Storebror

Jag blir så glad när mina syskon lyckas. Det behöver inte vara något storslaget, det räcker med att de trivs och tycker om att leva. Min storebror flyttade ihop med sin flickvän i helgen. Var där idag och hälsade på dem. När jag såg min bror hålla på och fixa så blev jag alldeles rörd. Senare när han lagade mat åt oss alla tre blev jag alldeles tårögd. Han gjorde mig så stolt! Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att jag kände så. Kanske är det bara för att han är just han och ingen annan. Jag lade armen om hans axlar och berättade hur glad jag var för hans skull.

När jag stod och strök gardiner hos dem hade jag utsikt över stor tavla med min bror på. Han bär landslagströjan med Tre Kronor. Han har precis vunnit junior-vm-guld. Då kunde jag inte riktigt glädjas åt vinsten. All tid gick åt till sporten och att han vann var vardagsmat hemma hos oss. Det var nästan konstigare att han kom hem med ett silver. Vilken idrott han än håller på med så skall han vinna. Det bara är så. Dock satte skador och ett falnande intresse stopp för karriären men allt han uppnådde under den tiden var bra nog och han är fortfarande en förebild och tränar unga killar. När han pratar om "sina" killar så strålar det om honom. Någonstans långt inom honom så tror jag att han saknar all uppståndelse och att ha allas blickar riktade mot sig. Han är mycket social och finner sig väl tillrätta i de flesta sammanhang. En stjärna - det är vad han är och han är MIN stjärna!

Skulle ha spelat slutspel i inndebandyturneringen idag men jag var så fruktansvärt trött igår och jag kände att om jag skall fungera som människa i veckan så måste jag få vila en dag och bara göra det som faller mig in. Jag tycker att det är jätteroligt med innebandy men just idag orkade jag inte. Gränsen är nådd och går jag över den så snubblar jag. Det skall inte få ske, därför måste jag ta hand om mig. Som tur är bad jag om sovmorgon i morgon på jobbet om jag skulle ställa upp med att jobba.

Nu ikväll gick jag en promenad med en väninna. Vi gick förbi lägenheten som jag hoppas på att få. Det är inflyttning redan första oktober och jag hoppas verkligen att jag får den. Jag har inte haft möjlighet att titta på den invändigt eftersom den står tom och hyresvärden bara jobbar vardagar dagtid och då jobbar jag. Fast jag är ganska säker på att jag vill ha den i alla fall. Väggarna kan man måla om om de ser alldeles förskräckliga ut. Det är uteplats både på fram- och baksidan och den vetter mot skogen. Bättre än så kan det knappast bli!!


Ibland känner jag mig så gammal. Som om jag hunnit med saker som andra inte hinner vara med om under en hel livstid. Mina värderingar skiljer sig också ofta från mina jämnåriga. Som mina träningskompisar. Ibland upplever jag det som om vi inte befinner oss i samma värld. Andra tar ofta livet för givet medan jag försöker ta vara på saker här och nu. Fast det är kanske så, att man uppskattar inte ljuset och alla färger förrän man befunnit sig i mörker och "levt på andra sidan".

//Heffa