Månen

Månen står högt på himlen. Lilla pojken ser upp mot den och tänker på hur det skulle vara att bo där. Hur är människorna där? Finns det en ny mamma och pappa åt honom?

Ett stjärnfall inte långt ifrån månens skära fångar pojkens uppmärksamhet. Kan han önska sig något? Slår önskan in? Han plirar med ögonen och tänker på sin önskan men han lovar sig själv att aldrig någonsin berätta om den för någon. Gör han det, kanske han aldrig får återse de som han så många gånger sett i sin dröm om natten. De som finns där och vinkar åt honom. De som vinkar och sträcker fram handen men som han aldrig når. Det är de han önskar sig. Det är dem han vill komma till. Han får inte tänka så, det vet han men han kan inte alltid styra sina tankar. Han kan inte rå för att han vill komma någon annnanstans.

Det är sent och han borde inte vara ute. Egentligen borde han inte vara hemma heller. Han borde ligga i en varm och trygg säng. Kanske månen har det? Han hoppas. Hoppet överger honom aldrig.

Livet är orättvist. Han vet att han inte får tänka så. Bokstavligt har han ett "hem" men inte så mycket mer än så. Hemmet innefattar inte mer än fina saker och möbler och en egen säng att sova i. Fast pojken saknar något. Han är liten så han vet inte vad han saknar men hans behov gör sig ständigt påminda. "Den där mörka klumpen i bröstet, var kommer den ifrån?", undrar han. Är han sjuk på något sätt. Skall han våga berätta om det eller kommer de bara att bli arga på honom och tycka att han är ännu konstigare.

Pojken tiger i flera år. Han tiger tills det är försent. Nu har han hittat sätt att få bort klumpen för en stund. Han skäms över vad han gör, hur skall han kunna bli en macho-kille som han så gärna vill. Det det är de som han ser upp till men han kan inte visa upp sin sargade kropp och själ. Han är ingen. Han gömmer sig för att han skäms, för att han är misslyckat.

Han tänker sig tillbaka på den kväll då han stod och såg på månen och ville flytta dit för att få en ny mamma och pappa. Han önskan gick inte in. Tårarna börjar rinna och han vet inte vad han skall göra för att orka stå ut.

//Heffa

//Heffa