Nu är flytten avklarad och vi har installerat oss i nya huset. Det är mycket att göra men det visste vi. Ändå trivs jag (vi) så himla bra! Trodde inte att det skulle kännas så här! Varför flyttade jag inte ut på landet tidigare? Jo, för att då hade jag fått lappsjuka. Nu har jag min älskade man och min älskade son som gör mitt liv till vad det är. Tillsammans med dem är det underbart här på landet! Omgivningarna är fantastiska, bondgårdar och hästgårdar vart än jag går. Tystnaden. Fågelkvitter. Tupp som gal. Stjärnklara nätter som är klarare här än i tätorterna. Mörkret om kvällen. Månen som lyser mig väg. Ficklampor redo. Ekorrar på tomten. Doften av skog!! Jag kan hålla på hur länge som helst!
Landet men inte långt bort. Det tar 25 minuter till Sollentuna. Ca 30 till Väsby.
Jag lever min dröm!
Häromdagen när jag gick en promenad med Douglas började jag gråta. Vyerna omkring mig var vidsträckta och jag kände mig som världens lyckligaste mamma! Tänk om jag vetat om detta när jag hade mina mörkaste stunder. Allt trist jag varit med om har inte gått till spillo. Utan dem inget presens som det är nu.
//Heffa - lyckligare än någonsin!!
2 kommentarer:
Jag blir så glad av att läsa vad du skriver! Och jag är så glad för er skull, att mi kommit till rätta och bosatt er. Stor kram älskade syster!
Tack för de orden älskade!
Skicka en kommentar