Till häst

Gårdagseftermiddagen tillbringades på en hästrygg tillsammans med min fostersyster. Kan påpeka att det verkligen var välbehövligt. Vi red i mer än ett par timmar ute i skogen. Solen skymtade lite nu och då och vädret var härligt! Försöker förnimma den känslan nu. Det var en helt otrolig känsla och efter veckan som gick så gav den ridturen mig lite lycka tillbaka. Fick äran att rida på en fin arab, lite sprallig men snäll och lydig - hrmpf.. Eller så är det bara jag som inte klara honom! När hästen framför snubblade till passade han på att sticka förbi i full galopp och sedan rakt in i skogen. Det var härligt, han är så himla snabb men jag hann tänka på vad som skulle hända om jag föll av och han fortsätter med all utrustning på sig. Vart tar han vägen? Fostersyster berättade efteråt när jag fått stopp på ekipaget att han bara var på väg hem. Jaja, fick i alla fall hära att jag klarade det hela bra. Faktiskt så var jag inte rädd en enda gång. Jag satt säkert och kände mig faktiskt fri. Det som var lite jobbigt var alla träd och kvistar som jag blev tvungen att parera för. Att ha fostersyster med sig kändes tryggt trots hennes ringa ålder. Hon är så mogen och så rar. Kan inte skriva det här utan att börja gråta.


När jag försvann i skogen hörde jag hennes röst: "Dra, släpp, dra, släpp.." Jag gjorde som hon sade och vi stannade till slut. Sedan begav vi oss hemåt och till ridbanan. Där red jag barbacka. Tyvärr fick jag honom inte i galopp då men lite trav blev det i alla fall.

Sammantaget var det en underbar eftermiddag!


//Heffa