Pepparkaksbak

"Vad är du rädd för? Jag menar mest av allt i hela världen?"

"Att aldrig hitta någon som verkligen förstår mig. Att alltid känna mig ensam."

Ovannämnda citat är hämtat ur Patrik Redmond's Ögonsten och är en dialog mellan Susie Sparkle och Ronnie Sunshine. Susie har precis berättat om "hemligheten" som hon har blivit utsatt för.

Idag har Finula varit här på andra-adventsfika och i vanlig ordning bjöd jag på glögg och hembakade pepparkakor. Ansträngde mig faktiskt med att baka idag även om jag inte satt degen själv.. Ibland kan man få vara lite lat. Pepparkaksänglarna är till Finula! Hon tycker om änglar och kan få vara min ängel också.. Ängelformen köpte jag för ett par veckor sedan för att jag tyckte den var så himla fin. Min gamla ängel är lite tråkig och dessutom svår att få hel på plåten, vingarna vill liksom inte följa med. Kanske har Prinsen rätt, jag kan inte baka pepparkakor, de går bara sönder! Men jag får gärna kavla ut degen åt honom för DET skall jag tydligen vara bra på, säger han! Pepparkaksformar ger vuxenpoäng, tycker ni inte? Och glögggryta och skållad mandel!! Det tycker i alla fall jag och VIPS! vad jag blev vuxen!! ;)

Klockan är snart halv åtta. Tänkte lägga mig en lång stund i badet och läsa. Det är så skönt att kunna göra det igen. Jag kan ha långa perioder då jag inte alls kan hänga med i det som står skrivet. Dessa perioder brukar också sammanfalla med studier och "vanligt" läsande kan då skapa lätt ågren. Igår låg jag i sängen och lästa till dess att jag somnade. Så himla härligt!! det händer inte alltför ofta. När jag var yngre läste jag alltid innan jag somnade och jag hoppas att det kan bli så igen, särskilt nu i min nya stora säng och när jag har en riktig sänglampa.

I morgon är det arbete som gäller. Skönt! Det är så himla roligt där!

Mycket kan sägas om Dr Phil men han sade något himla klokt på tv häromdagen. Har man en hud som en gång har blivit psykologiskt bränd blir den extra känslig och det krävs inte mycket för att den skall bli irriterad. Själv har jag min liknelse med en orkidé, eller egentligen är det min Fostermor som liknar mig vid en orkidé och säger att man behöver vara varsam med mig för att jag skall blomma. Lagom mycket näring och lagom mycket omsorg.

Totte pratar. Mycket. Särskilt när han sitter i fönstret och tittar på småfåglarna. Han var dock inte lika kaxig när han var ute och hade skator som cirkulerade ovanför honom. Då satte han sig i stället i dörröppningen och skådade fåglarna med lagom mycket skydd. Igår jamade han jättekonstigt och när jag gick för att se vad som stod på spydde han. Sedan kröp han upp i mitt knä, började jama återigen och spydde. På golvet. Vad svårt det är att veta vad man skall göra men jag satt där och lät honom styra. Lillplutten! Idag verkar han må bättre även om han är lite dålig i magen.

Dagens tomtar har jag fått utav min Fostermor. Tror att det var för två år sedan. De inhandlades från Interflora och jag trodde att det var lite speciella tomtar men sedan visade det sig att RUSTA reade ut likadan tomtar för en billig penning. Tji fick jag! Det är så trist med massproduktion. Fast de är i alla fall speciella, jag har ju fått dem av Fostermor.

Dags för lite föda och bad!

//Heffa