En bok att älska

Sitter ute i solen och skriver. Har precis läst ut en bok. Nu vill jag sjunga dig milda sånger heter den och är skriven utav Linda Olsson. Boken bjuder på så mycket värme och kärlek. Jag tror inte att den lämnar någon oberörd. När jag har suttit här ute och läst den har jag helt uppslukats och fastän vinden har blåst kall har jag inte känt det, inte ens märkt utav den förrän jag har sett att huden på mina armar och ben har knottrat sig. Kanske har värmen ifrån boken värmt mitt inre. Jag såg boken i pocketstället när jag stod i kön på Hemköp. Vanligtvis brukar jag bara slänga ett öga på böckerna där men denna fastnade jag för och läste på dess baksida. Där stod min egen dröm och jag blev tvungen att läsa den! Jag ville så gärna veta hur det skulle gå för huvudpersonen och om det kanske går lika bra med min egen dröm! Boken gav mig mer än jag någonsin hade kunnat ana. En bok att njuta av. En bok att koppla av med. En bok att drömma sig bort med. En bok som fångar läsaren och ständigt låter en vara i nuet i denna bok. Bara titeln visar på dess ljuva innehåll. För att inte tala om alla korta citat och strofer. Favoriten är: finns ingen tröst att få är det ingen mening att gråta. Gång på gång återkommer meningar som fastnar och berör. Jag har gått tillbaka flera gånger och läst om citat. Tyvärr har dessa sidor blivit "öronmärkta" men var gör man?!

Påskdagen. Märker ingenting utav det. Eventuellt tar jag mig iväg på en middag. Kanske inte. Orken tryter för det mesta och jag får göra det som faller mig in i stunden. Just nu njuter jag utav att bara sitta här i solen och lite då och då gå lös på lite ogräs och torkade löv i rabatten. Emellertid vågar jag inte så frön utomhus än då risken för nattfrost fortfarande finns.

Påskliljor och scillor prunkar i all sin prakt. Tulpanerna är inte långt borta men tyvärr sjunger krokusarna på sista versen. Fast det är väl så - när något dör tar annat vid. Nästa år igen dyker de upp och gör sig påminda. Tror att jag har två pioner i rabatten och jag hoppas att det är två olika färger. På ett sätt är det ganska spännande att inte veta vad som kommer att dyka upp samtidigt som jag vill kunna planera hur jag skall plantera alla de blommor som jag vill ha. Jaja, tålamod Heffa!

Totte ligger under mig i skuggan. Kanske tycker han att solen värmer alldeles för mycket. Då skulle han bara veta hur det blir i sommar! Fast han kanske vänjer sig! Lite mysigt är det dock med sällskap och han gör sig hörd lite nu och då med sitt jamande! Älskade lilla Kisse!

Nu skall jag skriva vidare på annat håll! Ciao!

//Hefa