Lejonhjärta

Denna arbetsvecka är nu till ändå. ÅHHH, så tråååkigt!! Kanske lite faktiskt, stannade till och med kvar en timme extra och hade ingen rast (vilket i och för sig berodde på att mina krafter förmodligen skulle sina om jag satte ned rumpan en stund).

Skulle behöva handla men är lite för trött för att släpa hem en massa matkassar. Bor ju inte granne med affären längre. Knappa en kilometer till affären men på hemvägen är det kraftig lutning uppåt och bussen skulle nog käka lite på mitt ego om jag skulle åka med den hem. Fast, man kan se det som så, att bussen åker en liten omväg och det är hela sju busshållsplatser innan man kommer hem till mig och det är väl helt ok? Kanske kan bli bussen i alla fall. I vinter.

Det har tänts ett och annat Liljeholmens idag och det ger självförtroendet en skjuts. Dock kan en kommentar snabbt ta ned en på jorden igen. Tur att man har en hel del förstående kollegor som stöttar en.

Är så fascinerad över barns anpassningsförmåga och hur vuxna de kan verka fastän de är så små inombords. Ibland stämmer inte alls ens första bild in och de allra tuffaste kan vara så små så små. Det gäller att inte ha förutfattade meningar men om man har det så är det viktigt att man är flexibel.

Kom hem vid halv åtta. Slängde mig i badet med ett glas vin, tända ljus och Bröderna Lejonhjärta i stereon. Även en vuxen kvinna kan ha ett litet barn i sig! Som dock kompenseras med ett glas vin! ;)

Nu skall jag titta på film - Prozac Nation och bara njuta över att jag inte behöver gå upp i morgon av att väckarklockan ringer. Underbart!!