAG HAR FÅTT LÄGENHETEN!! Min underbar eftertraktade tvåa med uteplats mot skogen och en uteplats på framsidan blir äntligen min! Såg på nummerpresentatören att de har ringt från hyresvärden och när jag lyssnade av mina nya meddelande så förstod jag att de skulle säga att lägenheten var min om jag ville ha den! Självklart, visst vill jag det!

Jobbar i morgon, på torsdag och på fredag. Är egentligen lite för trött för det men nu är det sista rycket och eftersom jag ändå inte kan plugga då alla uppgifter kommer via nätet så kan jag ju ändå joba. Slutar emellertid tolv på torsdag och ett på fredag så det kanske inte blir så jobbigt ändå.

Var och fikade hos min bror tidigare idag. Han är hemma och är sjuk så jag köpte med mig lite glass och lämnade över en present till "lyckan". Jag blir så glad och upprymd när jag har träffat honom. Skickade ett sms till hans sambo som skickade tillbaka ett jättefint svar. Jag blev alldeles tårögd när jag satt där på bussen.

Har märkt att jag sista tiden har väldigt nära till tårarna vare sig det är positivt eller negativt. Med andra ord är jag extra känslig just nu fast det kanske inte är så negativt ändå.

Var hos fosterfamiljen i söndags. Behövde skingra tankarna lite och det gjordes - tro det eller ej - till häst! En liten stund i alla fall. Min fostermamma köpte hästen för ett par veckor sedan och jag följde med för att ta mig en titt. De frågade om jag ville skritta av Canalj, som han heter, efter att han hoppat med min fostersyster och det ville jag. Till saken hör att jag hade väldigt tajta jeans på mig och stövlar med hög klack så att bara komma upp var en historia för sig men jag är envis som få! Upp kom jag och det var härligt att skritta omkring på ridbanan. Att komma ned var inte lättare. Då kom en kvinna fram och berättade hur man lättast kommer ned från en häst. Blev lite smått irriterad men mumlade att "jag har alldeles för tajta jeans på mig men jag VET hur man kommer ned annars".

Efter ridturen var det dags för en tur till centrum. Min käre fosterbror körde, blott 16 år gammal. Känslige storasyster blev återigen rörd till tårar och fick piloerektion (gåshud!) på hela kroppen. Himla stolt var jag! Han var så himla duktig! Hans mamma var dock inte världens mest peppande lärare i framsätet. "Nästa rondell är svår, det kommer många bilar och från olika håll men du behöver inte stressa upp dig." "Parkeringshuset är litet och trångt och fastän bilarna tutar på dig så tar du det lugnt. Bry dig inte om dem." Lättare sagt än gjort! Fast han klarade det galant!

Att vara sjuksköterska är inte bara ett yrke. Det är ett JAG, en identitet. "Kan du skriva ut något till mig, jag är lite dålig?" Folk omkring mig vill ha svar på de mest invecklade frågor. Var på en fest och en kvinna frågade: "Jag har fått lite illaluktande flytningar och det svider och kliar, tror du att det kan vara svamp?" Tänkte för mig själv om det är okej att jag tuggar färdigt innan jag svarar. Ibland vill man ge ett elakt svar men nu har jag valt det här yrket och då är man det hela tiden. Som sagt - att vara sjuksköterska är en identitet.


Ämnen skiftar idag märker jag men när man är utan internet så bara bubblar det i huvudet och då blir det lite av varje. Hoppas dock att internetproblemet blir löst en gång för alla på torsdag.

Ha det bra!


//Heffa