Jag har försökt förklara för Douglas att ögonläkaren inte trodde att han skulle behöva glasögon. Hans astigmatism är inte lika svår som min. Men som han tjatar!! Okej, tänkte jag, han får prova ett par av mina glasögon. Givetvis väljer han de största. Hur mycket jag än säger åt honom att han inte passar i dem, dels är de lite stora, dels är det fel modell till hans runda ansikte men han bara skrattar åt mig. Han ska ha dem ändå! Fast när han sa att han skulle ha de till dagis var det dax att sätta ned foten! Vill ju inte att han ska bli retad liksom...
//Heffa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar