Människoöden

Förhoppningsvis kommer det att gå bra med pappa men jag vågar inte riktigt lita på det än. Måste avvakta och se.

Jobbade igår och det var SÅÅ skönt! Var lite disträ i början innan jag hade fått svar på operationen och jag tog ingen rast. Ville bara jobba och slippa tänka men oron fanns där i kroppen hela tiden ändå och finns där fortfarande så pass att det kryper i mig hela tiden och jag känner ett tryck över bröstet och domningar i armarna. Det är inte så mycket jag kan göra åt det men det är jobbigt när det stör sömnen. Tjugo över fyra gick jag upp i morse och drack kaffe. Har ingen ro att ligga ned och får nästan panik när täcket ligger på mig. Känns som om det vore ett lager av betong istället för ett duntäcke. Jaja, detta är bara övergående och så länge jag fungerar så är det bara att "gilla läget".

Det är flera timmar kvar innan jag skall till jobbet. Kvällspass idag igen och likaså i morgon. De passen är så sköna och betydligt lugnare än dagpassen med allt spring och alla människor. Jag upplever att det är kvällarna som lämnar mer utrymme för att lära känna patienterna och det är inte alls samma stress då.

Funderar på att ge mig ut på en promenad snart. Det snöar och marken är härligt täckt med ett tjockt lager snö men det tycks som om det nästan bara är jag som uppskattar att vintern stannar kvar en liten stund till.

Kan inte låta bli att fascineras utav olika människoöden och vad det är som formar oss. Många klagar på andra och ser bara en massa fel men om man ser djupare bakom fasaden så hittar man oftast flera ljusglimtar och något som gör att man kan tycka om personen. Det är lätt att irritera sig på andra men det påverkar en så negativt. Därför försöker jag acceptera de dåliga sidor som finns och göra vad jag kan för att lyfta fram det positiva. För ett par veckor sedan insåg jag att om jag skall trivas med min tillvaro på dagarna så måste jag göra något åt det på ett konstruktivt sätt och det gjorde jag. Nu är situationen helt annorlunda och jag har ändrat min inställning och gett personen en andra chans. Hjälper inte det här så får jag göra något igen och igen och igen. Jag tror inte att någon är rakt igenom ond och det finns en anledning bakom till varför vi gör som vi gör, vare sig det handlar om ett oupphörligt klagande eller sjuklig avundsjuka.

Nu är det dags för lite mer kaffe och sedan ut för att skotta lite snö!

//Heffa