fredag, april 27, 2007

'Jag lät alla mina maskrosor finnas..'

Tvärr Carl-Anton så kan jag inte hålla med dig. För mig är inte maskrosor små solar i gräset. För mig ÄR maskrosor mitt gräs just nu. Eller var. Efter tre fulla kassa med maskrosor består nu min "gräsmatta" utav en del mossa och jord. Mossan skall så småningom också bort och ersättas av en massa jord och gräsfrön. Hoppas att mina grannar också kan engagera sig lite så att inte min nya matta kommer att invaderas på en gång utav diverse ogräs.

Sitter ute och skriver som vanligt nu för tiden. Se bara min vy! Underbar blommor och tulpanerna slog ut idag! I min lilla lilla värld av blommor, finns det plats för alla och envar! Inte kunde jag ana att blommor kunde utgöra en sådan välgörande terapi. Precis som med ogräsrensning. När jag var liten fick jag alltid plocka maskrosor och avskydde det. Hos farmor och farfar hjälptes vi kusiner åt med detta arbete och fick tio öre per maskros. Kunde bli en hel del pengar det!


Det har verkligen varit en välbehövlig vecka det här. Energin börjar så sakteliga leta sig tillbaka. Inte som det brukar vara men jag är ändå en bit på väg.


Igår var jag på picknick med Finula. Det var tänkt att vi skulle till vattnet men vi kom inte så långt. Vi var båda trötta och sugna på fikat (och vinet! icke att förglömma) men efter att ha ätit upp allt mådde vi inte alltför bra i magen så vi lämnade våra tunga väskor hos mig och gick en promenad. Promenade resulterade i två fina stubbar - en till baksidan och en till framsidan. Stackars stackars Finula som vi dra det tyngsta lasset och som jag vek mig av skratt! En gång var jag på väg ned i diket med den ena stubben för att jag skrattade så mycket men det blev så fint när de väl kom på plats! Båda har krukor på sig! Totte klöser klorna på den ena. Grrr! Fast vad kan man göra?


Pappa fyller år idag så jag skall försöka hitta en present men det är SÅÅ himla svårt. Till kvinnor kan man alltid köpa någon inredningsdetalj men pappa är inte alltför intresserad utav sådant. Tyvärr.


Fåglarna kvittrar. Blommorna doftar. Naturen är underbar och jag känner mig så lyckligt lottad med mina båda uteplatser. Så här blev resultatet av baksidan! Kunde inte låta bli att lägga in en bild på hur möblerna såg ut när de låg i kartongen. Rena rama plockepinn! Gissa vad jag tyckte om Ikea då? Fast det gick förvånansvärt bra att plocka ihop alltihop.


Känner hur det bränner på bröstet. Lekte friterad pommes frites igår igen och det känns. Men men.. Förmodligen börjar man få en grundfärg snart!


Nu måste jag iväg!


//Heffa

4 kommentarer:

Anonym sa...

Å, vilken inspiration. Blommor och odling. I love it.

Härligt att energin börjar återvända. Hurra!

Thérèse Eriksson sa...

Vilka underbara trädgårdsbilder! Jag hade tänkt klippa min gräsmatta (mossmatta?) i helgen, men syrran passade på att fira sin födelsedag, så jag får nog vänta lite. Men visst är det underbart att krypa runt i jorden och rensa och se saker och ting växa och gro. Det är en lisa för själen. Min mamma forskar inom trädgårdsterapi, och jag är fullt benägen att skriva under på trädgårdens läkande natur.
En liten bild på Heffa herself i trädgården framöver vore också mysigt :)

Hanna sa...

Den där utegruppen är så snygg! Och billig! Perfekt! Själv fick jag överta mina föräldrars möbler som de köpt av mig som jag i min tur fick av dem i födelsedagspresent för 2 år sedan, snacka om att gå på plus :)

Inkan© sa...

Så fint du har det hos dig - och som sagt - att få odla är terapi. Det är en sådan tillfredsställelse när allt börjat växa och blomma.
Jag tror det är ett sorts behov som finns i våra gener...

Och vilken tur att din katt kan få klösa på en stuppe, ett utmärkt och naturligt sätt att slipa klorna så de inte blir för långa på katten.