Brus, tålamod och samvete

Jaha. Så var den här arbetsveckan slut också.

Har märkt att jag lagt till mig med vissa uttryck. "Det är helt normalt, en normal reaktion." "Flytta rumpan lite till." Detta sägs typ hundra gånger om dagen. Plus en massa annat..

Ibland får man höra saker. Dåliga saker. Elaka saker. "Heffa, det är en HELT normal reaktion från den andres sida. Ha tålamod!" (Heffa peppar sig själv!) Yeah right, särskilt sist på dagen sådär en 50 behandlingar senare. Jo men visst.. Fast jag har faktiskt hållt mig lugn hela tiden. Vad tjänar det till att brusa upp och ta åt sig när jag vet att det kan vara en HELT normal reaktion?

Jag är så less på mina grannar. De bredvid har ständiga fester och de snett ovanför bråkar och skriker. Till de sistnämnda kom väktare häromkvällen och jag fick lite dåligt samvete. Tänk om de höll på att slå ihjäl varandra och jag inte gör något? Till de festande ungdomarna kommer dock inga väktare. Däremot kan man ringa hyresvärden. Dock finns det en hake - MAN FÅR INTE VARA ANONYM!! Har ni hört något så löjligt? Visst, man skall stå för vad man gör men jag och grannarna kommer förmodligen att bo brevid varandra ett bra tag till och det är ju inte så kul om man kommer på kant med dem redan nu. Visst, är man anonym kan man ju ringa coh anmäla någon man inte tycker om av helt andra anledningar. Fast jag tycker att man kan ringa och säga vem man är men att hyresvärden sedan kan sätta in åtgärder utan att avslöja vem som anmält. Men men.. Vad vet jag??

Tänk så glad man kan bli över att få en massa plitor på kroppen!! Fick det redan i fredags men i måndags tyckte jag att det hade blivit värre och att det faktiskt störde kosmetiskt. Min läkare har upplyst mig om att jag kan få utslag utav de mediciner jag äter. Det fick jag för flera veckor sedan. Om det blev värre skulle jag sluta med medicinen och höra av mig för att visa upp utslagen (som kan leda till Steven Johnson's syndrom). Jag ringde i måndags och läkaren ville att jag skulle komma så snart som möjligt men jag kunde först idag och jag fick övertyga läkaren om att det inte var så himla farligt och att jag smörjt in med kortison. Senare på kvällen tänkte jag att jag kanske bara hade fått finnar på äldre dar (som jag aldrig har haft tidigare) och bara inbillar mig. Tänk om det skulle vara typ myggbett eller nåt? Shit, vad jag skulle skämmas då på läkarebesöket! Jag kunde se framför mig hur läkaren skriver:

KONTAKTORSAK:
Hud: Pt upplever att hon fått utslag på bröst och extremiteter.

STATUS:
Hud: Acne. Och myggbett från hederliga svenska myggor som alltid bits sommartid. Ingenting ovanligt.

På grund av ovanstående har jag ständigt kontrollerat mina extremiteter för att finna mer plitor. Jepp, de dök upp både benen och armarna samt på bröst, mage och rygg. En kollega har flera gånger fått titta på mina plitor och övertyga mig om att det INTE är finnar. Eller myggbett. Det var det inte heller så nu har jag lagt medicinen på hyllan!
Totte kräver uppmärksamhet. Mer än jag kan ge honom. Tyvärr är jag inte hemma så mycket på dagarna och han är ute på nätterna. Mitt samvete gråter. Mattes älskling. Mattes lilla BÄÄÄBIS. Det är tur att ingen hör mig när jag kommer hem och överröser en massa lovord över min älskade kisse. Han är SÅÅÅ duktig!!

Samvetet gråter lite till när jag tänker på mina nära och kära. Snart.. Snart kommer jag igen..

//Heffa