Sparken?!

Vy ifrån en kvällspromenad med Finula.

Då var denna dag snart till ända. Mycket har hänt och många BRA saker. Dock började dagen mindre bra. Jag väcktes ideligen utav en jamande och kelsjuk katt. När han var tillfredsställd kunde jag inte somna men mitt sömnbehov var inte tillfredsställt. Gjorde i ordning lite kaffe och tittade på tv. Försökte få timmarna att gå till dess att jag skulle träffa chefen på jobbet. Försökte känna efter om jag var nervös men nej, det var jag inte. Inte då. Inte förrän jag var på väg fast med hjälp av medveten närvaro kunde jag styra mitt fokus till annat. När det var dags för bussbyte hade jag några minuter till godo och eftersom min storebror arbetade i närheten gick jag och hälsade på honom. "Ska du träffa chefen? Ska du få sparken?" Det var precis de orden som jag inte behövde få höra just då. Någonstans inom mig har de legat på lur ända sedan min chef ville träffa mig IRL. När han sade de orden kickade de genast igång en stark ångest som jag efter en stund lyckades kontrollera. Ända tills bussen stannade vid näst sista busshållplatsen. Då slog ångesten emot mig med full kraft. Försökte bli lite realistisk - varför skulle chefen sparka mig? Det fanns ju ingen anledning. Faktiskt.

Det var en MYCKET skakig Heffa som steg över tröskeln till arbetet. Bestämde mig för att titta in till de gamla kollegorna först. Kramkalas till tusen! Åh vad glad jag var över att se dem!! Egentligen hade jag nog varit glad hela vägen från bussen samtidigt som jag var nervös. Det var så himla skönt att vara någon igen! Glada syster Heffa! Stötte ihop med väldigt många idag och många kramades. Välbehövligt. Man kanske skulle vara borta lite oftare!! ;D Nä, på måndag börjar allvaret igen. Då är det på riktigt och en ny mer avancerad apparat skall jag vara på också. Kul och läskigt på samma gång. Nya rutiner, nya arbetskamrater, ny maskin, nya diagnoser etc men jag älskar utmaningar och om jag inte får utvecklas och får inhämta ny kunskap så skulle jag inte överleva. Jag måste stimuleras. Eller min HJÄRNA måste stimuleras (se Åsa Nilsonnes inlägg här). När jag var där på jobbet hade jag kunnat börja på en gång men nu skall jag göra som planerat och börja nästa vecka fast jag skrev ut en massa fakta om de nya diagnoserna och lite rutiner och metoder så jag har att göra ändå den här vecka. Vill inte stå som en total novis på måndag. Lite förberedd kan det ju vara bra att vara! Jag kommer att ha nog med att lära mig allt tekniskt ändå. Efter mötet med chefen var jag inne och hälsade på de "nya" kollegorna. Fick ett varmt mottagande och kramar där med. "Du är efterlängtad", sade chefen till mig innan vi avslutade mötet och faktiskt så kändes det så. Kunde till och med TILLÅTA mig att känna så. Längtar till på måndag. Ska va ' sjuksyster jag, tralala.. Igen och för alltid.

I mitt fack på jobbet låg ett par lime-(snor?-)gröna Foppaskor. Hehe!! ASFULA men ASsköna!!

Stannade på jobbet i över två timmar och sedan åkte jag hem med Den Flygrädda. Har inte gjort så mycket sedan jag kom hem men jag har hunnit handla, gosat med Totte och ätit. Och bara njutit över att jag har mitt arbete kvar - JAG FICK INTE SPARKEN!! Hur kunde jag tro något så löjligt?! Alltid lätt att vara efterklok. Jag älskar mitt arbete. Precis som de säger om Torgny Melin's - man kan ta Heffa från jobbet men man kan aldrig ta jobbet ur Heffa!!

Jag är Trötter just nu. Substanser far runt i kroppen med all dess påverkan. Skall hålla mig vaken. Skall sova i natt. HELA natten (hoppas att du läser det här, Totte :D)!!

Nu är det dags för en kopp te igen och NEJ - jag har inte feber. Försöker bara ta hand om mig!! Vet ni vad teet har för namn, dagen till ära? LIVSLUST!! Passar bra. Det är min lillasyster som köpt det. Gulligt med baktankar!! Eller omtankar om man hellre vill det..

//Heffa