Handfallen

Ovan en vy ifrån stallet.

Bara tre dagar kvar på arbetsveckan! Helt OTROLIGT vad tiden går fort! Man kommer till jobbet och innan man vet ordet av det sitter man i bilen på väg hem igen.

Fick ett annorlunda samtal idag. Först pratade vi vilket vi inte har gjort på väldigt länge. Sedan lägger vi på varvid telefonen ringer igen. "Ville bara berätta att jag legat på sjukus." Han hade gjort det efter att ha haft kraftiga smärtor i nedre buken flera dagar i sträck. Diareér hade han haft en längre tid liksom blod i avföringen. Som vanligt var han inte på sjukhus särskilt länge, närmare bestämt bara i några timmar. Läkaren hade ringt när han fått provsvaren och velat få in honom samma dag för en noggrannare undersökning och läkaren vill berätta face to face vad det kunde innebära. Det blev inget besök samma dag. Inte dagen efter heller. "Jag kan ju inte vara ifrån jobbet men kanske en fredag." Han fick en tid den 15:e december. Att få honom att ändra sig är det inte tal om. Kanske är det rädsla eller förnekelse. Kanske förstår han inte fast något gjorde ju att han berättade om detta för mig. Försöker få honom att inse att han inte bara har sig själv att tänka på, han har flera små barn att ta hand om också. Dessutom skall han snart bli farfar. Det är inte första gången som något allvarlig händer men jag kan inte övertyga honom om något annat. Jag kan inte bestämma över honom, han måste ta eget ansvar men det är oerhört frustrerande och jag står alldeles handfallen och ser på. Kan inget göra mer än att hoppas att det går bra den 15:e och låta bli att ta ut något i förskott. Lättare sagt än gjort..

Ikväll är det Cityakuten. Alltid något. Min förälskelse till dr Carter kommer nog aldrig ta slut. Ahh!! Känslan är underbar!

Morgondagens schema bjuder på en del smått och gott. Som student får man se lite av varje, på gott och ont. Hjärnan klarar inte av hur många intryck och ny information på kortast möjliga tid som helst. I alla fall inte min men det är roligt. Samtidigt sliter jag i tanken håret av mig när jag inte får allt att gå ihop. Vill lära mig allt NU! Fastän jag vet att det är en omöjlighet har jag svårt att acceptera det faktum att jag inte kommer att kunna allt nu eller om ett par veckor eller i januari när jag är färdig eller om jag någonsin lär mig allt. Det tror jag inte. Det finns alltid nya kunskaper att inhämta som kanske tur är. Vill inte bli någon gammal stofil eller überschwester som inte vill ändra på gamla rutiner i tron om att det är det enda rätta eller att vara rädd för förändringar. In med det nya, säger jag bara och hoppas innerligt på att jag vågar står för det den dag jag börjar närma mig pensionen. Förhoppningen finns ju i alla fall just nu att jag skall ta till mig ny kunskap.

Tänkte skriva några fler rader på hemtentan men det slogs snabbt ur hågen när jag öppnade kurslitteraturen. Betydligt roligare med en skönlitterär bok! Igår satte jag inte på tv:n utan jag satte mig faktiskt i soffan med en bok och tog senare med mig den in till sängen och läste till dess att jag somnade. Vet inte hur länge sedan det var som jag sist gjorde något sådant. Knappt ens på 2000-talet.. Så nu är det återigen dags för boken innan Cityakuten!

//Heffa