Minne som en guldfisk

Kom att tänka på en kommentar jag fick utav kassörskan på IKEA i lördags. Heffa: "Det är så himla roligt att göra av med pengar här!" Kassörskan: "Håller med. Och snart ser jag att du får komma hit igen och handla. Vi har söta filtar med luva och öron. Vad roligt!" Mutter. Le, Heffa! Le och håll med! Okej. Heffa ler. Eller skall jag säga ifrån? Vill jag ha sådana där äckligt söta leenden och nickanden från människorna runtomkring? Näe. Vill jag göra värsta grejen och stå och skämma ut både kassörskan och mig själv? Näe. Heffa ler. Och putar lite extra med magen. Måste vara minst i sjätte månaden! Människorna i kön ler. Rysning. Kommer förmodligen att uppskatta det mer när det är på "riktigt" men i just den stunden kändes det inte särskilt bekvämt. Det påminde mig också om min kollega läkarens kommentar i somras om vår "överviktigas" klubb men jag är inte motiverad att försöka ordna med det nu. Är trött och helt slut när jag kommer hem så jag orkar inte laga bra mat. Fast löparspåret glimtar till i mitt huvud. Snart. Skall försöka. Än så länge nöjer jag mig med att titta på det en stund innan jag drar ned mina persienner på kvällarna. Än så länge finns det kvar fastän jag inte brukar det. På avstånd är det vackert men tvivlar på att det skulle vara lika vackert på nära håll just nu med min aktuella kondition. Kanske i vinter och på SKIDOR. Då. Då skall jag sätta igång. På riktigt.

Har letat symtom idag. Bubblande mage, magsmärtor, illamående etc men inte ett enda tecken på diarré/lätt magsjuka! Jag är frisk. Som en nötkärna. Bara att bita ihop! Fast nu är det bara en arbetsdag kvar denna vecka så jag skall inte klaga! Lite plugg på fredag men annars bara underbar kvalitetstid som skall ägnas åt Heffa med sådant som kan tillfredsställa mina energibehov!

Rolig dag på jobbet!! Fokus nu är: Lasern mot tatueringen. Nej, fel på en gång! Så här skall det vara: Tatueringen mot lasern. Minne som en guldfisk. Tantvarning. Alzheimers Light. Jobbet går emellertid jättebra ändå och jag har fått jättemånga positiva kommentarer! Försöker ta åt mig så gott jag kan men det är fortfarande ovant. Det är då skönt när man förstår och lyckas. Särskilt som hjärnan gick på semester den 23:e augusti och inte har kommit tillbaka än. Det enda svar jag har fått på frågan när? är: "Jag är borta på obestämd tid. Jag har fortfarande många betalda semesterdagar att ta ut. Vänta du!" Okej, hur jag skall jag kontra detta? En sak är ju att teorin i stort sett är över och praktiken verkar gå bra (säger jag redan efter tre dagar, det har ju knappt börjat och jag vet inte alls vad jag har att vänta mig) så inte borde jag vara så väldans orolig? Eller?

Skaldelar. Mu. En skaldel, flera skaldelar. En MU, flera MU. Har märkt att jag är lite lat. SKALDELAR är ett väldigt långt ord om man istället kan säga MU. SKAL-DE-LAR. MU. Märker att mina kollegor inte alls är vana vid MU så jag får väl anstränga mig lite. Lat och trött. Likaså när jag sätter mig ned en stund efter att ha jobbat stup i ett. Då orkar jag inte resa mig. Trött i fötterna, trött i ryggen. Handenheterna har krånglat med mig en del och märkte att jag fick en massa stötar utav ett par av patienterna. Så nu har jag fått en makapär fastsatt på och under ena skon för att göra mig jordad. Den makapären gör att skorna blir lite olika höga och det gjorde inte tröttheten bättre i rygg och fötter men men. Makapären är ett neonorött band som man spänner över vristen och under skon. Under skon är bandet lite gummiaktigt. Jag som trott i två dagar att detta band var ett typ "Rosa bandet". Tji fick jag! Tur att jag inte sade det. Då hade jag väl fått höra det sedan.

Hände mycket idag och jag har varit med på lite allt möjligt. Det är fördelen med att vara student och nu för tiden har man ett annat självförtroende när man är sjuksköterska i grunden och har något att luta sig emot. Nu vet man sina rättigheter och i alla fall JAG vågar fråga mer och ta för mig och jag VILL lära mig. Det ville jag förut också men inte på samma sätt. Förut hoppade man runt på olika placeringar där man inte alls hade en tanke på att arbeta sedan. Det här är faktiskt mitt arbete om tio veckor och då skall jag klara allt det här. Därför vill jag lära mig och kunna så mycket som möjligt. Fast ändå är det lite jobbigt att vara student. Man har inget ansvar, inget ID eller lösenord, inga nycklar och inga krav. Och har man otur får man en dålig handledare och man blir då dennes "svans" i tio veckor. Jag har tur. Alla kollegorna på rummet är toppen och båda mina handledare kommer jag bra överens med!

Jag och en studentkollega har haft många roliga stunder de här dagarna (den "flygrädda"). Som idag när vi irrade runt i kulvertarna i jakt på matvagnen. Haha! Ett under att vi hittade dit fast vi inte alls kände igen oss! Där kommer guldfiskminnet in igen.. Luncherna och rasterna är en fröjd med henne! Hon är SÅÅ himla rolig! Tur att vi arbetar vägg i vägg..

Ikväll skall jag verkligen försöka komma i säng tidigt. Det liksom tär lite på en när man lägger sig sent och kliver upp tidigt. Shit vad jag är neggo idag!! Skall försöka bli lite mer positiv. Jag övar på det!!

God kväll!

//Heffa