Fan fan faaan!! Jag vill vara hemmafru/hemmamamma. Det går helt emot min natur att lämna bort mitt älskade Hjärta när han gråter. Han är 14 månader, då ska man vara med sin mamma. Douglas fröken är dock underbar och hon kan snabbt lugna honom men det är ändå inte rätt! Kommer jag att ha dåligt samvete nu under hela hans uppväxt? Kommer han att komma ihåg detta och slänga det i ansiktet på mig när han är tonåring? Kommer han att stämma mig på alla mina miljoner jag kommer att tjäna när han går på dagis? Riktigt jobbigt i så fall..
Som jag tidigare sagt så saknar jag jobbet och det ska bli kul att börja jobba men allt har ju en baksida, i det här fallet att Douglas måste gå på dagis. Får dock glädja mig med att mitt yrke är det näst sexigaste enligt svenska män. Typiskt att läkaryrket kommer före..
//Heffa
11 kommentarer:
Vi satte Nora på dagis när hon fyllt 2 år precis, en perfekt ålder att börja på dagis tyckte vi. Hon kunde då själv säga vad hon tyckte och hon har inte varit ledsen en endaste gång, hon har nu gått 1 år. Fröknarna på dagis tycker också det är en bra ålder så här kommer det lätt bli så med 2:an som är på väg också. Inge dagis innan 2 års ålder =)
Men jag har full förståelse att ibland kanske det inte fungerar ekonomiskt att vara hemma i två år, men vi valde att pri. ett är Nora =) Jag är super nöjd!
Jag förstår hur du känner, Edvin var precis 18 mån när han började och lämningarna var inte så roliga alltid. Då tyckte vi att han var lagom stor, nu efteråt när jag ser bilder från den tiden förstår jag inte hur vi kunde lämna bort honom, han var ju så liten!! Får vi fler barn kommer det bli dagis tidigast vid 2 år. Vi får trixa med tider och söka vårdnadsbidrag om det finns kvar då.
Finns det ingen möjlighet att skjuta på starten lite?
Det löser sig säkert och han kommer inte få några men av att gå på dagis men det måste ju kännas rätt för en själv också.
// Veronica
Förstår att du tycker det känns jobbigt Malin. MEN det är jobbigast för dig INTE Douglas. Du gör inte honom illa genom att lämna honom på dagis nu. Det kan kännas som han är för liten men tänk oxå på att du inte kommer ha honom där så långa dagar. Dagis kommer att vara toppen för honom, han kommer få den stimulans han behöver och mamman får gå till sitt jobb! Det hade varit värre och lämna honom vid 2 års ålder och sen låta honom vara där långa dagar.
Stor Kram
Ja Malin, vad gör man? Jag tror ju att dagis är bra för ungarna, men det svider i hjärtat när jag tänker på hur lite jag kommer få träffa dem när vi båda jobbar heltid. Och ibland försvinner ju helgerna också... Måste hitta nytt jobb utan helgtjg...
Näe, vilka jobbiga kommentarer du fick i början här, det vill man ju inte höra. Det ÄR jobbigt att lämna bort dem, det svider i hjärtat hos mig oxå ibland fortfarande. Men det är såhär samhället ser ut. Vi har inga andra val generellt! Det går bra för barnen, det är skönt att komma ut och jobba, få avsluta meningar och gå på toa i fred. Pepp pepp till dig. Det blir lättare! Kram
Glömde skriva mitt namn! Kramar och pepp från Hanna (hjärtligt)
Tack tack för era ord!!
Ja, med tanke på att jag har en klättrig vilding här hemma så tror jag också att han mår bra av att vara på dagis. Enligt fröknarna är han glad hela tiden på dagarna och han äter/sover bra. Dessutom längtar jag efter jobbet och alla arbetskamrater! Det är inte alla förunnade att ha ett så fantastiskt jobb att längta efter!!
Maria: Ja, det sägs ju faktiskt att ju yngre de är desto lättare är det att vänja in dem på dagis. Det kan ju du om någon!!
Kram
Hej igen, jag är helt med på vad du menar. Jag trivdes också med mitt jobb och behövde verkligen jobba. Känna att jag faktiskt hade en annan identitet och inte bara var någons mamma. Och jag började ju jobba ännu tidigare än du, fast bara 40% första nio mån. Dessutom, trots tårarna ibland, så hade Edvin det toppen på dagis. Han behövde verkligen stimulansen. Det kommer säkert gå lika bra för din kille! Och om han är ledsen när du lämnar, be någon personal att slå en signal efter en stund. Ofta när de ringde mig fick jag veta att han slutat gråta typ 30 sekunder efter att jag gått men det ser man ju aldrig själv!
// Veronica
De ringer!! Även för att tala om att allt gått bra! (han har faktiskt bara gråtit en gång när jag lämnat honom och då var han dessutom nyvaken!)
Toppen!! //Veronica
When I read, I tend to let my thought wander, but this article kept me focused. That's a real feat. You did a good job.Its an expression of contempt, and may not even be in reaction to the targets actual physical appearance or anything she specifically did. heffa is an informal spelling and lazy pronunciation of the word properly spelled as [heifer].A woman who knows better than to do something, but does it anyway.
Skicka en kommentar