Envist hjärta blöder

Alltså, jag släppte inte in min katt i natt i sovrummet. Det håller jag hårt på nu MEN eftersom jag inte kunda sova så gick jag istället ut till min katt i vardagsrummet och lade mig på soffan. Han blev helt till sig och började både knorra och spinna och buffa på mig. Sedan lade han sig till rätta bredvid mig och somnade. Det var inte så skönt att ligga på soffan och jag tänkte att om jag skall vara konsekvent i mitt straff så kan jag ju inte hålla på så här. Försiktigt försiktigt utan att väcka plutten smög jag mig in till sängen igen. Mitt hjärta värker när jag tänker på att han inte får vara inne hos mig. Måste hålla fokus på att han faktiskt är utestängd för att han kissade.. *morr* Just nu ligger han på mina ben och har precis druckit kaffe från mig. Ingenting får man ha ifred!! :)

Jag är envis. Det vet nog de flesta i min omgivning. Förra veckan fick jag höra utav en mycket betydande person att jag på ett sätt är den starkaste människa som denna person någonsin har mött. Fast det är inte alltid till gagn för mig men till något helt annat. Hade ju tvättstugan igår och det var aptråkigt som vanligt. Bestämde mig för att all min mörktvätt skulle få plats i samma maskin. Det var bara det att maskinen var för liten och min tvätt för stor. Jag är envis. ALLT skulle få plats även om det var det sista jag skulle göra! Jag vet, tvätten blir kanske inte helt ren om det är för mycket men jag tänkte att kläderna inte är smutsiga, de är bara använda och behöver bara tvättas liksom. OCH ALLT SKULLE IN PÅ EN GÅNG!! Gissa vem som vann - maskinen eller jag!! Jepp, that's right - JAG vann!! Om man nu kan kalla det att vinna. Fast kläderna ser rena ut och luktar gott. Kanske inte jättesläta men jag stryker ju allt i alla fall innan jag använder dem så det spelar ingen roll.

Tvättade överdraget till madrassen igår också men jag säger då det: UNDERSKATTA ALDRIG STYRKAN HOS ETT ÖVERDRAG SOM INTE VILL BLI PÅSATT! Det skall gudarna veta.. Efter att ha kämpat i säkert en halvtimme, med svetten lackandes, började överdraget komma på plats och då började ilskan riktas mot katten igen eftersom han var anledningen till att jag behövde tvätta från början. Än en gång påmindes jag om varför han inte skall in i sovrummet.

Jag har nyligen läst ut en bok. En bok ur chiclitsgenren. Alltså, jag är inte en person som läser sådana böcker, har väldigt svårt för dem men eftersom boken fanns i mina ägor så kunde jag inte bara gå förbi den. Från början köpte jag den till min lillasyster eftersom jag trodde att en sådan bok kanske kunde väcka lite nyfikenhet för det där med litteratur hos henne men icke. Därför fick jag tillbaka den något år senare. Jag upptäckte att det inte krävs alltför många hjärnceller för att ta sig igenom en sådan bok. Blev väldigt dömande och tänkte att man måste vara blond och ha stora bröst för att tycka om böckerna men efter att ha läst ett par hundra sidor så ville jag verkligen veta hur det skulle gå för huvudpersonen ifråga och höll tummarna för att hon skulle finna en väg tillbaka till äktenskapet. I denna ytliga historia fanns små ljusglimtar med lite djupare relationer invävda och man kunde faktiskt tycka lite synd om personer lite här och var. Fast så mycket mer än så var det inte. Måste ändå tillägga att det var avkopplande läsning just då. Kanske kan man jämföra detta tidsfördriv men de forna tantsnuskböckerna á la Harlequin. Borde kanske inte skriva forna, vad vet jag - de kanske fortfarande är högaktuella?! Chicliten får alltså godkänt men inte så mycket mer än så. Nu skall jag ge mig in i Aprilhäxan med Majgull Axelsson och se om den kan ge mig lite mer i utbyte. Kan förmodligen svara redan nu att den kommer att göra det. Så ni där ute - döm mig inte FÖR hårt för att jag inte fastnade för chiclits!! Vet att många av mina nära är helt förälskade i dessa men smaken är som baken.. Min hjärna klarar inte dessa lättsamma rosenskimrade berättelser..

Nu skall jag dricka lite mer kaffe och kanske dra en repa med dammsugaren eftersom bråket med madrassöverdraget bidrog till en massa skräp!

//Heffa